Barfota - med eller utan skor (bokrecension)

Jag blev glatt överraskad när jag för en tid sedan blev kontaktad av Henrik angående en bok, i vilken jag blev intervjuad inför för ett par år sedan.
Barfota med eller utan skor heter den och är en delvis självbiografisk berättelse där Henrik berättar om hur han hittade barfotalöpandet och allt vad omställningen till en minimalistisk löpstil innebar.
Den innehåller också ett flertal intervjuer med allt från löpare, sjukgymnaster till musiker, en bibliotekarie och en hästspecialist.

Även forskare och skospecialister intervjuas och får säga sitt. Som en av de mer kända forskarna på området får vi läsa en intervju med ingen mindre än "barfotaprofessorn" Daniel Lieberman som blev uppmärksammad i tidskriften Nature (och en av de som startade hela barfotatrenden när det begav sig) 

Det är en trevlig och inspirerande bok. Jag gillar att Henrik bitvis återkopplar till min hemstad Malmö och löprundor jag själv känner igen.
 
Boken passar nya som gamla barfotalöpare (och givetvis skobeklädda dito) och ger en inblick i hur folk med en varierad historia dragit nytta av en mer minimalistisk approach till skor och rörelse.


Ett extra plus är utformningen och layouten i boken. Snyggt tryckt, personliga bilder och selfies som blandas med professionella porträttbilder och miljöer.

Boken finns att köpa på de vanliga ställena t.ex Bokus och Adlibris

Semester och Pokémonintervaller

Påbörjar nu andra semesterveckan och börjar så smått landa i ledigheten.

Det senaste spelfenomenet Pokémon Go kan inte ha undgått någon där ute och inte heller undertecknad.
Är verkligen inte "gamer" men jag var tvungen att prova pga den rådande hajpen.
Jag och sonen avverkade nästan en mil första dagen i sökandet efter de små monstren.

screenshot från Fitbit och Pokémon Go

Idag testade jag att köra en löprunda med appen igång. Det blev en form av intervaller då jag stannade till när det dök upp en Pokémon.
Jag vet inte hur länge jag själv kommer fortsätta med spelet men jag måste erkänna att det verkligen uppmuntrar till rörelse!
(det var nästintill surrealistiskt att se så många ute på gatorna och parkerna spelandes. Mer eller mindre alla vi mötte hade näsan i telefonen..)

Rabatt på löpkurs

Idag blev det en barfota löptur på 4,5km i kvarteren runt jobb.
Jag känner att jag långsamt börjar komma in i löpningen och att köra helt barfota hjälper mig att ta det lugnt. Har känt av lite i hälarna när jag använder skor eller sandaler så jag vill inte riskera någor.

Blev på Facebook kontaktad av http://www.borntorun.nu/  vilka erbjuder löpkurser för löpare och tränare. De erbjöd mig att delta i en två dagars löpkurs i Göteborg till förmånligt pris för att kunna recensera den.
Dessvärre kan jag inte medverka då jag har annat bokat i helgen.

De ville dock meddela att jag kunde tipsa mina läsare om kursen/kurserna och att de erbjuder er den till halva priset. Kursen som avses är http://www.borntorun.nu/bulletproof/
Se till att meddela att det är via min blogg ni fick reda på erbjudandet för att få rabatten.

(OBS jag inte får något för denna "reklamen" men jag tyckte det lät som ett sjyst erbjudande)

Grus

Vi har både omklädningsrum och dusch på jobb vilket möjliggör lunchträning.
Då man har det vanliga att stå i hemma kan detta underlätta och tidseffektivisera vardagen.
Sitter man inne en hel dag är det ganska skönt att komma ut och lufta kropp och sinne, speciellt när det är varmt och skönt ute.

Efter mina år som barfotalöpare håller jag fortfarande på att vänja mig vid löpning på grus.
Att springa på en grusstig är en sak, då allt grus under foten blir som en spikmatta och fördelar kroppstyngden. När det ligger glest utspritt på trottoarer och gångvägar blir det en lite större utmaning.

Tricket är att försöka slappna av och hålla ett sjysst tempo.

Bygger karaktär #zonterapi #barfotalöpning

Ett filmklipp publicerat av Martin Cronier (@hex29a) Jun 27, 2016 kl. 4:19 PDT

Long time, no blog!

Jag får lite dåligt samvete när jag ser i bloggstatistiken att bloggen fortfarande får återkommande besök trots att undertecknad inte uppdaterat sedan augusti förra året! Skäms på mig!

Man kan ju undra varför det blivit på detta viset?

Jag vet inte när förfallet började men jag tror det var i början av året då jag var sjuk en längre tid, följt av riktigt dålig motivation. Ju längre tiden gick ju mindre motiverad blev jag att "komma tillbaka". Jag kände hur kondisen försämrades för varje vecka som gick och det blev lättare och lättare att helt enkelt skippa allt vad löpning hette.
Just motivationen har varit riktigt dålig. Jag har verkligen inte känt för att ge mig ut i spåret.

Nu verkar det så sakta börja kännas ok igen och jag har haft några hyfsade veckor med något pass här och där. Känslan och glädjen har inte riktigt återvänt men jag är glad att jag ändå börjat så smått igen.


Håller tummarna för att det håller denna gången. (ska försöka sporra mig till att uppdatera lite oftare också!)

Trelleborgsloppet 2015 (5km)

I helgen blev det Trelleborgsloppet för femte gången gilt.
Det har blivit en riktig klassiker då jag sprungit det samtliga fem år jag nu hållit på. Det har blivit både fem och tio kilometer samt med och utan skor.

I lördags fick det bli den korta varianten då jag fredagen föregående vecka lyckades sparka in ena tån när jag lunchjoggade.

Tån gjorde initialt inte jätteont men smärtan stegrade under dagen och jag trodde nog att jag lyckats bryta den, alternativt orsakat en spricka. Tejpade den samman med nästliggande tå under ett par dagar och vips var det bättre. Känner av det lite fortfarande men kan gå och springa.

Nog om det.

Jag provade en jogg nästkommande fredag och det kändes bra.

Åter till loppet.

Jag tog bussen in för att efteranmäla mig. I vanlig ordning passar inte riktigt tidtabellen så jag var på plats 2.5h innan start.

Strax innan loppet tog jag en uppvärmningsrunda på idrottsplatsens tartanbana där jag stötte på min barndomspolare Tomas. Vi började snacka och hade sällskap hela vägen.

Sandalerna fick vila under loppet.

Jag råkade även på David som jag lärt känna via internet men aldrig lyckats träffa AFK, trots att vi båda brukar springa detta lopp. Alltid kul att få en röst till ett ansikte :)

Loppet i sig var business as usual. Det var en bra idé att bara köra halva, trots att tån kändes ok.
Bitvis är det ganska stenigt och även en del dålig asfalt så det var skönt att slippa ännu ett varv som är tio kilometaren. ;)

Fem kilometer avverkades på 34:04 vilket är i den snabbare änden av mina resultat (snabbaste Trelleborgslopp ligger på 32-något)

Trevligt som alltid alltså! Efter loppet tog jag en kort tur på Palmfestivalen som varje år sammanfaller med loppet. Åt en grillspettsbaguette och satte mig på bussen hem.

ps. Andra avsnittet av Barfotapodden är ute nu! ds.

På löpfronten intet nytt men möjligen på andra fronter!

Under sommaren har det blivit en del löping som vanligt.
Jag är sedan några veckor tillbaka på jobb och lunchlöpningen har åter upptagits.

Däremot har jag under någon vecka börjat känna av en smärta under höger häl efter löppassen. Det har vandrat något under hälen men många symptom påminner om beskrivningen för hälsporre. Jag tar det lugnt och känner av läget. Det kan lika gärna vara att några senor under foten är lite trötta.
Det känns inte hela tiden och går över efter en liten stund. Jag känner inte av gårdagens runda längre.

 
Jag har spånat på ett komplement till bloggen som jag tänkte avslöja nu. Det är ett test och jag vet inte var det kommer leda till eller ta vägen men jag startade en podcast!

Jag har länge funderat över en pod men inte riktigt kommit till skott.
(Första avsnittet är inte så långt men det kan ju bara bli bättre, håll till godo! :)  )


 

Barfotapodden! - en podcast om löpning och hälsa, med eller utan skor.

Sommartider

Lite klent med inlägg nu för tiden som ni kanske märker.
Jag finns fortfarande kvar och är ute o joggar (med och utan skor, mest i sandaler..) :)

Har haft semester i en vecka och har tre härliga veckor kvar.
Idag blev det en sandaljogg (Lunasandals Venado) från Lund till Malmö i sakta mak.
Jag tog tåget till Lund C och joggade sedan hela vägen fram till dörren.
20,5 km slutade utfärden på. Fint väder och härliga vyer bjöds det också på! (se bild ovan)

Ganska varmt var det idag. På vägen till eller från Lund har man alltid motvind vilket var svalt och skönt. Jag hade med mig dricka och klarade mig på en 50 cl coca cola.

I övrigt är det inte mycket planerat framöver, allt fokus var på Lejonbragden i våras. Tyvärr fick jag nyligen veta att loppet lägger ner efter fyra år. Trist men så är det. Arrangörerna tyckte det var mer rutin än passion att få det att gå ihop så de beslutade att lägga ner.

Fick förresten en startplats till Malmö halvmarathon i oktober i födelsedagspresent . Utöver det blir det kanske Trelleborgsloppet som jag brukar springa.

Trevlig sommar!

Malmömilen 2015

Idag var det dags för Malmömilen igen.

Det är nog det loppet jag ställt upp i alla de gånger det gått (fem hittills).(uppdatering: fick nog en mini-stroke eller liknande, har endast ställt upp i fyra när jag kollar mina tidigare resultat...)

Mötte upp ett par bekanta löpare vid start. Daniel och Jimmy har jag sprungit med tidigare och vi slog följe till starten.

Starten gick 15:00, för eliten vill säga. Resten av pöbeln släpptes på startgrupp efter startgrupp med två minuters mellanrum. Strax efter tio över började vi röra på oss.

Det var riktigt hett idag så det blev fokus på att inte köra för hårt i början.
Loppet var som vanligt väldigt trevligt. Många akter/orkestrar underhöll längs vägen och höll igång stämningen.

Det enda lite trista var att när jag äntligen kom till första vätskekontrollen nere förbi Västra hamnen var muggar och vatten slut. Lite trist men det var bara att tuffa vidare.

Det blev ingen supertid men jag tog mig i mål på 01:15:24.
Höjdpunkten var när sonen, precis innan mål gjorde mig sällskap. Vi höll hand och korsade mållinjen tillsammans!

Detta året blev det lite mer låg profil, dvs Lunasandals och funktionskläder. 

Lejonbragden 100 km (DNF @60km)

Här kommer till slut lopprapporten en vecka senare.

Jag visste egentligen att jag inte skulle klara hela sträckan men att köra på 50 kilometersvarianten som förra året kändes inte lika inspirerande. Jag ville ha en utmaning och en möjlighet att sätta nya personliga rekord.

Jag bestämde mig för att anmäla mig till 100 km efter att ha språkat med en lejonbragdlöpare jag träffade under 6h loppet i Helsingborg förra året.
Eftersom det var samma pris för 50 som för 100 km var det inget snack - jag var tvungen att testa.

Träningen var som i vanliga fall undermålig och långt ifrån tillräcklig. Jag tror dock att jag åtminstone fick in fler kilometer i benen till årets lopp i jämförelse med förra året, vilket är det viktiga.
Jag tränade även på att gå mycket och snabbt.

Till skillnad från förra året då jag hade en timer(jogga/gå-intervaller) blev det mycket mer på känsla i år. Jogga en stund, gå när jag känner för det. Växla gång/jogg mellan x-antal lyktstolpar osv.

För att teoretiskt klara 10 mil (innan målet stängde) skulle jag behöva runt en och en halv timme per mil. Detta gick faktiskt helt ok under hela tiden jag var i rörelse. Det är väldigt långsamt i jämförelse med att springa fem, tio kilometer men det gäller att spara på krafterna och kroppen.

Vädret var mycket svalare än förra året vilket hjälpte till att hålla kroppen alert.
Starten gick 07:00 och jag hade långa träningsbyxor ovanpå mina trekvarts-tights första milen.

I skoväg hade jag med mig typ allt jag hittade.
Första 1,5 milen var det Lunasandals Venado som fick tjänstgöra. Jag tänkte att jag troligen inte skulle orka hela loppet i sandaler men tanken var att jag skulle pränta in god form/steg/hållning i början för att sen växla upp i sula.

Nästa par skor fick bli Saucony Hattori, efter att sandalerna så smått börjat skava på trampdynan under stortån på vänstra foten. Det är viktigt att snabbt reagera på variationer/känningar eftersom det snabbt kan öka och bli problem framöver i loppet.
Upp till tredje milen gick tiden ofattbart snabbt. Detta trotts att jag inte hade någon att prata med (förutom peppande hejarop från övriga löpare och funktionärer) . 
Det kändes dock lite tyngre än vad jag hade räknat med. Kanske berodde det på att jag inte ätit frukost pga av rädsla att bli rörig i magen tidigt under loppet. Började käka mackor och annat efter någon mil.

När jag skulle börja på fjärde milen började det bli riktigt tungt.
Jag bytte om till mina Hokas. Det var nästan omöjligt att jogga längre så här började det promeneras friskt istället. Jag kunde fortfarande brista ut i en liten jogg här och där men det var tungt!

Jag fick lite följe av ultraräven Stefan Samuelsson en bit. Han skulle köra 5 milaren på grund av bristande träning (körde för övrigt ett 100 miles lopp ett par veckor innan !?). Detta peppade mig rejält. Stefan fick allt att låta så lätt. Jag fick veta att han mitt under loppet avvek för att springa Lundaloppet med sina barn för att sedan återvända och springa klart lejonbragden ;)

Med ny mental energi lyckades jag hålla upp ångan en bit till.

Jag minns inte om det var i slutet på 4-milsvarvet eller senare men plötsligt fick jag sällskap av ännu en kär ultrabekant - Zingo. Jag var ganska låg just nu och det kändes fruktansvärt tungt.

Det man brukar höra är att "det blir bättre" man "har sina svackor" och så vidare men jag väntade fortfarande på det resultatet...

 Zingo tipsade om att äta mer - mycket mer.
Jag tänkte att jag inte hade så mycket att förlora på det så vid nästa varvning gjorde jag en tredubbel pizzaslice som jag tog med mig och åt på vägen. Jag passade även på att dricka lite energidryck, vatten och coca-cola. Detta hjälpte faktiskt en hel och jag kände mig mycket bättre till mods.

Kroppsligt var det dock inte mycket bättre. Från anklarna och upp till midjan var det konstant smärta.
Inte så att jag kände mig skadad utan mer total muskeluttröttning och stelhet. Under hela loppet fram till det att jag gick av var kroppen i riktigt bra skick (bortsett från tröttheten). Jag hade aldrig några känningar i knä, smalben eller liknande. Inga blåsor eller skav heller.

Fem mil klarades av och jag stapplade ut på sjätte och det sista varvet innan jag kastade in handduken.
Om det var stelt innan var det inget mot nu. Jag fnissade till ett par gånger här och där - hela situationen kändes absurd.

Om jag inte missminner mig var det nu det började regna också. Jag hade som tur var tagit på mig min vindjacka som skyddade något mot regnet. Magväskan var laddad med ett powerpack som jag laddade mobilen med.
Jag körde Strava som aktivitetsmätare under loppet.

Under detta varvet kunde jag inte jogga alls. Det gjorde för ont.
Däremot kom jag in in en slags vaggande någorlunda snabb gångstil som jag i mitt huvud gav namnet "the zombie shuffle". Det såg nog mer ut som en skröpplig gorilla - med böjda knän, ganska uttagna svajjande armar tog jag mig fram något snabbare än om jag bara promenerade. Denna gångstil gjorde lite mindre ont och dessutom kunde jag med någorlunda styrfart ta mig fram.

På väg in till 60 km varvningen stötte jag på en äldre herre som hejade på mig. Han sa att jag skulle klara det. Själv hade han tagit en kvarts paus vid målet, druckit en kopp kaffe och sedan gett sig ut igen pigg i benen. Jag tog hans råd (förutom att sitta ner, det vågade jag inte). Det blev ett depåstopp med kakor, nötcreme och dricka och en stunds vila.

Jag förberedde mig på nästa runda och gav mig iväg. Nu kände jag att kroppen varit still en stund. Allt gjorde ont.
Efter ca 30 meter ömmade det rejält i vänster fot. Kändes som den ville brytas på mitten. Jag tänkte ett par rundor och sedan tog jag beslutet och gick tillbaka till målområdet och meddelade att jag bröt.

Jag visste att det skulle vara svårt att klara hela loppet så jag var inte speciellt knäckt av att bryta. Att klara 70 km eller hålla på i tio timmar hade varit kul men inte på bekostnad av en skada.
Hade jag haft en mil kvar hade jag nog försökt klara det för sakens skull men nu var det strax under ett maraton. Med tanke på att jag dessutom skulle behöva göra det på under sex timmar var det inte heller rimligt.

Resultatet blev tre personliga rekord. Längst avverkad sträcka (60km), längsta pass (9h36min). Sist men inte minst, snabbaste 50km (splittiden var 18 min bättre än i fjor)

Jag kommer troligen springa igen nästa år. Som det ser ut nu är det tio mil som står på menyn. Jag ska ta den jäkeln ;)

Stort tack till arrangärerna och volontärerna som ställde upp med servicen! Lejonbragden är verkligen ett riktigt trevlig arrangemang och jag rekommenderar alla att springa det :)


Sist men inte minst, ett par bilder.

Femårsjubileum!

header anno 2011

Nu i februari är det fem år sedan bloggen och mitt projekt startade. 326 inlägg har det blivit.

Det har hänt mycket (kanske inte i löputveckling ;) ) och bloggen har ändrat utseende och flyttat runt på nätet.

Många trevliga människor har jag lärt känna och löpningen har nu blivit en del av mig och min vardag.

Bloggintresset är inte på topp så detta blir ett kort inlägg.

Jag kan ju länka till min första månad på bloggen.

Som en extra treat kan man kolla hur den såg ut rent designmässigt från start (via archive.org) här.

Året 2014

2014 blev året då jag sprang flest kilometer, gick upp mest i vikt och sprang minst barfota. Så nu kan ni sluta läsa om ni inte vill ha fler detaljer ;)

Nä, jag ska inte tråka ut er. Passionen för årssammanfattningar har falnat något, även om löpningen fortsätter att ta upp mitt intresse och tid.

Jag tror det var förra året jag satte upp en mål att klara 666 km under ett år. Detta misslyckades totalt och jag kom inte upp i mer än 500+ km.

Detta året såg jag till att inte sätta upp specifika mål (antal kilometer, sträckor på tid, lopp mm). Sådana mål kan nog passa för en del men jag känner för min del att de tenderar att stressa mig och ta bort det roliga i träningen löpningen. (Träning gillar jag inte, så det ser jag till att undvika)
Resultatet blev förutom att jag klarade 666 km och även precis kom upp i 700 km på nyårsafton.

Det enda jag hade i tankarna och som jag ville klara av under året var var Lejonbragden 50 km som jag anmälde mig till knappt ett halvår innan start.
Jag tog mig igenom och var mäkta imponerad över mig själv att jag orkat ta mig runt alla de 50 kilometerna.

Detta var egentligen det enda jag hade på min "att-klara-av-lista" för året så allt härefter var egentligen bonus. Kanske var det därför jag klarade av att springa mer än någonsin?

Det blev även ett Malmö Barefoot Run, Malmö Gerillamaraton (halvmaran) 2ggr , Trelleborgsloppet,  SM-milen, Malmömilen, Barncancerkampen (6h) & Sylvesterloppet under året och jag träffade nya och gamla bekantskaper.
(för att läsa om dessa lopp och andra så kolla min lopphistorik här )

2014 var även året jag gjorde en 360 och skaffade ett par Hoka One One skor. Dessa har varvats med sandalerna och troligen och hjälpt mig att hålla benen fräscha.

Nu får vi se vad 2015 har att erbjuda. Jag har lite idéer och planer men mer om det längre fram!

Sylvesterloppet 2014

För att få ihop de sista kilometerna för att komma upp i 700 km i år sprang jag Sylesterloppet i Pildammsparken i Malmö på nyårsafton. Jag var inte jättesugen på att springa, mer fåfäng för att kunna stänga året i jämna siffror.

Det räckte med den korta sträckan på 2,7km för att komma upp i rätt antal kilometer.

Temperaturen visade flera plusgrader men jag valde ändå att köra sandaler och strumpor. Lunasandals Mono för att vara exakt.

Tiden var inget visare men det var ganska skönt att få röra på sig.
2,7 km på 17:39 min. blev siffrorna.



Jag filar även på en årssammanfattning som kommer inom några dagar. Gott nytt alla!

Skynda fynda, sälj-sida på bloggen.

Genom åren har jag samlat på mig en del fotbeklädnad. Det är inte alla som passar eller sitter bra på mig längre så jag gör mig av med överskottet.

Ni hittar sidan uppe i menyn och även här: Till salu

Xeroshoes Sensori Venture

Jag fick tag i ett par Xeroshoes på rea för några veckor sedan och här är vad jag tycker om dom.

Xeroshoes har funnits ett bra tag och är nog tillsammans med Lunasandals de som hållit på längst med att kränga "huaraches".
Jag har sedan tidigare ett av deras "gör-det-själv" kit (se inlägg här).
Eftersom jag alltid har haft problem med att få till en bra knytning (och för att jag är lat och helst vill dra på dom) har jag inte använt dom särskilt mycket.

Xeroshoes har utvecklats och precis som Lunasandals har de nu snörningssystem som är fasta och inte kräver på och avknytning.

Denna modellen har även en form av hälkappa som jag inte riktigt förstår mig på. (känns nästan som en klack imho)

Som sagt, Xeroshoes har utvecklats och en annan sak de trycker på är deras egenutvecklade sula i FeelTrue® gummi som ska vara extremt slitstark. (de flesta andra märken använder Vibramgummi)
En snabb vägning av en Xero och en Luna-sandal var att trots att Lunasandalens sula var mer än dubbelt så tjock vägde den 30g mindre än Xeroshoessandalen)

Det är nog här mina problem börjar. Gummit i sulan är nog jättebra och tål säkert en hel del slitage men materialet är väldigt kompakt och lite väl stelt för min smak. Visst, det går till skillnad från Lunasandaler att mer eller mindre rulla ihop sandalen och den känns följsam. Dock tycker jag att det kompakta gummit kan ge en diffus känsla av underlaget eftersom gummit inte ger efter för stenar och liknande.

En annan , enligt mig jobbig sak är att det är svårt att komma undan en floppande ljud som sandalen ger ifrån sig vid asfalt/trottoarlöpning. Man kan säkert skylla på min teknik men jag tror det kan ha att göra med storleken. Jag har strl 11 i Xeroshoes, vilket kanske kan motsvara någonstans 45-46 i våra mått. Denna ganska stora yta blir lätt fladdrig i detta material. Möjligen skulle man kunna spänna dom riktigt hårt så de slitter mer "slickat" mot foten men då brukar jag tappa känseln i tårna efter ett tag...

Det är lite synd då jag gillar Xeroshoes som sådant. De känns innovativa och utvecklar märket och sandalerna. Sandalerna är relativt billiga (ofta minst hälften av vad Lunasandaler kostar). 

Tyvärr funkar de inte för mig...

Lunasandals Mono - en snabb titt

Förra helgen var det Black Friday vilket innebär en massa rabatter framför allt i USA.
Jag passade på att klicka hem två par sandaler, Lunasandals Mono samt ett par Xeroshoes Sensori Venture.

Lunasandalerna landade med FedEX idag vilket jag tycker var snabbt marscherat!

De kostade i vanliga fall $90 men med rabatten; $67.50 + $15(frakt) = $82.50 totalt.

Som vissa kanske vet är jag ett stort fan av Lunasandals och detta är mitt fjärde par.
Modellen Mono är 10mm tjock, kanske i tjockaste laget när det kommer till sandaler. Det kan dock vara skönt när det är stenigt underlag.
Det jag gillar med Lunas sandaler är framför allt Vibramgummit i sulan. Efter ett dussintal mil är de i princip formade efter foten och de blir bara bättre ju mer de används. I början är de dock helt platta.

Mitt senaste par innan dessa (Venado) är riktigt sköna nu, ca 1,5 år senare. De har dock en fotbädd av skinn som jag inte vill riskera bli torr och sprucken i regn och snö. Detta var också en anledning till att jag investerade i ett par nya.

Jag har tidigare klagat på att hälremmen halkar ner ibland och fått snöra dit en extra rem. Detta har nu Luna också uppmärksammat och tagit fram en "tech strap" som man kan spänna fast vid hälen.

Sulan är mönstrad till skillnad från Venado vilket också har sina fördelar.

Fotbädden har ett annat gummi än sulan, MGT (Monkey Grip Technology) och har riktigt bra fäste mot fotsulan. Det ska även vara bra i våt och lerig terräng.

Allt som allt är det en robust och välgjord sandal. Den sitter bra på foten och det är ett stort plus med techstroppen.
En nackdel skulle vara att sömmarna på remmarna på vissa ställen känns och skulle kunna ge blåsor.

Jag tog en sväng med dom nu i eftermiddags och de gjorde mig inte besviken!

Barncancerkampen 2014 (6-timmar)

Har nu till slut en stund över att plita ner helgens lopp.

Inspirationsfilm kvällen innan.

Att ladda inför ett lopp är alltid en giltig anledning att chipsa.

Jag hade möjligheten att sova över i Helsingborg hos en vän som också skulle springa loppet. Detta var guld eftersom jag annars hade behövt ge mig av riktigt tidigt hemifrån. (loppet började 09:00)

Som jag nämnt tidigare var största anledningen till mitt deltagande möjligheten att medverka i ett 6-timmars lopp.
Jag har tidigare sprungit två sådana i Köpenhamn (här och här) och gillar utmaningen.
Man måste inte ta sig en exakt längd och alla som medverkar "klarar" loppet. Även perfekt test om man inte är helt säker på om man klarar eller vill köra ett maraton men ändå vill vara igång ett längre tag.

För er som inte känner till företeelsen är det helt enkelt ett lopp som inte har bestämd längd. Man startar en klocka, börjar springa en uppmätt runda och stannar klockan efter sex timmar och ser hur långt man kommit.
Rundan var strax över 5 km och bestod av två loopar som sammanstrålade vid start/målområdet.

Man var dock inte tvungen att springa sex timmar utan man valde själv hur länge man ville hålla på. Hela poängen var att samla in pengar till Barncancerfonden.

Till själva loppet.

Två glada 6-timmarslöpare

Regnet hängde i luften och det hade duggat lite lätt på morgonen. Som tur var var det uppehåll hela dagen.

Starten gick och en glad skara löpare pep iväg.
Jag var fast besluten att köra min 2:1 jogga, gå-upplägg då det är det jag nu uteslutande använder i lopp över milen.
Det var dock ett par tillfällen då jag fortsatte jogga på då jag var mitt i ett samtal med andra deltagare. Någon hade läst min blogg och andra hade frågor om mina sandaler.
Vad gäller fotbeklädnad körde jag med mina lunasandaler (modell Venado) nästan hela loppet och avslutade i mina Hokas då kroppen kändes allmänt mörbultad.

Fram till ca 15 km var jag riktigt pigg och hade gott humör. Därefter gick det sakteliga neråt.
Det kändes lite som att jag var utanför min kropp och såg ner på mig själv från några meters avstånd. Vid första svackan intalade jag mig själv att svackor kommer i dessa lopp och det är bara att bita ihop. O vips kunde jag lätt vifta bort de negativa tankarna.
Allt eftersom tiden och kilometerna gick kändes det som att avståndet från "ovan" till mig själv krympte och det blev svårare att värja sig från det jobbiga.
Till slut var jag fast inuti mitt huvud och det var svårt att undkomma smärtan och flåset.

Det var dock vänster knä som satte punkt för löp-delen.

Just vänster knä strulade under Lejonbragden i våras. Det känns lite som att muskler och leder lagt sig snett och inte går helt rakt där inne. Ingen intensiv smärt men obehagligt. Det slutar dock så fort jag börjar gå eller stå stilla.
Skillnaden från Lejonbragden var att det inte gick över förrän efter loppet var över.

Jag gjorde även sk. "Morton stretch" som jag läste om hos Alan någon gång i timmen. Det innebär kort att man sätter sig på huk med hela foten i backen och håller i ett träd/stolpen för att inte tappa balansen och kunna slappna av i rygg och få lite stretch i benen. Det hjälpte knäet lite men inte helt.

När jag närmade mig 35 km var fötterna ganska slut. Jag fick inte med mig strumpor så jag frös för första gången om fötterna i ett lopp. Även lite grann i övrigt.
Sista biten skämde jag bort tassarna i mina Hokas vilket troligen var anledningen till att jag inte bröt. Jag kollade klockan och var inte säker på om jag skulle klara 38 km vilket var mitt uppsatta minimum-mål.

Jag var som sagt nära att ge upp men knatade på och pressade mig till 40,6 km allt som allt.
Inte mitt bästa resultat (42km, -2012) men klart godkänt.
Min polare Andreas som jag fick att prova 6-timmars gjorde distansrekord, efter att tidigare som längs sprungit 25 km. Han kammade hem 44 km vilket var riktigt bra jobbat!

Längs vägen snackade jag lite med en snubbe som frågade lite om mina sandaler. Det visade sig att han också sprungit Lejonbragden i våras, fast hela 100 km loppet. Vi pratade en del om att det mesta satt i huvudet och jag sa att jag troligen skulle ge mig på bragden nästa år. Han sa att han redan var anmäld. Innan min timer pipit för "gå" ett par gånger för många tog vi adjö och han knatade vidare.

"kör på hundra nästa gång!" var det sista jag hörde honom ropa.

Kroppen känns hyfsad nu ett par dagar senare men jag har inte vågat mig på att testjogga. Knäet känns inte av alls men jag känner lite i nedre delen av ryggen/rumpan så jag tar det lite lugnt.

Lopp till helgen

På lördag är det dags för välgörenhetsloppet Barncancer-Kampen.
Loppet går i Pålsjö Skog i Helsingborg och man springer/går så långt man vill längs en fem kilometersslinga.
Arrangemanget är gratis men arrangörerna ser gärna att man skänker valfri summa till barncancerfonden.

Det som lockade mig var möjligheten att springa ett 6-timmars lopp. Jag har inte avverkat något riktigt långt sedan Lejonbragden i våras så jag kände att det var dags för ett litet äventyr igen.
Det har inte blivit så mycket specifik träning inför loppet. Den senaste tidens förkylningar har också dragit ner på träningen. Jag tror dock att uppehållet kan vara till en fördel då jag känner mig väldigt utvilad och fräsch i kroppen.
Jag kommer troligen köra min 2:1 (jogga/gå) taktik då den funkat bra förr och inte kommer slita alltför mycket på min tämligen otränade lekamen.


Igår tog jag en väldigt lugn runda på ca. 11km (~1h 30min 1:2 jogga/gå) . Jag såg till att gå mycket eftersom det kommer vara min plan till helgen. Jag vet av erfarenhet av tidigare långlopp att min tid inte blir mycket sämre om jag varvar gång med jogg.
Rundan blev i Hoka-skorna och de är suveräna om man ska gå fort.
Däremot tänker jag börja helgens lopp i mina Lunasandaler och se hur långt det funkar.

Detvar mulet men regnade inte

Vänta, hear me out!

Hoka One One Bondi 3

För lite mer än en månad sedan köpte jag ett par nya löparskor. Det var ett par Hoka One One Bondi 3 på inrådan av Nicklas, en twitterbekant.
Aldrig trodde jag att jag skulle springa i ett par skor med sådan tjock sula (~2cm).
Tro nu inte att jag har övergett barfotalöpning, inte alls, låt mig förklara :)

Ni som följt mig en längre tid vet att jag experimenterat med foppatofflor förr.
Det blev aldrig någon hit eftersom de inte sitter riktigt bra på mina fötter när jag springer.

När det kommer till Hoka så har de många likheter med foppatofflorna. De har en tjock svampig sula, de väger förhållandevis lite för sin storlek och de har väldigt lågt dropp mellan häl och tå (ca 4mm. Fopporna tror jag faktiskt har några mm till...).

Varför har jag då köpt dessa "maximalistiska" skor? Jo, jag har länge hört gott om dom. De främjar landning på mellanfot/framfot på grund av det låga droppet.
En internetbekant tillika barfotalöpare, K-G Nyström är en stark förespråkare av Hoka när det kommer till att variera fotbeklädnaden.

Jag har länge känt att veckor med många kilometer tar ut sin rätt i fötterna. Jag är dessutom lite tyngre nu än när jag började mitt löparprojekt (~>90kg).
Med hokaskorna känner jag att det är möjligt att hålla uppe mängden och att jag återhämtar mig bättre pga variationen. Tack vare den väldigt lätta och tjocka sulan går det i princip att springa i ett stenrös som om det vore en gräsmatta. Detta bidrar till att man lättare kan slappna av i fötter och underben.


En annan tanke med dessa skor är att ha dom som backup vid längre lopp. Under Lejonbragden i år avslutade jag i fopporna eftersom fötterna var trötta.

Om det skulle vara något som är negativt med dessa dojjor så skulle det vara att de inte är så breda i lästen som jag hade önskat. Återstår att se hur fötterna beter sig om de skulle svullna.
En annan sak jag känner är att det känns bättre att springa på grus/terräng än på asfalt. Fint underlag blir  nästan omöjligt att "känna" ;)

Vad gäller löpningen i övrigt står det helt still på grund av megaförkylning.

Så, för att summera; jag springer fortfarande barfota eller i sandaler. Dessa "hoppborgar" är tänkta som komplement!
Please don't hate me ;)

Over'n'out!

Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmara)

Idag avverkade jag Malmö Gerillamaraton igen. Det blev halvmaran även denna gång.

Ett trevligt arrangemang. Väldigt low-key och opretantiöst. Och gratis :)

Strax efter kl 10 på förmiddagen gick starten och det var en munter skara som gav sig av.
Efter ett par hundra meter såg jag det sista av ryggarna på de övriga löpare då de tuffade iväg längs Ribban.

I vanliga fall brukar jag bli lite bitter men idag var det lugnt. Jag springer oftast själv och har inga problem med det. I lite över en vecka har jag varit öm i vänster ankel och i högerfoten så jag var inte ens säker på om jag kunde fullfölja loppet så hastigheten var det sista jag tänkte på.

Jag drog igång Karin & Sara podden som fick bli mina följeslagare under första halvan av loppet.

Vädret var underbart och perfekt för ett långpass.

Allt kändes gött fram till runt 13-14km då kroppen började bli lite seg och trött. Jag hade ingen energi med mig och endast lite vatten men jag tror mest det berodde på att jag inte fått in så många långpass på senaste.

Halvmaran går i ett varv från Ribersborgsstraden, utom lernacken och brofästet, sedan tillbaka efter en liten sväng i Bunkeflo.

På väg tillbaka tog podcasten slut och jag drog igång Inte rasist men podd som fick rulla klart tills jag nådde ~19 km. Nu var det ganska tungt och det blev många gå-pauser.

För att pigga upp min sega lekamen höjde jag volymen och tryckte igång Algar på Spotify. Sjyst chiptune musik som fick benen att pinna på!

Jag kom i mål på 2:42:59 vilket var runt tre minuter snabbare än förra gången.

Kul lopp och ett bra initiativ!

Trevlig lördagkväll!