En något försenad rapport om mitt hittills längsta lopp -
Lejonbragden, som gick av stapeln för två veckor sedan.
Jag var anmäld till loppet sedan en lång tid tillbaka men var inte säker på om jag skulle bli bra nog i foten, eller om jag skulle hålla mig frisk och ville inte riskera att
jinxa loppet genom att berätta om det för vänner eller här i bloggen.
(jag var omringad av förkylda och sjuka både hemma och på jobb under två månader typ..)
Träningen hade gått helt ok. En vecka sprang jag varje dag och i övrigt försökte jag hålla 15-20km/vecka.
Jag hade inte sprungit rundor längre än 4-6km innan loppet och det enda långpass jag fick till var
halvmaran en månad tidigare.
Lång historia kort, loppet gick helt ok, jag körde min beprövade springa/gå-metod som höll mig vid god vigör nästan hela vägen.
Till själva loppet;
Jag såg till att ställa mig längst bak - det är ju många kilometrar som ska avverkas och jag tänkte inte stressa iväg i början...
Starten gick. Efter knappt en kilometer var jag längst bak. Jag hakade på två äldre herrar som valde att haka på mitt upplägg. De blev imponerade av min
Gymboss (intervall-klocka) och skulle definitivt införskaffa en för framtida lopp.
Intervallerna var modesta och utgjordes av två minuter löpning och en minut promenad. Det fina med detta är att man kan ta sig långa sträckor utan att ta ut sig. Musklerna får vila och man kan hålla en hyfsad hastighet även om man inte är van vid längre sträckor.
Det fina med ultror och framförallt Lejonbragden var det fina gottebordet som hade många smarriga grejer att förse sig med under dagen. Favoriten var nötcreme med jordnötssmak - himmelsk! Även pizzaslicarna vid lunch satt riktigt fint! :)
Banan var en mil och gick i en åtta med passage vid målområdet var femte kilometer.
Vid kilometer sju fanns en vattenkontroll med möjlighet att ta en "selfie".
Här är jag med P.O och Anders med vilka jag hade sällskap med under hela loppet.
Efter trettio kilometer började det bli tungt och sista milen gick vi stapplandes fram.
Jag började med Lunasandals (20km). Efter de blev det mina Saucony Hattori (15km). Eftersom de skorna sitter som en handske blev det trångt när fötterna svullnade. De sista 15kilometrarna fick foppatofflorna tjänstgöra.
Allt som allt är jag fruktansvärt nöjd med att ha avverkat alla 50 kilometrar och gå i mål, även om jag fick gå en hel del.
Även om loppet var längre än en mara känner jag mig inte "ultra" riktigt än.
Jag fick definitivt inte avsmak för distansen och redan dagen efter kände jag löpsuget.
Högerfoten blev rejält sliten efteråt så den har fått vila.
Lejonbragden var säsongens enda riktiga utmaning jag satt upp så jag har sett till att vila rejält innan jag funderat med att ta upp träningen igen.
Sluttiden blev: 07:52:33
