Det var inte tänkt att jag skulle springa milen i år. Jag var inte säker på om jag skulle vara helt knäckt efter Lejonbragden, eller om någon skada skulle ha blossat upp.
En kollega på jobb hade fått förhinder och frågade mig veckan innan om jag ville köpa hans plats. Sagt och gjort så var jag anmäld!
Det största frågetecknet var om jag skulle orka ta mig runt eller inte.
Detta på grund av att mitt busskort lägligt nog tog slut inför förra veckan. Eftersom vi här nere i Skåne får möjlighet att köpa pendelkort(med skillnaden att det räcker runt hela landskapet, fria resor i ca två månader) för runt 80% av vad ett vanligt kort kostar, tyckte jag att jag kunde klämma in lite cykelpendling denna veckan. Det blev allt som allt 135km under måndag, tisdag&onsdag. Det kändes rätt att ta en vilodag innan loppet (läs: knä och ben var mos)
Anywho, dags för loppet.
Jag var ganska sen på det och kom till starten tio minuter innan start.
Till slut började det röra på sig och jag startade Runkeeper och la ner mobilen i min ryggsäck. Jag hade med mina aquasocks i fall att det skulle bli för jobbigt barfota. Jag har ju inte loggat så många långa barfotarundor på ett tag.
Efter någon kilometer kom jag i samtal med en sandallöpare. Han hade gjort den vanliga resan; läst Born to Run, köpt lunasandaler och chiafrö och var fast ;) Vi hade sällskap någon kilometer innan vi skildes åt.
Planen var att ta det så lugnt jag kunde och taktiken gick bra. Jag hade god energi hela loppet och kunde dessutom spurta sista biten :)
Vad jag hade glömt var all kullersten man stöter på men det var bara att köra på. Bansträckningen var något ändrad från tidigare år dessutom men enligt mig till det bättre!
Den officiella tiden blev 01:10:46 vilket var riktigt bra med tanke på omständigheterna.
Kort summerat; ett bra lopp!
