Trelleborgsloppet 2015 (5km)

I helgen blev det Trelleborgsloppet för femte gången gilt.
Det har blivit en riktig klassiker då jag sprungit det samtliga fem år jag nu hållit på. Det har blivit både fem och tio kilometer samt med och utan skor.

I lördags fick det bli den korta varianten då jag fredagen föregående vecka lyckades sparka in ena tån när jag lunchjoggade.

Tån gjorde initialt inte jätteont men smärtan stegrade under dagen och jag trodde nog att jag lyckats bryta den, alternativt orsakat en spricka. Tejpade den samman med nästliggande tå under ett par dagar och vips var det bättre. Känner av det lite fortfarande men kan gå och springa.

Nog om det.

Jag provade en jogg nästkommande fredag och det kändes bra.

Åter till loppet.

Jag tog bussen in för att efteranmäla mig. I vanlig ordning passar inte riktigt tidtabellen så jag var på plats 2.5h innan start.

Strax innan loppet tog jag en uppvärmningsrunda på idrottsplatsens tartanbana där jag stötte på min barndomspolare Tomas. Vi började snacka och hade sällskap hela vägen.

Sandalerna fick vila under loppet.

Jag råkade även på David som jag lärt känna via internet men aldrig lyckats träffa AFK, trots att vi båda brukar springa detta lopp. Alltid kul att få en röst till ett ansikte :)

Loppet i sig var business as usual. Det var en bra idé att bara köra halva, trots att tån kändes ok.
Bitvis är det ganska stenigt och även en del dålig asfalt så det var skönt att slippa ännu ett varv som är tio kilometaren. ;)

Fem kilometer avverkades på 34:04 vilket är i den snabbare änden av mina resultat (snabbaste Trelleborgslopp ligger på 32-något)

Trevligt som alltid alltså! Efter loppet tog jag en kort tur på Palmfestivalen som varje år sammanfaller med loppet. Åt en grillspettsbaguette och satte mig på bussen hem.

ps. Andra avsnittet av Barfotapodden är ute nu! ds.

På löpfronten intet nytt men möjligen på andra fronter!

Under sommaren har det blivit en del löping som vanligt.
Jag är sedan några veckor tillbaka på jobb och lunchlöpningen har åter upptagits.

Däremot har jag under någon vecka börjat känna av en smärta under höger häl efter löppassen. Det har vandrat något under hälen men många symptom påminner om beskrivningen för hälsporre. Jag tar det lugnt och känner av läget. Det kan lika gärna vara att några senor under foten är lite trötta.
Det känns inte hela tiden och går över efter en liten stund. Jag känner inte av gårdagens runda längre.

 
Jag har spånat på ett komplement till bloggen som jag tänkte avslöja nu. Det är ett test och jag vet inte var det kommer leda till eller ta vägen men jag startade en podcast!

Jag har länge funderat över en pod men inte riktigt kommit till skott.
(Första avsnittet är inte så långt men det kan ju bara bli bättre, håll till godo! :)  )


 

Barfotapodden! - en podcast om löpning och hälsa, med eller utan skor.

Sommartider

Lite klent med inlägg nu för tiden som ni kanske märker.
Jag finns fortfarande kvar och är ute o joggar (med och utan skor, mest i sandaler..) :)

Har haft semester i en vecka och har tre härliga veckor kvar.
Idag blev det en sandaljogg (Lunasandals Venado) från Lund till Malmö i sakta mak.
Jag tog tåget till Lund C och joggade sedan hela vägen fram till dörren.
20,5 km slutade utfärden på. Fint väder och härliga vyer bjöds det också på! (se bild ovan)

Ganska varmt var det idag. På vägen till eller från Lund har man alltid motvind vilket var svalt och skönt. Jag hade med mig dricka och klarade mig på en 50 cl coca cola.

I övrigt är det inte mycket planerat framöver, allt fokus var på Lejonbragden i våras. Tyvärr fick jag nyligen veta att loppet lägger ner efter fyra år. Trist men så är det. Arrangörerna tyckte det var mer rutin än passion att få det att gå ihop så de beslutade att lägga ner.

Fick förresten en startplats till Malmö halvmarathon i oktober i födelsedagspresent . Utöver det blir det kanske Trelleborgsloppet som jag brukar springa.

Trevlig sommar!

Malmömilen 2015

Idag var det dags för Malmömilen igen.

Det är nog det loppet jag ställt upp i alla de gånger det gått (fem hittills).(uppdatering: fick nog en mini-stroke eller liknande, har endast ställt upp i fyra när jag kollar mina tidigare resultat...)

Mötte upp ett par bekanta löpare vid start. Daniel och Jimmy har jag sprungit med tidigare och vi slog följe till starten.

Starten gick 15:00, för eliten vill säga. Resten av pöbeln släpptes på startgrupp efter startgrupp med två minuters mellanrum. Strax efter tio över började vi röra på oss.

Det var riktigt hett idag så det blev fokus på att inte köra för hårt i början.
Loppet var som vanligt väldigt trevligt. Många akter/orkestrar underhöll längs vägen och höll igång stämningen.

Det enda lite trista var att när jag äntligen kom till första vätskekontrollen nere förbi Västra hamnen var muggar och vatten slut. Lite trist men det var bara att tuffa vidare.

Det blev ingen supertid men jag tog mig i mål på 01:15:24.
Höjdpunkten var när sonen, precis innan mål gjorde mig sällskap. Vi höll hand och korsade mållinjen tillsammans!

Detta året blev det lite mer låg profil, dvs Lunasandals och funktionskläder. 

Lejonbragden 100 km (DNF @60km)

Här kommer till slut lopprapporten en vecka senare.

Jag visste egentligen att jag inte skulle klara hela sträckan men att köra på 50 kilometersvarianten som förra året kändes inte lika inspirerande. Jag ville ha en utmaning och en möjlighet att sätta nya personliga rekord.

Jag bestämde mig för att anmäla mig till 100 km efter att ha språkat med en lejonbragdlöpare jag träffade under 6h loppet i Helsingborg förra året.
Eftersom det var samma pris för 50 som för 100 km var det inget snack - jag var tvungen att testa.

Träningen var som i vanliga fall undermålig och långt ifrån tillräcklig. Jag tror dock att jag åtminstone fick in fler kilometer i benen till årets lopp i jämförelse med förra året, vilket är det viktiga.
Jag tränade även på att gå mycket och snabbt.

Till skillnad från förra året då jag hade en timer(jogga/gå-intervaller) blev det mycket mer på känsla i år. Jogga en stund, gå när jag känner för det. Växla gång/jogg mellan x-antal lyktstolpar osv.

För att teoretiskt klara 10 mil (innan målet stängde) skulle jag behöva runt en och en halv timme per mil. Detta gick faktiskt helt ok under hela tiden jag var i rörelse. Det är väldigt långsamt i jämförelse med att springa fem, tio kilometer men det gäller att spara på krafterna och kroppen.

Vädret var mycket svalare än förra året vilket hjälpte till att hålla kroppen alert.
Starten gick 07:00 och jag hade långa träningsbyxor ovanpå mina trekvarts-tights första milen.

I skoväg hade jag med mig typ allt jag hittade.
Första 1,5 milen var det Lunasandals Venado som fick tjänstgöra. Jag tänkte att jag troligen inte skulle orka hela loppet i sandaler men tanken var att jag skulle pränta in god form/steg/hållning i början för att sen växla upp i sula.

Nästa par skor fick bli Saucony Hattori, efter att sandalerna så smått börjat skava på trampdynan under stortån på vänstra foten. Det är viktigt att snabbt reagera på variationer/känningar eftersom det snabbt kan öka och bli problem framöver i loppet.
Upp till tredje milen gick tiden ofattbart snabbt. Detta trotts att jag inte hade någon att prata med (förutom peppande hejarop från övriga löpare och funktionärer) . 
Det kändes dock lite tyngre än vad jag hade räknat med. Kanske berodde det på att jag inte ätit frukost pga av rädsla att bli rörig i magen tidigt under loppet. Började käka mackor och annat efter någon mil.

När jag skulle börja på fjärde milen började det bli riktigt tungt.
Jag bytte om till mina Hokas. Det var nästan omöjligt att jogga längre så här började det promeneras friskt istället. Jag kunde fortfarande brista ut i en liten jogg här och där men det var tungt!

Jag fick lite följe av ultraräven Stefan Samuelsson en bit. Han skulle köra 5 milaren på grund av bristande träning (körde för övrigt ett 100 miles lopp ett par veckor innan !?). Detta peppade mig rejält. Stefan fick allt att låta så lätt. Jag fick veta att han mitt under loppet avvek för att springa Lundaloppet med sina barn för att sedan återvända och springa klart lejonbragden ;)

Med ny mental energi lyckades jag hålla upp ångan en bit till.

Jag minns inte om det var i slutet på 4-milsvarvet eller senare men plötsligt fick jag sällskap av ännu en kär ultrabekant - Zingo. Jag var ganska låg just nu och det kändes fruktansvärt tungt.

Det man brukar höra är att "det blir bättre" man "har sina svackor" och så vidare men jag väntade fortfarande på det resultatet...

 Zingo tipsade om att äta mer - mycket mer.
Jag tänkte att jag inte hade så mycket att förlora på det så vid nästa varvning gjorde jag en tredubbel pizzaslice som jag tog med mig och åt på vägen. Jag passade även på att dricka lite energidryck, vatten och coca-cola. Detta hjälpte faktiskt en hel och jag kände mig mycket bättre till mods.

Kroppsligt var det dock inte mycket bättre. Från anklarna och upp till midjan var det konstant smärta.
Inte så att jag kände mig skadad utan mer total muskeluttröttning och stelhet. Under hela loppet fram till det att jag gick av var kroppen i riktigt bra skick (bortsett från tröttheten). Jag hade aldrig några känningar i knä, smalben eller liknande. Inga blåsor eller skav heller.

Fem mil klarades av och jag stapplade ut på sjätte och det sista varvet innan jag kastade in handduken.
Om det var stelt innan var det inget mot nu. Jag fnissade till ett par gånger här och där - hela situationen kändes absurd.

Om jag inte missminner mig var det nu det började regna också. Jag hade som tur var tagit på mig min vindjacka som skyddade något mot regnet. Magväskan var laddad med ett powerpack som jag laddade mobilen med.
Jag körde Strava som aktivitetsmätare under loppet.

Under detta varvet kunde jag inte jogga alls. Det gjorde för ont.
Däremot kom jag in in en slags vaggande någorlunda snabb gångstil som jag i mitt huvud gav namnet "the zombie shuffle". Det såg nog mer ut som en skröpplig gorilla - med böjda knän, ganska uttagna svajjande armar tog jag mig fram något snabbare än om jag bara promenerade. Denna gångstil gjorde lite mindre ont och dessutom kunde jag med någorlunda styrfart ta mig fram.

På väg in till 60 km varvningen stötte jag på en äldre herre som hejade på mig. Han sa att jag skulle klara det. Själv hade han tagit en kvarts paus vid målet, druckit en kopp kaffe och sedan gett sig ut igen pigg i benen. Jag tog hans råd (förutom att sitta ner, det vågade jag inte). Det blev ett depåstopp med kakor, nötcreme och dricka och en stunds vila.

Jag förberedde mig på nästa runda och gav mig iväg. Nu kände jag att kroppen varit still en stund. Allt gjorde ont.
Efter ca 30 meter ömmade det rejält i vänster fot. Kändes som den ville brytas på mitten. Jag tänkte ett par rundor och sedan tog jag beslutet och gick tillbaka till målområdet och meddelade att jag bröt.

Jag visste att det skulle vara svårt att klara hela loppet så jag var inte speciellt knäckt av att bryta. Att klara 70 km eller hålla på i tio timmar hade varit kul men inte på bekostnad av en skada.
Hade jag haft en mil kvar hade jag nog försökt klara det för sakens skull men nu var det strax under ett maraton. Med tanke på att jag dessutom skulle behöva göra det på under sex timmar var det inte heller rimligt.

Resultatet blev tre personliga rekord. Längst avverkad sträcka (60km), längsta pass (9h36min). Sist men inte minst, snabbaste 50km (splittiden var 18 min bättre än i fjor)

Jag kommer troligen springa igen nästa år. Som det ser ut nu är det tio mil som står på menyn. Jag ska ta den jäkeln ;)

Stort tack till arrangärerna och volontärerna som ställde upp med servicen! Lejonbragden är verkligen ett riktigt trevlig arrangemang och jag rekommenderar alla att springa det :)


Sist men inte minst, ett par bilder.

Femårsjubileum!

header anno 2011

Nu i februari är det fem år sedan bloggen och mitt projekt startade. 326 inlägg har det blivit.

Det har hänt mycket (kanske inte i löputveckling ;) ) och bloggen har ändrat utseende och flyttat runt på nätet.

Många trevliga människor har jag lärt känna och löpningen har nu blivit en del av mig och min vardag.

Bloggintresset är inte på topp så detta blir ett kort inlägg.

Jag kan ju länka till min första månad på bloggen.

Som en extra treat kan man kolla hur den såg ut rent designmässigt från start (via archive.org) här.

Året 2014

2014 blev året då jag sprang flest kilometer, gick upp mest i vikt och sprang minst barfota. Så nu kan ni sluta läsa om ni inte vill ha fler detaljer ;)

Nä, jag ska inte tråka ut er. Passionen för årssammanfattningar har falnat något, även om löpningen fortsätter att ta upp mitt intresse och tid.

Jag tror det var förra året jag satte upp en mål att klara 666 km under ett år. Detta misslyckades totalt och jag kom inte upp i mer än 500+ km.

Detta året såg jag till att inte sätta upp specifika mål (antal kilometer, sträckor på tid, lopp mm). Sådana mål kan nog passa för en del men jag känner för min del att de tenderar att stressa mig och ta bort det roliga i träningen löpningen. (Träning gillar jag inte, så det ser jag till att undvika)
Resultatet blev förutom att jag klarade 666 km och även precis kom upp i 700 km på nyårsafton.

Det enda jag hade i tankarna och som jag ville klara av under året var var Lejonbragden 50 km som jag anmälde mig till knappt ett halvår innan start.
Jag tog mig igenom och var mäkta imponerad över mig själv att jag orkat ta mig runt alla de 50 kilometerna.

Detta var egentligen det enda jag hade på min "att-klara-av-lista" för året så allt härefter var egentligen bonus. Kanske var det därför jag klarade av att springa mer än någonsin?

Det blev även ett Malmö Barefoot Run, Malmö Gerillamaraton (halvmaran) 2ggr , Trelleborgsloppet,  SM-milen, Malmömilen, Barncancerkampen (6h) & Sylvesterloppet under året och jag träffade nya och gamla bekantskaper.
(för att läsa om dessa lopp och andra så kolla min lopphistorik här )

2014 var även året jag gjorde en 360 och skaffade ett par Hoka One One skor. Dessa har varvats med sandalerna och troligen och hjälpt mig att hålla benen fräscha.

Nu får vi se vad 2015 har att erbjuda. Jag har lite idéer och planer men mer om det längre fram!

Sylvesterloppet 2014

För att få ihop de sista kilometerna för att komma upp i 700 km i år sprang jag Sylesterloppet i Pildammsparken i Malmö på nyårsafton. Jag var inte jättesugen på att springa, mer fåfäng för att kunna stänga året i jämna siffror.

Det räckte med den korta sträckan på 2,7km för att komma upp i rätt antal kilometer.

Temperaturen visade flera plusgrader men jag valde ändå att köra sandaler och strumpor. Lunasandals Mono för att vara exakt.

Tiden var inget visare men det var ganska skönt att få röra på sig.
2,7 km på 17:39 min. blev siffrorna.



Jag filar även på en årssammanfattning som kommer inom några dagar. Gott nytt alla!