Visar inlägg med etikett Lopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lopp. Visa alla inlägg

måndag 31 augusti 2015

Trelleborgsloppet 2015 (5km)

I helgen blev det Trelleborgsloppet för femte gången gilt.
Det har blivit en riktig klassiker då jag sprungit det samtliga fem år jag nu hållit på. Det har blivit både fem och tio kilometer samt med och utan skor.

I lördags fick det bli den korta varianten då jag fredagen föregående vecka lyckades sparka in ena tån när jag lunchjoggade.


Tån gjorde initialt inte jätteont men smärtan stegrade under dagen och jag trodde nog att jag lyckats bryta den, alternativt orsakat en spricka. Tejpade den samman med nästliggande tå under ett par dagar och vips var det bättre. Känner av det lite fortfarande men kan gå och springa.

Nog om det.

Jag provade en jogg nästkommande fredag och det kändes bra.

Åter till loppet.

Jag tog bussen in för att efteranmäla mig. I vanlig ordning passar inte riktigt tidtabellen så jag var på plats 2.5h innan start.

Strax innan loppet tog jag en uppvärmningsrunda på idrottsplatsens tartanbana där jag stötte på min barndomspolare Tomas. Vi började snacka och hade sällskap hela vägen.

Sandalerna fick vila under loppet.

Jag råkade även på David som jag lärt känna via internet men aldrig lyckats träffa AFK, trots att vi båda brukar springa detta lopp. Alltid kul att få en röst till ett ansikte :)

Loppet i sig var business as usual. Det var en bra idé att bara köra halva, trots att tån kändes ok.
Bitvis är det ganska stenigt och även en del dålig asfalt så det var skönt att slippa ännu ett varv som är tio kilometaren. ;)



Fem kilometer avverkades på 34:04 vilket är i den snabbare änden av mina resultat (snabbaste Trelleborgslopp ligger på 32-något)

Trevligt som alltid alltså! Efter loppet tog jag en kort tur på Palmfestivalen som varje år sammanfaller med loppet. Åt en grillspettsbaguette och satte mig på bussen hem.



ps. Andra avsnittet av Barfotapodden är ute nu! ds.

söndag 26 september 2010

Upploppet 2010

Lyckades klämma in ännu ett lopp under bältet. Upploppet.

Det är lite mer ett upplevelse/alternativ-lopp eftersom man springer i Malmö högskolas byggnad "Orkanen". Sträckan är en engelsk mile dvs. 1.6KM. Man börjar ett stycke utanför byggnaden och springer sedan in genom garaget.

[caption id="attachment_773" align="aligncenter" width="225" caption="Startområdet"]Uploppet 2010 startområdet[/caption]

Väl inne blir det en runda per våning och trappa upp till nästa. Loppet avslutas på översta våningen med utsikt över västra hamnen/stationen.

Vet inte exakt antal deltagare men runt en 70 pers tror jag det var som sprang. Min tid slutade på 9:16 dvs.  5:48 minuter per kilometer vilket är ljusets hastighet när det gäller mig. Jag väntade mig en jumboplacering eftersom jag inte riktigt kallar mig för sprinter men riktigt så illa gick det inte ;)

På plats träffade jag Rasmus, som även sprang i Skanör Falsterbo härom helgen. Även denna gången kutade han i sina VFF KSO.
Jag sprang också på bloggkollegan Marcus som bar ett par VFF Classic. Han berättade efter loppet att han velat kicka av sig skorna och köra barfota han också. Vi funderar nu på att kanske ha ett barfotalag till nästa år :)

Ur barfota synpunkt var loppet väldigt fotvänligt. Enda undantaget var de första 50metrarna ut från starten som var sten/grus/lera. Underlaget fram till Orkanen var mestadels tip top, fin asfalt, stora stenplattor och cement. HIMMELSKT!

Väl inne i byggnaden var det givetvis lugnt. Det kändes även bra att springa barfota i trapporna. Misstänker att man lätt kan snava eller stuka foten i allt för stora skor.

Jag fick en boost framåt den sista biten då jag sprang om en annan löpare. Snubben var troligen marathonlöpare (det var min spontana fördom när det gällde hans utseende). Han hade ungefär halva kadensen jämfört med mig och var nog mer van att springa längre sträckor. När vi kom fram mot slutet hörde jag hans tunga klampande steg komma närmre och närmre. Jag samlade kraft och likt en duracell-kanin med nya batterier spurtade jag utav bara h*lvete de sista metrarna.

Sluttiden blev 9:17. Jag hade kollat tidigare års resultat och de sista hade legat vid 10min+. Jag hade som vanligt ingen tid att sikta på, speciellt inte eftersom jag inte vet vad jag normalt tar i "trappa" men att komma under 10min var en personlig seger!

Sekunderna efter jag sprang i mål blev det en kort intervju med tjejen som ropade upp de färdigsprungna deltagarna. Jag minns inte frågorna och än mindre vad jag svarade.. Jag tror hon frågade hur jag började med att springa barfota och jag fick ur mig, något andfådd "Jag haur läst om det po intårrnett"

Jag hälsade på Rasmus och Marcus vid mål som grattade!

[caption id="attachment_785" align="aligncenter" width="225" caption="Utsikt från Orkanen"]Utsikt från Orkanen - Upploppet 2010 25 Sep [/caption]

[caption id="attachment_786" align="aligncenter" width="225" caption="Barfota på toppen"]Barfota på toppen[/caption]

Efteråt sprang jag tillbaka till startområdet, bytte om och styrde kosan hemåt.

[caption id="attachment_783" align="aligncenter" width="225" caption="Byter om"]Byter om[/caption]

I god tradition avslutar jag med en matbild.

[caption id="attachment_784" align="aligncenter" width="225" caption="Kvällsmat"]Kvällsmat[/caption]

söndag 19 september 2010

Skanörsmilen 2010 del 2



Detta är fortsättningen av min löparrapport. Läs del ett HÄR

Detta loppet sprang jag utan support eller polare så tyvärr tryter det med bilder.

Första delen utanför idrottsplatsen var standard grusväg med stenar i alla de storlekar.
Jag hamnade fort sist i klungan, ca. 15-20 meter bakom de sista. Kunde inte bry mig mindre! :)

De som sprang EKO halvmaran startade 40 minuter innan oss och de kom och passerade. Det var rätt sjysst att det va flera samtidiga distanser eftersom där alltid var folk runt omkring.(= det kändes inte som man låg sist ;) )
De första kilometrarna gick i ett lagom tempo. Jag hade runkeepern påslagen på iPhonen men den hade jag lagt i väskan så jag hade ingen koll på varken tid eller sträcka. Redan efter 3km sprang jag förbi en löpare som börjat promenera. Det såg ut som killen jag snackat med strax innan start men jag vet inte..



Benen kändes starka och där var ingen tendens till håll heller. Det hade gått ungefär 5h sedan jag åt. Jag hade undvikit att dricka allt för mycket vatten innan eftersom jag inte ville vara onödigt kissnödig. ca. en kvart innan starten hade jag svept ett par deciliter
iskiate ,
en gammal sportdryck som tarahumaraindianerna uppfunnit. Den består av chia-frö, vatten, en skvätt limejuice och ibland socker(vilket jag uteslöt).  Har haft chiafröna ett tag men inte bloggat om dom förrän nu. Fler som druckit/dricker iskiate: Zebban och Calle bl.a.

När jag närmade mig 5km markeringen slogs jag av hur lätt det kändes. Tidigare lopp är ju så här långa och jag brukar vara ganska färdig. Det kändes oförskämt bra!
Det måste ha gått i ganska sjysst tempo eftersom jag tyckte att vi precis startat. Tippar på ca. 30-32minuter max.
Det var många åskådare som kommenterade mitt barfotande. Minst fyra-fem löpare kommenterade när de sprang om, "imponerande!", "wow, barfota". Detta var givetvis kul och peppande! Även ett par "aow, gör det inte ont!??" kom där längs vägen. Mina svar varierade (lite efter underlag..) från "nä, det är skönt!" till "jag har vant mig, ,månader av träning vet du!".

Men säg den lycka som varar.. I slutet på 6:e kilometern började det bli tyngre. Orken började sina något och höfterna hade börjat ömma lätt. Även underlaget blev sämre och sämre. Jag kämpade på och försökte skifta fot som fick "vila" på den vita linjen i väggrenen. Bansträckningen var 95% asfalt och den sista biten av den raspiga sorten.

Båda stortårna fick sig varsitt asfaltsskrap pga. av att fokuset släppte något. Dock ingen allvarligare.

Det var gott om dricka längs vägen, tre allt som allt (det första var dock endast ett par hundra meter efter start och var tänkt till de som sprang halvmaran) . Det erbjöds både energidryck och vatten. Har aldrig druckit energidricka och tänkte inte börja nu.

Sista kilometern var lätt det jävligaste jag varit med om.. Jag lunkade på strax över promenadfart. Höfterna värkte, sulorna hade börjat ömma och visterna/anklarna började ge upp så sakta.

Till slut fick jag ge efter och började promenera. Jag var inte ensam. En kille framför mig gick redan och en kvinna saktade in och vi promenerade ett femtiotal meter. Hon frågade mig om det gjorde ont och jag svarade. Minns inte exakt vad jag sa men något om att fotsulorna var det som gjorde minst ont.

Jag samlade kraft och tog sats. Vips så var jag igång igen, inte snabbt men jag gick inte längre. Marken var nu sliten asfalt med småsten och en och annan kotte.

Nu närmade vi oss målområdet!

Det var ett halvt varv runt idrottsplatsen innan man sprang in på upploppet. Detta var nog hands down det absolut värsta underlaget någonsin. Hårt stampat grus med en massa insprängt makadam  och lösa stenar.. Jag haltade lätt fram och tog även ett par promenadsteg. Jag försökte slappna av och pannbena mig igenom och det gick sådär. Underlaget var nog inte såå jäkla svårt egentligen,  men med mer eller mindre en mil under sulorna kändes det...

Väl inne på idrottsplatsen var det gräs fram till mållinjen! Rena mumman för fötterna. Kroppen värkte nu utav bara f*n och jag sket i att spurta i mål.

YES!!!!!!! Jag hade kommit i mål! 10km EN MIL! hade jag sprungit. Det var helt sjuuuukt.
Mitt personliga mål, som vanligt är att slutföra sträckan.
Planen var denna gången att tillåta mig att gå om jag behövde det. Det blev ca. 50-70m gång vilket är helt sjukt bra enligt mina egna mått.

Sluttiden blev 1h 14min 17sek och jag  kunde knappt fatta det!

Väl i mål fick man medalj och en banan. Bananen han jag inte tacka nä till så den fick åka ner i väskan.
Jag satte mig ner i en caveman squat och ringde sambon som grattade mig.
Plockade upp iPhonen som nu nästan hade helt slut på batteri. Jag var lite sen med att stoppa den så den slutade på 1:15 något och sträckan var inte helt hundra heller. Dock litar jag mer på den kontrolluppmätta sträckan än luren...

Jag gav mig av till busshållsplatsen och åkte hem.  Där var lite ström kvar i luren så det blev spotify och senaste plattan med De Lyckliga Kompisarna som soundtrack efter denna magiska dag!

[caption id="attachment_748" align="aligncenter" width="225" caption="Skanörsmilen medalj"]Skanörsmilen medalj[/caption]

Kvällen avslutade sedan med pepparbiff och smörstekt broccoli och en massa vitlökssmör och majo.

[caption id="attachment_747" align="aligncenter" width="225" caption="Kvällsmat"]Kvällsmat[/caption]

Nu dagen efter är jag lagom mör i kroppen. Höfterna värker mest. Sulorna är i förbluffande gott skick dock.

Skanörsmilen 2010 del 1



Som vanligt blir detta en lång roman så jag delar upp den i två inlägg for your pleasure...

[caption id="attachment_742" align="aligncenter" width="225" caption="Bacon och smör"]Bacon och smör[/caption]

Dagen började som vanligt med en god frukost. Det blev inga sparrisar dock.
Bacon, ägg, oliver & vitlöksmajo fick agera bränsle.

10km skulle inte starta förrän 13:40 så kunde man gå upp i lugn och ro och göra sig i ordning.

Dagens utrustning packades i två väskor. En som skulle husa mina Terra Plana Evo (backupplanen) och en som skulle till väskinlämningen.

Det var inte särskilt varmt (11-12 grader när jag gick upp). Jag har inga vidare varma träningskläder än så jag drog på mig den gamla militärpoloundertröjan som jag sprang Blodomloppet i. För säkerhets skull åkte funktionslinnet med i väskan.

Man skulle hämta ut nummerlappen senast en timme innan start så jag kollade bussarna och gav mig av.

Det var inte många som hoppade på vi Malmö Centralstation men på väg ut från stan klev det på fler och fler träningsklädda personer.

[caption id="attachment_743" align="aligncenter" width="225" caption="På bussen"]På bussenq[/caption]

Sountracket för bussfärden blev lite najs skånsk synth; Det Snurrar I Min Skallen - Familjen.

Väl framme vid ändhållplatsen, Falsterbo Strandbad hoppade de sista av bussen. Jag hakade på ett par andra resenärer som såg ut att styra kosan mot startområdet. En av dom vek av och jag följde en kille i full träningsmundering. Jag frågade honom om han möjligen skulle springa loppet idag för att vara säker på att jag var på väg på rätt håll. Det skulle han.
Vi småpratade längs vägen och det visade sig att han också skulle springa milen.
Väl framme ställde vi oss i den inte allt för korta kön till nummerlapparna. Vi hade tidigare ojat oss över att man senast skulle vara på plats en timme innan start.

[caption id="attachment_744" align="aligncenter" width="225" caption="Kö till nummerlapparna"]Kö till nummerlapparna[/caption]

För att slippa studera startlistorna halade jag upp iPhonen och surfade fram till hemsidan. när vi väl var framme i kön önskade vi varandra lycka till.

Nu var det ungefär en halvtimme kvar till start.
Det var inte alltför varmt så jag lunkade runt i mina adidasbrallor och jacka en stund till innan jag bytte om.
På området skymtade jag ett bekant ansikte, Rasmus Carlsson (löpare och LCHF ätare). Han var iförd ett par Fivefingers KSO som han skulle springa i! Väldigt kul, ännu en lågkolhydratare i minimalistutförande! Rasmus berättade att han nyligen börjat springa i dom och idag skulle springa 5km (som han dessutom kom tvåa i!! Supergrattis!)
Jag presenterade mig och berättade om mitt barfota projekt. Vi önskade varandra lycka till och skiljdes åt.

Friskisuppvärmningen var nu i full gång och jag passade på att gå på toa och byta om. Det var förvisso inte helt varmt men solen sken och såg ut att hålla i sig så det fick bli linne och trekvarts tajts.

Jag frågade en funkis om vart starten skulle gå men hon verkade inte veta exakt utan pekade ut på idrottsplatsen.
Nu började folk ställa upp sig på startområdet och jag gick så långt bak i ledet som möjligt.
En snubbe kommenterade mitt val att köra barfota. Han berättade att han kutat loppet ett par gånger innan och även halvmaran men att åren tagit ut sin rätt så milen fick räcka idag. Vi kommenterade vädret utbytte lycka till.

Nu var det någon minut kvar till start!

[caption id="attachment_745" align="aligncenter" width="225" caption="Minuter kvar till start!"]Minuter kvar till start![/caption]

Jag gjorde några höga knän och ett par tåhäv. Det var svalt, inte så att man frös utan helt perfekt temperatur för löpning!

PANG!

Skottet brann av och alla gav sig av i ett ganska högt tempo.
Jag hade redan innan bestämt mig för att verkligen hålla tillbaka och saktade ner något strax utanför idrotssplatsen.

Del två HÄR

lördag 18 september 2010

All work and no play...

..Makes a dull Projekt Barfota ;)
Jag ska verkligen försöka komma till skott och skriva ett inlägg om POSE-kvällen härom veckan ;)

Det har inte funnits tid och ork att blogga nu på ett tag. Mycket annat tar upp tid och eftersom det har varit veckan innan tävling har det tränats väldigt lite.

Planen för idag är att fylla kroppen med lite gott fett och se över utrustningen för att sedan ge sig av till bussen.
Kroppen har varit lite trött och tom på ork i veckan. Anklarna/vristerna/fotlederna har också känts aningen svaga. Hoppas min plan om vila har gjort någon nytta.
Jag har varit väldigt nervös över risken att jag skulle gå och bli dålig pga. ovanstående symptom. Det känns dock som läget är under kontroll, endast lite snor i ena näsborren (transparent och inte färgat ;) ).

Vädret för idag ser hittills helt ok ut. Veckan som varit har o andra sidan växlat väldigt mycket, från sol till knallmörkt och ösregn.

Under dagen ska jag försöka twittra och lägga upp någon/några bilder på mitt nystartade Flickr-konto.
Tack för alla lyckönskningar, jag lovar att göra mitt bästa!!

.
Hur brukar du ladda inför ett lopp?

tisdag 31 augusti 2010

Trelleborgsloppet 2010




Bredbandet har strulat och vi var bortresta i helgen, därav den något något sena rapporten...

Lördagen började bra. Jag och sambon gick upp i tid och åt lite frukost.

Vi hade dagen innan suckat och ojjat oss lite över hur vi skulle lösa transporten. Eftersom vi inte har bil får vi förlita oss på buss/tåg för att ta oss fram i skåne.
Bussarna går inte så ofta på helgerna så om vi skulle vara säkra på att vara i tid och hinna hämta ut nummerlappen skulle vi varit tvungna att åka hemifrån runt 07-tiden (loppet började 10:30).

Som  räddande änglar ställde Tompa+far upp och körde! De skulle också springa 5km loppet.

Väderprognosen hade sett dyster ut hela veckan men det var på väg att klarna upp. Solen tittade fram till och med! :)

Vi parkerade vid busstationen och promenerade bort till idrottsplatsen.

Jag hade sedan länge planerat att springa barfota men packade med mig huarachesen och fopporna just in case. Mindes något om att tidtagningen skulle göras via nummerlappen (vet inte var jag fick det ifrån..) men stoppade på mig ett nylonsnöre utifall att...
Givetvis fick man ett chip som skulle fästas på skon...

Löste det rätt bra med snöret:

[caption id="attachment_638" align="aligncenter" width="225" caption="Chip på ben.."][/caption]

Chippet var en rektangulär plastbit, mycket snajsigare än det i Kåseberga. Det satt bra och skumpade inte. Inte bästa bilden dock ;)

Loppet började med en runda på idrottsplatsen innan man vek av ut i stan.
Vi värmde upp med en lugn runda runt idrottsplanen för att värma upp benen och känna på formen. Jag har hittills i min karriär undvikit att köra en uppvärmningsjogg då jag velat spara så mycket energi som möjligt.(kondisen har alltså blivit bättre!)
Det kändes riktigt bra faktiskt. Det fanns gott om spring i benen och gott om energi!

Ett par minuter till start.

Jag halade upp iPhonen och startade Runkeeper i god tid.. Man vet ju aldrig om telefonen är på humör..

PANG!

Klungan började röra på sig och man fick promenera de första metrarna.
Jag fick direkt dra ner på tempot för att inte ryckas med de mer erfarna löparna...

Efter ett par hundra meter växlade jag ett par ord med en kille och tjej som sprang tillsammans. "Har du förlorat ett vad?" frågade dom. Nä, sa jag och förklarade situationen.
Vi önskade varandra lycka till och skildes åt.

Precis utanför idrottsplatsen var det ganska grovgrusigt underlag. Jag trippade på och undvek de största stenarna.

Loppet gick inne i stan och mitt inne bland husen såg det nästan identiskt ut med miljön runt Heleneholm (där Blodomloppet gick tidigare i år).

Man pinnade på i ett lagom tempo och njöt av dagen. Vädret var gött och något regn var det inte att tala om. Vi sprang längs gatorna och en och annan kommenterade på håll om att undertecknad sprang barfota.

Underlaget var till stor del riktigt behagligt. Där var ju ett och annat parti med lite sten här och var men inget allvarligt.
Det enda partiet som var mindre trevligt var en allé i mitten av loppet ungefär. Det var riktigt grovgrusigt och fullt med större stenar. Visst kunde jag sprungit utanför men det hade känts som fusk ;)

Jag hade fått upp flåset och stålsatte mig för att klara de ruffa metrarna. Efter ett tag fick jag ett ryck och speedade upp tempot rejält och sprang om ett par tjejjer. Jag fick helt enkelt öka hastigheten för att minska tiden på gruset. Planen funkade riktigt bra och jag tog inte ut mig nämnvärt, tvärtom jag vaknade till och fick jobba med lite andra muskler.

Jag har också läst i Michael Sandlers bok "Barefoot Running" att man kan underlätta jobbigare underlag genom att sänka tyngdpunkten något, genom att ytterligare böja knäna och sänka armarna. Det hjälpte faktiskt!

Vips passerade vi 3km markeringen (jag hade varit för fokuserad på att springa och missat de andra längs vägen så det var uppmuntrande!)

Jag minns inte om det var innan 3km markeringen eller efter, men jag träffade på och passerade paret jag mötte vid starten, jag frustade fram ett "hallå!" och tuffade vidare.

Det var lite förrädiskt i slutet av sträckan. Man sprang i närheten av mål  men sedan skulle man ytterligare en runda utanför innan man slutligen sprang över mållinjen. Detta fick mig att spurta lite tidigare än planerat...
När jag insåg att jag inte riktigt närmat mig målet än blev jag lite snopen och saktade ner något för att inte tappa andan.

Till slut var dock målet i sikte! Jag tog i så mycket jag kunde och sprang i mål på 31:52 min! Det är hela fyra minuter snabbare än i Kåseberga och hela åtta minuter snabbare än mitt första lopp i Maj!

Denna gången var jag bara knappt fem minuter efter Tompa! :)

[caption id="attachment_637" align="aligncenter" width="223" caption="Medalj Trelleborgsloppet"][/caption]

Efter målgången tog jag en flaska vatten och tillsammans med sambon flanerade vi runt i Trelleborg som även hade sin Palmfestival denna helg. Det blev t.o.m en "liten" mjukglass för att fira!

[caption id="attachment_639" align="aligncenter" width="225" caption="Glass i Trelleborg hos Tant Gul"][/caption]

tisdag 24 augusti 2010

Lugn vecka inför Trelleborgsloppet

Jag har märkt att det åtminstone för mig funkar bra med flera dagar vila innan jag ska springa lopp. Denna vecka blir det promenader och lite kettlebell och armhävningar.

Jag hade dessutom ett långpass i lördags som gick hårt åt mina sulor...

Har haft en del annat att pyssla med de senaste dagarna därav inga längre inlägg.

Jag skulle försöka mig på ett "hålla-igång-2h-i-lugnt-tempo" i lördags. Passet gick väl inte så bra som jag hoppats.

5min jogg, 2min gång var planen. Jag hade plottat ut en runda runt parken på ca. 2,1km för att simulera rundan i CPH 6h. Jag hoppade frukosten och hade med mig mineralvatten, maccadamianötter och ölkorv för att kunna äta lite samtidigt.
Det var fint väder så jag tänkte att om jag ändå skulle hålla på lite längre kunde jag ju bättra på min pb i barfotalöpning (längd). Detta var tyvärr inte det bästa tillfället då asfalten runt parken var något av det värsta jag träffat på hittills. Sliten och med ganska grova stenar i.
Efter ca. 4.5km blev det mer eller mindre outhärdligt att fortsätta. Huarachesen var packade och jag hade även tagit med tåsockor utifall att det skulle bli hårt. Vilket det blev..

Jag snörade på huarachesen och lunkade vidare. Tog några nötter vid varje varv och drack lite.
Efter knappt ett varv fick jag stanna och ta på mig tåsockorna i hopp om lindring men icke. Det sved satan under trampdynorna. Skulle jag ha nån chans att läka till Trelleborgsloppet veckan senare var det nog smartast att bege sig hemåt...

Allt som allt blev det nästan 80min håll i gång och sammanlagt ~8.6km - inte speciellt imponerande. Jag erkände nederlag och lunkade hem. Det var faktiskt lindrigare att springa än att gå i det stadiet sulorna var i.

Väl hemma såg jag vid sulinspektionen två småblåsor under vänsterfoten. Högran var helt "ok" även om jag dagarna innan ömsat av en större bit hud strax under stortån.

[caption id="attachment_616" align="aligncenter" width="300" caption="Ömsar skinn..."][/caption]

Ja, det gick lite sämre än väntat men om jag ska vara helt ärlig var det nog inte helt förgäves. Mitt längsta löppass innan detta var på ca. 70min, visserligen konstant löpning/jogg. Dagen/dagarna efter var jag riktigt stel i hela kroppen och fötterna ömma som tusan. Efter i lördags var kroppen mer eller mindre helt återställd dagen efter, bortsett från sulorna men dom tog endast en extra dag på sig.
Strategin med planerade promenader gav utdelning. Det går inte fort men belastar kroppen mindre.

På lördag är det som sagt Trelleborgsloppet (5km) och undertecknad planerar att springa även detta barfota. Med tanke på att jag nästan sprungit sträckan på riktig jäklig asfalt ser chanserna goda ut.

söndag 15 augusti 2010

Kåsebergaloppet 2010 (del 2)

(detta är del 2 i min berättelse om Kåsebergaloppet 2010. Läs första delen HÄR)

Det började dra ihop sig. Jag och Tompa stroppade fast chipen i pjucken.

[caption id="attachment_540" align="aligncenter" width="300" caption="Rotar fram chippet"][/caption]

[caption id="attachment_548" align="aligncenter" width="225" caption="Fopporna"][/caption]

[caption id="attachment_564" align="aligncenter" width="300" caption="Startfältet"][/caption]

"En minut till start!" Ropade snubben med startskottspistolen.

Vi rättade oss i ledet, nästan längst bak. Man vet ju att folk brukar vara lite hialösa vid start och rusa iväg så vi ställde upp lite längre bak för att slippa trängseln.

Tompa springer snabbare än mig men han föreslog att vi hade följe första biten då han gärna också tar det lugnt i början.

Jag hade nu funderat fram och tillbaka. När vi rekade banan tog jag av fopporna för att vada genom diverse pölar.. De grusiga vägarna var inte så köttiga som de såg ut.. Inte värre än grusvägarna runt parken där jag brukar springa... Kunde detta funka måntro??.. Jag hade inte sett mer än en liten bit av banan...

avafan..

Fopporna åkte av och fick agera handvantar.

PANG!

Vi pinnade på i ett lugnt tempo. Tyvärr var min iphone inte riktigt på humör så jag kunde inte köra runkeeper och kolla vilken hastighet vi höll. Den och kameran fick stanna hos sambon, därav avsaknaden av bilder under loppet...

Om någon har tips på en sjysst liten kamera att bära med sig så kommentera gärna!


Det kändes i benen att jag inte sprungit på några dagar(nästan en hel vecka!). De var riktigt fulla med spring och  jag fick försöka hålla tillbaka lite för att inte ryckas med.

Den djävulska backen kom efter bara en liten stund.
Många gick uppför men jag hade bestämt mig för att springa hela vägen.. Halvägs upp funderade jag på om jag kanske skulle gå för att spara lite på krutet men nä, det fick bära eller brista.

Halvvägs upp för backen kom de första redan nerrusande i ett våldsamt tempo. Man kan inte va annat än imponerad!

Väl uppe på på gräset trippade jag fram i ett något långsammare tempo. Backen hade gjort sitt och flåset hade fått sig en omgång. Det var gräs med upptrampade stigar. Kossorna stod och betade och såg hur nöjda ut som helst. Fötterna trivdes.
Jag rundade Ale Stenar, påminde mig själv om att titta upp. Man ville ju njuta lite av utsikten när man ändå var där.

På väg tillbaka  ner för backen mötte jag en del som var på väg upp.  Även en del fotografer som tog bilder.

Man sprang samma väg tillbaka när man rundat toppen men vek av ut längs med en åker. Där stod en funktionär som vallade löparna rätt.

Han sa något i stil med "Det bli bättre underlag nu!" med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka och svarade "ah, perfekt!"

Tompa hade lämnat mig efter Ale Stenar och var utom synhåll.

Efter en stund såg jag 2km markeringen. Jag var ganska uppe i varv och hade inte riktigt kommit in i "the zone" än. Det kändes inte bra att det var lika långt som jag sprungit hittills och sedan en bit till....

Underlaget under hela runda var det absolut bästa - och det absolut sämsta ;). Ja, kanske inte det absolut sämsta men en knutig grusig väg i nerförsbacke är inte helt smärtfritt! Jag lyckades även pricka in en större sten mitt under hålfoten vid ett tillfälle. Det smärtade till en sekund och det höll i sig ett tag. Det gick dock över efter ett par hundra meter. (var bärgis på att få ett blåmärke men den dök aldrig upp...)

Bitvis var det ganska lerigt.. Det pressades upp mellan tårna när jag klafsade fram mellan åkrarna. Lite grann utav en spa-behandling för fötterna!

Vätskekontrollen var belägen längs med en grusväg och ett par hus. Ett par barn stod och serverade förbipasserade löpare muggar med svalkande vatten. Själv blev det att fånga muggen i farten, ville ju inte behöva stanna!

Det är alltid kul att se olika löpares strategier. Där var en tjej som nästan lite demonstrativt sprang förbi mig gång på gång och lade sig några meter precis framför mig.. Varannan gång sprang jag om henne då hon varvade med promenerande.. Detta hände om vartannat säkert en 4-5ggr. Själv höll jag samma fart största delen av färden.

Till slut tog "terrängen" slut och vi svängde ut på den asfalterade vägen. Kvalisorten på asfalten var 3,5/5 dvs. inte hålig och ruff, men inte riktigt finfin. Bättre än vad jag hade väntat mig i alla fall.
Ett par meter bakom hörde jag en person komma springandes. Emellanåt frustades det rätt rejält och nästan plågat.. Efter någon minut samlade hon kraft och sprang om mig. Jag passade på att (lite lätt flåsandes..) ge ett uppmuntrande "heja, heja!" vilket verkade uppskattat.

Nu var det inte många meter kvar! Jag kunde se backen där målgången var placerad. (Man sprang i mål genom att springa av vägen ut på en åker).

Det är skönt att kunna se slutet på sträckan. Blir alltid lättare att bedöma hur mycket man har kvar att ge.

[caption id="attachment_575" align="aligncenter" width="300" caption="Mot upploppet"][/caption]

[caption id="attachment_578" align="aligncenter" width="224" caption="Skorna på händerna, siktet på mål, i full karriär!"][/caption]

(låt inte tiden lura er, displayen visar från när de första 10km löparna startade..)

Målet var i sikte och jag gav allt jag hade. Väl framme hör jag en funktionär ropa att jag måste låta skon nudda mållinjen där mottagaren till chippen sitter. Jag böjer mig lätt ner när jag korsar mållinjen och dunkar tofflan i backen.

Puh. I mål, at last!

Alla som gick i mål fick en snitsig funktionströja med Kåsebergaloppet-logga på. Väldigt snyggt tryck och väldigt skön tröja!

Jag har alltså nu gjort barfotadebut i ett lopp!
Inte bara det, jag slog min förra 5km tid med 4min! 36min tog det för denna skånepåg att släpa skånkarna i mål. Inte illa med tanke på den kuperade terrängen.

Dags att börja ladda inför Trelleborgsloppet näst,nästa helg!

Over and out.

[caption id="attachment_584" align="aligncenter" width="225" caption="Kåsebergaloppet 2010"]Kåsebergaloppet 2010[/caption]

lördag 14 augusti 2010

Kåsebergaloppet 2010 (del 1)

Min skitta iphone ville inte funka och mobiltäckningen va bristfällig, så det blev inte mycket twittrande under dagen.. Det blir en hyffsad lång text så jag gör som många andra löparbloggar och delar upp äventyret ;)

Klockan 07:00 ringde klockan. Jag och sambon masade oss ur sängen och ut i köket för lite frukost. Min plan om att lägga mig tidigt gick i stöpet och allt som allt blev det ca 6h sömn.

Efter att ha klämt en stor kebabsallad kvällen innan och en del nötter var jag inte så hungrig. Det blev ett gäng baconrullade sparrisar i ugnen som morgonbränsle.

[caption id="attachment_537" align="aligncenter" width="300" caption="Lyxfrukost"][/caption]

Strax efter 8 ringde Tompa och vi samlade ihop våra grejjer och gick ner till parkeringen. Det blev en ryggsäck med huaraches, FiveFingers KSO, en extra tröja och ett par våtservetter.
Eftersom jag ville undvika att fötterna skulle svettas i FiveFingersen tog jag fopporna som transportskor.

Vädret såg inget vidare ut och det hade börjat droppa så smått. Enligt diverse vädersidor lovades det regn  under just dom timmarna vi skulle springa...
När vi passerade Ystad började det regna något kopiöst. Det vräkte ner så pass att man knappt såg vägen emellanåt.

[caption id="attachment_539" align="aligncenter" width="300" caption="Det ser mörkt ut..."][/caption]

Vi ville vara säkra på att hitta dit och komma i tid så vi var på plats bland dom första.

Vi träffade funktionärerna, hämtade våra kuvert med nummerlapp och chip.
Regnet hade avtagit något men inte helt.. Det var blött och lerigt överallt.

Eftersom det var över en timme till den första starten passade vi på att reka den första biten av sträckan.

Efter bara några 50-70m med grus/sten kom man till första backen som leder upp till Ale Stenar. Det var ganska lerigt och en bit längre fram uppenbarade sig en mindre sjö på vägen.

[caption id="attachment_543" align="aligncenter" width="225" caption="Pöl"][/caption]

Den gick hela vägen ut i kanten så det var svårt att ta sig runt den. Tomas gjorde ett tappert försök men lyckades doppa skorna i dyn.
Själv tog jag av mig fopporna och vadade genom pölen. Varm, mysigt och väldigt stenfritt. En tanke började lätt slå rot i huvet...

Vi nådde Ale Stenar och njöt av utsikten. Det var ganska molnigt så man såg inte Bornholm.

[caption id="attachment_542" align="aligncenter" width="225" caption="Vädret ser bättre ut än det var.."][/caption]

[caption id="attachment_546" align="aligncenter" width="300" caption="Ale Stenar"][/caption]

När vi kom ner till startfältet var det betydligt fler personer på plats.
Vi var båda nödiga så vi passade på att slå en drill i ett närliggande buskage...

Nu började det närma sig första starten - 10km rundan. Varken jag eller Tompa kände oss manade att premiärspringa distansen pga. den kuperade terrängen.

Pang!

Gruppen med 10km-löparna var störst. De tuffade iväg med bra tempo medans det blev lite uppvärmning på friskismanéer för oss som skulle springa 5km en kvart senare.

Jag är inte mycket för gympa och vår promenad var mer än nog för att värma upp lederna.

Det kändes att det troligen skulle bli åska under dagen då det var riktigt varmt och lite kvalmigt. Även solen tittade fram en kort stund mellan molnen! Utan att funderat mer på det hela märkte vi att det slutat regna, helt otroligt! Vi var båda beredda på att slafsa iväg i värsta ösregnet...
Vädergudarna log mot oss!!

Jag funderade lite över vad jag skulle ha på fötterna. Huarachesen var uteslutna, det skulle bli kladdigt och troligen lerigt som tusan. Fivefingersen skulle troligen funka. Dock skulle det mer eller mindre stå vatten i dom under hela loppet.. Varken sandalerna eller FiveFingersen är speciellt lätta att dra av och tömma så jag fick en radikal idé att helt enkelt köra med fopporna, det är ju faktiskt många som springer i dom...

to be continued....

(Läs del två HÄR)

måndag 9 augusti 2010

Anything worth doing...



...is worth overdoing har jag hört någon säga.

Detta citat kan nog komma till pass då jag för ett par dagar sedan gjorde något vansinnigt. Jag anmälde mig till CPH 6 hours run. Jepp, det är precis vad det låter som. Man springer helt enkelt i 6 timmar och ser sedan hur långt man kommer.
Jag har sedan jag började springa fascinerats av just långa lopp (både tid och sträcka)  , inte minst när jag läste Born to Run.

Jag har inte avverkat något ens i närheten av denna galenskap men låt mig förklara.

Just tidslopp likt detta går ofta i en sk. loop, en fördefinerad runda i vilken man springer så många varv som möjligt. Till skillnad från lopp från "A till B"  så slipper man således fastna ute i spenaten långt från civilisationen om man skulle behöva ge upp.

Eftersom jag inte sprungit mer än maximalt 70min så kan man tycka att jag bara borde lägga ner direkt. Jag förväntar mig givetvis inget särskilt resultat, kanske t.o.m total förnedring ;).

Det som lockar är själva idén av att se hur långt man kan pressa kroppen.
Banan  i detta lopp är ca. 2.2km och löper runt en sjö.
Fördelen med ett tidslopp är även att man teoretiskt inte kan misslyckas, till skillnad från t.ex. en mara, i vilken man har en fast sträcka man ska klara av.
Visst det kan räknas som ett misslyckande om man kommer under längden av ett marathon med tanke på den långa tiden men i mitt fall spelar det mindre roll, det är den personliga utmaningen som lockar.

I ultra-lopp är det inte ovanligt att man går i omgångar för att spara på krafterna. Detta kommer givetvis vara min strategi. Tänka på att börja långsamt och sen starta ännu långsammare ;)

Jag har i min ungdom promenerat mellan Malmö-Lund vilket är en sträcka på ca. 2mil. Denna bravad avverkades under loppet av 4h - 20-25km är var jag sätter min absoluta minimisträcka om jag skulle välja att promenera/inte orka hela tiden/DNF:a Väldigt lågt alltså.

Loppet går i slutet av Oktober, vilket ger mig ett par månader att träna upp lite uthållighet. Främst tänker jag satsa på att träna på att hålla mig på fötter längre perioder samt äta under träning, på inrådan av Calle.
Jag tänker även försöka springa ett 10km lopp innan för att stämma av hur långt jag kommit i träningen. Skanörsmilen ser ut att ligga rätt i tiden, strax över en månad innan.

Vad gäller skodon tror jag dessvärre inte att jag kommer kunna köra i endast VFF, huaraches eller barfota. Inte minst pga. vädret som riskerar vara höstigt och ruskigt.

Enligt inrådan av en som kan det här med långa lopp fick jag tips av K-G Nyström: "Tag med dig allt du springer i. Byt från barfota till något annat om du känner att dina fötter ej tycker om dig. [...] Åk dit. Du lär bli ett minne rikare."

Detta kommer innebära Allt från fopporna till huarachesen, VFF, strumpor och hela midevippen.

Denna utmaningen har fått mig rejält taggad redan! Som sagt har jag länge varit fascinerad av just ultror och tack vare Calles och K-G's uppmuntran tog jag nu steget!

Har ni någon kommentar, tips, fundering, kommentera gärna!

ps. Jag har nästan tappat fokus på kommande Kåsebergaloppet (nu till helgen) och Trelleborgsloppet (veckan därpå)! ds.



HälsobloggHälsa

onsdag 26 maj 2010

Blodomloppet Malmö 2010

Nu är det dagen efter mitt första lopp någonsin - Blodomloppet som gick av stapeln i Malmö igår 25/5. Snabb reflexion.. SJUKT NÖJD!

Storyn:

Vädret hade varit lite svajjigt de senaste dagarna och det hade regnat en del. Kallt och blåsigt har det också varit.

Fram till eftermiddagen var det ganska skyigt och det såg lite ovisst ut om det skulle bli torrt eller blött framåt kvällen. Enligt Klart.se skulle det va skinande sol och ca 12-14gr under kvällen. Jag muttrade lite för mig själv när jag var på väg hem från jobb och  såg de tunga molnen ligga som en matta över stan med endast några få minimala revor där man skymtade lite blått..

Jag hade laddat med ett halvt kilo köttfärs med vitlökssmör till lunch och sett till att dricka rikligt med vatten. Till skillnad från många andra är jag ingen kolhydratfanatiker utan tankar med fett istället. Det blev även två ölkorvar två timmar innan och lite iskiate (chiafrö blandat i vatten).

Väl hemma var det dags att plocka fram utrustningen; 3/4 löpartights, Vibram Fivefingers KSO, långärmad polotröjja (care of svenska armén) och en nyinhandlad 25kronors keps från Akerpers Webbshop.  Jag tog även med mig ett par träningsbyxor för att inte frysa ändan av mig innan/efter loppet.

Det blev bussresa till Heleholm i Malmö där loppet hölls. Redan på busshållplatsen såg man strömmar med människor som begav sig mot tävlingsområdet.

De flesta hade full blown löparutrustning, tights, överdel och  en uppsjö av olika skor skymtades.
Vad jag kunde se var jag väldigt ensam om att köra med Fivefingers.. Kanske t.o.m den ende?

Vädret hade börjat klarna och jag misstänkte att det åtminstone inte skulle regna. Det var kallt i vinden så jag behöll jacka och träningsbyxor på till ca. 10min innan start.

Det fanns två distanser att välja på (5&10km) och två starter per distans, den "snabba" och den "långsamma". I mitt fall blev det den långsammare dvs. de som trodde sig ta mer än 30min på sig på 5km.

Det började fyllas med folk vid startlinjen så jag drog av mig brallorna och satte fast den microchiputrustade nummerlappen.

PANG! Startskottet brann av. Det blev lite promenerande de första hundra meterna pga. allt folk som trängdes vid startlinjen.
Min plan för loppet var att försöka ta det riktigt lugnt och inte haka på alla andra som spurtade iväg vid starten. Jag ville verkligen inte ta ut mig redan i början och riskera att krascha efter halva banan.

Efter en stund var det fritt fram att börja springa. Jag startade Runkeeper in iPhonen och så var jag igång.

Det kändes väldigt upplyftande att springa med andra löpare! Omedvetet rycks man med i lunken och det känns på något sätt lättare att hålla tempo och fokusera på att njuta ;)

Det var väldigt fascinerande att betrakta medlöparna. Alla har sin stil och alla ser ut att ha mer eller mindre roligt när det springer. Vad jag minns log jag hela vägen i mål! Jag lade märke till en del löpare som verkade ha något otalt med marken.. Det stampades och studsade något fruktansvärt och stundvis såg det ganska otäckt ut. Hade jag försökt springa så i min Fivefingers hade jag ådragit mig den ena frakturen efter den andra(om jag ens kunnat stampa så hårt utan att krevera av smärta). Min personliga åsikt är att alla någon gång borde ta av sig skorna och testa att springa ett par meter för att se vilken kraft man åsamkar ben och leder i allt för dämpade skor.

Banan var för övrigt rätt trevlig. Det var huvudsakligen asfalt/gata/trottoar med få inslag av gräsmatta. Det blev en del backar (viadukter och broar) vilket förhöjde upplevelsen. Bostadsområde och motorväg fanns båda med på rundan som i stort var väldigt mysig. Jag funderar nu på att införskaffa betalvarianten av Runkeeper så jag kan ta bilder under passen ;)

Det fanns en vätskekontroll längs sträckan och jag tog den "flygande" eftersom jag tyckte jag hade bra flyt och inte kände för att sakta ner.
Solen tittade nu fram och  förhöjde upplevelsen ytterligare! Det var inte så värst varmt ute (typ 12-14gr) men det var väldigt avkylande och skönt kan jag meddela! :)

Mer eller mindre hela loppet kändes bra. Inga känningar i varken knä, fötter eller liknande. När man började närma sig upploppet kände jag dock att jag började stelna till lite i kroppen, framför allt höfterna började ömma lätt och övre delen av smalbenen likaså. Trampdynan på vänster fot kändes också lite öm och vissen.

Nu började jag se slutet på banan! Det var en avstickare över en grusad fotbollsplan innan man kom in på idrottsplatsen och den sista delen var på gummi "asfalt" på löpbanan. Sista biten fick jag ny energi och lubbade på så fort jag bara orkade!

Resultatet på iPhonen blev 39:36 och Blodomloppets chip registrerade 41:27. Eftersom det segade lite i början och jag slog på Runkeeper först när jag började springa så höftar jag till med 40min blankt. Ingen superfart men det var inte heller tanken. Att ha kunnat hålla igång i 40 minuter i sträck är ett nytt rekord och 5km har jag aldrig sprungit förr så jag är SJUKT NÖJD!

Blodomloppet

Eftersom det var ganska kallt ute blev det en snabb sorti och jag glömde bort att hämta min tröja som ingick i tävlingen.. Oh, well dom brukar va så groteska ändå ;) Det bjöds även på banan som  jag hoppade över.. Det blev en kebabtallrik sans pommes frites på Heleneholmsgrillen istället!

kebabtallrik

Jag citerar Björn Sunesson som avslut:

Keep on running!

tisdag 11 maj 2010

Jikes! Bara två veckor kvar!

Slog ett öga på kalendern och idag är det exakt två veckor kvar till Blodomloppet!

Som det ser ut just nu pallar jag nätt och jämt 3km.
Det jag dock har märkt är att jag oftast efter mina pass känner att jag skulle kunna trycka ut lite till. Hittills har jag endast kört runt en 15-17 minuters rundor helt utan stop, vilket skulle kunna betyda att jag i värsta fall skulle kunna gå ett par hundra meter och knata på den sista biten.
Loppet är 5km, vilket jag hört många lyckats springa utan någon träning alls... Jag får skylla på att jag vårdar fötterna ömt och tar det lugnt. Hellre undertränad än övertränad som jag läste någonstans!

Vad gäller tiden har jag inte något speciellt mål. Att fullborda hela sträckan är det enda jag egentligen är ute efter ;)
Skulle jag sen räkna på det så vet jag ju att jag promenerar 2,5km på mellan 25-30min. Så låt säga att jag i alla fall vill komma i mål under 50min!

Hm..jag funderar lite... Tanken är att jag ska köra med mina Fivefinger eftersom jag inte riktigt vet hur väglaget ser ut... Det hade dock vart fett att pinna på helt barfota! Fötternas skin är påtagligt tjockare än när jag började så helt otänkbart är det inte... hm...tåls att tänka på!