Visar inlägg med etikett crocs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett crocs. Visa alla inlägg

söndag 15 augusti 2010

Kåsebergaloppet 2010 (del 2)

(detta är del 2 i min berättelse om Kåsebergaloppet 2010. Läs första delen HÄR)

Det började dra ihop sig. Jag och Tompa stroppade fast chipen i pjucken.

[caption id="attachment_540" align="aligncenter" width="300" caption="Rotar fram chippet"][/caption]

[caption id="attachment_548" align="aligncenter" width="225" caption="Fopporna"][/caption]

[caption id="attachment_564" align="aligncenter" width="300" caption="Startfältet"][/caption]

"En minut till start!" Ropade snubben med startskottspistolen.

Vi rättade oss i ledet, nästan längst bak. Man vet ju att folk brukar vara lite hialösa vid start och rusa iväg så vi ställde upp lite längre bak för att slippa trängseln.

Tompa springer snabbare än mig men han föreslog att vi hade följe första biten då han gärna också tar det lugnt i början.

Jag hade nu funderat fram och tillbaka. När vi rekade banan tog jag av fopporna för att vada genom diverse pölar.. De grusiga vägarna var inte så köttiga som de såg ut.. Inte värre än grusvägarna runt parken där jag brukar springa... Kunde detta funka måntro??.. Jag hade inte sett mer än en liten bit av banan...

avafan..

Fopporna åkte av och fick agera handvantar.

PANG!

Vi pinnade på i ett lugnt tempo. Tyvärr var min iphone inte riktigt på humör så jag kunde inte köra runkeeper och kolla vilken hastighet vi höll. Den och kameran fick stanna hos sambon, därav avsaknaden av bilder under loppet...

Om någon har tips på en sjysst liten kamera att bära med sig så kommentera gärna!


Det kändes i benen att jag inte sprungit på några dagar(nästan en hel vecka!). De var riktigt fulla med spring och  jag fick försöka hålla tillbaka lite för att inte ryckas med.

Den djävulska backen kom efter bara en liten stund.
Många gick uppför men jag hade bestämt mig för att springa hela vägen.. Halvägs upp funderade jag på om jag kanske skulle gå för att spara lite på krutet men nä, det fick bära eller brista.

Halvvägs upp för backen kom de första redan nerrusande i ett våldsamt tempo. Man kan inte va annat än imponerad!

Väl uppe på på gräset trippade jag fram i ett något långsammare tempo. Backen hade gjort sitt och flåset hade fått sig en omgång. Det var gräs med upptrampade stigar. Kossorna stod och betade och såg hur nöjda ut som helst. Fötterna trivdes.
Jag rundade Ale Stenar, påminde mig själv om att titta upp. Man ville ju njuta lite av utsikten när man ändå var där.

På väg tillbaka  ner för backen mötte jag en del som var på väg upp.  Även en del fotografer som tog bilder.

Man sprang samma väg tillbaka när man rundat toppen men vek av ut längs med en åker. Där stod en funktionär som vallade löparna rätt.

Han sa något i stil med "Det bli bättre underlag nu!" med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka och svarade "ah, perfekt!"

Tompa hade lämnat mig efter Ale Stenar och var utom synhåll.

Efter en stund såg jag 2km markeringen. Jag var ganska uppe i varv och hade inte riktigt kommit in i "the zone" än. Det kändes inte bra att det var lika långt som jag sprungit hittills och sedan en bit till....

Underlaget under hela runda var det absolut bästa - och det absolut sämsta ;). Ja, kanske inte det absolut sämsta men en knutig grusig väg i nerförsbacke är inte helt smärtfritt! Jag lyckades även pricka in en större sten mitt under hålfoten vid ett tillfälle. Det smärtade till en sekund och det höll i sig ett tag. Det gick dock över efter ett par hundra meter. (var bärgis på att få ett blåmärke men den dök aldrig upp...)

Bitvis var det ganska lerigt.. Det pressades upp mellan tårna när jag klafsade fram mellan åkrarna. Lite grann utav en spa-behandling för fötterna!

Vätskekontrollen var belägen längs med en grusväg och ett par hus. Ett par barn stod och serverade förbipasserade löpare muggar med svalkande vatten. Själv blev det att fånga muggen i farten, ville ju inte behöva stanna!

Det är alltid kul att se olika löpares strategier. Där var en tjej som nästan lite demonstrativt sprang förbi mig gång på gång och lade sig några meter precis framför mig.. Varannan gång sprang jag om henne då hon varvade med promenerande.. Detta hände om vartannat säkert en 4-5ggr. Själv höll jag samma fart största delen av färden.

Till slut tog "terrängen" slut och vi svängde ut på den asfalterade vägen. Kvalisorten på asfalten var 3,5/5 dvs. inte hålig och ruff, men inte riktigt finfin. Bättre än vad jag hade väntat mig i alla fall.
Ett par meter bakom hörde jag en person komma springandes. Emellanåt frustades det rätt rejält och nästan plågat.. Efter någon minut samlade hon kraft och sprang om mig. Jag passade på att (lite lätt flåsandes..) ge ett uppmuntrande "heja, heja!" vilket verkade uppskattat.

Nu var det inte många meter kvar! Jag kunde se backen där målgången var placerad. (Man sprang i mål genom att springa av vägen ut på en åker).

Det är skönt att kunna se slutet på sträckan. Blir alltid lättare att bedöma hur mycket man har kvar att ge.

[caption id="attachment_575" align="aligncenter" width="300" caption="Mot upploppet"][/caption]

[caption id="attachment_578" align="aligncenter" width="224" caption="Skorna på händerna, siktet på mål, i full karriär!"][/caption]

(låt inte tiden lura er, displayen visar från när de första 10km löparna startade..)

Målet var i sikte och jag gav allt jag hade. Väl framme hör jag en funktionär ropa att jag måste låta skon nudda mållinjen där mottagaren till chippen sitter. Jag böjer mig lätt ner när jag korsar mållinjen och dunkar tofflan i backen.

Puh. I mål, at last!

Alla som gick i mål fick en snitsig funktionströja med Kåsebergaloppet-logga på. Väldigt snyggt tryck och väldigt skön tröja!

Jag har alltså nu gjort barfotadebut i ett lopp!
Inte bara det, jag slog min förra 5km tid med 4min! 36min tog det för denna skånepåg att släpa skånkarna i mål. Inte illa med tanke på den kuperade terrängen.

Dags att börja ladda inför Trelleborgsloppet näst,nästa helg!

Over and out.

[caption id="attachment_584" align="aligncenter" width="225" caption="Kåsebergaloppet 2010"]Kåsebergaloppet 2010[/caption]

lördag 14 augusti 2010

Kåsebergaloppet 2010 (del 1)

Min skitta iphone ville inte funka och mobiltäckningen va bristfällig, så det blev inte mycket twittrande under dagen.. Det blir en hyffsad lång text så jag gör som många andra löparbloggar och delar upp äventyret ;)

Klockan 07:00 ringde klockan. Jag och sambon masade oss ur sängen och ut i köket för lite frukost. Min plan om att lägga mig tidigt gick i stöpet och allt som allt blev det ca 6h sömn.

Efter att ha klämt en stor kebabsallad kvällen innan och en del nötter var jag inte så hungrig. Det blev ett gäng baconrullade sparrisar i ugnen som morgonbränsle.

[caption id="attachment_537" align="aligncenter" width="300" caption="Lyxfrukost"][/caption]

Strax efter 8 ringde Tompa och vi samlade ihop våra grejjer och gick ner till parkeringen. Det blev en ryggsäck med huaraches, FiveFingers KSO, en extra tröja och ett par våtservetter.
Eftersom jag ville undvika att fötterna skulle svettas i FiveFingersen tog jag fopporna som transportskor.

Vädret såg inget vidare ut och det hade börjat droppa så smått. Enligt diverse vädersidor lovades det regn  under just dom timmarna vi skulle springa...
När vi passerade Ystad började det regna något kopiöst. Det vräkte ner så pass att man knappt såg vägen emellanåt.

[caption id="attachment_539" align="aligncenter" width="300" caption="Det ser mörkt ut..."][/caption]

Vi ville vara säkra på att hitta dit och komma i tid så vi var på plats bland dom första.

Vi träffade funktionärerna, hämtade våra kuvert med nummerlapp och chip.
Regnet hade avtagit något men inte helt.. Det var blött och lerigt överallt.

Eftersom det var över en timme till den första starten passade vi på att reka den första biten av sträckan.

Efter bara några 50-70m med grus/sten kom man till första backen som leder upp till Ale Stenar. Det var ganska lerigt och en bit längre fram uppenbarade sig en mindre sjö på vägen.

[caption id="attachment_543" align="aligncenter" width="225" caption="Pöl"][/caption]

Den gick hela vägen ut i kanten så det var svårt att ta sig runt den. Tomas gjorde ett tappert försök men lyckades doppa skorna i dyn.
Själv tog jag av mig fopporna och vadade genom pölen. Varm, mysigt och väldigt stenfritt. En tanke började lätt slå rot i huvet...

Vi nådde Ale Stenar och njöt av utsikten. Det var ganska molnigt så man såg inte Bornholm.

[caption id="attachment_542" align="aligncenter" width="225" caption="Vädret ser bättre ut än det var.."][/caption]

[caption id="attachment_546" align="aligncenter" width="300" caption="Ale Stenar"][/caption]

När vi kom ner till startfältet var det betydligt fler personer på plats.
Vi var båda nödiga så vi passade på att slå en drill i ett närliggande buskage...

Nu började det närma sig första starten - 10km rundan. Varken jag eller Tompa kände oss manade att premiärspringa distansen pga. den kuperade terrängen.

Pang!

Gruppen med 10km-löparna var störst. De tuffade iväg med bra tempo medans det blev lite uppvärmning på friskismanéer för oss som skulle springa 5km en kvart senare.

Jag är inte mycket för gympa och vår promenad var mer än nog för att värma upp lederna.

Det kändes att det troligen skulle bli åska under dagen då det var riktigt varmt och lite kvalmigt. Även solen tittade fram en kort stund mellan molnen! Utan att funderat mer på det hela märkte vi att det slutat regna, helt otroligt! Vi var båda beredda på att slafsa iväg i värsta ösregnet...
Vädergudarna log mot oss!!

Jag funderade lite över vad jag skulle ha på fötterna. Huarachesen var uteslutna, det skulle bli kladdigt och troligen lerigt som tusan. Fivefingersen skulle troligen funka. Dock skulle det mer eller mindre stå vatten i dom under hela loppet.. Varken sandalerna eller FiveFingersen är speciellt lätta att dra av och tömma så jag fick en radikal idé att helt enkelt köra med fopporna, det är ju faktiskt många som springer i dom...

to be continued....

(Läs del två HÄR)

onsdag 2 juni 2010

Tillfällig helomvändning??

...Läser lite i löpar-bloggosfären och förundras över hur fort alla verkar springa!? De flesta plöjer en kilometer på strax över 5minuter. Själv ligger jag i ett (i jämförelse) ganska långsamt pensionärstempo - 7+min för en kilometer. Nu ska jag inte klaga, inte alls. Jag har precis börjat springa och dessutom "nercabbat" iom. barfotaidén vilket också bidrar till en längre "Inkörsperiod" för fötter och dylika kroppsdelar.

Igår var det en vecka sedan Blodomloppet och det fullkomligt spritter i benen. Efter en dag med badskorna lyckades jag få rejält ont i trampdynorna. En brännande känsla likt väldigt djupa blåsor...typ..

Efter att ha snackat med Calle (ojj, det blir mycket tjatande om honom nuförtiden ;) ett stort grattis är dock på sin plats då han genomfört 366 dagar i sträck med minst 1.6km barfotalöpning! ) fick jag upp ögonen för....wait for it.... FOPPATOFFLORNA!

Efter lite googlande hittade jag flera personer (ex. här & här )  som uteslutande springer i "crocs". Även marathon och ultror... Eftersom jag var lite surmulen efter att blivit ett par dagar efter i träningen tack vare badskorna tog jag en runda inom Stadium och inhandlade ett par svarta tofflor för 349 pix. Med "crocsen" på fötterna kände jag knappt av  den brännande känslan i trampdynorna.

Foppatofflorna är ju verkligen den totala motsatsen till VFF's eller barfota men konstruktionen främjar ändå ett neutralt/framfota löpsteg.

Igår kväll tog jag dom på en liten nätt snabb (um, ja 6:11 tempo) 1.5km runda runt kvarteret och det kändes riktigt bra!

Jag kommer troligtvis fortsätta med crocsen till och från de dagar sulorna behöver vila eller jag vill ha lite omväxling från fivefingersen.

Om benen inte känns allt för stela ikväll blir det lite transportlöpning, barfota eller i fivefingers.

Over and out!

[caption id="attachment_323" align="aligncenter" width="225" caption="Lite off-road stuk.."]crocs[/caption]