Skynda fynda, sälj-sida på bloggen.

Genom åren har jag samlat på mig en del fotbeklädnad. Det är inte alla som passar eller sitter bra på mig längre så jag gör mig av med överskottet.

Ni hittar sidan uppe i menyn och även här: Till salu

Xeroshoes Sensori Venture

Jag fick tag i ett par Xeroshoes på rea för några veckor sedan och här är vad jag tycker om dom.

Xeroshoes har funnits ett bra tag och är nog tillsammans med Lunasandals de som hållit på längst med att kränga "huaraches".
Jag har sedan tidigare ett av deras "gör-det-själv" kit (se inlägg här).
Eftersom jag alltid har haft problem med att få till en bra knytning (och för att jag är lat och helst vill dra på dom) har jag inte använt dom särskilt mycket.

Xeroshoes har utvecklats och precis som Lunasandals har de nu snörningssystem som är fasta och inte kräver på och avknytning.

Denna modellen har även en form av hälkappa som jag inte riktigt förstår mig på. (känns nästan som en klack imho)

Som sagt, Xeroshoes har utvecklats och en annan sak de trycker på är deras egenutvecklade sula i FeelTrue® gummi som ska vara extremt slitstark. (de flesta andra märken använder Vibramgummi)
En snabb vägning av en Xero och en Luna-sandal var att trots att Lunasandalens sula var mer än dubbelt så tjock vägde den 30g mindre än Xeroshoessandalen)

Det är nog här mina problem börjar. Gummit i sulan är nog jättebra och tål säkert en hel del slitage men materialet är väldigt kompakt och lite väl stelt för min smak. Visst, det går till skillnad från Lunasandaler att mer eller mindre rulla ihop sandalen och den känns följsam. Dock tycker jag att det kompakta gummit kan ge en diffus känsla av underlaget eftersom gummit inte ger efter för stenar och liknande.

En annan , enligt mig jobbig sak är att det är svårt att komma undan en floppande ljud som sandalen ger ifrån sig vid asfalt/trottoarlöpning. Man kan säkert skylla på min teknik men jag tror det kan ha att göra med storleken. Jag har strl 11 i Xeroshoes, vilket kanske kan motsvara någonstans 45-46 i våra mått. Denna ganska stora yta blir lätt fladdrig i detta material. Möjligen skulle man kunna spänna dom riktigt hårt så de slitter mer "slickat" mot foten men då brukar jag tappa känseln i tårna efter ett tag...

Det är lite synd då jag gillar Xeroshoes som sådant. De känns innovativa och utvecklar märket och sandalerna. Sandalerna är relativt billiga (ofta minst hälften av vad Lunasandaler kostar). 

Tyvärr funkar de inte för mig...

Lunasandals Mono - en snabb titt

Förra helgen var det Black Friday vilket innebär en massa rabatter framför allt i USA.
Jag passade på att klicka hem två par sandaler, Lunasandals Mono samt ett par Xeroshoes Sensori Venture.

Lunasandalerna landade med FedEX idag vilket jag tycker var snabbt marscherat!

De kostade i vanliga fall $90 men med rabatten; $67.50 + $15(frakt) = $82.50 totalt.

Som vissa kanske vet är jag ett stort fan av Lunasandals och detta är mitt fjärde par.
Modellen Mono är 10mm tjock, kanske i tjockaste laget när det kommer till sandaler. Det kan dock vara skönt när det är stenigt underlag.
Det jag gillar med Lunas sandaler är framför allt Vibramgummit i sulan. Efter ett dussintal mil är de i princip formade efter foten och de blir bara bättre ju mer de används. I början är de dock helt platta.

Mitt senaste par innan dessa (Venado) är riktigt sköna nu, ca 1,5 år senare. De har dock en fotbädd av skinn som jag inte vill riskera bli torr och sprucken i regn och snö. Detta var också en anledning till att jag investerade i ett par nya.

Jag har tidigare klagat på att hälremmen halkar ner ibland och fått snöra dit en extra rem. Detta har nu Luna också uppmärksammat och tagit fram en "tech strap" som man kan spänna fast vid hälen.

Sulan är mönstrad till skillnad från Venado vilket också har sina fördelar.

Fotbädden har ett annat gummi än sulan, MGT (Monkey Grip Technology) och har riktigt bra fäste mot fotsulan. Det ska även vara bra i våt och lerig terräng.

Allt som allt är det en robust och välgjord sandal. Den sitter bra på foten och det är ett stort plus med techstroppen.
En nackdel skulle vara att sömmarna på remmarna på vissa ställen känns och skulle kunna ge blåsor.

Jag tog en sväng med dom nu i eftermiddags och de gjorde mig inte besviken!

Barncancerkampen 2014 (6-timmar)

Har nu till slut en stund över att plita ner helgens lopp.

Inspirationsfilm kvällen innan.

Att ladda inför ett lopp är alltid en giltig anledning att chipsa.

Jag hade möjligheten att sova över i Helsingborg hos en vän som också skulle springa loppet. Detta var guld eftersom jag annars hade behövt ge mig av riktigt tidigt hemifrån. (loppet började 09:00)

Som jag nämnt tidigare var största anledningen till mitt deltagande möjligheten att medverka i ett 6-timmars lopp.
Jag har tidigare sprungit två sådana i Köpenhamn (här och här) och gillar utmaningen.
Man måste inte ta sig en exakt längd och alla som medverkar "klarar" loppet. Även perfekt test om man inte är helt säker på om man klarar eller vill köra ett maraton men ändå vill vara igång ett längre tag.

För er som inte känner till företeelsen är det helt enkelt ett lopp som inte har bestämd längd. Man startar en klocka, börjar springa en uppmätt runda och stannar klockan efter sex timmar och ser hur långt man kommit.
Rundan var strax över 5 km och bestod av två loopar som sammanstrålade vid start/målområdet.

Man var dock inte tvungen att springa sex timmar utan man valde själv hur länge man ville hålla på. Hela poängen var att samla in pengar till Barncancerfonden.

Till själva loppet.

Två glada 6-timmarslöpare

Regnet hängde i luften och det hade duggat lite lätt på morgonen. Som tur var var det uppehåll hela dagen.

Starten gick och en glad skara löpare pep iväg.
Jag var fast besluten att köra min 2:1 jogga, gå-upplägg då det är det jag nu uteslutande använder i lopp över milen.
Det var dock ett par tillfällen då jag fortsatte jogga på då jag var mitt i ett samtal med andra deltagare. Någon hade läst min blogg och andra hade frågor om mina sandaler.
Vad gäller fotbeklädnad körde jag med mina lunasandaler (modell Venado) nästan hela loppet och avslutade i mina Hokas då kroppen kändes allmänt mörbultad.

Fram till ca 15 km var jag riktigt pigg och hade gott humör. Därefter gick det sakteliga neråt.
Det kändes lite som att jag var utanför min kropp och såg ner på mig själv från några meters avstånd. Vid första svackan intalade jag mig själv att svackor kommer i dessa lopp och det är bara att bita ihop. O vips kunde jag lätt vifta bort de negativa tankarna.
Allt eftersom tiden och kilometerna gick kändes det som att avståndet från "ovan" till mig själv krympte och det blev svårare att värja sig från det jobbiga.
Till slut var jag fast inuti mitt huvud och det var svårt att undkomma smärtan och flåset.

Det var dock vänster knä som satte punkt för löp-delen.

Just vänster knä strulade under Lejonbragden i våras. Det känns lite som att muskler och leder lagt sig snett och inte går helt rakt där inne. Ingen intensiv smärt men obehagligt. Det slutar dock så fort jag börjar gå eller stå stilla.
Skillnaden från Lejonbragden var att det inte gick över förrän efter loppet var över.

Jag gjorde även sk. "Morton stretch" som jag läste om hos Alan någon gång i timmen. Det innebär kort att man sätter sig på huk med hela foten i backen och håller i ett träd/stolpen för att inte tappa balansen och kunna slappna av i rygg och få lite stretch i benen. Det hjälpte knäet lite men inte helt.

När jag närmade mig 35 km var fötterna ganska slut. Jag fick inte med mig strumpor så jag frös för första gången om fötterna i ett lopp. Även lite grann i övrigt.
Sista biten skämde jag bort tassarna i mina Hokas vilket troligen var anledningen till att jag inte bröt. Jag kollade klockan och var inte säker på om jag skulle klara 38 km vilket var mitt uppsatta minimum-mål.

Jag var som sagt nära att ge upp men knatade på och pressade mig till 40,6 km allt som allt.
Inte mitt bästa resultat (42km, -2012) men klart godkänt.
Min polare Andreas som jag fick att prova 6-timmars gjorde distansrekord, efter att tidigare som längs sprungit 25 km. Han kammade hem 44 km vilket var riktigt bra jobbat!

Längs vägen snackade jag lite med en snubbe som frågade lite om mina sandaler. Det visade sig att han också sprungit Lejonbragden i våras, fast hela 100 km loppet. Vi pratade en del om att det mesta satt i huvudet och jag sa att jag troligen skulle ge mig på bragden nästa år. Han sa att han redan var anmäld. Innan min timer pipit för "gå" ett par gånger för många tog vi adjö och han knatade vidare.

"kör på hundra nästa gång!" var det sista jag hörde honom ropa.

Kroppen känns hyfsad nu ett par dagar senare men jag har inte vågat mig på att testjogga. Knäet känns inte av alls men jag känner lite i nedre delen av ryggen/rumpan så jag tar det lite lugnt.

Lopp till helgen

På lördag är det dags för välgörenhetsloppet Barncancer-Kampen.
Loppet går i Pålsjö Skog i Helsingborg och man springer/går så långt man vill längs en fem kilometersslinga.
Arrangemanget är gratis men arrangörerna ser gärna att man skänker valfri summa till barncancerfonden.

Det som lockade mig var möjligheten att springa ett 6-timmars lopp. Jag har inte avverkat något riktigt långt sedan Lejonbragden i våras så jag kände att det var dags för ett litet äventyr igen.
Det har inte blivit så mycket specifik träning inför loppet. Den senaste tidens förkylningar har också dragit ner på träningen. Jag tror dock att uppehållet kan vara till en fördel då jag känner mig väldigt utvilad och fräsch i kroppen.
Jag kommer troligen köra min 2:1 (jogga/gå) taktik då den funkat bra förr och inte kommer slita alltför mycket på min tämligen otränade lekamen.


Igår tog jag en väldigt lugn runda på ca. 11km (~1h 30min 1:2 jogga/gå) . Jag såg till att gå mycket eftersom det kommer vara min plan till helgen. Jag vet av erfarenhet av tidigare långlopp att min tid inte blir mycket sämre om jag varvar gång med jogg.
Rundan blev i Hoka-skorna och de är suveräna om man ska gå fort.
Däremot tänker jag börja helgens lopp i mina Lunasandaler och se hur långt det funkar.

Detvar mulet men regnade inte

Vänta, hear me out!

Hoka One One Bondi 3

För lite mer än en månad sedan köpte jag ett par nya löparskor. Det var ett par Hoka One One Bondi 3 på inrådan av Nicklas, en twitterbekant.
Aldrig trodde jag att jag skulle springa i ett par skor med sådan tjock sula (~2cm).
Tro nu inte att jag har övergett barfotalöpning, inte alls, låt mig förklara :)

Ni som följt mig en längre tid vet att jag experimenterat med foppatofflor förr.
Det blev aldrig någon hit eftersom de inte sitter riktigt bra på mina fötter när jag springer.

När det kommer till Hoka så har de många likheter med foppatofflorna. De har en tjock svampig sula, de väger förhållandevis lite för sin storlek och de har väldigt lågt dropp mellan häl och tå (ca 4mm. Fopporna tror jag faktiskt har några mm till...).

Varför har jag då köpt dessa "maximalistiska" skor? Jo, jag har länge hört gott om dom. De främjar landning på mellanfot/framfot på grund av det låga droppet.
En internetbekant tillika barfotalöpare, K-G Nyström är en stark förespråkare av Hoka när det kommer till att variera fotbeklädnaden.

Jag har länge känt att veckor med många kilometer tar ut sin rätt i fötterna. Jag är dessutom lite tyngre nu än när jag började mitt löparprojekt (~>90kg).
Med hokaskorna känner jag att det är möjligt att hålla uppe mängden och att jag återhämtar mig bättre pga variationen. Tack vare den väldigt lätta och tjocka sulan går det i princip att springa i ett stenrös som om det vore en gräsmatta. Detta bidrar till att man lättare kan slappna av i fötter och underben.


En annan tanke med dessa skor är att ha dom som backup vid längre lopp. Under Lejonbragden i år avslutade jag i fopporna eftersom fötterna var trötta.

Om det skulle vara något som är negativt med dessa dojjor så skulle det vara att de inte är så breda i lästen som jag hade önskat. Återstår att se hur fötterna beter sig om de skulle svullna.
En annan sak jag känner är att det känns bättre att springa på grus/terräng än på asfalt. Fint underlag blir  nästan omöjligt att "känna" ;)

Vad gäller löpningen i övrigt står det helt still på grund av megaförkylning.

Så, för att summera; jag springer fortfarande barfota eller i sandaler. Dessa "hoppborgar" är tänkta som komplement!
Please don't hate me ;)

Over'n'out!

Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmara)

Idag avverkade jag Malmö Gerillamaraton igen. Det blev halvmaran även denna gång.

Ett trevligt arrangemang. Väldigt low-key och opretantiöst. Och gratis :)

Strax efter kl 10 på förmiddagen gick starten och det var en munter skara som gav sig av.
Efter ett par hundra meter såg jag det sista av ryggarna på de övriga löpare då de tuffade iväg längs Ribban.

I vanliga fall brukar jag bli lite bitter men idag var det lugnt. Jag springer oftast själv och har inga problem med det. I lite över en vecka har jag varit öm i vänster ankel och i högerfoten så jag var inte ens säker på om jag kunde fullfölja loppet så hastigheten var det sista jag tänkte på.

Jag drog igång Karin & Sara podden som fick bli mina följeslagare under första halvan av loppet.

Vädret var underbart och perfekt för ett långpass.

Allt kändes gött fram till runt 13-14km då kroppen började bli lite seg och trött. Jag hade ingen energi med mig och endast lite vatten men jag tror mest det berodde på att jag inte fått in så många långpass på senaste.

Halvmaran går i ett varv från Ribersborgsstraden, utom lernacken och brofästet, sedan tillbaka efter en liten sväng i Bunkeflo.

På väg tillbaka tog podcasten slut och jag drog igång Inte rasist men podd som fick rulla klart tills jag nådde ~19 km. Nu var det ganska tungt och det blev många gå-pauser.

För att pigga upp min sega lekamen höjde jag volymen och tryckte igång Algar på Spotify. Sjyst chiptune musik som fick benen att pinna på!

Jag kom i mål på 2:42:59 vilket var runt tre minuter snabbare än förra gången.

Kul lopp och ett bra initiativ!

Trevlig lördagkväll!

Lopp på gång?

På loppfronten är där två lopp jag tänker ta mig an.
Redan på lördag är det dags för Malmö Gerillamaraton. Detta året kommer det erbjudas 5,10,21&42km alternativ, varav jag kommer välja halvmaran. Anledningen till detta , istället för Malmö Halvmaraton som gick nu i helgen är priset, 0;-.

Jag har nu senaste veckorna varit lite öm i ena ankeln samt lite öm i motsatt fot vilket kanske kan ställa till det. Det blir att vila min arma lekamen fram till helgen.

Det andra loppet är också av gratisnatur. Barncancer-kampen (i Pålsjö skog, Helsingborg) är ett lopp utan avgift där man skänker fri summa till Barncancerfonden. Det kommer finnas möjlighet till 6h lopp vilket är det jag tänker satsa på.

Jag sprang en härlig 6km runda i söndags i det fina vädret. Just barfota har det varit lite ont om den senaste tiden och jag kommer inte välja det till helgens lopp heller på grund av för lite träning. Just fotbeklädnad är något jag experimenterar med för tillfället men det är inget jag går närmre in på just nu.

Byte och synk av löpar-appar

Ni som följt mig ett tag vet att jag har haft mina duster med Runkeeper.
Det är fortfarande så, till och från, så nu tröttnade jag till slut.
Att appen mer ofta än sällan kraschar mitt i ett pass, eller att det tar >20sek att ladda information om tidigare pass är min själ inte ok.

Anledning till att jag inte bytt tjänst tidigare har främst berott allt jobb med att exportera alla pass och importera i en ny tjänst.
Alternativet att splitta upp datan i olika appar och helt sonika börja om på ny kula är inget alternativ.

Jag har tidigare testat Endomondo och nu nyligen fick jag upp ögonen för Strava som snabbt blev en favorit.

Av en slump när jag surfade runt hittade jag den helt underbara tjänsten; Tapiriik.

Tjänsten kan synka (även bakåt till önskat datum) och importera pass till en uppsjö av tjänster t.ex; Garmin Connect, Strava, Endomondo och Runkeeper. Själv hade jag hade runt 800 pass (löpning, promenad, cykling) varav ca. 95-99%  lyckades importeras till Endomondo & Strava från Runkeeper.

Om man även väljer att betala en årsavgift på runt 20;- får man automatisk synk/import av avslutade träningspass mellan de konton man kopplat till tjänsten.

I mitt fall har jag Runkeeper Elite och precis pröjsat för ett helt år till så jag vill gärna kunna utnyttja statistikinfo och liknande. Genom att då koppla kontona via Tapiriik kan jag lugn välja vilken app jag vill så läggs dessa pass till i Runkeeper för vidare analys (Strava har också linande funktioner till en avgift).

Om du själv hänger på något av dessa ställen kan du lägga till mig med följande info;

Strava - http://www.strava.com/athletes/6328982

Runkeeper - http://runkeeper.com/user/projektbarfota

Endomondo - https://www.endomondo.com/profile/11531110

Trelleborgsloppet 2014

I lördags sprang jag Trelleborgsloppet. Det var fjärde i ordningen och denna gången 10 km (har även sprungit 5:an). Trelleborgsloppet är ett av de lopp jag sprungit varje år sedan jag började med löpning. Det har blivit lite av en tradition då även den årliga Palmfestivalen äger rum då.

Jag har nyligen känt mig ganska pigg och kry i kroppen och de flesta rundor har gått bra.
På grund av detta ville jag försöka att få en sjyst tid för att se om jag hade det i mig. Jag valde då att springa i mina Lunasandaler då jag  känner att jag kan pressa lite extra med något under fötterna.

Loppet var ett av de bättre och jag kände att jag "hanterade" sträckan. Visst var där svackor men det kändes som jag hade kroppen under kontroll och att jag disponerade krafterna bra.

Sluttiden blev således 1:07:35 vilket är en av de bättre tiderna på 10 km jag gjort (mitt pers är runt 1:04 från 2011)

hemmapappa

Från och med idag är jag hemmapappa och ska vara hemma med min dotter under det kommande halvåret. Skräckblandad förtjusning ska jag säga ;)
Detta kommer i praktiken innebära färre lunchlöpor och fler fikor. Träningspass får förläggas till kvällar och helger.

In other news..

Om allt går som det ska idag kommer jag titta förbi Fotkultur ikväll då de har öppet hus. De ska inviga sig själva som nordens första Vivobarefoot concept store!

Ses där kanske?

Foto ( August 25, 2014 at 07:57PM )

Sommaren har varit fin och det har blivit en del sjysta pass som idag till exempel. Lyckades att få in en sub 6 minuters kilometer vilket inte händer så ofta när jag är ute o ränner. På lördag är det dags för årets upplaga av Trelleborgsloppet så det blir inga längre rundor denna veckan för att benen ska vara så fräscha som möjligt. Det blir 10 kilometersrundan i år igen. Har dock inte bestämt om det blir med eller utan skodon. #projektbarfota via Instagram http://29a.se/1mJ9fxL

Foto ( August 13, 2014 at 10:30PM )

Kvällens löprunda blev lite kortare än planerat pga öm ankel. Lyckades även skrapa tån så att blodvite uppstod ;) För övrigt en bra runda. #projektbarfota via Instagram http://29a.se/VmKiAv

SM-milen 2014

I lördags sprang jag mitt första SM ;)
SM-milen är ett nytt lopp som går 10 km genom Malmö.
Jag hade sneglat på loppet och sett lite reklam om det men när det visade sig att det var SM blev jag skeptisk. Loppet riktar sig dock åt alla, såväl elit som motionär. (jag fick dessutom en startplats i födelsedagspresent av hustrun, så då fick jag ju verkligen en anledning att springa det :) )

Cirka tusen personer gav sig av när startskottet gick och jag började pinna på.
Precis innan start kom Daniel och Jimmie fram och hälsade. Jag träffade dom på Malmömilen senast och nu var det dags igen. Daniel springer i Lunasandaler, vilket även var mitt skoval denna gången.
Efter några meter kommer det upp en löpare snett bakom mig och påpekar att jag inte springer barfota. "Nä, inte denna gången" svarar jag. Sen hajar jag till och ser att löparen är barfota :) Han heter Alan och är relativt ny barfotalöpare.

Vår lilla kvartett har mer eller mindre sällskap hela vägen och agerar draghjälp åt varandra.
Vi snackar om barfotalöpning, minimalistiska skor i största allmänhet och avverkar kilometrarna på löpande band.
Vips var vi framme. Sista biten är ett varv på Malmö Stadions löparbana innan man går i mål. Detta gav en extra känsla av SM ;)

Allt som allt ett trevligt lopp. Sjyst bansträckning och trevligt sällskap!
Sluttiden blev under 70 minuter vilket var mer än jag väntade mig efter veckor av varmt och kvalmigt väder.

//Martin

Malmömilen 2014

Det var inte tänkt att jag skulle springa milen i år. Jag var inte säker på om jag skulle vara helt knäckt efter Lejonbragden, eller om någon skada skulle ha blossat upp.
En kollega på jobb hade fått förhinder och frågade mig veckan innan om jag ville köpa hans plats. Sagt och gjort så var jag anmäld!

Det största frågetecknet var om jag skulle orka ta mig runt eller inte.
Detta på grund av att mitt busskort lägligt nog tog slut inför förra veckan. Eftersom vi här nere i Skåne får möjlighet att köpa pendelkort(med skillnaden att det räcker runt hela landskapet, fria resor i ca två månader) för runt 80% av vad ett vanligt kort kostar, tyckte jag att jag kunde klämma in lite cykelpendling denna veckan. Det blev allt som allt 135km under måndag, tisdag&onsdag. Det kändes rätt att ta en vilodag innan loppet (läs: knä och ben var mos)

Anywho, dags för loppet.

Jag var ganska sen på det och kom till starten tio minuter innan start.

Det var runt 7000 pers som skulle springa och när starten gick stod det still flera minuter innan det kom igång (jag brukar ställa mig längst bak pga min relativt låga hastighet).
Till slut började det röra på sig och jag startade Runkeeper och la ner mobilen i min ryggsäck. Jag hade med mina aquasocks i fall att det skulle bli för jobbigt barfota. Jag har ju inte loggat så många långa barfotarundor på ett tag.

Efter någon kilometer kom jag i samtal med en sandallöpare. Han hade gjort den vanliga resan; läst Born to Run, köpt lunasandaler och chiafrö och var fast ;) Vi hade sällskap någon kilometer innan vi skildes åt.

Planen var att ta det så lugnt jag kunde och taktiken gick bra. Jag hade god energi hela loppet och kunde dessutom spurta sista biten :)
Vad jag hade glömt var all kullersten man stöter på men det var bara att köra på. Bansträckningen var något ändrad från tidigare år dessutom men enligt mig till det bättre!

Den officiella tiden blev 01:10:46 vilket var riktigt bra med tanke på omständigheterna.

Kort summerat; ett bra lopp!

Några bilder från Malmö Barefoot Run 2014

Här kommer några bilder från Malmö Barefoot Run som gick av stapeln den elfte maj.
Loppet gick bra. Trots lite dåligt med reklam dök det ändå upp runt 50 pers!

Vi började med gemensam uppvärmning och teknik. Sebastian från Fotkultur höll i teknikpasset och kort därefter gick starten.

Det kom förfrågningar om vi skulle köra fler lopp framöver och som det ser ut nu kanske det rent av kan bli något innan under/i slutet av sommaren. Stay tuned! :)

Lejonbragden 2014 (50KM)

En något försenad rapport om mitt hittills längsta lopp - Lejonbragden, som gick av stapeln för två veckor sedan.

Jag var anmäld till loppet sedan en lång tid tillbaka men var inte säker på om jag skulle bli bra nog i foten, eller om jag skulle hålla mig frisk och ville inte riskera att jinxa loppet genom att berätta om det för vänner eller här i bloggen. (jag var omringad av förkylda och sjuka både hemma och på jobb under två månader typ..)
Träningen hade gått helt ok. En vecka sprang jag varje dag och i övrigt försökte jag hålla 15-20km/vecka.
Jag hade inte sprungit rundor längre än 4-6km innan loppet och det enda långpass jag fick till var halvmaran en månad tidigare.

Lång historia kort, loppet gick helt ok, jag körde min beprövade springa/gå-metod som höll mig vid god vigör nästan hela vägen.

Till själva loppet;

Jag såg till att ställa mig längst bak - det är ju många kilometrar som ska avverkas och jag tänkte inte stressa iväg i början...
Starten gick. Efter knappt en kilometer var jag längst bak. Jag hakade på två äldre herrar som valde att haka på mitt upplägg. De blev imponerade av min Gymboss (intervall-klocka) och skulle definitivt införskaffa en för framtida lopp.
Intervallerna var modesta och utgjordes av två minuter löpning och en minut promenad. Det fina med detta är att man kan ta sig långa sträckor utan att ta ut sig. Musklerna får vila och man kan hålla en hyfsad hastighet även om man inte är van vid längre sträckor.

Det fina med ultror och framförallt Lejonbragden var det fina gottebordet som hade många smarriga grejer att förse sig med under dagen. Favoriten var nötcreme med jordnötssmak - himmelsk! Även pizzaslicarna vid lunch satt riktigt fint! :)

Banan var en mil och gick i en åtta med passage vid målområdet var femte kilometer.
Vid kilometer sju fanns en vattenkontroll med möjlighet att ta en "selfie".

Här är jag med P.O och Anders med vilka jag hade sällskap med under hela loppet.

Efter trettio kilometer började det bli tungt och sista milen gick vi stapplandes fram.
Jag började med Lunasandals (20km). Efter de blev det mina Saucony Hattori (15km). Eftersom de skorna sitter som en handske blev det trångt när fötterna svullnade. De sista 15kilometrarna fick foppatofflorna tjänstgöra.

Allt som allt är jag fruktansvärt nöjd med att ha avverkat alla 50 kilometrar och gå i mål, även om jag fick gå en hel del.
Även om loppet var längre än en mara känner jag mig inte "ultra" riktigt än.

Jag fick definitivt inte avsmak för distansen och redan dagen efter kände jag löpsuget.
Högerfoten blev rejält sliten efteråt så den har fått vila.
Lejonbragden var säsongens enda riktiga utmaning jag satt upp så jag har sett till att vila rejält innan jag  funderat med att ta upp träningen igen.

Sluttiden blev: 07:52:33

Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmaran)

Ursäktar det extrema uppehållet i bloggen men jag har inte haft varken tid eller inspiration att skriva något... tills nu ;)

Efter överansträngning i högerfoten tog jag det lugnt och planerade inte in några lopp.
En dag fick jag upp ögonen för Malmö gerillalöpare som arrangerar Malmö gerillamaraton. Helt gratis!

Eftersom jag inte fått till några långpass denna säsongen blev det ett test för att kolla formen. Det längsta jag varit ute har varit runt sex kilometer sedan november.

Däremot har jag varit hyfsat ihärdig och vissa veckor fått till fem lunchpass på en vecka och kommit upp i femton, tjugo kilometersveckor.

Nu till loppet.

Starten gick kl tio på lördagen och undertecknad som lyckats få sex timmar sömn efter en tjänsteresatill Schweiz var lagom utvilad.

Loppet kunde springas som halvmara, ett "varv" eller marathon, två.

21 kilometer räckte väl för min del och det blev Lunasandaler på fötterna.

Jag är ju inte känd för att vara snabb och efter en kilometer var jag långt efter och två kilometer in såg jag ingen framför mig längre.

Inget jobbigt i sig, mest drygt att behöva hålla koll på bansträckningen. Lyckades dessutom att irra bort mig vid Sibbarps camping där man skulle springa på vägen för att komma rätt. Tur nog var de snabbaste löparna redan på väg ner efter varvningen så jag såg hur banan löpte där.

Loppet gick helt ok och jag var inte helt slut efteråt. Det var mer ben och fötter som inte riktigt vana vid den längre belastningen. Även högerknäets utsida blev lite stelt och ömmade resten av dagen.

I mål fick jag rejält med hejarop av arrangörerna vilket var trevligt!

Strax efter mig kom vinnaren i marathonloppet på 2:53 tror jag det var. Imponerande!

Själv blev det megajumboplatsen. 2:46 och då såg jag som sagt ingen av de andra halvmaralöparna under hela loppet.

Eftersom marathonlöparna körde två varv passerade de mig på väg tillbaka vilket alltid är trevligt då det faktiskt känns att man springer i ett lopp med andra löpare ;)

Jag tog mig över mållinjen och slapp bryta, vilket var mitt mål.

Bitter men inte besegrad...än?

(detta inlägget blev opublicerat och tappade halva texten av någon konstig anledning så här kommer en återpublicering...)

Veckan innan jul fick jag till två pass på löpband. Det första jag hade sprungit på två månader.
Höger framfot började göra ont i oktober. Jag tog det lugnt och slutade att springa på grund av smärtan. Det blev långsamt bör men till slut blev det en platå för det inte blev bättre.
Jag gick till en läkare som klämde och kände. Efter vad jag berättade misstänkte han också stressfraktur eller Mortons neurom. Han gjorde en undersökning, klämde och kände men konstaterade att det inte var någotdera. Båda åkommorna skulle ha känts av vid tryck sa han. I mitt fall ville han inget göra. "Jag har varit med om precis samma symtom flera gånger och det blir bättre med tiden" blev utlåtandet. Knappt tio minuter tog besöket.

En barfotabekant, tillika leg sjukgymnast och feldenkreispedagog - Göran frågade om han skulle titta lite på foten. Lite o lite, det blev en hel timme!
Jag fick gå lite fram och tillbaka och Göran kollade rörligheten i benen och fötterna och kunde märka en viss stelhet i just högersidan.
Eftersom fallet inte var akut och det gått två månader var det inte lätt att komma med någon bra orsak. (stelheten kunde ju vara orsak eller symptom)

I detta fallet kändes läkarbesöket ganska meningslöst. Ingen undersökning av hållning eller annan obalans, endast fokus på smärtlindring och vila.... 

Göran däremot har jag stort förtroende för. Han har gedigen kunskap och har varit med länge och det kändes riktigt bra att få lite mer kött på benen så att säga.

Förra årets kilometermål, 666km fick stryka på foten med ca 160km och jag har nu bestämt mig för att inte sätta fler mål i runkeeper eftersom jag bara misslyckas gång på gång med uppgivenhet och depp som resultat.

Idag blev det faktiskt strax över fem kilometer utan någon vidare smärta. Detta efter en kortare runda igår. Ja, det kanske vore bra med en vilodag men jag var så sugen.

Nu väntar jag nog till nästa fredag innan jag ger mig på ännu ett löppass. Hoppas foten håller.

Trevlig helg!

//Martin