Efter ett par hundra meter såg jag det sista av ryggarna på de övriga löpare då de tuffade iväg längs Ribban.
lördag 11 oktober 2014
Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmara)
Efter ett par hundra meter såg jag det sista av ryggarna på de övriga löpare då de tuffade iväg längs Ribban.
tisdag 8 april 2014
Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmaran)
En dag fick jag upp ögonen för Malmö gerillalöpare som arrangerar Malmö gerillamaraton. Helt gratis!
torsdag 12 januari 2012
Inför årets första lopp
Det var den första halvmaran i min karriär så det blir intressant att se hur det går denna gången. Jag lyckades inte ta mig igenom hela sträckan barfota sist så det blir troligen ett nytt försök denna gång.
Jag har som vanligt inte någon klar träningsplan, jag är glad att komma ut så mycket de går. Möjligen fokusera på några långre pass.
Jag ska försöka att gå igenom förra loppet och fundera över vad jag kan förbättra. Eftersom jag kände mig något undertränad sist (och med Göteborgsvarvet inte ens en månad senare..) körde jag en springa-gå strategi. Den fungerade helt ok, även om det kan kännas dumt att stanna upp och gå emellanåt.
Det blir även intressant att sätta högkolhydratkosten på prov. Eftersom jag med all säkerhet kommer ta mer än två timmar(minst 2h30m) på mig kommer det troligen finnas behov av energipåfyllning. Många hävdar ju att man knappt ens behöver vätska på en halvmara eftersom det inte är 'så långt' . O andra sidan verkar det vara samma personer som klämmer de 21 kilometrarna på knappt en och en halv timme...
Funderar även på att testa gels under detta loppet. Jag har ett par Hammer gels (rekommenderade av Alan som talar varmt om deras produkter ) som jag handlade hos Ultrazebbans Runners Gear.
Tänker att jag borde testköra ett par gånger för att se hur magen reagerar dock.
[caption id="attachment_2176" align="aligncenter" width="221" caption="Bild lånad från Runnersgear.se"]
[/caption]En fråga till er rutinerade löpare, eller någon med kunskapen åtminstone, hur bör jag “testa” gelerna? Är det typ på tom mage precis innan passet eller tar det lång tid för energin att nå ut i systemet?
over'n'out!
torsdag 26 maj 2011
Göteborgsvarvet 2011 (del 2)
Det känns ganska spännande att stå i startfållan tillsammans med alla andra löpare. Fullt med folk framför och bakom.
[caption id="attachment_1518" align="aligncenter" width="300" caption="I startfållan"]
[/caption]Jag tog nu av mina fivefingers och stoppade ner dom i ryggsäcken. Mina två nya löparvänner blev lite paffa och såg lite skeptiska ut ;)
Vips så var det igång! Jag hade inte hört startskottet men folk började röra på sig så det var bara att hänga med. Solen sken och vinden var härligt sval.
Vi tuffade på ut från startområdet och genom parken. Jag tog det riktigt lugnt. Redan i början hade jag börjat dra mig till höger för att släppa förbi alla de snabbare löparna.
På väg ut ur parken sprang man över ett glapp i asfalten, ett par meter med grus och sten. Inte för att detta brukar vara något problem.
Efter ett 10-20 tal meter senare kände jag hur det sved och stack lite under höger fot.....
Det är säkert bara en liten sten som satt sig och som ramlar av snart tänkte jag, inga problem!
Efter en kilometer kändes det fortfarande. Jag stannade till som hastigast och kollade läget. En röd prick med lite blod. Jag drog fingret över och kände inte sten eller glas. Jag fortsatte.
Det fortsatte att göra ont men övergick i en dovare variant allteftersom vi sprang vidare.
Jag vill inte behöva bryta tänkte jag. Jäkla skit det får inte ta slut redan efter ett par kilometer! Tankar om att fråga åskådare om de möjligen hade en synål eller gem på sig kändes mer och mer lockande...
Tillslut fick jag en snilleblixt, trög som jag är. Nummerlappen sitter ju fast med fyra säkerhetsnålar!
Vägen just där var kantad med stenbänkar så jag hoppade av och satte mig ner med nålen i högsta hugg.
Jag började med att sticka den lätt rätt in i såret. Mycket riktigt, jag kände något hårt. Efter lite grävande och petande lyckades jag bända ut en liten sten (ca. 2mm i diameter).
Jag stack fast nålen i tröjan igen och började jogga igen. Smärtan var i princip helt borta!
4km skylten passerades.
Det var fullt med publik längs i princip hela sträckan. Flera orkestrar spelade och folk hejade. Underbart stöd :)
Vi passerade Älvsborgsbron. Det var en mäktig känsla att springa över bron! Jag kan bara föreställa mig hur det känns att springa Broloppet och korsa Öresundsbron..

[caption id="attachment_1521" align="aligncenter" width="300" caption="Där var flera orkestrar längs vägen"]
[/caption]Efter ungefär 7-8km började det för första gången kännas tungt men det var bara att fortsätta.
Fötterna kändes bra och kroppen gjorde inget väsen av sig i övrigt.
Jag har aldrig fått så många kommentarer när jag sprungit förr. Det blev även flera små konversationer med medlöpare om hur det kändes. Några frågade om jag förlorat ett vad.
När jag närmade mig Götaälvbron (~14km) började asfalten bli riktigt sliten. Inte outhärdlig men definitivt tuff. Jag var beredd med mobiltelefonen när jag passerade 14km skylten, gränsen för mitt personliga barfotarekord hittills!
[bambuser id=1675015]
Det var lite knäckande att bara precis bredvid på andra sidan räcket var det mjuk och fin asfalt på cykelbanan...
Asfalten blev inte mycket bättre resten av loppet. Det blev till att försöka springa på de vita sträcken där det gick. Jag sattes verkligen på prov!
Jag hade redan i förväg bestämt mig för att inte dricka av energidrycken. Det är ju inget jag använder annars så varför experimentera under ett lopp?
Det blev som på Sydkustloppet; jag glufsade glupskt i mig av allt som bjöds. Tog till och med druvsocker som delades ut längre fram på banan.
[caption id="attachment_1484" align="aligncenter" width="179" caption="Mugg-träsk"]
[/caption]Eftersom det redan sprungit tusentals löpare innan min startgrupp hade pappmuggarna trampats ner till en grå massa vid vätskestationerna.
Det var svalt och skönt att tramp igenom i alla fall.
Jag minns inte om detta var närmre slutet eller lite längre tillbaka men en sträcka sprang man längs en allé. Asfalten var nog det värsta jag någonsin varit med om. Som tur var låg där kullerstenar i två rader i mitten som jag trippade fram på.
Eftersom man måste vara aningens mer fokuserad när man springer utan skor tog detta rejält på krafterna.
Till slut kom vi fram till Avenyn och det var inte många kilometer kvar!
Nu hade orken nästan tagit helt slut, liksom fötterna. Att ta på sig skor nu fanns inte på kartan!
Vi återvände till parken där vi startat och sedan in på idrottsarenan och den sista biten i mål. Det var som kroppen nu visste att vilan var nära, muskler började svida och nästan krampa, all energi var typ slut...
[bambuser id=1675208]
Plötsligt stod jag där.. Jag hade kommit i mål och jag hade gjort det helt barfota! Jag var nära gråt. Det var väldigt känslosamt. Hade jag haft familj eller annan bekant där hade jag med all säkerhet börjat lipa.
Jag lämnade chipet och fick min medalj, ett kexchoklad och en banan.
Dags att hitta någonstans att sätta sig och kolla fötterna.
Det hade klarat sig över förväntan. Den enda blåsan som det hade gått hål på hade jag redan dragit på mig sedan innan.
Före och efter bilder:
[caption id="attachment_1481" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot innan "]
[/caption][caption id="attachment_1487" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot efter"]
[/caption][caption id="attachment_1480" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot innan"]
[/caption][caption id="attachment_1488" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot efter"]
[/caption]De enda såren jag ådrog mig var på stortårna. Två identiska skavsår som precis inte syns på bilderna. Jag kände först av dom nära jag sprang förbi druvsocker+vatten stationen (kändes som salt FYI) ;)
Det kändes annars som att detta loppet gick snabbare än det förra men icke. Istället för ett PB blev det ett PS (personsämsta) med hela 10 minuter. Inte för att det egentligen spelar någon roll. För det första är jag långt ifrån tränad för dessa sträckor än och för det andra var det barfota. Jag är helnöjd!!
Lite data:
5k = 37:43
10k=01:16:18
15k=02:00:30
20k=02:47:13
Mål=02:56:19
För att snabbt avrunda lyckades jag med 10min till godo hinna med det sista tåget till Malmö och slapp ta nattbussen!
Tusen tack för alla vänliga ord och gratulationer nu i dagarna. Uppskattas som tusan!!
tisdag 24 maj 2011
Göteborgsvarvet 2011 (del 1)
Man har ju nästan gått och blivit lite kändis på grund av all uppmärksamhet jag fick under denna helg (tack Henrik som tipsade GP :) )
För er som missat blev jag intervjuad av Göteborgspostens Webb-tv, Sydsvenskan och återigen av Göteborgsposten som gjorde en uppföljning efter loppet!
Första Göteborgsvarvet avklarat, andra halvmaran i ordningen och barfota hela vägen blev det!
Jag ska försöka summera allt , vilket kan bli en lång historia. Vill gärna få med allt så det blir ett tvådelat blogginlägg, där andra posten kommer handla om själva loppet.
Jag ska försöka ha med lite bilder så ni inte tröttnar..
Nu till storyn.
Eftersom det är så ofantligt många löpare som springer Varvet tyckte jag det lät strategiskt att ta mig upp redan dagen innan. Det känns även gött att kunna sova ut och gå upp i lugn och ro och slippa de där 2-3h det tar att åka upp från Malmö samma dag man springer...
Jag lyckades dessutom få tag i ett hotellrum endast ett stenkast från centralstationen vilket underlättade logistiken.
Det blev dock inte raka vägen till hotellet. Dagarna innan jag ger mig av blir jag kontaktad av en reporter på GP som vill göra ett videoreportage inför loppet. Jag möter upp med honom precis efter jag anländer, spelar in några scener när jag springer barfota och svarar på några frågor.
Se inslaget på GP's Webb-TV
Väl framme på hotellet dumpar jag mina grejer och kollar upp hur man tar sig till nummerlappsutdelningen.
Jag spanar efter folk som såg ut som löpare och hoppar på spårvagn, Linje 1. Spårvagnsföraren hade ingen aning om var jag skulle hoppa av då jag frågade honom om hållplatsen vid startområdet så det fick bli att följa strömmen.
Efter en femton minuter ropar han ändå ut i högtalarna att nästa hållplats var "en av de hållplatserna" man kunde hoppa av på om man skulle till startområdet. Jag såg två herrar som vinkade till föraren och hoppade av. Jag trodde det var någon station till men ville inte chansa och hoppade av.
Väl på backen ser jag att de två inte verkar veta var de ska nånstans. Jag frågar om de möjligen skulle hämta ut nummerlappar och det skulle dom. Efter lite kartletande med GPS:en i telefonen frågar vi till slut en kille som pekar oss i rätt riktning. En lätt 20min promenad...
Vi har sällskap in och hämtar nummerlapparna den ene berättar att han fått startplatsen i 50-års present av den andre och att de nu tränat en hel del inför loppet.
[caption id="attachment_1496" align="aligncenter" width="179" caption="Nummerlappar och chip"]
[/caption]När vi fått våra kuvert med nummerlapp och chip har vi följe ut genom mässan och småpratar om lite allt möjligt. Även om det minst 20-25 år mellan oss och vi inte har mer gemensamt förutom att vi ska springa loppet känns det som vi känt varandra länge.
Det är något speciellt med sådana här stora tillställningar ;)
Jag hade tidigare snackat med en jobbarkompis som också skulle springa och bestämt träff på en restaurang uppe i stan. Tiden började rinna iväg och efter vi kommit ut från arenan hoppade jag på spårvagnen och åkte tillbaka.
Just linje 1 gick inte riktigt på rätt håll så jag fick hoppa av på bästa stället och promenera. Det kändes inte helt optimalt att traska så här mycket dagen innan. Inräknat alla turer blev det nog en 90 minuters powerwalkande.
Det blev en hederlig kolhydratladdning i form av pasta carbonara (carborama..) och även en italiensk öl. Som ni kanske vet är jag i vanliga fall lågkolhydratare men efter en längre period av fuskande och lättja har min kosthållning på sin höjd kunna kallats kolhydratreducerad. Nåväl lite extra fyllda glykogenlager kan väl inte skada?
[caption id="attachment_1495" align="aligncenter" width="179" caption="Pastaladdning.."]
[/caption]Det blev en kort kväll och jag kom i säng i god tid efter en härlig och efterlängtad dusch.
[bambuser id=1672661]
Morgonen därpå vaknar jag redan halv sex (livet som småbarnsförälder..) och kan inte riktigt somna om. Jag känner mig lite nervös. Hur ska det gå? Kommer ben och fötter hålla? Det känns helt ok i kroppen men man vet aldrig..
Klockan blir åtta och jag beger mig ner i lobbyn och in till frukostbuffén.
Det blir två rundor varav nummer två ser ut som bilden nedan.
Klockan 12 måste jag checka ut från hotellet och tänker att det är lika bra att bege sig till startområdet.
Denna gången åker jag hela vägen fram till Marklandsgatan.
Det är redan en massa folk på plats, första starten går redan 13:30.
Jaha, och nu då? Det är lite mer än två timmar till start. Kanske skulle käka något? Visst ja, har bara kort med mig och inga kontanter... Aja, jag är ju inte speciellt hungrig ändå..Jag står och tittar på storbildsskärmen där kommentatorerna presenterar lite olika fakta och intervjuer.
Plötsligt ser jag två bekanta nunor, det är grabbarna jag hämtade ut nummerlapparna med som kommer gående. Vad är oddsen? Vi snackar lite och går sedan och byter om.
[caption id="attachment_1500" align="aligncenter" width="179" caption="Två coola katter!"]
[/caption]Tyvärr snappade jag aldrig upp vad de hette (tror de kom från Lindesberg) men det är snubben i grönt som precis fyllt 50 i alla fall :)
Hans hurtige kompanjon berättar att han sprang mycket förr men har haft ett långt uppehåll. Många Göteborgsvarv och maraton hade han avverkat, inklusive startat i 'elit' klassen på Göteborgsvarvet när det begav sig!
Vid omklädningsområdet närmar sig en snubbe med solglasögon. Han frågar om det är jag som ska springa barfota idag. Det visar sig vara Cykel-Alex som jag stött på via Twitter. Alltid kul att träffa folk IRL :) Hoppas ditt lopp gick bra!
Det dunkar hög musik och uppvärmningspassen avlöser varandra. Det verkar vara en kort spellista och Twisted Sister - We're Not Gonna Take it återkommer med jämna mellanrum. Det är nu rejält med folk på plats.
Tiden går och det börjar bli dags att bege sig till startfållan...
Fortsättning följer!
lördag 30 april 2011
Sydkustloppet 2011
Just nu ligger jag i sängen och kommer troligen däcka vilken minut som helst..
Tänkte försöka plita ner allt medan det fortfarande är någorlunda färskt.
Min kollega Sara med pojkvän och tillhörande farsa skulle också springa så jag fick åka med dom till starten vid golfklubben i utkanten av Trelleborg.
Eftersom Saras pojkvän skulle köra och ställa bilen vid målområdet (det hade ordnats med bussar åt dom som parkerade bilarna vid mål)
[caption id="attachment_1375" align="aligncenter" width="300" caption="Tält slås upp vid start"]
[/caption]Vi var på plats redan innan startområdet öppnade.
Vädret var bra men det blåste lite kallt i vinden.
Min föredetta kollega Lars (http://molnagenten.wordpress.com/)skulle också springa. Han har nyligen fått upp ögonen för minimalistisk löpning /framfotalöpning och rastade sina nya bikilas.
[caption id="attachment_1377" align="aligncenter" width="179" caption="Lars i VFF Bikila"]
[/caption]Själv var det ju barfota som gällde.
Ryggan var packad med aquasocks och VFF Speed just in case, vilket skulle löna sig längre fram...
Jag hade dagen till ära reklamtröja från Malmömilen som jag lyckades få via facebook. En trevlig Craft-tröja :)
[caption id="attachment_1378" align="aligncenter" width="179" caption="Glad motionär, halvmarapremiär!"]
[/caption]Det började bra. Starten gick och alla gav sig iväg likt ett förvuxet lemmeltåg längs greenen.
[bambuser id=1617922]
Det var sjysst med lite halvsval vind som höll en tempererad. Gräset var trevligt att springa på och livet var allmänt jättetrevligt :)
[caption id="attachment_1379" align="aligncenter" width="179" caption="Böljande gröna vidder"]
[/caption]Sedan blev det cykelväg/grusgång och detta mycket utav.
Jag körde slaviskt mitt 4/1 springa-gå upplägg och det kändes bra. Hamnade ganska fort långt bak och sedermera sist.
[caption id="attachment_1380" align="aligncenter" width="300" caption="Gott om lent underlag var det ont om"]
[/caption]Jag blev lite konfunderad då jag förberett mig på "sand och strandstigar". Dessa skulle dock inte direkt visa sig förrän runt halva sträckan..
Innan dess passerade man gågatan i centrala Trelleborg och fortsatte ut utanför för att närma sig stranden. Det var gott om mellansliten asfalt på cykelbanor och liknande vilket efter långt trälande på grusstig inte gjorde saken bättre. Ju närmre stranden, ju grövre blev grus och asfalt.
Jag minns inte exakt var men någonstans innan 12km märket (när jag kollar bambuser gps kordinater var det run 10km) hade jag tagit på mig aquasocksen. Dessa åkte av och på där det gick till att slutligen sitta på resten av vägen.
[bambuser id=1618075]
(ursäkta språket. Jag kände mig lite uppgiven när jag fick dra på mig skor :( )
Det tuffade på. Nu såg jag bara ett par enstaka löpare långt framför mig och de försvann längre och längre bort.
Det fanns ett par väldigt strategiskt utplacerade vätskestationer. jag minns ett ställe som kom upp runt en krök då jag bara minuter innan förbannat mig över att jag inte tagit med en egen vattenflaska - så jäkla skönt.
Övrigt bränsle under loppet var två bananstumpar, flera glas vatten, ett glas saft och två mini kexchoklad. Jag vet inte speciellt LCHF men efter flera veckor av slarvande så.....
Efter markering 12 (tror jag det var) kom km markeringarna oftare, vilket var ganska skönt.
[caption id="attachment_1382" align="aligncenter" width="179" caption="Efterlängtad syn "]
[/caption]Detta lopp är ju det längsta jag sprungit (om man bortser från tidsloppet i danmark men där gick jag procentuellt mycket mer) men konstigt nog det jag minns minst ifrån.
När det var ugefär 3km kvar sprang jag på de sista funktionärerna längs banan. De informerade om sista biten och sträckan.
Detta var den mest smärtsamma biten av hela loppet. När det var 2km kvar började hela systemet fallera. Höfterna började ömma, anklarna blev stela. Fotsulorna hade sedan längre tagit eld och det var allmänt överjävligt rent ut sagt.
Musiken dunkade i hörlurarna men hade långt ifrån den effekt som jag hoppats på.
Jag började skymta slutet. Det var inte vidare bra snitslat sista biten så jag sprang faktiskt fel de sista ~100 meterna. Upploppet var som en korridor med plastband så jag fick sist springa tillbaka något för att komma "in". Publiken hejade på, i all välmening var jag helt säker på men det är ändå något visst med att komma sist, så jag klämde fram ett leende och passerade mållinjen.
2:48:06 blev sluttiden. Om man ser det så, så klarade jag det lilla målet jag satt upp - under 3h men någon höjdartid är det ju inte direkt.
Efter att ha tagit emot tröja, banan (jäkla massa bananer idag..) mötte morsan upp, både hon och frugan hade missat mig då jag sprungit lite utanför markeringarna...
Jag tog även en giftblå sportdryck som man fick och slurpade i mig. Därefter började det sjunka in. Jag må ha varit sist men jag klarade mitt mål. Jag sprang för sjutton halva sträckan helt barfota och resterande i gummerade strandtofflor.
[bambuser id=1618331]
Det är först nu timmar senare som det börjar bli stelt och muskler och diverse börjar säga ifrån, rigor martin kallar jag det ;)
Dags att se vidare och planera inför andra halvmaran - Göteborgsvarvet. Det kommer bli tungt. Frågan är om jag ens försöker det barfota... O andra sidan verkar där inte vara kilometer av grovt grus/makadam.
Bilder på sulorna;
[caption id="attachment_1383" align="aligncenter" width="179" caption="Vänster tass"]
[/caption][caption id="attachment_1384" align="aligncenter" width="179" caption="Höger tass "]
[/caption]Tröjan man fick var ganska cool. Röd och med Sydkustloppets treudd.
[caption id="attachment_1385" align="aligncenter" width="179" caption="Sydkustloppet 2011"]
[/caption]Godnatt!









