Trelleborgsloppet 2010

Bredbandet har strulat och vi var bortresta i helgen, därav den något något sena rapporten...

Lördagen började bra. Jag och sambon gick upp i tid och åt lite frukost.

Vi hade dagen innan suckat och ojjat oss lite över hur vi skulle lösa transporten. Eftersom vi inte har bil får vi förlita oss på buss/tåg för att ta oss fram i skåne.
Bussarna går inte så ofta på helgerna så om vi skulle vara säkra på att vara i tid och hinna hämta ut nummerlappen skulle vi varit tvungna att åka hemifrån runt 07-tiden (loppet började 10:30).

Som  räddande änglar ställde Tompa+far upp och körde! De skulle också springa 5km loppet.

Väderprognosen hade sett dyster ut hela veckan men det var på väg att klarna upp. Solen tittade fram till och med! :)

Vi parkerade vid busstationen och promenerade bort till idrottsplatsen.

Jag hade sedan länge planerat att springa barfota men packade med mig huarachesen och fopporna just in case. Mindes något om att tidtagningen skulle göras via nummerlappen (vet inte var jag fick det ifrån..) men stoppade på mig ett nylonsnöre utifall att...
Givetvis fick man ett chip som skulle fästas på skon...

Löste det rätt bra med snöret:

[caption id="attachment_638" align="aligncenter" width="225" caption="Chip på ben.."][/caption]

Chippet var en rektangulär plastbit, mycket snajsigare än det i Kåseberga. Det satt bra och skumpade inte. Inte bästa bilden dock ;)

Loppet började med en runda på idrottsplatsen innan man vek av ut i stan.
Vi värmde upp med en lugn runda runt idrottsplanen för att värma upp benen och känna på formen. Jag har hittills i min karriär undvikit att köra en uppvärmningsjogg då jag velat spara så mycket energi som möjligt.(kondisen har alltså blivit bättre!)
Det kändes riktigt bra faktiskt. Det fanns gott om spring i benen och gott om energi!

Ett par minuter till start.

Jag halade upp iPhonen och startade Runkeeper i god tid.. Man vet ju aldrig om telefonen är på humör..

PANG!

Klungan började röra på sig och man fick promenera de första metrarna.
Jag fick direkt dra ner på tempot för att inte ryckas med de mer erfarna löparna...

Efter ett par hundra meter växlade jag ett par ord med en kille och tjej som sprang tillsammans. "Har du förlorat ett vad?" frågade dom. Nä, sa jag och förklarade situationen.
Vi önskade varandra lycka till och skildes åt.

Precis utanför idrottsplatsen var det ganska grovgrusigt underlag. Jag trippade på och undvek de största stenarna.

Loppet gick inne i stan och mitt inne bland husen såg det nästan identiskt ut med miljön runt Heleneholm (där Blodomloppet gick tidigare i år).

Man pinnade på i ett lagom tempo och njöt av dagen. Vädret var gött och något regn var det inte att tala om. Vi sprang längs gatorna och en och annan kommenterade på håll om att undertecknad sprang barfota.

Underlaget var till stor del riktigt behagligt. Där var ju ett och annat parti med lite sten här och var men inget allvarligt.
Det enda partiet som var mindre trevligt var en allé i mitten av loppet ungefär. Det var riktigt grovgrusigt och fullt med större stenar. Visst kunde jag sprungit utanför men det hade känts som fusk ;)

Jag hade fått upp flåset och stålsatte mig för att klara de ruffa metrarna. Efter ett tag fick jag ett ryck och speedade upp tempot rejält och sprang om ett par tjejjer. Jag fick helt enkelt öka hastigheten för att minska tiden på gruset. Planen funkade riktigt bra och jag tog inte ut mig nämnvärt, tvärtom jag vaknade till och fick jobba med lite andra muskler.

Jag har också läst i Michael Sandlers bok "Barefoot Running" att man kan underlätta jobbigare underlag genom att sänka tyngdpunkten något, genom att ytterligare böja knäna och sänka armarna. Det hjälpte faktiskt!

Vips passerade vi 3km markeringen (jag hade varit för fokuserad på att springa och missat de andra längs vägen så det var uppmuntrande!)

Jag minns inte om det var innan 3km markeringen eller efter, men jag träffade på och passerade paret jag mötte vid starten, jag frustade fram ett "hallå!" och tuffade vidare.

Det var lite förrädiskt i slutet av sträckan. Man sprang i närheten av mål  men sedan skulle man ytterligare en runda utanför innan man slutligen sprang över mållinjen. Detta fick mig att spurta lite tidigare än planerat...
När jag insåg att jag inte riktigt närmat mig målet än blev jag lite snopen och saktade ner något för att inte tappa andan.

Till slut var dock målet i sikte! Jag tog i så mycket jag kunde och sprang i mål på 31:52 min! Det är hela fyra minuter snabbare än i Kåseberga och hela åtta minuter snabbare än mitt första lopp i Maj!

Denna gången var jag bara knappt fem minuter efter Tompa! :)

[caption id="attachment_637" align="aligncenter" width="223" caption="Medalj Trelleborgsloppet"][/caption]

Efter målgången tog jag en flaska vatten och tillsammans med sambon flanerade vi runt i Trelleborg som även hade sin Palmfestival denna helg. Det blev t.o.m en "liten" mjukglass för att fira!

[caption id="attachment_639" align="aligncenter" width="225" caption="Glass i Trelleborg hos Tant Gul"][/caption]

Lite blandat...

Imorgon är det dags för Trelleborgsloppet!
Det ska bli riktigt kul! Jag har hört att det är en "snabb" bansträckning utan kullar och liknande.

Tanken är att springa barfota. Jag har anmält mig till 5km-rundan och hoppas på att klara rundan under 40 minuter. Egentligen spelar ju tiden mindre roll, mitt mål är som vanligt, att komma i mål.
Jag hoppas att underlaget kommer funka.. Har inte rekat banan och google maps har ingen streetview i området heller.. Ser dock ut som vilket stadskvarter som helst.
För att vara på säkra sidan kanske jag skulle stoppa på mig sandalerna?
O andra sidan, efter  förra passet känns det iofs. som jag klarar vilket underlag som helst...

Nu till något annat.
Jag har skapat ett konto hos Flattr (tjänst för micro-donationer i t.ex. social media sammanhang). Så nu kan ni skänka yours truly en slant om ni gillar ett inlägg/sida som visar Flattr-knappen. :)

Like so:




...eller så här:

Lugn vecka inför Trelleborgsloppet

Jag har märkt att det åtminstone för mig funkar bra med flera dagar vila innan jag ska springa lopp. Denna vecka blir det promenader och lite kettlebell och armhävningar.

Jag hade dessutom ett långpass i lördags som gick hårt åt mina sulor...

Har haft en del annat att pyssla med de senaste dagarna därav inga längre inlägg.

Jag skulle försöka mig på ett "hålla-igång-2h-i-lugnt-tempo" i lördags. Passet gick väl inte så bra som jag hoppats.

5min jogg, 2min gång var planen. Jag hade plottat ut en runda runt parken på ca. 2,1km för att simulera rundan i CPH 6h. Jag hoppade frukosten och hade med mig mineralvatten, maccadamianötter och ölkorv för att kunna äta lite samtidigt.
Det var fint väder så jag tänkte att om jag ändå skulle hålla på lite längre kunde jag ju bättra på min pb i barfotalöpning (längd). Detta var tyvärr inte det bästa tillfället då asfalten runt parken var något av det värsta jag träffat på hittills. Sliten och med ganska grova stenar i.
Efter ca. 4.5km blev det mer eller mindre outhärdligt att fortsätta. Huarachesen var packade och jag hade även tagit med tåsockor utifall att det skulle bli hårt. Vilket det blev..

Jag snörade på huarachesen och lunkade vidare. Tog några nötter vid varje varv och drack lite.
Efter knappt ett varv fick jag stanna och ta på mig tåsockorna i hopp om lindring men icke. Det sved satan under trampdynorna. Skulle jag ha nån chans att läka till Trelleborgsloppet veckan senare var det nog smartast att bege sig hemåt...

Allt som allt blev det nästan 80min håll i gång och sammanlagt ~8.6km - inte speciellt imponerande. Jag erkände nederlag och lunkade hem. Det var faktiskt lindrigare att springa än att gå i det stadiet sulorna var i.

Väl hemma såg jag vid sulinspektionen två småblåsor under vänsterfoten. Högran var helt "ok" även om jag dagarna innan ömsat av en större bit hud strax under stortån.

[caption id="attachment_616" align="aligncenter" width="300" caption="Ömsar skinn..."][/caption]

Ja, det gick lite sämre än väntat men om jag ska vara helt ärlig var det nog inte helt förgäves. Mitt längsta löppass innan detta var på ca. 70min, visserligen konstant löpning/jogg. Dagen/dagarna efter var jag riktigt stel i hela kroppen och fötterna ömma som tusan. Efter i lördags var kroppen mer eller mindre helt återställd dagen efter, bortsett från sulorna men dom tog endast en extra dag på sig.
Strategin med planerade promenader gav utdelning. Det går inte fort men belastar kroppen mindre.

På lördag är det som sagt Trelleborgsloppet (5km) och undertecknad planerar att springa även detta barfota. Med tanke på att jag nästan sprungit sträckan på riktig jäklig asfalt ser chanserna goda ut.

Fler minimalistiska skor

Läste om skotillverkaren Altra i Runbloggers blog härom dagen.
Det är kul att det kommer fler och fler alternativ till dagens löparskor. Just Altras nya modeller ser riktigt intressant ut. Här är "The Adam"

[caption id="attachment_607" align="aligncenter" width="300" caption="Altra "Adam""][/caption]

[caption id="attachment_608" align="aligncenter" width="300" caption="Altra "Adam""][/caption]

Altra verkar vara ganska nya på marknaden så någon information om/när de hittar till Sverige verkar man inte kunna hitta...

Dessi skriver lite om fler minimalistiska alternativ som är på g  här.
(Stort grattis till Dessi som satte PB på milen i Midnattsloppet, iförd Fivefingers!!)

Jobbar upp kilometrarna

Denna veckan har jag förutom lite armhävningar försökt gå så mycket som möjligt.

Mitt förra jobb innebar ca. 60min promenad (tur&retur) vilket jag under en period flitigt höll på med mån-fre. På den tiden utövade jag inte någon annan träningsform. Detta blev ca. ~2mil/vecka.

Märker att jag tappat lite då jag känner mig trött/stel i benen och fötterna. Att gå i VFF är skönt men jag klarar inte riktigt den mängden jag vill - fopporna to the rescue.
Kan ju nämna att jag i veckan provade ett par Vivo Barefoot Aqua som troligtvis blir inhandlade när lönen dyker upp. Dessa kan förhoppningsvis ersätta fopporna när det gäller promenader.

Jag har loggat mina promenader denna veckan och löpning inräknat har jag idag (fredag) kommit upp i strax över 28km.

Imorgon tänkte jag försöka mig på ett långpass med varvad löpning/gång under ca. 2h för att se hur det känns. Hittills har jag sprungit mig trött, från dörr till dörr och intervaller har jag aldrig provat. Däremot har jag känt efter typ en halv timme/timme att där nog allt hade funnits lite energi över.

Detta ska utforskas imorgon. ...Med brasklappen att foten inte börjar stelna. Min vänstra ankel har varit lite stel sedan löpturen i tisdags..

Kanske hoppar frukosten och tar något under turen för att prova matintag och löpning.

Foppor, VFF och huaraches kommer medtagas och varvas om så behövs.

Lätt återhämtningspass

Efter loppet i lördags har jag inte varit speciellt stel eller haft någon värk förutom lite i nedre delen av vaderna precis när jag vaknat.
Det jag märkt i övrigt är att jag får väldigt lite träningsvärk i just vaderna. Kan ha att göra med att jag körde en hel del tåhäv och liknande övningar innan jag vågade mig på att springa minimalistiskt...

Ikväll blev det knappt 4km i 7min-per-kilometer tempo runt runt parken hemmavid.
Jag var beredd på att springa i regnet då det tokregnat i princip hela dagen. Det sprack dock upp och solen tittade fram en kort stund så något regnplaskande blev det inte...

Det blev att springa på full mage idag dessutom. Sambon hade gjort glutenfria scones (ja, jag vet, en del kolhydrater ;) ) som inmundigades med kopiösa mängder smör (ville ju försöka kompensera..).
Tyvärr inga bilder.. Åts upp fort!

Alternativet hade varit kalla scones, så valet att äta innan var lätt..
Jag var ganska säker på att jag skulle bli körig i magen, alternativt få ett jäkla håll. Magen höll dock och visserligen fick jag håll men inte mer än vad jag ibland brukar få.
Möjligen fick maten mig att slöa ner tempot en aning men jag kände mig inte seg!

I övrigt har jag  försökt få fler "mil i benen" genom att försöka gå mer. Ska jag över huvudtaget ha en chans i loppet i oktober måste jag öka tiden på benen..

Efter lite Arkiv X kallar nu sängen. Gonatt!

Kåsebergaloppet 2010 (del 2)

(detta är del 2 i min berättelse om Kåsebergaloppet 2010. Läs första delen HÄR)

Det började dra ihop sig. Jag och Tompa stroppade fast chipen i pjucken.

[caption id="attachment_540" align="aligncenter" width="300" caption="Rotar fram chippet"][/caption]

[caption id="attachment_548" align="aligncenter" width="225" caption="Fopporna"][/caption]

[caption id="attachment_564" align="aligncenter" width="300" caption="Startfältet"][/caption]

"En minut till start!" Ropade snubben med startskottspistolen.

Vi rättade oss i ledet, nästan längst bak. Man vet ju att folk brukar vara lite hialösa vid start och rusa iväg så vi ställde upp lite längre bak för att slippa trängseln.

Tompa springer snabbare än mig men han föreslog att vi hade följe första biten då han gärna också tar det lugnt i början.

Jag hade nu funderat fram och tillbaka. När vi rekade banan tog jag av fopporna för att vada genom diverse pölar.. De grusiga vägarna var inte så köttiga som de såg ut.. Inte värre än grusvägarna runt parken där jag brukar springa... Kunde detta funka måntro??.. Jag hade inte sett mer än en liten bit av banan...

avafan..

Fopporna åkte av och fick agera handvantar.

PANG!

Vi pinnade på i ett lugnt tempo. Tyvärr var min iphone inte riktigt på humör så jag kunde inte köra runkeeper och kolla vilken hastighet vi höll. Den och kameran fick stanna hos sambon, därav avsaknaden av bilder under loppet...

Om någon har tips på en sjysst liten kamera att bära med sig så kommentera gärna!


Det kändes i benen att jag inte sprungit på några dagar(nästan en hel vecka!). De var riktigt fulla med spring och  jag fick försöka hålla tillbaka lite för att inte ryckas med.

Den djävulska backen kom efter bara en liten stund.
Många gick uppför men jag hade bestämt mig för att springa hela vägen.. Halvägs upp funderade jag på om jag kanske skulle gå för att spara lite på krutet men nä, det fick bära eller brista.

Halvvägs upp för backen kom de första redan nerrusande i ett våldsamt tempo. Man kan inte va annat än imponerad!

Väl uppe på på gräset trippade jag fram i ett något långsammare tempo. Backen hade gjort sitt och flåset hade fått sig en omgång. Det var gräs med upptrampade stigar. Kossorna stod och betade och såg hur nöjda ut som helst. Fötterna trivdes.
Jag rundade Ale Stenar, påminde mig själv om att titta upp. Man ville ju njuta lite av utsikten när man ändå var där.

På väg tillbaka  ner för backen mötte jag en del som var på väg upp.  Även en del fotografer som tog bilder.

Man sprang samma väg tillbaka när man rundat toppen men vek av ut längs med en åker. Där stod en funktionär som vallade löparna rätt.

Han sa något i stil med "Det bli bättre underlag nu!" med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka och svarade "ah, perfekt!"

Tompa hade lämnat mig efter Ale Stenar och var utom synhåll.

Efter en stund såg jag 2km markeringen. Jag var ganska uppe i varv och hade inte riktigt kommit in i "the zone" än. Det kändes inte bra att det var lika långt som jag sprungit hittills och sedan en bit till....

Underlaget under hela runda var det absolut bästa - och det absolut sämsta ;). Ja, kanske inte det absolut sämsta men en knutig grusig väg i nerförsbacke är inte helt smärtfritt! Jag lyckades även pricka in en större sten mitt under hålfoten vid ett tillfälle. Det smärtade till en sekund och det höll i sig ett tag. Det gick dock över efter ett par hundra meter. (var bärgis på att få ett blåmärke men den dök aldrig upp...)

Bitvis var det ganska lerigt.. Det pressades upp mellan tårna när jag klafsade fram mellan åkrarna. Lite grann utav en spa-behandling för fötterna!

Vätskekontrollen var belägen längs med en grusväg och ett par hus. Ett par barn stod och serverade förbipasserade löpare muggar med svalkande vatten. Själv blev det att fånga muggen i farten, ville ju inte behöva stanna!

Det är alltid kul att se olika löpares strategier. Där var en tjej som nästan lite demonstrativt sprang förbi mig gång på gång och lade sig några meter precis framför mig.. Varannan gång sprang jag om henne då hon varvade med promenerande.. Detta hände om vartannat säkert en 4-5ggr. Själv höll jag samma fart största delen av färden.

Till slut tog "terrängen" slut och vi svängde ut på den asfalterade vägen. Kvalisorten på asfalten var 3,5/5 dvs. inte hålig och ruff, men inte riktigt finfin. Bättre än vad jag hade väntat mig i alla fall.
Ett par meter bakom hörde jag en person komma springandes. Emellanåt frustades det rätt rejält och nästan plågat.. Efter någon minut samlade hon kraft och sprang om mig. Jag passade på att (lite lätt flåsandes..) ge ett uppmuntrande "heja, heja!" vilket verkade uppskattat.

Nu var det inte många meter kvar! Jag kunde se backen där målgången var placerad. (Man sprang i mål genom att springa av vägen ut på en åker).

Det är skönt att kunna se slutet på sträckan. Blir alltid lättare att bedöma hur mycket man har kvar att ge.

[caption id="attachment_575" align="aligncenter" width="300" caption="Mot upploppet"][/caption]

[caption id="attachment_578" align="aligncenter" width="224" caption="Skorna på händerna, siktet på mål, i full karriär!"][/caption]

(låt inte tiden lura er, displayen visar från när de första 10km löparna startade..)

Målet var i sikte och jag gav allt jag hade. Väl framme hör jag en funktionär ropa att jag måste låta skon nudda mållinjen där mottagaren till chippen sitter. Jag böjer mig lätt ner när jag korsar mållinjen och dunkar tofflan i backen.

Puh. I mål, at last!

Alla som gick i mål fick en snitsig funktionströja med Kåsebergaloppet-logga på. Väldigt snyggt tryck och väldigt skön tröja!

Jag har alltså nu gjort barfotadebut i ett lopp!
Inte bara det, jag slog min förra 5km tid med 4min! 36min tog det för denna skånepåg att släpa skånkarna i mål. Inte illa med tanke på den kuperade terrängen.

Dags att börja ladda inför Trelleborgsloppet näst,nästa helg!

Over and out.

[caption id="attachment_584" align="aligncenter" width="225" caption="Kåsebergaloppet 2010"][/caption]

Kåsebergaloppet 2010 (del 1)

Min skitta iphone ville inte funka och mobiltäckningen va bristfällig, så det blev inte mycket twittrande under dagen.. Det blir en hyffsad lång text så jag gör som många andra löparbloggar och delar upp äventyret ;)

Klockan 07:00 ringde klockan. Jag och sambon masade oss ur sängen och ut i köket för lite frukost. Min plan om att lägga mig tidigt gick i stöpet och allt som allt blev det ca 6h sömn.

Efter att ha klämt en stor kebabsallad kvällen innan och en del nötter var jag inte så hungrig. Det blev ett gäng baconrullade sparrisar i ugnen som morgonbränsle.

[caption id="attachment_537" align="aligncenter" width="300" caption="Lyxfrukost"][/caption]

Strax efter 8 ringde Tompa och vi samlade ihop våra grejjer och gick ner till parkeringen. Det blev en ryggsäck med huaraches, FiveFingers KSO, en extra tröja och ett par våtservetter.
Eftersom jag ville undvika att fötterna skulle svettas i FiveFingersen tog jag fopporna som transportskor.

Vädret såg inget vidare ut och det hade börjat droppa så smått. Enligt diverse vädersidor lovades det regn  under just dom timmarna vi skulle springa...
När vi passerade Ystad började det regna något kopiöst. Det vräkte ner så pass att man knappt såg vägen emellanåt.

[caption id="attachment_539" align="aligncenter" width="300" caption="Det ser mörkt ut..."][/caption]

Vi ville vara säkra på att hitta dit och komma i tid så vi var på plats bland dom första.

Vi träffade funktionärerna, hämtade våra kuvert med nummerlapp och chip.
Regnet hade avtagit något men inte helt.. Det var blött och lerigt överallt.

Eftersom det var över en timme till den första starten passade vi på att reka den första biten av sträckan.

Efter bara några 50-70m med grus/sten kom man till första backen som leder upp till Ale Stenar. Det var ganska lerigt och en bit längre fram uppenbarade sig en mindre sjö på vägen.

[caption id="attachment_543" align="aligncenter" width="225" caption="Pöl"][/caption]

Den gick hela vägen ut i kanten så det var svårt att ta sig runt den. Tomas gjorde ett tappert försök men lyckades doppa skorna i dyn.
Själv tog jag av mig fopporna och vadade genom pölen. Varm, mysigt och väldigt stenfritt. En tanke började lätt slå rot i huvet...

Vi nådde Ale Stenar och njöt av utsikten. Det var ganska molnigt så man såg inte Bornholm.

[caption id="attachment_542" align="aligncenter" width="225" caption="Vädret ser bättre ut än det var.."][/caption]

[caption id="attachment_546" align="aligncenter" width="300" caption="Ale Stenar"][/caption]

När vi kom ner till startfältet var det betydligt fler personer på plats.
Vi var båda nödiga så vi passade på att slå en drill i ett närliggande buskage...

Nu började det närma sig första starten - 10km rundan. Varken jag eller Tompa kände oss manade att premiärspringa distansen pga. den kuperade terrängen.

Pang!

Gruppen med 10km-löparna var störst. De tuffade iväg med bra tempo medans det blev lite uppvärmning på friskismanéer för oss som skulle springa 5km en kvart senare.

Jag är inte mycket för gympa och vår promenad var mer än nog för att värma upp lederna.

Det kändes att det troligen skulle bli åska under dagen då det var riktigt varmt och lite kvalmigt. Även solen tittade fram en kort stund mellan molnen! Utan att funderat mer på det hela märkte vi att det slutat regna, helt otroligt! Vi var båda beredda på att slafsa iväg i värsta ösregnet...
Vädergudarna log mot oss!!

Jag funderade lite över vad jag skulle ha på fötterna. Huarachesen var uteslutna, det skulle bli kladdigt och troligen lerigt som tusan. Fivefingersen skulle troligen funka. Dock skulle det mer eller mindre stå vatten i dom under hela loppet.. Varken sandalerna eller FiveFingersen är speciellt lätta att dra av och tömma så jag fick en radikal idé att helt enkelt köra med fopporna, det är ju faktiskt många som springer i dom...

to be continued....

(Läs del två HÄR)

Tävlingsspringa på historisk mark

Imorgon bär det av till Kåseberga och Kåsebergaloppet. Bansträckningen går bl.a. förbi fornminnet Ale Stenar. Loppet har två sträckor; 10&5km. Jag valde 5km då jag inte riktigt känner mig i form för en hel mil än. Jag har hört att där dessutom är lite backigt runt Kåseberga... :)

Planen och målet är varken mer eller mindre än förra loppet vilket är att komma i mål. Gärna springandes hela vägen.

Eftersom vädret är ganska ostabilt och väderhycklarna ändrar sig timme efter timme blir det till att vara rejält rustad.
Jag har inte bestämt mig om jag ska springa i sandalerna eller VFFän.. Jag funderade först på att springa barfota men det kommer troligen vara fuktigt. I videon (se nedan) ser man även att det kommer vara ett par sträckor med lite ruffare underlag. Vill inte slita sulorna i onödan (trelleborgslopet nästa nästnästa helg, hoppas på barfotapremiär då!) .

Fördelarna med sandalerna är att de är väldigt luftiga och sköna. Däremot riskerar man att få in småsten. Skulle det dessutom regna finns ju risken att "halka runt" i dom. FiveFingersen är ju ett säkert kort men om dom blir blöta är jag rädd att jag trampar upp ett par rejäla blåsor.

Min polare Tomas bestämde sig i sista stund för att även han ställa upp vilket innebär att jag får åka med honom (=slipper åka tåg& buss).

Kommer troligen twittra lite under dagen om hur det går (och om iPhonen behagar att fungera..)

Här är en liten video från 5km-rundan. Håller tummarna för att vädret blir något liknande...

Armhävningar

Jag har aldrig gillat att träna.. Kan inte ens tänka tanken att besöka ett gym (även om jag kanske kommer göra det till vintern för att hålla kondisen...återkommer i frågan..).
Vad gäller vanliga "hemmaövningar"; armhävningar och sit-ups har jag försökt några gånger utan att riktigt komma igång. Mina handleder, framförallt min vänstra har efter år av datorknappande blivit svaga och förslappade.

När jag började springa började jag även, lite parallellt försöka mig på just armhävningar. Jag minns mitt första försök som blev en halv ungefär.. På väg ner blev det en krash och handleden gav med sig direkt (dessutom hade jag inte riktigt musklerna att häva mig upp heller..).
Det blev försök med knäna i backen för att avlasta men det gick inget vidare :(
Jag lade ner idén ett tag men återkom när jag fick syn på sådana där "handtag" på Stadium:


Tack vare dessa kunde jag åtminstone klara av att göra ett par häv utan att handlederna kreverade..
Jag fortsatte att göra armhävningar på knä och det gick framåt. Jag provade då och då med att göra dom utan handtagen men handlederna (speciellt den vänstra) ville inte riktigt vara med.

Eftersom handlederna inte blev bättre googlade jag efter handledsstärkande övningar.
Jag hittade en sida där man föreslog stretchövningar för händer och handleder... Tyvärr hittar jag inte sidan men övningarna jag gör är följande:

*Med fingertopparna mot varandra pressa ihop händerna och tryck ut fingrarna.

*Håll ihop händerna (handflatorna ihop fingrarna utsträckta) och pressa ner. Gör sedan samma sak fast låt fingrarna peka rakt fram och pressa mot dig.

*Håll ihop händerna som i förra övningen och pressa bak fingrarna på motsatt hand om vartannat.

Jag hade föga förhoppningar om att detta skulle hjälpa eftersom jag trodde jag behövde mer styrka i handlederna. Det visade sig dock att smärtan kom av att de var för stela...
Redan efter en vecka (gjorde övningarna en-två ggr per dag) kunde jag göra armhävningar på knäna utan att få ont. Efter ytterligare någon vecka kunde jag göra riktigt armhävningar utan att ha ont! Givetvis inte fler än ett par stycken. Det kändes även att jag blev trött i handlederna men smärtan uteblev.

Ni som följer mig på twitter eller läser min träningskalender på funbeat ser att jag börjat ett nytt projekt, kunna göra 100 armhävningar.

Jag blev inspirerad när jag läste i badgears blogg om hans väg till 100 armhävningar. Att göra hundra armhävningar låter helt sjukt omöjligt tänkte jag men efter att ha kolla sidan http://hundredpushups.com/ (och även såg att där fanns en iPhone app) Så drog jag igång! Efter att ha kört några veckor klarade jag igår 81 stycken (uppdelat i 16,17,14,14,20ggr med vila emellan).

Dagens fråga: Vad kör du för träning förutom löpningen?

Anything worth doing...

...is worth overdoing har jag hört någon säga.

Detta citat kan nog komma till pass då jag för ett par dagar sedan gjorde något vansinnigt. Jag anmälde mig till CPH 6 hours run. Jepp, det är precis vad det låter som. Man springer helt enkelt i 6 timmar och ser sedan hur långt man kommer.
Jag har sedan jag började springa fascinerats av just långa lopp (både tid och sträcka)  , inte minst när jag läste Born to Run.

Jag har inte avverkat något ens i närheten av denna galenskap men låt mig förklara.

Just tidslopp likt detta går ofta i en sk. loop, en fördefinerad runda i vilken man springer så många varv som möjligt. Till skillnad från lopp från "A till B"  så slipper man således fastna ute i spenaten långt från civilisationen om man skulle behöva ge upp.

Eftersom jag inte sprungit mer än maximalt 70min så kan man tycka att jag bara borde lägga ner direkt. Jag förväntar mig givetvis inget särskilt resultat, kanske t.o.m total förnedring ;).

Det som lockar är själva idén av att se hur långt man kan pressa kroppen.
Banan  i detta lopp är ca. 2.2km och löper runt en sjö.
Fördelen med ett tidslopp är även att man teoretiskt inte kan misslyckas, till skillnad från t.ex. en mara, i vilken man har en fast sträcka man ska klara av.
Visst det kan räknas som ett misslyckande om man kommer under längden av ett marathon med tanke på den långa tiden men i mitt fall spelar det mindre roll, det är den personliga utmaningen som lockar.

I ultra-lopp är det inte ovanligt att man går i omgångar för att spara på krafterna. Detta kommer givetvis vara min strategi. Tänka på att börja långsamt och sen starta ännu långsammare ;)

Jag har i min ungdom promenerat mellan Malmö-Lund vilket är en sträcka på ca. 2mil. Denna bravad avverkades under loppet av 4h - 20-25km är var jag sätter min absoluta minimisträcka om jag skulle välja att promenera/inte orka hela tiden/DNF:a Väldigt lågt alltså.

Loppet går i slutet av Oktober, vilket ger mig ett par månader att träna upp lite uthållighet. Främst tänker jag satsa på att träna på att hålla mig på fötter längre perioder samt äta under träning, på inrådan av Calle.
Jag tänker även försöka springa ett 10km lopp innan för att stämma av hur långt jag kommit i träningen. Skanörsmilen ser ut att ligga rätt i tiden, strax över en månad innan.

Vad gäller skodon tror jag dessvärre inte att jag kommer kunna köra i endast VFF, huaraches eller barfota. Inte minst pga. vädret som riskerar vara höstigt och ruskigt.

Enligt inrådan av en som kan det här med långa lopp fick jag tips av K-G Nyström: "Tag med dig allt du springer i. Byt från barfota till något annat om du känner att dina fötter ej tycker om dig. [...] Åk dit. Du lär bli ett minne rikare."

Detta kommer innebära Allt från fopporna till huarachesen, VFF, strumpor och hela midevippen.

Denna utmaningen har fått mig rejält taggad redan! Som sagt har jag länge varit fascinerad av just ultror och tack vare Calles och K-G's uppmuntran tog jag nu steget!

Har ni någon kommentar, tips, fundering, kommentera gärna!

ps. Jag har nästan tappat fokus på kommande Kåsebergaloppet (nu till helgen) och Trelleborgsloppet (veckan därpå)! ds.



Hälsa

Jason Robillard intervjuas av Crossfit Grand Rapids

Jason Robillard (Barefoot Jason / Barefoot University) i en nästan 9min intervju om hans senaste 100 mile lopp (Burning River 100 Endurance Run Race).

Jason avverkade ca. 1/3 del barfota (och resten i huarachesandaler)
(han sprang dessutom loppet i kilt! ;) http://www.sportkilt.com)



Jason brukar skriva om sina lopp, vilket han gjort även denna gången.

De första delarna:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Kort intervju med Calle Robertsson

Fick chansen att ställa några snabba frågor till min idol Calle strax innan starten av Gax Trans Scania



Filmade en kort snutt av starten:





Hälsa

Videoföreläsning - Christopher MacDougall at TEDx

En ca 15min lång föredrag med Christopher MacDougall, författaren till "Born to Run"



(Inget nytt för er som redan sett tidigare videos med Chris men som alltid väldigt inspirerande!)


Hälsa

Shit! Idag gick det bra!

Ja, jag vet inte vad som flög i mig..

Efter att ha kommit hem från Ronneby Brunn där jag och sambon semestrat några dagar var det dags att dra ut o lubba.

Jag kände för att lufta sandalerna, så de fick tjänstgöra under dagens runda.
Det började lätt och den där första "fan va jobbigt, skjut mig eller nått" -känslan som brukar infinna sig efter en sisådär 100-400m kom aldrig.

Kosan styrdes mot stranden.
Längs strandens cykel/gångbana finns det ett par avstickare där man kan vika av om man så vill. Eftersom benen var vid osedvanligt god vigör svängde jag inte av förrän stranden tog slut.
Färden fortsatte sedan upp i ett villaområde. Nu började det bli lite segt och trampdynorna meddelade att jag troligen hade ett par blåsor att vänta innan dagen var slut.

Sista biten var ganska outhärdlig och jag tog ett par korta promenadpauser.

Väl hemma drog jag upp iPhonen och kollade crap, eh jag menar RUNkeeper:



Suck.. Inte första gången Runkeeper (eller om det är luren..) som lägger av.
Det var inga större problem eftersom jag hade tiden loggad och rutten i huvet.. Tvärtom,  var det lite spännande att plotta sträckan på kartan och efter hand se kilometrarna dyka upp.
På lite drygt 1h 10min hade jag sprungit whopping 9km (!!?!?).
Hittills har jag max orkat med lite mer än halva sträckan..

Detta var dessutom extra peppande då jag tidigare försökt mig på samma runda med sämre resultat(~1h40min, mestadels gående, samt fler blåsor).

SJUKT NÖJD!!!

....en vecka två veckor kvar till Kåsebergaloppet!!