Jag premiärsprang detta loppet förra året - då helt barfota. Jag minns att det var rejält drygt fram mot slutet och eftersom jag dessutom hade en mil i benen redan fick det bli mina favoritsandaler.
Bussen anlände lite drygt en timme innan start så där fanns tid att kolla runt och mingla lite.
Det var tur att jag åkte med bussen, för start/målområdet var flyttat till Mölleplatsen/Tekniska muséet.
På bussen hade jag hunnit ladda mobilen lite så att den skulle orka med eftermiddagen. Efter några dagars testande kom jag fram till att om jag fimpar alla "bells and whistles" på telefonen och endast har igång själva telefonen (skicka/ta emot sms + ringa) så räcker en laddning väldigt länge (en bit över 14h). Endast vid själva löpningen slog jag på gps:en och 3g.
Vid startområdet stötte jag på en annan sandallöpare jag haft epostkontakt med - Peter som springer i Xero Shoes.
Förutom Peter stötte jag på några från jobb samt Tomas som jag haft kontakt med på twitter men lyckats missa vid tidigare lopp. Han skulle vara farthållare för 1:30 löparna (grymt imponerad).
Det började bli dags att ställa sig i startfållan.
ja, det hade varit något, men det var sista uppskattade sluttiden...
Starten gick, jag startade Endomondo.
Det gick helt ok att komma igång igen. Benen var fortfarande fräscha och det var behagligt att få springa.
Efter cirka två kilometer kom det en förbipasserande löpare med ett par minimalistiska New Balance dojjor som häver ur sig något i stil med "varför springer du i dom där sandalerna?".
Jag blev lite paff och undrade vad han menade. Han sa att jag hade sprungit bättre om jag varit helt barfota - "man får bättre löpform om man är barfota" .
Jag försökte svara honom att jag faktiskt sprungit ett och annat lopp barfota och att jag visste vad jag sysslade med men jag blev överröstad av musiken i hans hörlurar medan han stressade vidare förbi fram längs vägen.
De första tio kilometrarna gick helt ok men sedan började det bli lite segt.
Vid Emporia hejade en bloggläsare, Kevin på, precis som förra året. Alltid kul med lite support!
Strax efter Emporia åkte linnet av och det blev barbröstat resten av loppet. Hade räknat med detta eftersom det var ganska varmt. Även om bröstvårtorna skulle bli slitna är det skönt att kunna ta av sig.
Linnet snörade jag fast i min magväska.
Det blev inte så många bilder under detta lopp eftersom krafterna tröt och allt fokus var på att ta sig fram.
Vätskekontroll i närheten av Sibbarp.
Vid runt 13-14km stötte jag på en dam som hann i fatt mig och frågade om hon kunde haka på. Hon tyckte mitt tempo och frekventa promenadpauser passade bra nu när det började bli lite tungt. Jag tror hon hette Birgit och kom från Göteborg om jag inte minns fel. Hon hade börjat springa när hon var 60 år och sedan dess avverkat sju halvmaror och diverse lopp. Ett bra bevis på att det aldrig är för sent att få ändan ur vagnen :)
Vi hade sedan sällskap hela vägen i mål.
Jag fick lite besök sista biten, först av Daniel från mitt förra jobb och sen av ännu en twitterkompis, Olof som också hade sprungit loppet.
All distraktion fram till mål var välkommet då jag nu på riktigt började segna ihop. Spänsten var obefintlig och det var mest något zombie-likt lufsande kvar. Jag och Birgit sa att vi bannemig skulle hålla oss joggande i mål och inte ta fler promenadpauser.
Till slut var jag i mål och fick medalj, powerbar, banan och vatten. Riktigt skönt!
Till skillnad från förra årets upplaga mådde jag inte lika dåligt. Lite illamående efter att ha tagit några tuggor banan men långt ifrån svimfärdig och kräkig.
Även känslan av att vilja springa infann sig på väg hem, något jag inte ens vill tänka på i vanliga fall när jag tagit ut mig såhär.
När jag skriver detta har det gått mer än en vecka sedan loppet och sedan jag var ute och sprang. Dels för att jag har semester och inte orkar ge mig ut på kvällen men även eftersom att ena foten kändes lite sliten den sista biten av halvmaran.
Jag tar nog en runda ikväll för att kolla läget. Länge sedan jag sprang barfota dessutom!
Blev en del svett under dagen.....
