Visar inlägg med etikett lunasandals. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lunasandals. Visa alla inlägg
lördag 11 juli 2015
Sommartider
Lite klent med inlägg nu för tiden som ni kanske märker.
Jag finns fortfarande kvar och är ute o joggar (med och utan skor, mest i sandaler..) :)
Har haft semester i en vecka och har tre härliga veckor kvar.
Idag blev det en sandaljogg (Lunasandals Venado) från Lund till Malmö i sakta mak.
Jag tog tåget till Lund C och joggade sedan hela vägen fram till dörren.
20,5 km slutade utfärden på. Fint väder och härliga vyer bjöds det också på! (se bild ovan)
Ganska varmt var det idag. På vägen till eller från Lund har man alltid motvind vilket var svalt och skönt. Jag hade med mig dricka och klarade mig på en 50 cl coca cola.
I övrigt är det inte mycket planerat framöver, allt fokus var på Lejonbragden i våras. Tyvärr fick jag nyligen veta att loppet lägger ner efter fyra år. Trist men så är det. Arrangörerna tyckte det var mer rutin än passion att få det att gå ihop så de beslutade att lägga ner.
Fick förresten en startplats till Malmö halvmarathon i oktober i födelsedagspresent . Utöver det blir det kanske Trelleborgsloppet som jag brukar springa.
Trevlig sommar!
torsdag 4 december 2014
Lunasandals Mono - en snabb titt
Förra helgen var det Black Friday vilket innebär en massa rabatter framför allt i USA.
Jag passade på att klicka hem två par sandaler, Lunasandals Mono samt ett par Xeroshoes Sensori Venture.
Lunasandalerna landade med FedEX idag vilket jag tycker var snabbt marscherat!
De kostade i vanliga fall $90 men med rabatten; $67.50 + $15(frakt) = $82.50 totalt.
Som vissa kanske vet är jag ett stort fan av Lunasandals och detta är mitt fjärde par.
Modellen Mono är 10mm tjock, kanske i tjockaste laget när det kommer till sandaler. Det kan dock vara skönt när det är stenigt underlag.
Det jag gillar med Lunas sandaler är framför allt Vibramgummit i sulan. Efter ett dussintal mil är de i princip formade efter foten och de blir bara bättre ju mer de används. I början är de dock helt platta.
Mitt senaste par innan dessa (Venado) är riktigt sköna nu, ca 1,5 år senare. De har dock en fotbädd av skinn som jag inte vill riskera bli torr och sprucken i regn och snö. Detta var också en anledning till att jag investerade i ett par nya.
Jag har tidigare klagat på att hälremmen halkar ner ibland och fått snöra dit en extra rem. Detta har nu Luna också uppmärksammat och tagit fram en "tech strap" som man kan spänna fast vid hälen.
Sulan är mönstrad till skillnad från Venado vilket också har sina fördelar.
Fotbädden har ett annat gummi än sulan, MGT (Monkey Grip Technology) och har riktigt bra fäste mot fotsulan. Det ska även vara bra i våt och lerig terräng.
Allt som allt är det en robust och välgjord sandal. Den sitter bra på foten och det är ett stort plus med techstroppen.
En nackdel skulle vara att sömmarna på remmarna på vissa ställen känns och skulle kunna ge blåsor.
Jag tog en sväng med dom nu i eftermiddags och de gjorde mig inte besviken!
tisdag 25 november 2014
Barncancerkampen 2014 (6-timmar)
Har nu till slut en stund över att plita ner helgens lopp.
Jag hade möjligheten att sova över i Helsingborg hos en vän som också skulle springa loppet. Detta var guld eftersom jag annars hade behövt ge mig av riktigt tidigt hemifrån. (loppet började 09:00)
Som jag nämnt tidigare var största anledningen till mitt deltagande möjligheten att medverka i ett 6-timmars lopp.
Jag har tidigare sprungit två sådana i Köpenhamn (här och här) och gillar utmaningen.
Man måste inte ta sig en exakt längd och alla som medverkar "klarar" loppet. Även perfekt test om man inte är helt säker på om man klarar eller vill köra ett maraton men ändå vill vara igång ett längre tag.
För er som inte känner till företeelsen är det helt enkelt ett lopp som inte har bestämd längd. Man startar en klocka, börjar springa en uppmätt runda och stannar klockan efter sex timmar och ser hur långt man kommit.
Rundan var strax över 5 km och bestod av två loopar som sammanstrålade vid start/målområdet.
Man var dock inte tvungen att springa sex timmar utan man valde själv hur länge man ville hålla på. Hela poängen var att samla in pengar till Barncancerfonden.
Till själva loppet.
Regnet hängde i luften och det hade duggat lite lätt på morgonen. Som tur var var det uppehåll hela dagen.
Starten gick och en glad skara löpare pep iväg.
Jag var fast besluten att köra min 2:1 jogga, gå-upplägg då det är det jag nu uteslutande använder i lopp över milen.
Det var dock ett par tillfällen då jag fortsatte jogga på då jag var mitt i ett samtal med andra deltagare. Någon hade läst min blogg och andra hade frågor om mina sandaler.
Vad gäller fotbeklädnad körde jag med mina lunasandaler (modell Venado) nästan hela loppet och avslutade i mina Hokas då kroppen kändes allmänt mörbultad.
Fram till ca 15 km var jag riktigt pigg och hade gott humör. Därefter gick det sakteliga neråt.
Det kändes lite som att jag var utanför min kropp och såg ner på mig själv från några meters avstånd. Vid första svackan intalade jag mig själv att svackor kommer i dessa lopp och det är bara att bita ihop. O vips kunde jag lätt vifta bort de negativa tankarna.
Allt eftersom tiden och kilometerna gick kändes det som att avståndet från "ovan" till mig själv krympte och det blev svårare att värja sig från det jobbiga.
Till slut var jag fast inuti mitt huvud och det var svårt att undkomma smärtan och flåset.
Det var dock vänster knä som satte punkt för löp-delen.
Just vänster knä strulade under Lejonbragden i våras. Det känns lite som att muskler och leder lagt sig snett och inte går helt rakt där inne. Ingen intensiv smärt men obehagligt. Det slutar dock så fort jag börjar gå eller stå stilla.
Skillnaden från Lejonbragden var att det inte gick över förrän efter loppet var över.
Jag gjorde även sk. "Morton stretch" som jag läste om hos Alan någon gång i timmen. Det innebär kort att man sätter sig på huk med hela foten i backen och håller i ett träd/stolpen för att inte tappa balansen och kunna slappna av i rygg och få lite stretch i benen. Det hjälpte knäet lite men inte helt.
När jag närmade mig 35 km var fötterna ganska slut. Jag fick inte med mig strumpor så jag frös för första gången om fötterna i ett lopp. Även lite grann i övrigt.
Sista biten skämde jag bort tassarna i mina Hokas vilket troligen var anledningen till att jag inte bröt. Jag kollade klockan och var inte säker på om jag skulle klara 38 km vilket var mitt uppsatta minimum-mål.
Jag var som sagt nära att ge upp men knatade på och pressade mig till 40,6 km allt som allt.
Inte mitt bästa resultat (42km, -2012) men klart godkänt.
Min polare Andreas som jag fick att prova 6-timmars gjorde distansrekord, efter att tidigare som längs sprungit 25 km. Han kammade hem 44 km vilket var riktigt bra jobbat!
Längs vägen snackade jag lite med en snubbe som frågade lite om mina sandaler. Det visade sig att han också sprungit Lejonbragden i våras, fast hela 100 km loppet. Vi pratade en del om att det mesta satt i huvudet och jag sa att jag troligen skulle ge mig på bragden nästa år. Han sa att han redan var anmäld. Innan min timer pipit för "gå" ett par gånger för många tog vi adjö och han knatade vidare.
"kör på hundra nästa gång!" var det sista jag hörde honom ropa.
Kroppen känns hyfsad nu ett par dagar senare men jag har inte vågat mig på att testjogga. Knäet känns inte av alls men jag känner lite i nedre delen av ryggen/rumpan så jag tar det lite lugnt.
![]() |
| Inspirationsfilm kvällen innan. |
![]() |
| Att ladda inför ett lopp är alltid en giltig anledning att chipsa. |
Jag hade möjligheten att sova över i Helsingborg hos en vän som också skulle springa loppet. Detta var guld eftersom jag annars hade behövt ge mig av riktigt tidigt hemifrån. (loppet började 09:00)
Som jag nämnt tidigare var största anledningen till mitt deltagande möjligheten att medverka i ett 6-timmars lopp.
Jag har tidigare sprungit två sådana i Köpenhamn (här och här) och gillar utmaningen.
Man måste inte ta sig en exakt längd och alla som medverkar "klarar" loppet. Även perfekt test om man inte är helt säker på om man klarar eller vill köra ett maraton men ändå vill vara igång ett längre tag.
För er som inte känner till företeelsen är det helt enkelt ett lopp som inte har bestämd längd. Man startar en klocka, börjar springa en uppmätt runda och stannar klockan efter sex timmar och ser hur långt man kommit.
Rundan var strax över 5 km och bestod av två loopar som sammanstrålade vid start/målområdet.
Man var dock inte tvungen att springa sex timmar utan man valde själv hur länge man ville hålla på. Hela poängen var att samla in pengar till Barncancerfonden.
Till själva loppet.
![]() |
| Två glada 6-timmarslöpare |
Regnet hängde i luften och det hade duggat lite lätt på morgonen. Som tur var var det uppehåll hela dagen.
Starten gick och en glad skara löpare pep iväg.
Jag var fast besluten att köra min 2:1 jogga, gå-upplägg då det är det jag nu uteslutande använder i lopp över milen.
Det var dock ett par tillfällen då jag fortsatte jogga på då jag var mitt i ett samtal med andra deltagare. Någon hade läst min blogg och andra hade frågor om mina sandaler.
Vad gäller fotbeklädnad körde jag med mina lunasandaler (modell Venado) nästan hela loppet och avslutade i mina Hokas då kroppen kändes allmänt mörbultad.
Fram till ca 15 km var jag riktigt pigg och hade gott humör. Därefter gick det sakteliga neråt.
Det kändes lite som att jag var utanför min kropp och såg ner på mig själv från några meters avstånd. Vid första svackan intalade jag mig själv att svackor kommer i dessa lopp och det är bara att bita ihop. O vips kunde jag lätt vifta bort de negativa tankarna.
Allt eftersom tiden och kilometerna gick kändes det som att avståndet från "ovan" till mig själv krympte och det blev svårare att värja sig från det jobbiga.
Till slut var jag fast inuti mitt huvud och det var svårt att undkomma smärtan och flåset.
Det var dock vänster knä som satte punkt för löp-delen.
Just vänster knä strulade under Lejonbragden i våras. Det känns lite som att muskler och leder lagt sig snett och inte går helt rakt där inne. Ingen intensiv smärt men obehagligt. Det slutar dock så fort jag börjar gå eller stå stilla.
Skillnaden från Lejonbragden var att det inte gick över förrän efter loppet var över.
Jag gjorde även sk. "Morton stretch" som jag läste om hos Alan någon gång i timmen. Det innebär kort att man sätter sig på huk med hela foten i backen och håller i ett träd/stolpen för att inte tappa balansen och kunna slappna av i rygg och få lite stretch i benen. Det hjälpte knäet lite men inte helt.
När jag närmade mig 35 km var fötterna ganska slut. Jag fick inte med mig strumpor så jag frös för första gången om fötterna i ett lopp. Även lite grann i övrigt.
Sista biten skämde jag bort tassarna i mina Hokas vilket troligen var anledningen till att jag inte bröt. Jag kollade klockan och var inte säker på om jag skulle klara 38 km vilket var mitt uppsatta minimum-mål.
Jag var som sagt nära att ge upp men knatade på och pressade mig till 40,6 km allt som allt.
Inte mitt bästa resultat (42km, -2012) men klart godkänt.
Min polare Andreas som jag fick att prova 6-timmars gjorde distansrekord, efter att tidigare som längs sprungit 25 km. Han kammade hem 44 km vilket var riktigt bra jobbat!
Längs vägen snackade jag lite med en snubbe som frågade lite om mina sandaler. Det visade sig att han också sprungit Lejonbragden i våras, fast hela 100 km loppet. Vi pratade en del om att det mesta satt i huvudet och jag sa att jag troligen skulle ge mig på bragden nästa år. Han sa att han redan var anmäld. Innan min timer pipit för "gå" ett par gånger för många tog vi adjö och han knatade vidare.
"kör på hundra nästa gång!" var det sista jag hörde honom ropa.
Kroppen känns hyfsad nu ett par dagar senare men jag har inte vågat mig på att testjogga. Knäet känns inte av alls men jag känner lite i nedre delen av ryggen/rumpan så jag tar det lite lugnt.
Etiketter:
6h,
Barncancerkampen,
Hoka,
lopp,
lunasandals
tisdag 2 september 2014
Trelleborgsloppet 2014
I lördags sprang jag Trelleborgsloppet. Det var fjärde i ordningen och denna gången 10 km (har även sprungit 5:an). Trelleborgsloppet är ett av de lopp jag sprungit varje år sedan jag började med löpning. Det har blivit lite av en tradition då även den årliga Palmfestivalen äger rum då.
Jag har nyligen känt mig ganska pigg och kry i kroppen och de flesta rundor har gått bra.
På grund av detta ville jag försöka att få en sjyst tid för att se om jag hade det i mig. Jag valde då att springa i mina Lunasandaler då jag känner att jag kan pressa lite extra med något under fötterna.
Loppet var ett av de bättre och jag kände att jag "hanterade" sträckan. Visst var där svackor men det kändes som jag hade kroppen under kontroll och att jag disponerade krafterna bra.
Sluttiden blev således 1:07:35 vilket är en av de bättre tiderna på 10 km jag gjort (mitt pers är runt 1:04 från 2011)
Jag har nyligen känt mig ganska pigg och kry i kroppen och de flesta rundor har gått bra.
På grund av detta ville jag försöka att få en sjyst tid för att se om jag hade det i mig. Jag valde då att springa i mina Lunasandaler då jag känner att jag kan pressa lite extra med något under fötterna.
Loppet var ett av de bättre och jag kände att jag "hanterade" sträckan. Visst var där svackor men det kändes som jag hade kroppen under kontroll och att jag disponerade krafterna bra.
Sluttiden blev således 1:07:35 vilket är en av de bättre tiderna på 10 km jag gjort (mitt pers är runt 1:04 från 2011)
tisdag 15 juli 2014
SM-milen 2014
I lördags sprang jag mitt första SM ;)
SM-milen är ett nytt lopp som går 10 km genom Malmö.
Jag hade sneglat på loppet och sett lite reklam om det men när det visade sig att det var SM blev jag skeptisk. Loppet riktar sig dock åt alla, såväl elit som motionär. (jag fick dessutom en startplats i födelsedagspresent av hustrun, så då fick jag ju verkligen en anledning att springa det :) )
Cirka tusen personer gav sig av när startskottet gick och jag började pinna på.
Precis innan start kom Daniel och Jimmie fram och hälsade. Jag träffade dom på Malmömilen senast och nu var det dags igen. Daniel springer i Lunasandaler, vilket även var mitt skoval denna gången.
Efter några meter kommer det upp en löpare snett bakom mig och påpekar att jag inte springer barfota. "Nä, inte denna gången" svarar jag. Sen hajar jag till och ser att löparen är barfota :) Han heter Alan och är relativt ny barfotalöpare.
Vår lilla kvartett har mer eller mindre sällskap hela vägen och agerar draghjälp åt varandra.
Vi snackar om barfotalöpning, minimalistiska skor i största allmänhet och avverkar kilometrarna på löpande band.
Vips var vi framme. Sista biten är ett varv på Malmö Stadions löparbana innan man går i mål. Detta gav en extra känsla av SM ;)
Allt som allt ett trevligt lopp. Sjyst bansträckning och trevligt sällskap!
Sluttiden blev under 70 minuter vilket var mer än jag väntade mig efter veckor av varmt och kvalmigt väder.
//Martin
SM-milen är ett nytt lopp som går 10 km genom Malmö.
Jag hade sneglat på loppet och sett lite reklam om det men när det visade sig att det var SM blev jag skeptisk. Loppet riktar sig dock åt alla, såväl elit som motionär. (jag fick dessutom en startplats i födelsedagspresent av hustrun, så då fick jag ju verkligen en anledning att springa det :) )
Cirka tusen personer gav sig av när startskottet gick och jag började pinna på.
Precis innan start kom Daniel och Jimmie fram och hälsade. Jag träffade dom på Malmömilen senast och nu var det dags igen. Daniel springer i Lunasandaler, vilket även var mitt skoval denna gången.
Efter några meter kommer det upp en löpare snett bakom mig och påpekar att jag inte springer barfota. "Nä, inte denna gången" svarar jag. Sen hajar jag till och ser att löparen är barfota :) Han heter Alan och är relativt ny barfotalöpare.
Vår lilla kvartett har mer eller mindre sällskap hela vägen och agerar draghjälp åt varandra.
Vi snackar om barfotalöpning, minimalistiska skor i största allmänhet och avverkar kilometrarna på löpande band.
Vips var vi framme. Sista biten är ett varv på Malmö Stadions löparbana innan man går i mål. Detta gav en extra känsla av SM ;)
Allt som allt ett trevligt lopp. Sjyst bansträckning och trevligt sällskap!
Sluttiden blev under 70 minuter vilket var mer än jag väntade mig efter veckor av varmt och kvalmigt väder.
//Martin
söndag 6 oktober 2013
Så var det oktober
Förra veckan höll jag igen och sprang inte mina vanliga lunchpass. Jag sparade mig till fredagen och tog ett transportpass till jobb.
Gav mig iväg kvart i sex på morgonen (jepp, ganska tidigt men ska man hinna fram i tid...).
Jag gillar inte att springa på morgonen egentligen. Mest för att kroppen tar sån tid att komma igång. Brukar vilja vara vaken ett par timmar så att maskineriet börjar rulla.
Det blev först uppvärmande promenad ett par kvarter innan jag började tuffa på.
Stan var ganska lugn, även om man började märka av de tidiga pendlarna.
Sist jag sprang till jobb cyklade jag till Värnhem (anhalten precis innan man lämnar de centrala delarna av stan) men i fredags tänkte jag att jag lika gärna kunde bränna av en dörr till dörr.
Det var även en kontroll av systemet då jag haft känningar och obehag i buken ett par dagar innan. När man dessutom har historia i släkten av ljumskbråck så hade det varit lite trist om man skulle råka ut för något akut ute på vischan.
Det blev inte värre av att springa och trycket/känningarna har minskat så det var kanske bara var något tillfälligt. (Har för övrigt gått upp en del kilon den senaste månaden...)
Det var en fin morgon och hyfsat klart ute. Lagom friskt och på gränsen till småkallt ute längs åkrarna - perfekt löpväder. Jag klarade mig med långa tights, en tunn långärmad funktionströja och en kortärmad över. På fötterna blev det Luna sandaler utan strumpor - svettfritt och luftigt!
Gav mig iväg kvart i sex på morgonen (jepp, ganska tidigt men ska man hinna fram i tid...).
Jag gillar inte att springa på morgonen egentligen. Mest för att kroppen tar sån tid att komma igång. Brukar vilja vara vaken ett par timmar så att maskineriet börjar rulla.
Det blev först uppvärmande promenad ett par kvarter innan jag började tuffa på.
Stan var ganska lugn, även om man började märka av de tidiga pendlarna.
Sist jag sprang till jobb cyklade jag till Värnhem (anhalten precis innan man lämnar de centrala delarna av stan) men i fredags tänkte jag att jag lika gärna kunde bränna av en dörr till dörr.
Det var även en kontroll av systemet då jag haft känningar och obehag i buken ett par dagar innan. När man dessutom har historia i släkten av ljumskbråck så hade det varit lite trist om man skulle råka ut för något akut ute på vischan.
Det blev inte värre av att springa och trycket/känningarna har minskat så det var kanske bara var något tillfälligt. (Har för övrigt gått upp en del kilon den senaste månaden...)
Det var en fin morgon och hyfsat klart ute. Lagom friskt och på gränsen till småkallt ute längs åkrarna - perfekt löpväder. Jag klarade mig med långa tights, en tunn långärmad funktionströja och en kortärmad över. På fötterna blev det Luna sandaler utan strumpor - svettfritt och luftigt!
Redan när jag lämnat lägenheten kom jag på att jag glömt vattenflaskan... Jag var redan sen och tänkte att det fick lösa sig på vägen.
Jag har cyklat sträckan till jobb flertalet gånger och på vägen ligger där en ICA-butik som brukar skylta om nybakta bullar. Hoppet låg således till Ica Frestaren i Åkarp, cirka halvvägs längs sträckan tror jag.
När jag kom fram såg jag på dörren att de öppnade klockan 07. Jag kollade klockan - 07:15, perfekt!
Jag tog en Loka kiwi från kylen och väl framme i kassan lät jag mig frestas av en kanelbulle, dagen till ära.
Jag tog ett par gudomliga klunkar vatten och tänkte sedan att det inte fanns någon tid att spilla.
Det bar av, lunkandes i långsamt joggtempo, vattenflaska i ena handen och en kanelbulle i andra.
Troligtvis en hyfsat bisarr vy bland de förbipasserande cykelpendlarna...
Det var som sagt en fin morgon så på cykelbanorna syntes mamil:erna nästintill i flock.
Rundan i sig var inget spektakulärt. 22,5km med genomsnittshastigheten ~8:10min per kilometer var knappast något att hurra över. Däremot kändes det förbluffande skönt att i lugnt tempo jogga i tre timmar utan att känna att flåset gav upp. Vaderna var riktigt trötta och jag trodde nästan att det skulle bli något värre av det sista biten men det har känts bra nu i helgen.
För att safe:a tar jag nog löpvila måndag och tisdag och kör kanske någon lunchpromenad istället.
onsdag 4 september 2013
Trelleborgsloppet 2013
Jag var inte säker på om jag skulle springa fem eller tiokilometersrundan av årets Trelleborgslopp. Än mindre om det skulle bli av alls. Dagarna innan var det kickoff med jobb och morgonen innan vi skulle iväg vaknade jag med värsta bihåleinflammations-känslan i näsan. Jag behandlade med Nasonex och det hela lyckades försvinna spårlöst efter någon dag. Ytterst märkligt..
Oh well, snabbspolning till race-day.
Det blev en tidig buss till Trelleborg eftersom jag inte föranmält mig.
Jag hade inte sprungit på några dagar så det fick bli mil-rundan för att skrapa ihop veckans kilometrar.
Oh well, snabbspolning till race-day.
Det blev en tidig buss till Trelleborg eftersom jag inte föranmält mig.
Jag hade inte sprungit på några dagar så det fick bli mil-rundan för att skrapa ihop veckans kilometrar.
Jag får väl nästan titulera mig sandallöpare numer när jag knappt springer barfota......
Det var hyffsat varmt och det regnet som eventuellt skulle komma föll först ett par timmar senare.
Det kändes som det var fler löpare än tidigare år och jag tyckte mig höra att det var rekord.
Starten gick och vi med den.
Det tog dryga tre kilometer innan jag kände mig bekväm. Sen rullade det på.
Tiokilometersrundan är lite jäklig eftersom man springer vissa delar två gånger vilket kan kännas lite drygt.
Det tog dryga tre kilometer innan jag kände mig bekväm. Sen rullade det på.
Tiokilometersrundan är lite jäklig eftersom man springer vissa delar två gånger vilket kan kännas lite drygt.
Vid ca. sju kilometer blev det tungt igen. Värmen gjorde sig påmind.
Till slut kom även jag i mål och det kändes faktiskt riktigt bra. En snabb sväng inom tältet med tidtagningen eftersom jag ett år blev utan tid (troligen pga att deras papperslappschip inte satt rätt). Jodå jag blev registrerad. Sluttid på 1:07:54 hopplöst långsamt och fjärde sist bland herrarna men under sju minuter per kilometer vilket får räknas som en seger för undertecknad.
Kronan på verket var sonens pärlhalsbandsmedalj jag fick när jag kom i mål. Den slår loppets generiska medalj som varken har distans, år eller datum graverat...
onsdag 21 augusti 2013
Malmö Halvmarathon 2013 (Back to back Skåne part 2)
Dagens andra lopp (läs om förmiddagens lopp) var Malmö Halvmarathon.
Jag premiärsprang detta loppet förra året - då helt barfota. Jag minns att det var rejält drygt fram mot slutet och eftersom jag dessutom hade en mil i benen redan fick det bli mina favoritsandaler.
Bussen anlände lite drygt en timme innan start så där fanns tid att kolla runt och mingla lite.
Det var tur att jag åkte med bussen, för start/målområdet var flyttat till Mölleplatsen/Tekniska muséet.
På bussen hade jag hunnit ladda mobilen lite så att den skulle orka med eftermiddagen. Efter några dagars testande kom jag fram till att om jag fimpar alla "bells and whistles" på telefonen och endast har igång själva telefonen (skicka/ta emot sms + ringa) så räcker en laddning väldigt länge (en bit över 14h). Endast vid själva löpningen slog jag på gps:en och 3g.
Vid startområdet stötte jag på en annan sandallöpare jag haft epostkontakt med - Peter som springer i Xero Shoes.
Jag hade inga höga förhoppningar om någon vidare tid, att ta sig i mål var enda kravet ;)
Jag premiärsprang detta loppet förra året - då helt barfota. Jag minns att det var rejält drygt fram mot slutet och eftersom jag dessutom hade en mil i benen redan fick det bli mina favoritsandaler.
Bussen anlände lite drygt en timme innan start så där fanns tid att kolla runt och mingla lite.
Det var tur att jag åkte med bussen, för start/målområdet var flyttat till Mölleplatsen/Tekniska muséet.
På bussen hade jag hunnit ladda mobilen lite så att den skulle orka med eftermiddagen. Efter några dagars testande kom jag fram till att om jag fimpar alla "bells and whistles" på telefonen och endast har igång själva telefonen (skicka/ta emot sms + ringa) så räcker en laddning väldigt länge (en bit över 14h). Endast vid själva löpningen slog jag på gps:en och 3g.
Vid startområdet stötte jag på en annan sandallöpare jag haft epostkontakt med - Peter som springer i Xero Shoes.
Förutom Peter stötte jag på några från jobb samt Tomas som jag haft kontakt med på twitter men lyckats missa vid tidigare lopp. Han skulle vara farthållare för 1:30 löparna (grymt imponerad).
Det började bli dags att ställa sig i startfållan.
ja, det hade varit något, men det var sista uppskattade sluttiden...
Starten gick, jag startade Endomondo.
Det gick helt ok att komma igång igen. Benen var fortfarande fräscha och det var behagligt att få springa.
Efter cirka två kilometer kom det en förbipasserande löpare med ett par minimalistiska New Balance dojjor som häver ur sig något i stil med "varför springer du i dom där sandalerna?".
Jag blev lite paff och undrade vad han menade. Han sa att jag hade sprungit bättre om jag varit helt barfota - "man får bättre löpform om man är barfota" .
Jag försökte svara honom att jag faktiskt sprungit ett och annat lopp barfota och att jag visste vad jag sysslade med men jag blev överröstad av musiken i hans hörlurar medan han stressade vidare förbi fram längs vägen.
De första tio kilometrarna gick helt ok men sedan började det bli lite segt.
Vid Emporia hejade en bloggläsare, Kevin på, precis som förra året. Alltid kul med lite support!
Strax efter Emporia åkte linnet av och det blev barbröstat resten av loppet. Hade räknat med detta eftersom det var ganska varmt. Även om bröstvårtorna skulle bli slitna är det skönt att kunna ta av sig.
Linnet snörade jag fast i min magväska.
Det blev inte så många bilder under detta lopp eftersom krafterna tröt och allt fokus var på att ta sig fram.
Vätskekontroll i närheten av Sibbarp.
Vid runt 13-14km stötte jag på en dam som hann i fatt mig och frågade om hon kunde haka på. Hon tyckte mitt tempo och frekventa promenadpauser passade bra nu när det började bli lite tungt. Jag tror hon hette Birgit och kom från Göteborg om jag inte minns fel. Hon hade börjat springa när hon var 60 år och sedan dess avverkat sju halvmaror och diverse lopp. Ett bra bevis på att det aldrig är för sent att få ändan ur vagnen :)
Vi hade sedan sällskap hela vägen i mål.
Jag fick lite besök sista biten, först av Daniel från mitt förra jobb och sen av ännu en twitterkompis, Olof som också hade sprungit loppet.
All distraktion fram till mål var välkommet då jag nu på riktigt började segna ihop. Spänsten var obefintlig och det var mest något zombie-likt lufsande kvar. Jag och Birgit sa att vi bannemig skulle hålla oss joggande i mål och inte ta fler promenadpauser.
Till slut var jag i mål och fick medalj, powerbar, banan och vatten. Riktigt skönt!
Till skillnad från förra årets upplaga mådde jag inte lika dåligt. Lite illamående efter att ha tagit några tuggor banan men långt ifrån svimfärdig och kräkig.
Även känslan av att vilja springa infann sig på väg hem, något jag inte ens vill tänka på i vanliga fall när jag tagit ut mig såhär.
När jag skriver detta har det gått mer än en vecka sedan loppet och sedan jag var ute och sprang. Dels för att jag har semester och inte orkar ge mig ut på kvällen men även eftersom att ena foten kändes lite sliten den sista biten av halvmaran.
Jag tar nog en runda ikväll för att kolla läget. Länge sedan jag sprang barfota dessutom!
Blev en del svett under dagen.....
lördag 22 juni 2013
Ett år äldre...
Yes. Idag blev man ett år äldre. Om jag blivit visare vete katten dock.
Förra året startade jag en grej som jag tänkte ha som årlig aktivitet - springa mina år i kilometrar.
Livssituationen detta år har inneburit lite mindre fokus på löpningen så årets session fick bli "samlade kilometrar under veckan jag fyller år" - typ..
De sista 14km avverkade jag nu ikväll.
Eftersom jag har känt mig lite sliten i kroppen fick det bli diverse halvmesyrer dvs, gång:jogg intervaller. 1:3 i början av veckan och ikväll min gamle trotjänare 1:2 (en minut promenad, två jogg) ikväll.
Jag passade på att provköra Perpetuem, en form av sportdryck jag köpte inför något lopp förra året men som aldrig konsumerades. Det smakade inte jättegott men funkade ok och det blev inte skumt i magen eller nått.
Jag blandade en sk. entimmes flaska.
Inte jättekul att springa omkring med en pet-flaska med något som liknar mäsk eller spya. Får nog inhandla en såndär "handjagare" som alla coola löpare kör med ;)
Tre turer allt som allt denna vecka. Två runt 8km, varav en barfota. Den andra samt dagens tur blev i lunasandals.
Turen improviserades till stor del och fokus var att få ihop de sista 14km.
Allt som allt gick det sådär. Långsamt som en snigel och lite halvtungt efter en ca. 40 minuter.
Det blev ett par härliga "rakor" vilket frestar sinnet en aning. Det känns nästan som man svävar fram på nått mysko sätt.
Runt 11km släppte det något och när jag kom upp i 13km var det precis som om jag kommit förbi en tröskel och kunde fortsätta ett par kilometer till. Det hade nog varit dumt eftersom jag inte avverkat så många långa pass på ett tag, nej det fick räcka med att ha samlat ihop önskat antal kilometer.
31 år, 31 km.
Plus i kanten för Sterns mustaschvax som höll hela dagen, plus löpturen ;)
Förra året startade jag en grej som jag tänkte ha som årlig aktivitet - springa mina år i kilometrar.
Livssituationen detta år har inneburit lite mindre fokus på löpningen så årets session fick bli "samlade kilometrar under veckan jag fyller år" - typ..
De sista 14km avverkade jag nu ikväll.
Eftersom jag har känt mig lite sliten i kroppen fick det bli diverse halvmesyrer dvs, gång:jogg intervaller. 1:3 i början av veckan och ikväll min gamle trotjänare 1:2 (en minut promenad, två jogg) ikväll.
Jag passade på att provköra Perpetuem, en form av sportdryck jag köpte inför något lopp förra året men som aldrig konsumerades. Det smakade inte jättegott men funkade ok och det blev inte skumt i magen eller nått.
Jag blandade en sk. entimmes flaska.
Inte jättekul att springa omkring med en pet-flaska med något som liknar mäsk eller spya. Får nog inhandla en såndär "handjagare" som alla coola löpare kör med ;)
Tre turer allt som allt denna vecka. Två runt 8km, varav en barfota. Den andra samt dagens tur blev i lunasandals.
Turen improviserades till stor del och fokus var att få ihop de sista 14km.
Allt som allt gick det sådär. Långsamt som en snigel och lite halvtungt efter en ca. 40 minuter.
Det blev ett par härliga "rakor" vilket frestar sinnet en aning. Det känns nästan som man svävar fram på nått mysko sätt.
Runt 11km släppte det något och när jag kom upp i 13km var det precis som om jag kommit förbi en tröskel och kunde fortsätta ett par kilometer till. Det hade nog varit dumt eftersom jag inte avverkat så många långa pass på ett tag, nej det fick räcka med att ha samlat ihop önskat antal kilometer.
31 år, 31 km.
Plus i kanten för Sterns mustaschvax som höll hela dagen, plus löpturen ;)
fredag 22 mars 2013
Fredagsfys
#projektbarfota #snö #lunasandals #pbvlog
Fredagens lunchlöp avverkades i ett soligt men något blåsigt Lund. Det ligger även en del snö kvar här och där.
Denna veckan skrapade jag sammanlagt ihop runt 17km vilket får ses som en bra vecka. Målet är någonstans 10-15km.
Det blev lite video också.
Trevlig helg!
http://bambuser.com/v/3460708?v=m
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Fredagens lunchlöp avverkades i ett soligt men något blåsigt Lund. Det ligger även en del snö kvar här och där.
Denna veckan skrapade jag sammanlagt ihop runt 17km vilket får ses som en bra vecka. Målet är någonstans 10-15km.
Det blev lite video också.
Trevlig helg!
http://bambuser.com/v/3460708?v=m
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
lunasandals,
pbvlog,
projektbarfota,
Övrigt
onsdag 5 december 2012
Videoblogg 20121205
#projektbarfota #pbvlog #lunasandals
Lunchlöpning i snöigt Lund
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Lunchlöpning i snöigt Lund
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
lunasandals,
pbvlog,
projektbarfota,
Övrigt
tisdag 4 december 2012
När snön kom till stan
#projektbarfota #snö #vinter #lunasandals
Jepp, det vita har nu även nått söderut. Detta är dock inget hinder för en hugad barfotalöpare. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag sprungit en del barfota i snöslask tidigare år.
Det känns som jag blivit lite vekare "på äldre dar" så gårdagens lunchpass avverkades i sandaler. Dock barfota eftersom jag inte har några bra ullstrumpor. Vanliga sockor hade direkt blivit blöta och kylt ner fossingarna.
Shortsen byttes mot trekvartstights vilket funkade utmärkt. Underskatta inte värmeutvecklingen hos den med lite sämre kondis!
Nu får vi se hur länge snön ligger..
Photo by hex29a • Instagram
hex29a's photo on Instagram
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Jepp, det vita har nu även nått söderut. Detta är dock inget hinder för en hugad barfotalöpare. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag sprungit en del barfota i snöslask tidigare år.
Det känns som jag blivit lite vekare "på äldre dar" så gårdagens lunchpass avverkades i sandaler. Dock barfota eftersom jag inte har några bra ullstrumpor. Vanliga sockor hade direkt blivit blöta och kylt ner fossingarna.
Shortsen byttes mot trekvartstights vilket funkade utmärkt. Underskatta inte värmeutvecklingen hos den med lite sämre kondis!
Nu får vi se hur länge snön ligger..
Embedded Link
Photo by hex29a • Instagram
hex29a's photo on Instagram
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
lunasandals,
projektbarfota,
vinter,
Övrigt
söndag 18 november 2012
GoPro:n fick följa med
#projektbarfota #GoPro #lunasandals
Fredagens pass resulterade i en liten film.
Gick inte så värst snabbt,det var halt som attan uppför!
Håll till godo!
( ni som läser via bloggen får eventuellt klicka er in på g+,inte alltid bilder och film hänger med)
Luna sandals on the hill
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Fredagens pass resulterade i en liten film.
Gick inte så värst snabbt,det var halt som attan uppför!
Håll till godo!
( ni som läser via bloggen får eventuellt klicka er in på g+,inte alltid bilder och film hänger med)
Luna sandals on the hill
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
gopro,
lunasandals,
projektbarfota,
Övrigt
måndag 29 oktober 2012
Copenhagen 6 Hour Run 2012
#projektbarfota #6h #huaraches #lunasandals #42k
Morgonen börjar med att min buss inte kommer. Som tur är kommer en buss från en annan linje som kör samma väg förbi och jag hinner till stationen i någorlunda tid.
Väl på centralen möter jag upp min medlöpare Magnus. Vi köper en tur&returbiljett och hoppar på tåget.
Loppet går i en park, ca 20 minuters tågresa från Köpenhamn följt av en 25-30 minuters promenad.
Jag har under en tid fokuserat ganska mycket på loppet och bloggen har varit dessvärre varit dåligt uppdaterad. Av någon anledning blir jag ibland lite rädd för att jinxa saker och väljer hellre att berätta om dom i efterhand.
Väl framme är det kallt. Det är frost på träden och gräset är vitt. Det är en underbar dag, solen skiner och höstlöven ser ut att stå i brand.
Vi hämtar ut våra nummerlappar och och svidar om.
Alla andra ser ut som rutinerade marathonlöpare och både jag och Magnus känner oss aningen malplacerade.
Innan starten blir det allmän info om hur dagen kommer se ut. Ingen megafon eller PA system används så det är omöjligt att urskilja informationen som dessutom är på danska.
Kort därefter radar vi upp oss vid starten. Ursprungligen fanns det bara 150 platser men de utökades till 175.
Vi ställer oss en bit bak. Ingen idé att stressa..
Starten går och vi ringlar iväg i ett lågt led.
Loppet går i en slinga runt en sjö. Sträckan är ca 2,2 km. Denna sträckan ska man varva så många gånger man kan under sex timmar.
Ett tidslopp på en rundbana är ypperligt om man vill testa sina gränser utan att riskera att bli strandad om man till exempel springer en enda lång sträcka från a till b.
Både jag och Magnus blev lite besvikna när vi redan efter en 6-7km börjar känna av diverse skavanker. Magnus har haft strul med en vad och jag känner av mitt vänsterknä. Det beror troligen på att det var kallt ute och att kroppen var kall vid start.
Jag vet inte hur men efter ett tag känner jag en varm känsla i knäet och smärtan avtar successivt och efter en halv minut känns allt bra igen!
Vi slog följe och körde 2:1 metoden, två minuter löp och en minut vilket funkade utmärkt. Eftersom vi båda egentligen inte är riktigt tränade för denna typen av belastning är det smart att ta promenadpauser.
Fram till halvmaran gick det helt ok. Jag var ganska sliten dock.
Varven fram till tre mil var inte speciellt roliga det gjorde ont i kroppen och man fick kämpa för att hålla sig i rörelse.
För att hålla koll på antal varv hade jag fixat ett “radband” av sonens pärlor. Jag valde färger för att indikera milstolpar och totalt antal varv jag ville klara. 19 varv skulle resultera i en mara , vilket var mitt mål.
Efter tre mil skiljdes vi åt. Jag var ganska låg och behövde återhämta mig lite längre än vad klockan tillät. Magnus tutade iväg och jag fokuserade på att ta det lugnt.
Varje gångpaus var förenad med ett par steg i total smärta, även om det kändes bra att inte springa.
Vid start/mål fanns ett gottebord med förfriskningar och småplock; gifflar, lakrits, smågodis och diverse frukt. I dryckesväg fanns där vatten, energidryck, cola och red bull.
Jag tog något litet varje varv. Jag hade även med mig egen Hammer Gel och Bar utifall där inte skulle finnas något veganvänligt.
Det blev jordnötter, äppelskivor, russin och gel&bars som fick stå för energin. Det kändes riktigt bra i princip hela loppet. Inga blodsockerdippar eller energilöshet. Mest ömmande och slitna kropsdelar...
Skovalet föll på mina Luna ATS sandaler.
Det blev även strumplöst eftersom jag har en tendens att bli riktigt varm om fötterna vilket brukar ge skavsår med strumpor. Första timmen var ganska kall men sen fick jag upp värmen och frös inte mer om fötterna under loppet.
Snabbspolning.
Nu var där tre pärlor kvar på bandet. Orken och lusten hade återkommit och nu sprang jag mer än gick. Det gick inte snabbt men det gick framåt.
Inför sista varvet hade jag snittat 18 minuter per varv och hade lika många minuter kvar inför sista. Nu jäklar.
Jag försökte springa så mycket jag kunde och tungt var det. Jag passerade 1500 meters skylten och till slut 2000 meters skylten! Nu var det bara ~100 meter kvar till mål!
Jag tänkte att det skulle vara några minuter kvar och att jag hade maran som i en ask.
Tuuuuut! - Signalen ljöd och alla fick stanna på sin plats. Jag såg målet och jag hade inte passerat det.. En halv minut till och jag hade klarat det men nu stod jag där snopen och direkt besviken.
En liten stund senare kom en kontrollant och markerade i marken där jag stod. Jag fick en filt och kunde bege mig till målområdet.
I mål stod Magnus och väntade, han hade kommit in med tio minuter till godo och helt enkelt stannat där. (Jäkligt strongt jobbat Magnus. Är mäkta imponerad ska du veta!)
Vi fick våra medaljer och varsin mugg. Det började kännas bättre. Även om det tekniskt sett saknades en lite bit ser jag det ändå som ett marathon. Att bara passerat fyra mil känns helt sjukt nu i efterhand (i sandaler dessutom)
Jag medverkade i 2010 års upplaga av loppet, då med knappt ett år av träning. Då kom jag 35km och var så slut i kroppen att jag enbart gick de sista timmarna, så detta får ju ses som ett framsteg!
Nu, två dagar efter är jag fortfarande stel lite här och var men samtidigt riktigt nöjd. Ganska overkligt vad kroppen klarar av om man ställer in sig på det och ger sig fanken på att klara det!
Jag passade på att filma lite när det började närma sig slutet;
CPH 6h run - ett par klipp
Det kommer nog ta ett tag innan jag ger mig på ett sånt här långlopp igen men jag är redan sugen på att ge mig ut och springa igen!
//Martin
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Morgonen börjar med att min buss inte kommer. Som tur är kommer en buss från en annan linje som kör samma väg förbi och jag hinner till stationen i någorlunda tid.
Väl på centralen möter jag upp min medlöpare Magnus. Vi köper en tur&returbiljett och hoppar på tåget.
Loppet går i en park, ca 20 minuters tågresa från Köpenhamn följt av en 25-30 minuters promenad.
Jag har under en tid fokuserat ganska mycket på loppet och bloggen har varit dessvärre varit dåligt uppdaterad. Av någon anledning blir jag ibland lite rädd för att jinxa saker och väljer hellre att berätta om dom i efterhand.
Väl framme är det kallt. Det är frost på träden och gräset är vitt. Det är en underbar dag, solen skiner och höstlöven ser ut att stå i brand.
Vi hämtar ut våra nummerlappar och och svidar om.
Alla andra ser ut som rutinerade marathonlöpare och både jag och Magnus känner oss aningen malplacerade.
Innan starten blir det allmän info om hur dagen kommer se ut. Ingen megafon eller PA system används så det är omöjligt att urskilja informationen som dessutom är på danska.
Kort därefter radar vi upp oss vid starten. Ursprungligen fanns det bara 150 platser men de utökades till 175.
Vi ställer oss en bit bak. Ingen idé att stressa..
Starten går och vi ringlar iväg i ett lågt led.
Loppet går i en slinga runt en sjö. Sträckan är ca 2,2 km. Denna sträckan ska man varva så många gånger man kan under sex timmar.
Ett tidslopp på en rundbana är ypperligt om man vill testa sina gränser utan att riskera att bli strandad om man till exempel springer en enda lång sträcka från a till b.
Både jag och Magnus blev lite besvikna när vi redan efter en 6-7km börjar känna av diverse skavanker. Magnus har haft strul med en vad och jag känner av mitt vänsterknä. Det beror troligen på att det var kallt ute och att kroppen var kall vid start.
Jag vet inte hur men efter ett tag känner jag en varm känsla i knäet och smärtan avtar successivt och efter en halv minut känns allt bra igen!
Vi slog följe och körde 2:1 metoden, två minuter löp och en minut vilket funkade utmärkt. Eftersom vi båda egentligen inte är riktigt tränade för denna typen av belastning är det smart att ta promenadpauser.
Fram till halvmaran gick det helt ok. Jag var ganska sliten dock.
Varven fram till tre mil var inte speciellt roliga det gjorde ont i kroppen och man fick kämpa för att hålla sig i rörelse.
För att hålla koll på antal varv hade jag fixat ett “radband” av sonens pärlor. Jag valde färger för att indikera milstolpar och totalt antal varv jag ville klara. 19 varv skulle resultera i en mara , vilket var mitt mål.
Efter tre mil skiljdes vi åt. Jag var ganska låg och behövde återhämta mig lite längre än vad klockan tillät. Magnus tutade iväg och jag fokuserade på att ta det lugnt.
Varje gångpaus var förenad med ett par steg i total smärta, även om det kändes bra att inte springa.
Vid start/mål fanns ett gottebord med förfriskningar och småplock; gifflar, lakrits, smågodis och diverse frukt. I dryckesväg fanns där vatten, energidryck, cola och red bull.
Jag tog något litet varje varv. Jag hade även med mig egen Hammer Gel och Bar utifall där inte skulle finnas något veganvänligt.
Det blev jordnötter, äppelskivor, russin och gel&bars som fick stå för energin. Det kändes riktigt bra i princip hela loppet. Inga blodsockerdippar eller energilöshet. Mest ömmande och slitna kropsdelar...
Skovalet föll på mina Luna ATS sandaler.
Det blev även strumplöst eftersom jag har en tendens att bli riktigt varm om fötterna vilket brukar ge skavsår med strumpor. Första timmen var ganska kall men sen fick jag upp värmen och frös inte mer om fötterna under loppet.
Snabbspolning.
Nu var där tre pärlor kvar på bandet. Orken och lusten hade återkommit och nu sprang jag mer än gick. Det gick inte snabbt men det gick framåt.
Inför sista varvet hade jag snittat 18 minuter per varv och hade lika många minuter kvar inför sista. Nu jäklar.
Jag försökte springa så mycket jag kunde och tungt var det. Jag passerade 1500 meters skylten och till slut 2000 meters skylten! Nu var det bara ~100 meter kvar till mål!
Jag tänkte att det skulle vara några minuter kvar och att jag hade maran som i en ask.
Tuuuuut! - Signalen ljöd och alla fick stanna på sin plats. Jag såg målet och jag hade inte passerat det.. En halv minut till och jag hade klarat det men nu stod jag där snopen och direkt besviken.
En liten stund senare kom en kontrollant och markerade i marken där jag stod. Jag fick en filt och kunde bege mig till målområdet.
I mål stod Magnus och väntade, han hade kommit in med tio minuter till godo och helt enkelt stannat där. (Jäkligt strongt jobbat Magnus. Är mäkta imponerad ska du veta!)
Vi fick våra medaljer och varsin mugg. Det började kännas bättre. Även om det tekniskt sett saknades en lite bit ser jag det ändå som ett marathon. Att bara passerat fyra mil känns helt sjukt nu i efterhand (i sandaler dessutom)
Jag medverkade i 2010 års upplaga av loppet, då med knappt ett år av träning. Då kom jag 35km och var så slut i kroppen att jag enbart gick de sista timmarna, så detta får ju ses som ett framsteg!
Nu, två dagar efter är jag fortfarande stel lite här och var men samtidigt riktigt nöjd. Ganska overkligt vad kroppen klarar av om man ställer in sig på det och ger sig fanken på att klara det!
Jag passade på att filma lite när det började närma sig slutet;
CPH 6h run - ett par klipp
Det kommer nog ta ett tag innan jag ger mig på ett sånt här långlopp igen men jag är redan sugen på att ge mig ut och springa igen!
//Martin
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
42k,
6h,
Google+,
huaraches,
lunasandals,
projektbarfota,
Övrigt
fredag 19 oktober 2012
Fredagsfys!
Otroligt mysig lunchtur i solsken och varmt göttigt väder.
#projektbarfota #lunasandals
Embedded Link
Photo by hex29a • Instagram
hex29a's photo on Instagram
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
lunasandals,
projektbarfota,
Övrigt
måndag 25 juni 2012
Distansrekord, midsommar och födelsedag
#projektbarfota #lunasandals #huaraches #gopro #goprohero2
På midsommarafton fyllde jag trettio. Detta firades med en löptur med start 07:27 cirka.
Planen var ganska ambitiös, en kilometer för de år jag funnits på denna planet.
Chansen att lyckas kändes inte överhängande, ett strulande knä och en öm höft veckan innan oroade mig en del.
Strategin var att återigen alternera spring med promenad. Gå ut riktigt långsamt och hålla jämnt tempo.
Jag kände inte för att proppa i mig en stor frukost eftersom jag började så pass tidigt. Det blev en banan..
I ryggan hade jag förberett en flaska Hammer Heed samt tre Hammer gels. Detta visade sig räcka alldeles utmärkt för att hålla energin på topp hela vägen.
Eftersom det skulle bli ett rejält långpass skämde jag bort mig själv med mina trotjänare Luna ATS. Packade även ner ett par aquasocks som backup.
Rundan gick först ner mot Limhamn. Följt av Ön, ner längs Limhamnsfältet och Ribersborg. Detta hade jag i förväg mätt ut till en mil. Etapp två blev Malmömilen-sträckan, för enkelhetens skull. Här efter var allt bonus.
RunKeeper var inställd på att rapportera sträcka, varje 1km. Ville inte bli stressad av hastigheten vilken jag trodde skulle vara allt för låg. Lustigt nog kollade jag tiden när jag passerade halvmaran och då låg jag på 2:22(!?) - nytt pers typ ;)
Nu började det bli lite segt i benen. Även knäet hade börjat mola så smått. Runt 16km fick jag en liten dipp men efter det lyckliga halvmara-beskedet lyckades jag hålla modet uppe.
Gelarna konsumerades en i timmen ungefär varvat med energidrickan vilket funkade fint, även på så pass "tom mage".
Runt sista kilometern började det regna. Detta var inget som helst problem då vädergurusen utlovat regn hela morgonen.
Hela turen landade på 3:24 vilket jag är helt sjukt nöjd med! Jag var verkligen inte säker på om jag skulle orka hela sträckan. Jag hade dessutom inte hunnit fokusera och visualiserat hela grejen i förväg som jag brukar med andra längre lopp.
På morgonen innan jag gav mig ut grattades jag av hustru och son som gav mig en supercool GoPro Hero 2 kamera! Denna fick invigas på turen. Se bilderna nedan :)
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
På midsommarafton fyllde jag trettio. Detta firades med en löptur med start 07:27 cirka.
Planen var ganska ambitiös, en kilometer för de år jag funnits på denna planet.
Chansen att lyckas kändes inte överhängande, ett strulande knä och en öm höft veckan innan oroade mig en del.
Strategin var att återigen alternera spring med promenad. Gå ut riktigt långsamt och hålla jämnt tempo.
Jag kände inte för att proppa i mig en stor frukost eftersom jag började så pass tidigt. Det blev en banan..
I ryggan hade jag förberett en flaska Hammer Heed samt tre Hammer gels. Detta visade sig räcka alldeles utmärkt för att hålla energin på topp hela vägen.
Eftersom det skulle bli ett rejält långpass skämde jag bort mig själv med mina trotjänare Luna ATS. Packade även ner ett par aquasocks som backup.
Rundan gick först ner mot Limhamn. Följt av Ön, ner längs Limhamnsfältet och Ribersborg. Detta hade jag i förväg mätt ut till en mil. Etapp två blev Malmömilen-sträckan, för enkelhetens skull. Här efter var allt bonus.
RunKeeper var inställd på att rapportera sträcka, varje 1km. Ville inte bli stressad av hastigheten vilken jag trodde skulle vara allt för låg. Lustigt nog kollade jag tiden när jag passerade halvmaran och då låg jag på 2:22(!?) - nytt pers typ ;)
Nu började det bli lite segt i benen. Även knäet hade börjat mola så smått. Runt 16km fick jag en liten dipp men efter det lyckliga halvmara-beskedet lyckades jag hålla modet uppe.
Gelarna konsumerades en i timmen ungefär varvat med energidrickan vilket funkade fint, även på så pass "tom mage".
Runt sista kilometern började det regna. Detta var inget som helst problem då vädergurusen utlovat regn hela morgonen.
Hela turen landade på 3:24 vilket jag är helt sjukt nöjd med! Jag var verkligen inte säker på om jag skulle orka hela sträckan. Jag hade dessutom inte hunnit fokusera och visualiserat hela grejen i förväg som jag brukar med andra längre lopp.
På morgonen innan jag gav mig ut grattades jag av hustru och son som gav mig en supercool GoPro Hero 2 kamera! Denna fick invigas på turen. Se bilderna nedan :)
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
Etiketter:
Google+,
gopro,
goprohero2,
huaraches,
lunasandals,
projektbarfota,
Övrigt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















