Summering 2010

 

Alla andra har nu summerat det gångna året och nu är det min tur!
...Är du nybliven läsare av bloggen får du snabbreprisen av projektet so far.






[caption id="attachment_976" align="alignnone" width="300" caption="Medaljer 2010"][/caption]



























Då är det snart 2011 och ett nytt år väntar. Bloggen firar nu 100 inlägg, runt 200 kommentarer och snart 7000 besök! Mer än jag någonsin kunde hoppats på :)

Jag tänkte i detta inlägget summera de drygt 11 månaderna jag hittills avverkat i "projektet". Det blir lite som en krönika. Aningens lång men naggande god... eller nått ;)

Jag vill även passa på att tacka alla ni som läst och dessutom orkat kommentera inläggen!

Februari

Jag minns inte exakt hur det gick till men i januari fick jag upp ögonen för barfotalöpning. Jag läste allt jag kom över, bloggar, forum. Kollade videos på Youtube osv.
Den 9:e februari Tog jag en väldigt modest runda vid parken. Strax över 800 meter, Converse Allstar dojjor på fötterna. Om jag inte missminner mig körde jag 2min gång, 2min jogg. Jag tyckte nog det var lite pinsamt att dela med mig av rundan så jag utelämnade den i det första inlägget i bloggen. Den första tiden gick mest åt att vänja fötterna och stärka muskulatur och leder med promenader.

Mars

[caption id="attachment_129" align="alignnone" width="150" caption="Vibram Fivefingers KSO"][/caption]

Härdandet fortsatte i mars och jag införskaffade mina Vibram Fivefingers.
Jag fick uppleva hur fötterna och lederna blev trötta av alla nya intryck men kämpade på!

April

Springandet gick framåt och i april började jag känna av framstegen då jag (ganska överlycklig) klarade av att springa 1.6km i Fivefingers.

Ett par dagar senare sprang jag för första gången barfota utomhus. Det var de avslutande metrarna av rundan och jag minns än idag hur kul det var. Kallt som bara den och lite snöslask i parken.

I slutet av april anmälde jag mig till mitt första lopp - Blodomloppet. Sträckorna i Fivefingersen blev längre och längre.

Maj

Barfotapremiär! Den 1:a maj 2010 sprang jag min första löprunda helt barfota.
Hädanefter visade det sig bli nästan uteslutande barfota på löppassen. Dock inte på Blodomloppet 2010 som var på hisnande 5km (tydligen en bit längre, då någon påstod att sträckan var ett par hundra meter längre än 5km). Fivefingersen fick assistera då jag inte visste hur underlaget såg ut.

Juni

[caption id="attachment_323" align="alignnone" width="112" caption="Lite off-road stuk.."][/caption]

Vädret blev bättre och jag hade flera sköna pass med bara tassar. Jag införskaffade ett par foppa-tofflor som fick bli komplement till övriga skodon. De är ju inte speciellt minimalistiska men den ganska neutrala fotbädden erbjuder en helt ok fotisättning. (Jag använde mina foppor som uteskor både med och utan strumpor in i november.)

Juli

[caption id="attachment_410" align="alignnone" width="150" caption="Huaraches"][/caption]

Det blev semester och skönt sommarväder.
Jag beställde ett Barefoot Ted's Huarache Kit som jag byggde ihop. Sandalerna har fungerat riktigt bra. De kasar lite på sniskan när jag promenerar i dom men funkar riktigt bra vid löpning. Kan nog påstå att de är ett av de roligare skodonen att springa i. I och med att de är så öppna och tårna får spreta fritt känns de nästan mer minimalistiska än Fivefingersen.
Lyckades även förflytta mitt barfota längdrekord till 5.65km

Augusti

Augusti bjöd på både anmälan, deltagande och åskådande av lopp.
Först ut var GAX Trans Scania där jag strax innan starten fick träffa min barfota-idol: Calle Robertsson och spontant  ställa några frågor .

Efter att ha börjat fascineras av långa lopp och ultror gjorde jag slag i saken och anmälde mig till CPH 6hrs run i Köpenhamn som gick av stapeln ca. två månader senare.

I mitten av augusti sprang jag mitt första barfotalopp - Kåsebergaloppet 2010. Det var riktigt kul! Mäkta stolt efteråt. Dessutom kapade jag min tid på 5km med ett par minuter!

Augusti avslutades med ännu ett lopp - Trelleborgsloppet 5km även det barfota och även där nytt 5km PB - 31:52min

September

Förutom det vanliga springandet blev det  POSE-löpkurs med Claus Rasmussen. Jag kom i kontakt med Claus efter att ha blivit bekant med Anders och Roger på Fotkultur. De var även så sjyssta så de sponsrade mig med ett par Vivo Barefoot Evo-skor från Terra Plana - Tack än en gång grabbar!

[caption id="attachment_746" align="alignnone" width="112" caption="Efter en mil barfota"][/caption]

Jag lyckades även denna månaden hinna med två lopp. Först ut Skanörsmilen. Wow, en hel mil barfota. Riktigt pannbensstärkande!
Nytt längdrekord barfota samt premiär på sträckan.
Här träffade jag Rasmus Carlsson som jag läst om tidigare, då han bloggat om lågkolhydratkost och broloppet 2010. Till min stora förvåning skulle han springa i Fivefingers! (och gjorde det riktigt bra dessutom!)

[caption id="attachment_786" align="alignnone" width="112" caption="Barfota på toppen"][/caption]

Det andra loppet var mer ett upplevelselopp - Upploppet 2010. Det sprangs i trappor i Malmö Högskolas lokaler och var även det riktigt kul!

Jag fick sällskap av Rasmus även på detta loppet men även av Marcus som också springer i Fivefingers. Jag själv tog tillfället i akt och sprang barfota :)

Jag konstaterade också att jag under denna månaden sammanlagt sprungit över 100km barfota sedan jag började.

Oktober

Efter att hittills hållit koll på alla mina pass och fört statistik på diverse träningsforum/sidor tröttnade jag på allt vad tider, sträckor gps:er hette. Jag bestämde mig för att lägga ner allt mätande och bara köra på känsla.

[caption id="attachment_999" align="alignnone" width="180" caption="cph6hrs"][/caption]

[caption id="attachment_864" align="alignnone" width="89" caption="6h senare..."][/caption]

I slutet av oktober antog jag den hittills största utmaningen  - Copenhagen 6 Hours Run. Jag hade länge drömt mig bort efter att ha läst Born To Run och diverse ultrabloggar om att springa långt. Kanske inte det smartaste när man bara sprungit en mil/70min i ett sträck förut, bara en gång dessutom. Tanken var att testa vad kroppen gick för. Iförd ett par Vivo Barefoot Evo avverkade jag 35,5km.

November

[caption id="attachment_895" align="alignnone" width="89" caption="badskor/aquasocks"][/caption]

November bjöd inte på något speciellt. Jag inhandlade ett nytt par simskor/aquasocks, i rätt storlek denna gång. Dessa är numer mina vardagspjuck.

En runda i minusgrader klarades av utan några bestående men.

December

December innehöll bland annat en runda i minus tio grader som nu, veckor senare resulterat i blåsor på tårna som börjat ramla av. Jag trodde först jag tappat känseln i tårna men det var troligen "bara" djupa köldblåsor ;)

Jag blev även lite oväntat farsa i december, nästan exakt 4 veckor tidigare än planerat release datum.

[caption id="attachment_1002" align="alignnone" width="89" caption="Sylvesterloppet 2010 - Start"][/caption]

Detta inlägg har jag snickrat lite från och till på ett par dagar och anledningen att det blir så här nästintill sista minuten var att jag ville klämma in Sylvesterloppet 2010 som jag sprang i förmiddags. 2.7km i sakta mak, barfota! Jajjemen, snöslask och hal asfalt. Kallt som f*n men helt hanterbart. jag hasade mig runt på ca. 16:50. Inlägg/rapport kommer inom några dagar.

[caption id="attachment_1005" align="aligncenter" width="179" caption="Sylvesterlopet 2010 Barfota"][/caption]

Slutligen

Det var allt för 2010! Hoppas ni liksom jag har haft ett spännande och lärorikt år.
Jag har haft turen att träffa och lärt känna många intressanta personer, både IRL och på nätet.
Det kommande året kommer erbjuda flera stora utmaningar och jag kommer göra mitt yttersta för att klara av dom - barfota

Gott nytt år!

Julklappar!

Gårdagen spenderades i lugn och ro med familj. Ja, åtminstone min då sambons föräldrar och syster uteblev tack vare snökaoset :(
De kom dock förbi idag och hälsade på = en extra julafton!

Det blev mycket och god mat i vanlig ordning. Många presenter till lillen, trots hans ringa ålder på knappt två veckor ;)

Fick två klappar som gick i löpningens tema;

 

[caption id="attachment_956" align="aligncenter" width="300" caption="Julklappar"][/caption]

Presentkort på Intersport. Riktigt bra att ha inför den kommande säsongen. Spontant kom jag att tänka på ett vätskebälte och /eller ett nummerlappsbälte. När jag sprang i danmark hade Zingo ett sådant vilket var riktigt smidigt då man slipper nåla om nummerlapp vid klädbyte.

Fick även en bok: Löpning - En världshistoria. Jag hade bland annat läst om springande munkar i Johans(Hjärnfysik) blogg och tyckte den verkade spännande. Har bara snabbt skummat de första sidorna och längtar efter att sätta tänderna i den.

 

...Passade även på att föranmäla mig till Sydkustloppet.. It's on!

Vila, jul och kommande utmaningar

Passar på att blogga lite nu mellan pauserna i Bingolottos uppesittarkväll. Inga vinster hittills ;)

Jag läste hos pulstagning om att det inte är fel att årligen ta ett lite längre träningsuppehåll för att ladda batterierna. Tror det kan vara bra för både kropp och själ. Dessutom är det riktigt snö-kaoz här i stan...

När man vilar upp sig med god mat och julfirande kan man ju spåna på kommande säsongs utmaningar. I kronologisk ordning:

[caption id="attachment_944" align="alignleft" width="300" caption="Sydkustloppet 2011"][/caption]

Sydkustloppet (30 april) är en halvmara i trelleborgstrakten. Detta kommer i så fall bli min första halvmara. Då det på vissa ställen har klassats som "terränglopp" kan det vara ett trevligt lopp med inte allt för mycket asfalt. Vete katten om jag hinner träna upp någon vidare form tills dess. Är rädd att paja smalbenen eller liknande. Man kan ju alltid ta det lugnt och ha det som ett sista långpass/prova-på-pass innan Göteborgsvarvet.

[caption id="attachment_948" align="alignleft" width="300" caption="Göteborgsvarvet 2011"][/caption]

Göteborgsvarvet (21 maj)
Göteborgsvarvet är hittills kommande års höjdpunkt. Detta har jag planerat sedan flera månader tillbaka, bokat hotell osv. Blodomloppet går av stapeln veckan efter och jag får se om jag orkar... Blodomloppet var ju trots allt mitt premiärlopp.

[caption id="attachment_943" align="alignleft" width="300" caption="Malmömilen 2011"][/caption]

Malmömilen (18 juni)
Detta lopp hittade jag nyligen och anmälde mig lite spontant då de första platserna var billigare. Om jag nu inte sprungit sönder mig under tidigare lopp kan detta bli en trevlig tillställning i hemstaden.

[caption id="attachment_942" align="alignleft" width="300" caption="Kåsebergaloppet 2011"][/caption]

Kåsebergaloppet (13 augusti)

Det blir nog Kåsebergaloppet även nästa år. Inte bestämt mig för 5 eller 10km än. Det är väldigt fin miljö och riktigt kul runda att springa barfota! Skulle jag rekommendera en bra barfotabana skulle nog Kåseberga 5km ligga överst på listan.

Har du börjat spåna på kommande säsongs lopp än?
Ses vi kanske i Göteborg? :)

Nu blir det mer bingolotto.

God Jul allesammans!

Snart jul - vila och onlinesocialiserande

Bara ett par dagar till julafton.
Det har fallit en hel del snö här i Skåne och jag har tur som slipper åka tåg nu tack vare lillen. Det är inte helt fel med ett gäng pappadagar nu alltså :)

Benet känns aningens bättre nu när det får vila men jag är rejält taggad att ge mig ut!
Sömnen får stryk nu när bajsblöjorna ropar i natten så träningsvilan blir ganska självklar.

Det är lite frustrerande att kondisen kommer försämras men jag kör armisar, kettlebells, crunches och andra övningar under tiden. Gym och simhall lockar inte heller.. Konditionen får det jobbas på efter nyår ;)

I övrigt går jag uteslutande i mina aquasocks/badskor utomhus. Fötterna är ganska vana vid kyla nu så jag kör utan strumpor dessutom. Efter CPH 6hrs run härförleden märkte jag att jag fick rejält ont i vänster häl/hälsena när jag går i mina vivos, evos och även VFF. Av någon anledning räcker det med ett väldigt lätt tryck för att det ska börja ömma. Barfota eller badskor avhjälper problemet direkt...hmmm..

När man ändå bara sitter hemma passade jag  att skaffa en Facebook-page som ni gärna får  "gilla". Tänker syndikera ut allt både där och på twitter för att få maximal spridning så att ni där ute har fritt fram att välja socialt-medium.

Paus i löpningen, nytt projekt på g!

Ja, det blir lite att stå i här hemma den närmasta tiden. Lillen kom tidigt!
Detta får tas till vara på och smalbenet får vila lite det också.

Stressfraktur?

Jag har ju klagat lite på mitt vänstra smalben den senaste tiden.

Efter att ha googlat runt en del (ja, jag vet det är lätt att självdiagnostisera men jag pallar inte besöka någon läkare då jag inte akut lider av det) pekar det mesta på en stressfraktur i smalbenet. Smärtan känns som att den sitter i själva benet och inte i någon muskel. Den är lokaliserad 10-15cm ovanför fotknölen på insidan av vänster smalben och mäter i storlek runt en femkrona.

Nu blir det att vila ännu mer (suck!!) och se om smärtan går tillbaka. Det får bli kettlebells och bålövningar under tiden. Jag tänker promenera mer än vad jag gjort den senaste tiden också för att inte bli för sedentär.

Usch detta suger verkligen!

Jag fick en idé om att ställa upp i Sydkustloppet i slutet av april. Det är en halvmara och går av stapeln en knapp månad innan Göteborgsvarvet. Ingen aning om jag vågar ställa upp, men vafan man kan ju alltid ta det lugnt. Hade varit skönt att kolla formen innan Varvet.. Detta hade då blivit min första halvmara. Jag får fundera. Först läka benet och ta nya tag!

Trevlig helg allihopa!

Tå-fetish

I en tråd på Funbeat om levande fötter tog jag initiativet att filma mina egna  fötter lite snabbt o lätt.

Enjoy

Löpning i -10, löpvila och allmänt mycket att göra...

Den senaste tiden har det varit lite tunt med inlägg. Även detta blir ganska kort.
Mycket att göra på jobbet och lite smärta på insidan av vänstra smalbenet fick mig att ta lite vila från löpningen nu ett par dagar, kanske t.o.m en vecka.

I veckan blev det bara ett löppass. O andra sidan var det barfota i minus 10 grader. Under omständigheterna gick det helt ok. Skillnaden från när jag sprang i minus 4 var inte speciellt stor. Den brände ganska rejält efteråt och känseln i tårna gick ner något.
Nu ett tag efter märker jag att jag fått ett par blåsor på högerfotens tår. Inget farligt dock.

[caption id="attachment_922" align="aligncenter" width="300" caption="Köldblåsor på tårna"][/caption]

Det är mycket roligare att springa i snön än på saltade trottoarer. Nackdelen med lite djupare snö är att det är mycket kallare. Snön kommer upp på ovansidan av foten och kyler fort ner.

Hemmavid är de ganska bra på att hålla efter snön, vilket kanske bidrog till att jag inte förfrös tårna ;)

Salt är förresten inte heller det så roligt. Förutom att det kan kännas stickigt så bidrar saltet till mer slitage på fotdynorna. Man använder ju salt för att möra kött bl.a.

Efter min vanliga runda kändes fötterna lagom marinerade och jag såg till att skölja av fötterna rejält.
Fotsulorna känns faktiskt riktigt fina och mjuka efter snö/salt-behandlingen by the way ;)

Ken Bob kommer ut med en bok

Barfotalegenden Barefoot Ken Bob kommer ut med en egen bok om barfotalöpning "The Running Barefoot Book".
Hela titeln; The Complete Book of Barefoot Running: Learn the Scientifically Proven Technique for Improving Your Stride and Reducing Injuries



[caption id="attachment_917" align="aligncenter" width="300" caption="Ken Bobs bok"][/caption]



Det kommer ju en strid ström av barfotaböcker nu men denna ska verkligen bli kul att läsa! Ken Bob är ju notorisk barfotalöpare och skyr allt vad Fivefingers och "barfotaskor" heter. Även POSE och ChiRunning verkar få sig en känga (hoho haha...) av kapitelindexet att döma.

Det finns inget exakt utgivningsdatum men man kan förhandsboka den hos Amazon.

Första advent

Kom precis in i värmen efter en lite längre söndagsrunda. En stor tallrik Ugglarps cabanossikorv, tzatziki och avokado&chili-röra sänkt.

Vi har en del snö här nere i Malmö för tillfället vilket ger en ny rolig löpupplevelse.

[caption id="attachment_908" align="aligncenter" width="300" caption="Limhamnsfältet"][/caption]

Passade på att videofilma lite med min HTC Desire:



Ganska roligt att springa i snön, trots mitt flämtande och frustande...
Förresten, vilken videotjänst föredrar du och varför? Youtube är lite defacto standard men jag har även tittat lite på Vimeo som känns ganska fräsch.

Rundan gick helt ok. Promenerade en del. Benen var det inget fel på men mitt vänstra underben värker lite på en punkt på insidan...

Eftersom jag inte riktigt visste hur långt det skulle bli idag åkte simskorna på. Till dom mina ghetto-kompressionsstrumpor á la armén:

[caption id="attachment_910" align="aligncenter" width="179" caption="Kronans strumpor..."][/caption]

Förutom att hålla fötterna någorlunda varma är de väldigt tajta (..lämnar ränder på benen..) och går nästan upp i knävecket..

För övrigt har det varit en lugn helg och jag har vilat både ben och sinne.

Igår var det CPH Barefoot Run där jag tyvärr inte kunde medverka. Det snöade en hel del och jag bangade pga. vädret..Tyvärr!

Rasmus var på plats och sprang barfota med danskarna, Strongt! Jag grämer mig verkligen att jag inte var där!
Roger och Anders hintar om en Malmövariant nästa år som jag definitivt kommer närvara på :)

Nu blir det nog ett varmt bad följt av Söndagsmys, fika och TV-tittande,
Saar vi!

Frostig kvällsrunda

It's on! Snön har kommit även till Skåne.

Det blev en väldigt rask runda ikväll. Ca -3 grader visade termometern. Tyvärr hade den mesta snön smält/borstats/saltats undan vilket var lite tråkigt. Jag fick ett par plättar med snö att trippa fram över - riktigt härligt faktiskt!

För övrigt var det mest isigt och slaskigt men på sina håll helt torrt. Det gjorde inte så himla ont heller. Kylan var ganska hanterbar.
Nu så här efteråt känner jag att en tå på högerfoten fortfarande inte har känsel längst ut ;). Jag tror dock inte det är någon fara då den har bra färg.

Jag hade mina trekvarts-tights på benen. På överkroppen funktionslinne, armépolo, långärmad funktionströja. Kanske lite overkill men hellre varmt än kallt... Mössa och tumvantar. Det blev lite svettigt men inte förrän i slutet.

[caption id="attachment_902" align="aligncenter" width="179" caption="Efter första vinterrundan, fortfarande lite snö kvar på tårna ;)"][/caption]

Dags att börja härda fossingarn...

Badskorna, take two

Mitt förra par badskor åkte i soporna eftersom jag fick blåsor under fötterna hela tiden. Jag hade rivit ut innersulan och under den var gummit lite trögt och där satt kvar lite små limrester. Jag kollade Simbutikens sida av en slump i veckan och såg att de nu hade skrivit längden på badskorna.

Jag blev lite paff när jag insåg att mitt förra par var lite drygt 2cm för långa för mina fötter. Mitt förra par kändes ju alltid lite "tunga" men ändå helt OK i storleken.

Igår kom mitt andra par hem och de kändes till en början för små men efter lite promenerande i dem kände jag att det var så här de skulle sitta. Lite som en handske typ..

[caption id="attachment_895" align="aligncenter" width="179" caption="badskor/aquasocks"][/caption]

Det blev även en runda i dom igår kväll. Var först lite velig iom. vädret. Det var kallt och regnigt.
Efter att ha läst Calles blogginlägg var det inget snack.
Det gick undan och skorna funkade fint!

Man måste alltså inte lägga en massa pengar på dyra "barfotaskor" för att springa minimalistiskt.
Badskorna kostar 149;- hos simbutiken.se

Lördagstur

Precis hemkommen efter en lite längre runda. Det är fortfarande inte så jättekallt ute och rännandet går fortfarande relativt bra!

Lyckades forcera grusgången både idag och härom kvällen. Troligen eftersom det fortfarande är temperaturer strax under 10 grader.
Fick en kommentar om kylan av ett förbipasserande par faktiskt.

Det är roligt hur hjärnan fungerar och ställer in sig efter vad man förbereder sig på. Angående grusgången alltså.
Jag tog en lite annorlunda runda idag som innebar en nästan dubbel så lång grusbeklädd trottoar. Eftersom jag inte var beredd på den kunde jag inte oroa mig för den i förväg och fick helt enkelt ta mig fram ändå. Lustigt det där.

Eftersom jag inte vet hur lång rundan var och inte heller hur lång tid den tog så kan jag inte bli besviken ;)
Det enda jag kan bry mig om var att det gick bra. Det kändes bra. Det enda som egentligen spelar roll.

[caption id="attachment_888" align="aligncenter" width="179" caption="Hemkommen"][/caption]

Hade inget speciellt hemma så det fick bli ett par rekorderliga bitar rökt nötkött som jag hittade på ICA.

[caption id="attachment_889" align="aligncenter" width="179" caption="Kött"][/caption]

Är det lördag så är det. Jag festade faktiskt till det med en fernet branca och en cigarr efteråt, så får ni säga vad ni vill ;)

[caption id="attachment_891" align="aligncenter" width="300" caption="Återhämtning"][/caption]

Trevlig helg!

POSE-videon

Drog mig lite för att lägga upp den men what the hell, här kommer den!



Sjukt pinsamt,  men lärorikt att få lite koll på hur man ser ut när man är ude o ränner.. Tror  dock att det mjuka underlaget i idrottshallen bidrar till aningens sämre form.

Det man kan se är att jag lutar aningen bakåt och knappt lyfter benen i första rundan. De andra rundorna ser väl helt ok ut men det krävs nog lite mer träning ;)

Vintern närmar sig

Det börjar bli kallt. I andra delar av landet har t.o.m snön börjat falla. Vi här nere i söder är vi förskonade än så länge.

Haha, förresten. Min runda till apoteket jag skrev om nyligen verkade ha något högre syfte. Jag skrev ju att mitt kort vägrade fungera i både butiken och kortmaskinen på köpcentret. Jag återvände senare på eftermiddagen för att handla tillsammans med sambon och passade på att försöka köpa cremen jag var ute efter en gång till. Då ser jag att flaskan för duschcreme ser nästintill identisk ut. Hade det inte varit för att jag reagerade på priset hade jag inte tänkt på det.
Gissa vilken jag hade stått med i kassan när kortet inte fungerade? Allt har väl en mening...

Sedan i fredags har det blivit två barfotarundor(mmm, som faktiskt gått helt OK!). Det är kallt ute nu!! ;) Inte så pass att det inte går att springa men ändå. Grusvägen vid parken är återigen omöjlig att passera då gruset och kylan smärtar rejält under sulorna. Det får bli första målet med vinterhärdningen...

Läste på BadGEARS blogg om baklängeslöpning. Jag har hört att man kan ta till den metoden om man blir trött i benen eller för att variera belastningen om man springer långt men jag hade ingen aning om att det var så stort!

Knapp veckas paus

Har varit rejält mör i kroppen denna veckan. Igår kändes allt helt ok och inget värkte mer än vanligt ;)
Höfterna som värkte som satan är också vid god vigör och känns inte av.

Tog en runda precis för att handla på apoteket och passade på att transportlöpa sträckan. Jag värmde upp och körde lite balansövningar för att väcka fötterna efter en halv dag framför skrivbordet.

Det kändes, som inte allt för sällan ansträngt och klumpigt. Jag valde dessutom att kuta i VFF idag.
Inte bara formen var urusel inte heller mitt kort ville funka i butiken eller automaten. Jag kutade hem.

Vänstra smalbenet började dessutom värka vilket pekar på att jag inte gjorde vidare ifrån mig.

Gnäll, gnäll, gnäll....

Dags att lägga ner skiten för idag!

Copenhagen 6 hours run - mind over matter

Igår avverkade jag mitt första tidslopp. Innan jag går närmre in på det tar jag historien från början.
Ändå sedan jag började springa, mars-april i år har långdistanslöpning fascinerat mig. Jag läste Born to Run som många andra och blev intresserad av ultra. Jag har lusläst allt jag kommit over och drömt mig bort..
Nu är ju ultramarathon inget man bara hoppar på sådär hur som helst. Det krävs oftast år av träning och helst att man sprungit vanliga Marathon (~42.2km) innan ger sig på en ultra.
Ett tidslopp har egentligen inte någon längdgräns utan man springer (oftast runt en bana ) så länge loppet löper och sedan kollar man sträckan. Det finns från 6 timmar dubblerat upp till 48h. Det finns även lopp som sträcker sig over flera dagar.
Eftersom tidsloppen inte har någon längdgräns tyckte jag att det skulle passa mig. En mara till exempel måste man ju springa 42 kilometer vilket jag inte trodde jag skulle klara i nuläget. Syftet med loppet var att få en liten fingervisning om vad kroppen klarar av.

Nu till äventyret.

Jag hade varit lite skum i magen och dagen innan dessutom sett till att äta extra mycket. Detta innebär att toaletten kallade strax innan klockan skulle ringa, vid 5-tiden.
Strax därefter fixade jag lite frukost i form av bacon och majonäsröra.

[caption id="attachment_853" align="aligncenter" width="180" caption="Baconfrukost"][/caption]

Jag hade varit i kontakt med Zingo, en ultralöpare från Lund som jag skulle ha sällskap med. Han hade dagen innan varit osäker på om han skulle med pga sjukdomskänningar. Jag var själv orolig över att bli dålig då typ alla omkring mig var sjuka.
Zingo mailade på morgonen att han var på.
Jag kollade det sista som jag skulle ha med mig och tejpade fast ett compeedplåster på vänsterfoten. Jag tänkte springa i Evo skorna och just den vänstra dojjan var lite jobbig i hälen.

07:22 skulle tåget lämna stationen. Jag hoppade på tåget och hittade snabbt Zingo i sin orangea tröja.

[caption id="attachment_854" align="aligncenter" width="300" caption="Två morgonpigga löpare!"][/caption]

Vi snackade om lite allt möjligt och Zingo berättade om Markusloppet han sprungit helgen innan.

I Danmark träffade vi en dansk som också skulle springa loppet. Han slöt upp med ännu ett gäng på tåget som tog oss till området. De andra löparna var luttrade och snackade marathon till höger och vänster. De blev lite snopna när  jag berättade att jag inte ens sprungit en mara förut.
Från stationen var det ca 2km till parken där loppet skulle hållas.

[caption id="attachment_855" align="aligncenter" width="180" caption="På väg till området"][/caption]

Vi kom fram och anmälde oss. Man fick en påse med nummerlapp, chip med kardborreband och en mössa!

Det var ett väldigt fint område beläget runt en sjö. Löven hade börjat skifta i fina höstfärger och vädret verkade bli kanon; molnigt och lagom kyligt. Jag svidade om och snörade på Evosarna. Jag hade köpt en burk vaselin då jag hört  att det inte år ovanligt med skavsår. In på toa, kissa en sista gång och på med vaselinet. Nu var det snart dags.

[caption id="attachment_856" align="aligncenter" width="300" caption="Start/Målområdet"][/caption]

Vi fick lite allmän information innan starten, bland annat hur vi skulle passera chipmätaren. Den var troligen inte så exakt så det var viktigt att man passerade den en och en. När sedan 6 timmar hade gått skulle det tutas och alla skulle stå stilla där de befann sig i väntan på kontrollant.

Vid varvningen var där ett gottebord uppställt med lite grejer. Vatten, energidryck, choklad och cola. Nötter, gifflar, kex och saltlakrits fanns också att tillgå.

[caption id="attachment_858" align="aligncenter" width="300" caption="Bränsle"][/caption]

Vi ställde upp på ett långt led. Både jag och Zingo ställde oss lite längre bak.
Framför oss stod där en dansk med ett par röda VFF sprint. Kul att se! Såg inga andra direkt minimalistiska skor i övrigt.

Tutan löd. Sakta men säkert började klungan ge sig av.
En efter en sprang om mig och jag hamnade fort sist.
Banan var strax över 2.2km och första och andra varvet låg jag i hasorna på en äldre herre i gamla kläder. Han hade en sjyst hastighet så jag bestämde mig för att hålla hans tempo.
I efterhand, trots min väldigt långsamma hastighet vore det nog bättre om jag lagt in gång mycket tidigare än vad jag gjorde....

Det var väldigt lätt att springa. Jag höll tillbaka och allt kändes bra. Pulsen stegrade inte nämnvärt och jag intalade mig själv att detta nog skulle kunna hålla i ett bra tag!
Men säg den lycka som varar. Jag höll inget vidare koll på varken tid eller antal varv.
Jag kom upp till varvningen och klocka stod på typ 1:35. Jag hade börjat känna av höfterna...

I varvningen tog jag vatten och en näve nötter (trots all mat jag tagit med mig åt jag uteslutande av det som bjöds) och promenerade under tiden jag drack och tuggade. Jag började pinna på igen.

Höfter började värka mer och mer. Strategin under de kommande två varven var att åtminstone springa fram till 1000m sträckat, gå någon/några hundra meter och sen springa resten till varvningen. Varven därpå blev det värre och värre.

Det kändes som knivar stacks i båda höfterna och kroppen ville verkligen inte röra på sig.
Jag har hört om dessa fenomen av andra som sprungit långt och att det är en fas man oftast går igenom.. Bull crap..
Det sista jag mindes var att klockan stod nånstans på tre timmar. Jag var halvvägs på banan och kände nu att jag inte kommer klara det. Nu pallar jag f*n inte mer.. När jag kommer till varvningen kommer jag bryta, tre timmar är ändå längre än jag nånsin orkat hålla igång.
Jag närmade mig tidtagarplattan och sneglade på klockan; 3:58. Hm.. Det innebär ju att det bara är 2h kvar (hur j*vla absurt är det egentligen, jag menar 2h!?).
Jag kör ett varv till och ser hur det går. Smärtan var olidlig.
Nu gick jag bara. Det var ingen idé att ens försöka springa. Det kändes nu som om man  inte bara stack knivar i höfterna utan även vred dom...
Musik har jag  aldrig med mig när jag är ute men jag tänkte att det kunde vara en sjyst backup om humöret skulle svänga. Sagt och gjort lurarna åkte upp och en spellista med huvudsakligen punk började spela. Det hjälpte inte nämnvärt men man slapp tystnaden. Jag hade sedan länge slutat tänka på att jag troligen var så sist man bara kunde vara.

Det kändes lite tråkigt att jag var tvungen att gå större delen av loppet men vad skulle jag göra.. Jag hade redan ont som bara den och att bryta nu hade verkligen varit ett nederlag. Fram till sista timmen kändes det som jag hade haft energi att springa halva varv åtminstone. Jag vet inte om det var den extrema smärtan i höfterna som gjor det men jag hade inte ont någon annan stans. Innan loppet var jag säker på att det skulle vara hålfoten, alternativt vristerna som skulle ge upp först. Även dagen efter känns de som de enda ställen jag inte har ont i..

När jag var halvvägs på sista varvet passerade Zingo mig (han vinkade förövrigt glatt varje varv han susade förbi mig ;) ) och skrek att det var elva minuter kvar. Jag hade svårt att uppskatta hur långt kvar till mål jag hade men ville inte skynda på allt för mycket, ty hade jag kommit förbi målet och x antal meter till hade detta inneburit x antal meter tillbaka efter slutsignalen hade blåst.

Hastigheten var nu smått obefintlig. Jag såg framför mig klippet från Terminator 2 när Arnold hakar sig fram till stämningsfull musik och hade det inte vart för de röda robotögonen skulle det kunnat ha varigt jag..

Jag närmade mig upploppet och med en 20-30meter kvar såg jag tavlan 5:59:30! Nice! Jag skulle slippa "vänta in" slutet. Jag tog ett krafttag och höjde farten till en slö lunk och kom i mål!

Under de sista timmarna funderade jag seriöst på om jag skulle fortsätta med löpning över huvud taget. Vad i helsike sysslade jag med?!
Hjärnan segrade till slut och jag tog mig faktiskt i mål. Redan minutrarna efter målgången kände jag mig fylld av energi och var väldigt nöjd! Jag lämnade mitt chip och fick, till min förvåning en medalj! Vad jag mindes skulle endast 6h löpare med marathonsträcka uppnådd få medalj. Jag visste att jag inte hade uppnått det men det är alltid kul med en medalj ;)

[caption id="attachment_862" align="aligncenter" width="179" caption="Medalj!"][/caption]

Efteråt bjöds det på tårta och varm choklad. Jag satte allt vad kosthållning var åt sidan denna dag. I efterhand verkar det ha funkat ganska bra. Jag kände mig aldrig trött och svag i kroppen och jag såg till att dricka vid varje varvning.

[caption id="attachment_863" align="aligncenter" width="179" caption="Choklad och tårta!"][/caption]

Jag bytade ganska omgående om till foppatofflorna och ett par sockar med dubbla lager för att göra det bekvämt för fossingarna. Zingo kom sedan tillbaka efter att han blivit måttad ute på banan.

[caption id="attachment_864" align="aligncenter" width="179" caption="6h senare..."][/caption]

Sedan bar det hemåt. Vi hade sällskap med en annan långlöpare från dalarna, Krister Lind och hans fru.
Det två kilometrarna till tåget var inte lika lätta att gå som på vägen dit ska ni veta.... ;)

Zingo bjöd på inhemska wienerbröd på tåget mot Köpenhamns Huvudbangård.

[caption id="attachment_865" align="aligncenter" width="179" caption="Med mormors hosta o allt ;)"][/caption]

Idag, dagen efter kan jag meddela att jag är stel som tusan i benen. Efter att ha tryckt lite längs sidan av benet och upptäckt en väldigt ömmande punkt närmre vänstra knäet misstänker jag att jag har fått symptom av löparknä. Jag måste nog försöka kolla upp hur jag ska stärka höfter och liknande om jag ska fortsätta springa..

Ni kanske undrar hur fötterna ser ut? Jag avverkade dagen i mina Terra Plana Evo utan strumpor och utan innersula. Fotsulorna fick inga blåsor men huden vid vänstra hålfoten fick en liten en.  Ovansidorna lyckades också skavas lite grann. Dock inget smärtsamt.

[caption id="attachment_867" align="aligncenter" width="200" caption="små skavsår.."][/caption]

Det var verkligen en upplevelse att ha provat. Jag hade inga speciella mål uppsatta då jag inte ens varit i närheten att göra något liknande innan. Det känns visserligen lite trist att man inte kom upp till åtminstone maradistansen men med tanke på hur lite träning jag har i ryggen är det inte så konstigt. Jag drar mig till minnes vad Zingo sa på tåget hem. Det var något i stil med "jag tycker det är ganska cool att du gav dig på det. Du hade tidigare bara sprungit en mil... En gång!!".

Så ja, jag får väl säga att det inte var så pjåkigt ändå. Vid det här laget undrar ni nog hur långt jag kom. Jag tillryggalade 35557m. Resultaten är inte helt exakta eftersom de hade strul de två första timmarna tydligen... Ingen aning om de gjorde något snitt på resten av tiden, isåfall kanske det egentligen var lite till eftersom jag höll en högre hastighet då.

Hur som helst är jag nöjd att jag bet ihop och stod ut sex hela timmar!

Dags att försöka vila lite innan jobbeveckan :)

Det börjar bli dags...

..Att planera vad jag ska ha med mig på lördag.
6 timmars håll i gång kräver lite utrustning. Långa tights och långärmad tröja får det bli, inte så jäkla varmt ute nu...

[caption id="attachment_847" align="aligncenter" width="179" caption="gear..."][/caption]

Förutom kläder blir det nog lite att äta också. De bjuder på "Væske: Energidrik, vand, cola og kakao. Spiseligt: Frugt, salte chip, slik mm." vilket mest är ett shitload av kolhydrater. Eftersom jag inte är van att frossa i det (även om jag slarvat lite den senaste tiden) tar jag med mig lite eget tilltugg i form av nötblandning, ölkorv och "Sommarsallad" , en majonäsbaserad röra med lite råkost i (~6g kolhydrater per 100g) som jag hittade på ica.

Det enda som kan sätta käppar i hjulet nu är om man åker på en akut förkylning eller om mina smalben fortsätter att värka.. Det känns lite emellanåt som jag blivit sparkad på vänstra smalbenet typ. Oh, well det är troligen sista loppet för säsongen anyways så jag antar att jag har "råd" att sabba mig lite. Dessutom springer jag i snigelfart ;)

Har ni tips på några bra prylar jag bör ha med mig på lördag? ( i min lätt omanliga rosagrå väska)

Saker som inte är med på bild; compeed, vaselin, skoskavstejp, ipod, regnponcho..

POSE-kursen

Här kommer ett väldigt kort inlägg om kursen i helgen.

Jag var alltså på POSE-kurs på Atleticum i Malmö i lördags. Instruktören var dansken Claus Rasmussen (http://posemand.dk). Arrangemanget hölls i sammarbete med Fotkultur och Roger som jobbar där var också med. Tillsammans var vi sju pers.

Kursen varade i sex timmar och varvade teori och praktik.

Vad är då POSE?
Kortfattat handlar det om det ultimata sättet att springa på.

Ryssen Dr. Nicholas Romanov (tränare och grundare av POSE) har under lång tid studerat löpare och utkristalliserat vad de har gemensamt. Stilen har mycket gemensamt med barfotalöpning vilket innebär att man i POSE landar på mellan/framfoten under kroppen. Kadensen är hög (likt barfotalöpning, ~180 steg per minut) och man fokuserar på lyftet av foten istället för ned/isättningen.

Dagen började med att vi alla filmades. Claus lovade att vi skulle få videoklippen men de har inte kommit än. Blir ett uppföljande inlägg när de kommer och om jag vågar visa "före"-videon...

Enligt Claus så kan man inte analysera en persons löpstil endast genom att titta på personen när han/hon springer. Det är helt omöjligt att se om alla moment utförs rätt om man inte kan pausa och köra i slow-motion. Många löpare kan se helt ok ut när de springer men när man kollar videon kan saker o ting vara helt åt skogen.

Jag blev väldigt chockad när jag såg min egen videofilm! Jag hade ett extremt bakåtlut och landade med fötterna aningens framför mitt centrum när jag "sprang". Dessutom lyfte jag knappt bakre benet mer än absolut nödvändigt (, vilket jag skyllde på min extrema lathet ;) ). Kort sagt, horribelt!!

Det man fokuserar mest på när man springer POSE är lyftet. Hälen ska upp mot rumpan och dras med hjälp av hamstring och inte höftböjaren. Det är inte speciellt lätt att fatta om man gör rätt (tycker jag) men det finns ett gäng övningar för att öva upp draget. Eftersom man oftast inte springer på detta viset måste man öva upp muskeln till att "avfyra" snabbt och explosivt.

Dagens mantra som Claus upprepade om och om igen var "træk, træk, træk!!!!" ("dra") som i att dra upp benen.

Det ser ganska annorlunda ut när folk springer med POSE-teknik (om man inte springer fort eller är väldigt grym ;) ). De snabba stegen kan lätt ge intrycket av att man nästan står och trampar istället för att röra sig framåt.

Man kan säga vad man vill om folk som påstår sig ha den bästa läran eller sättet att göra saker på men POSE-tekniker är väldigt logisk och makes sense enligt mig.
Löparkulturen är djupt rotad och de flesta "vet" hur man ska träna för att bli en bra löpare. Detta kanske är lite anledningen till att POSE inte är större än vad det är. Claus berättade om hur POSE börjat etablera sig i triathlon-världen av just anledningen att det är en yngre "sport"

.
Claus tog också upp ett par väldigt intressanta poänger;
*När man talar om löpning är det oftast "Hur långt sprang du?", "Hur fort sprang du?", "Hur många mil avverkade du denna veckan?" och inte det viktigaste som är hur bra man sprang..

*Inom de flesta sporter finns det vissa sätt att utföra momenten på medan när det gäller löpning kan man springa lite hur man vill. (visst, inte hela sanningen kanske men något ligger det i det; man talar om att "alla har sin egen löpstil". Hur hade det gått för stavhoppare om man gjorde lite hur man ville t.ex.?)

Claus är helt övertygad om att teknikträning är överlägset viktigast när man löptränar och inte mängdträning eller en massa tempo-pass.
Han är lite levande exempel på det också. Nu har jag (tyvärr!!!) inte hans exakta siffror över hans träning men han hade ett diagram där han redovisade ett par år bakåt om hur många mil han avverkat per vecka. Om man jämförde med hur mycket man "ska" springa enligt de flesta programmen låg Claus rejält under vad man "borde" springa inför ett marathon/ultra (Claus sprang ett 100k lopp på Bornholm i somras). Det var åtminstone hälften så många mil om jag inte missminner mig.

När dagen var slut filmades vi igen och alla hade gjort mer eller mindre förbätringar (svårt att bli fullfjädrad efter en dag..).
Själv ska jag försöka tänka på att luta mig aningen framåt, så att jag får en rakare hållning. Även lyftet av benen bör vara lite högre än vad jag har idag.

Kursen var väldigt givande och kan varmt rekommendera det till er som vill lära er något nytt och förbättra er teknik! Är man en inbiten hällöpare kan det vara svårare att lära om ("skadan är redan skedd" som Claus uttryckte det..) men långt ifrån omöjligt.

..puh, nu får det räcka. Dags för Sverige Springer på TV4 Sport.

Go' kväll!

Till sist en POSE-video med Romanov himself:

En runda på apoteket

Mår ganska hyffsat för tillfället. Har en redig värk i alla möjliga muskler efter pose-kursen i helgen dock... Tror det precis hinner lägga sig innan helgens äventyr.

Var en runda på apoteket för att handla lite utrustning till loppet på lördag. Det blev ett paket compeed och en burk vaselin. Lika bra och vara förberedd om nu diverse skav skulle hälsa på.

[caption id="attachment_832" align="aligncenter" width="179" caption="Compeed och vaselin"][/caption]

Pose-instruktören Claus kände till området där loppet hålls och enligt honom är det ett par ställen med ganska ruff asfalt.
För att vara på säkra sidan kommer jag nog överväga att springa loppet i Evo-dojjorna med huaraches och VFF som backups. Åtminstone första varvet för att reka terrängen.

Seg..

Usch. Känner mig inget vidare. Nu i eftermiddags har huvudvärk blossat upp och det värker i ansiktet. Vill inte bli dålig igen.

Igår tog jag en väldigt kort runda ~10min runda i Evo-dojjorna. Det var rekord. Sämsta passet någonsin. Jag styltade fram som en stel gubbe och fick ta två promenadpauser för att orka.
Det går inget vidare nu.
På söndag är det löparkurs och helgen därpå 6h lopp. Lagom orolig.

Nu är det helg i alla fall.

Buff!

Inte som i filmfestivalen för barn och ungdom utan som i plagget.

Jag har läst en massa positivt om "buffar" i diverse bloggar och forum så jag tänkte att jag fick ta och prova.
En Buff kan liknas vid en bit avklippt löpartights. De finns i hur många färger som helst och i olika material.

Man kan bära Buffen på lite olika sätt; som vindstoppare/halsduk, pannband eller runt handleden som svett-tork till exempel. Mer på Buff-Sveriges hemsida.

jag valde en svart i originalmateriel fast med tillägget reflex. Om man ska ut o springa i vintermörkret kan det vara bra att synas.

På hemsidan fanns det även dry-bags och prylsamlare som jag är slog jag till med ett vattentätt mobilfodral (som verkligen sitter som klippt och skuren till HTC Desire)

 

[caption id="attachment_827" align="aligncenter" width="179" caption="buff"][/caption]

 

Löparkurs

Jajjemen! På söndag är det dags för löparkurs i POSE-teknik med Claus Rasmussen(http://posemand.dk).

Jag vet, ja lovade ett inlägg om föreläsningen jag var på härförleden som tyvärr inte blev skriven.. Ska försöka återkomma med ett fylligare inlägg efter kursen. Men jag lovar inget ;)

Jag fick mail från fotkultur om att Claus skulle hålla kurser nu i oktober och tyckte det var lika bra att ta chansen. Kurserna hålls på Atleticum i Malmö vilket inte är allt för långt hemifrån. Det var antingen söndag eller en dag mitt i veckan som gällde. Eftersom det är heldagskurser fick det bli söndagsalternativet.

Så här står det på Claus hemsida:

"Vi starter med at filme alle deltageres løbestil - bare hvor du lunter afsted, 10-20 meter - så vi har et udgangspunkt for resten af dagen.

Herefter går vi indenfor til en omgang teori, hvor vi kommer omkring følgende punkter:

• Historien bag POSE Running - hvordan blev det til, hvem står bag?


• Forskellen på "almindeligt" løb og POSE Running.


• Elementerne i POSE - hvordan ser det så ud?


• Typiske misforståelser omkring POSE Running.


• Hvorfor er gængse løbesko noget skidt at løbe i?

Vi krydrer teorien med en stribe videoer der viser god og dårlig løbestil, og når vi har været omkring det hele tager vi et kig på din egen video og holder den op mod POSE-modellen."

Nu kommer POSE-tekniken inte vara helt revolutionerande för mig eftersom jag springer barfota och har ett mer neutralt/framfota-steg. Däremot kommer det bli riktigt intressant att höra vad Claus har att säga om min löpstil och vad han tycker jag kan förbättra. Har aldrig blivit filmad när jag springer vilket även det kan bli kul!

Helgen var i övrigt lugn. Det blev inte mer löpning än morgonrundan i lördags. Igår var vi ute på tur och jag inhandlade ett par långa tights vilket är på sin plats nu när kylan kommer.

Morgonjogg i nära minusgrader

Kom precis hem efter en kort snabb runda i kvarteret. Termometern visade precis noll grader.

Jag har sedan förra veckan längtat efter att gå upp tidigt och springa i morgonsolen, vilket infriades idag. Jag tog på mig mitt funktionslinne med en armépolo över samt mina trekvartstights och mina nya löparhandskar. En mössa åkte på för säkerhetsskull. Har man nu dessutom vart lite krasslig borde det inte skada.

 

[caption id="attachment_814" align="aligncenter" width="300" caption="Vinterpremiär"][/caption]

 

Jag trodde att det skulle vara lite bedövande att springa i så här kallt väder men,  tvärtom! Det sved faktiskt lite mer än vanligt under sulorna! Partiet med grus vid parken kändes nu som i början av min barfotakarriär - nästintill outhärdligt. Jag fick ta mig ut på cykelbanan där asfalten var len :)

Tyvärr började jag känna av min vänstra fotled/vrist som de senaste veckorna börjat värka. Insidan strax över knölen. Inte så man inte kan springa men framförallt efteråt gör det ont... suck.... Det är nu exakt två veckor till mitt 6h lopp och jag måste nog tyvärr hålla igen rejält med löpningen till dess om min fot ska palla.

För övrigt var det inte speciellt kallt. Vintern kommer nog vara uthärdlig. Sen ska jag inte lura mig själv, de kommande minusgraderna skojjar man inte bort och anledningen till att det var relativt behagligt ute idag beror nog en del på att det var ganska torrt såväl i luften som på marken.

Tack vare det torra vädret samt kylan blev fossingarna inte värst skitiga heller.

 

[caption id="attachment_816" align="aligncenter" width="179" caption="fossingen"][/caption]

 

Sjuk..

Kände mig inte helt hundra igår så jag tog det säkra före det osäkra och stannade hemma. Jag känner igen symptomen som är lite i stil med pre-influensa känsla. Dock verkar det inte tagit skruv. Har proppat i mig ordentligt med alvedon vilket verkar ha hjälpt.
Jag tog en kortare barfotarunda i förrgår men jag tror inte att den var orsaken till att jag mår dåligt. Har varken snuva eller halsont utan det sitter mer i ansiktet och bihålorna...

Nu blir det lite te och film.

Fullkomligt tappat lusten...

...att mäta , klocka, jämföra och föra statistik.
Härom dagen tog jag en , ja en runda runt i kvarteret. Ingen gps, pulsmätare eller annan utrustning.  Det var bara jag och vägen. Trots att jag försökt att inte bry mig om hur snabbt/långsamt fram det går så gör jag det lik forbannat.
Inte heller hjälper det att läsa alla löparbloggar. Alla är så jäkla snabba och springer så himla långt hela tiden. Flera pass i veckan osv.
Nä, nu skiter jag i det och lägger ner all registrering av träning tills vidare.
Fram till nu har jag först fört in och plottat mina rundor manuellt till största delen pga min kassa iPhone. Efter det har jag fått mata in samma värden på funbeat (registrering av vilka skor/utrustning som använts )  . Sjukt jobbigt.
Nu har jag i och för sig skaffat mig en ny lur (htc desire med Android) som är sjukt mycket bättre än min gamla iPhone men jag pallar inte.
nu blir det än mer minimalistiskt och mer känsla för feeling.

Över and out.

Nya coola dojjor från Terra Plana

Hittade videon på Barefoot Michaels blogg. Länkar videon i inlägget:



"Ultra" skorna verkar ju vara det bästa av två världar; skumgummiliknande plasten från fopporna och designen/utseendet från Evon.

Projektuppdatering #1

Tänkte dela med mig av lite allt möjligt. En liten statusuppdatering av projektet skulle man kunna säga. Jag missade tyvärr mitt "halvårsjubileum" så detta får duga ;)

Jag kan ju först meddela att mitt armhävningsprojekt är på vänt. 100pushups-programmet gick fram allt för fort och jag pallade inte helt enkelt.
Däremot gör jag fortfarande armhävningar. Bara faktumet att jag kan göra dom över huvudtaget utan att krascha handlederna är framsteg.

Jag märkte även en annan rolig grej när jag kollade min träning på Funbeat. På forumet kan man regga sin träningstid men även vilka träningsredskap man använder. Man markerar t.ex. vilka skor man använder tillsammans med de träningspassen man kör så adderas tiden till redskapet.

Jag kan stolt meddela att nu passerat 100km sträcket för barfotalöpning!
Det första passet jag reggade som barfota var i maj om jag inte minns fel.
Här är listan:

[caption id="attachment_795" align="aligncenter" width="300" caption="Redskapsutnjyttjande på Funbeat"][/caption]

På andra respektive tredje plats kommer fopporna tätt följt av VFF. Det är dock inte helt riktigt då jag t.ex. avverkat fler kilometer promenerandes i fopporna än i Fivefingersen..

Vad gäller träningen i övrigt har jag satt upp målen att minst avverka 5km barfota i veckan och att sammanlagt förflytta mig (promenera, springa) minst 15km.

Här är diagram över sträcka avverkad barfota:

[caption id="attachment_797" align="aligncenter" width="300" caption="funbeat barfota mileage 2010 09"][/caption]

Nästa "big thing" som är på G är 6-timmarsloppet i Köpenhamn i slutet av månaden. Det känns fortfarande ganska galet och jag har inte funderat ut någon spikad strategi heller... Jag menar, shit 6h i rörelse!?

Å andra sidan kändes en mil heeelt omöjligt för bara en månad sedan. Hade det inte vart tack vare K-G Nyström hade jag nog inte vågat mig på det heller. Speciellt inte barfota.

Nu tog ju milen 74min att avverka för mig. Att springa beyond och ännu längre kommer nog inte va helt lätt. Inget jag tänker försöka mig på heller. Hålla sig i rörelse och hushålla på krafterna men absolut viktigast - fotsulorna. Jag blir lätt j*vligt grinig när det börjar göra ont och när blåsorna kommer.

Riktlinjerna jag tänker följa är att fortsätta hålla en schysst veckodos av promenering varvat med löpning och hoppas på det bästa. Även hålla uppe kettlebellutövandet och armhävandet för att hålla igång kroppen och stärka coren.

Överlag är jag väldigt nöjd med mina framsteg so far. Jag har aldrig tränat förr och har således inget att jämföra med. Om jag skulle mäta mig med någon som sprungit lika länge fast i skor skulle jag troligen ligga efter (ren spekulering) pga. att jag medvetet tagit det väldigt lugnt och långsamt vänjt fotsulorna, fötterna och diverse muskler och leder.

Jag har tänkt lite i stil med "det finns en dag i morgon också" vilket inte gör mig till världens tävlingsmänniska. Dock tror jag att det är lite av receptet till att jag varken skadat mig eller tappat lusten. När jag säger aldrig skadat mig menar jag inte skrapsår, intrampade stenar utan skador som löparknä eller andra mer långläkta saker.

Inte heller har jag märkt av några svåra fall av ömma vader. När jag började mitt projekt körde jag flitigt med tåhäv innan jag försökte mig på att springa. De enda återkommande, ömmande punkterna är mina höfter och anklar/fotleder som kan bli lite trötta efter längre pass.

Har jag då några kortfattade slutsatser/tips/funderingar so far?

*Det är fruktansvärt roligt att springa barfota!
Så enkelt är det. Hade aldrig börjat med löpning om det inte vore för minimalistkonceptet. Jag drog mig länge för att börja springa efter allt man hört om skador, speciellt utprovade skor mm.

*Ta det lugnt!
Can't stress it enough. Även om man sprungit förr är det viktigt att ta det lugnt och låta leder, muskler och ligament anpassa sig.

*Var barfota så mycket som  möjligt!
Det underlättar processen med att vänja sulor och fötter. Gå helst utan strumpor, även hemma.

*Börja helt barfota, trappa inte ner!
Detta tycker jag personligen är viktigt. Fötterna är den bästa coachen. Så fort det gör ont - sluta! Det är lätt att överträna, även med minimalistiska skor.

So far, so good helt enkelt!

Skanörsmilen revisited

Bättre sent än aldrig...

En grej jag glömde nämna om Skanörsmilen var att jag råkade ut för mitt första "trampa på olämpligt underlag" skada.

När jag väl kommit hem kändes stortån lite öm, men inte mycket mer än vad man kan vänta sig efter att ha sprungit en mil barfota.. Jag hade vid två tillfällen lyckats skrapa stortårna efter att ha tillfälligt tappat fokus.

Det visade sig även att jag lyckats trampa in en liten liten sten på undersidan av högra stortån.
Jag passade givetvis på att filma "operationen" som utfördes av sambon.

OBS! Det ser mer brutalt ut än vad det kändes.. Känsliga tittare varnas!!!

Upploppet 2010

Lyckades klämma in ännu ett lopp under bältet. Upploppet.

Det är lite mer ett upplevelse/alternativ-lopp eftersom man springer i Malmö högskolas byggnad "Orkanen". Sträckan är en engelsk mile dvs. 1.6KM. Man börjar ett stycke utanför byggnaden och springer sedan in genom garaget.

[caption id="attachment_773" align="aligncenter" width="225" caption="Startområdet"][/caption]

Väl inne blir det en runda per våning och trappa upp till nästa. Loppet avslutas på översta våningen med utsikt över västra hamnen/stationen.

Vet inte exakt antal deltagare men runt en 70 pers tror jag det var som sprang. Min tid slutade på 9:16 dvs.  5:48 minuter per kilometer vilket är ljusets hastighet när det gäller mig. Jag väntade mig en jumboplacering eftersom jag inte riktigt kallar mig för sprinter men riktigt så illa gick det inte ;)

På plats träffade jag Rasmus, som även sprang i Skanör Falsterbo härom helgen. Även denna gången kutade han i sina VFF KSO.
Jag sprang också på bloggkollegan Marcus som bar ett par VFF Classic. Han berättade efter loppet att han velat kicka av sig skorna och köra barfota han också. Vi funderar nu på att kanske ha ett barfotalag till nästa år :)

Ur barfota synpunkt var loppet väldigt fotvänligt. Enda undantaget var de första 50metrarna ut från starten som var sten/grus/lera. Underlaget fram till Orkanen var mestadels tip top, fin asfalt, stora stenplattor och cement. HIMMELSKT!

Väl inne i byggnaden var det givetvis lugnt. Det kändes även bra att springa barfota i trapporna. Misstänker att man lätt kan snava eller stuka foten i allt för stora skor.

Jag fick en boost framåt den sista biten då jag sprang om en annan löpare. Snubben var troligen marathonlöpare (det var min spontana fördom när det gällde hans utseende). Han hade ungefär halva kadensen jämfört med mig och var nog mer van att springa längre sträckor. När vi kom fram mot slutet hörde jag hans tunga klampande steg komma närmre och närmre. Jag samlade kraft och likt en duracell-kanin med nya batterier spurtade jag utav bara h*lvete de sista metrarna.

Sluttiden blev 9:17. Jag hade kollat tidigare års resultat och de sista hade legat vid 10min+. Jag hade som vanligt ingen tid att sikta på, speciellt inte eftersom jag inte vet vad jag normalt tar i "trappa" men att komma under 10min var en personlig seger!

Sekunderna efter jag sprang i mål blev det en kort intervju med tjejen som ropade upp de färdigsprungna deltagarna. Jag minns inte frågorna och än mindre vad jag svarade.. Jag tror hon frågade hur jag började med att springa barfota och jag fick ur mig, något andfådd "Jag haur läst om det po intårrnett"

Jag hälsade på Rasmus och Marcus vid mål som grattade!

[caption id="attachment_785" align="aligncenter" width="225" caption="Utsikt från Orkanen"][/caption]

[caption id="attachment_786" align="aligncenter" width="225" caption="Barfota på toppen"][/caption]

Efteråt sprang jag tillbaka till startområdet, bytte om och styrde kosan hemåt.

[caption id="attachment_783" align="aligncenter" width="225" caption="Byter om"][/caption]

I god tradition avslutar jag med en matbild.

[caption id="attachment_784" align="aligncenter" width="225" caption="Kvällsmat"][/caption]