Härliga löprundor i det ljumma höstvädret...

.....blir det ont om. 

Torsdagen och fredagen spenderades hemma i sängen då jag åkt på en förkylning.

Högerfoten ömmar och visar inga riktiga tecken på att bli bättre. Blir det inte bättre om någon vecka eller två får jag kolla upp det. Det känns mest som att där inte är så mycket att göra. Jag misstänkte innan en klämd nerv, men smärtan är mer direkt i fot-"knogen". Det är troligtvis en fraktur i en av tålederna och det tar vanligtvis 6-12 veckor att läka. Det syns dessutom inte alltid på röntgen och symptomen stämmer.

Ingen aning om vad som orsakat skadan. Har inte tagit ut mig mer än vanligt eller smällt i foten. Nåväl, vila och undvika för mycket aktivitet på fötterna... :'(

Tur i oturen så har jag inte några planerade lopp. Det blev inget Yddingelopp (som vanligt ;) ) och det annars kolliderande Copenhagen 6 hours run hoppade jag också över denna säsong på grund av tidsbrist.

För att hålla igång pumpen ska jag försöka träna på motionscykeln i gymmet på jobb för att i alla fall behålla någon form av form. Löpning och ork har annars gått rätt bra den sista tiden; inte varit tungt eller allt för ansträngande trots flera kilos övervikt så det är lite extra trist att behöva tagga ner.. men men, det är kanske inte så dumt med lite återhämtning ett par veckor om året...

Jag får vända bort fokus från löpningen och underhålla mig med min nya telefon under tiden, en vattentät Sony Xperia Z1 som får ersätta min gamla tråkiga och dåliga Galaxy S2. :) :)

Fick även hem en ny bok som jag sett fram emot att läsa ; The Marathon Monks of Mount Hiei.

Kanske inte det roligaste bloggnlägg nr. 300 men det får duga....

Ont i foten..

Har haft lite ont i högerfoten sedan förra tisdagen. Eller, inte jätteont men det har blivit aningen värre. Börjar ömma efter efter någon minuts promenad.

Jag kunde springa i onsdags och tog en runda på löpbandet för kolla läget och för att kunna avbryta om det skulle bli värre.
Det har inte gått över på flera dagar nu så det blir det vila och motionscykel tills det känns bättre.
Jag har ingen aning om vad det kan vara heller. Vissa av symptomen stämmer in på Mortons neurom (klämd nerv i framfoten, mellan tårna) men det kan säkert lika gärna vara en svullnad eller kanske någon led som blivit inflammerad.
För övrigt känns det som jag håller på att bli förkyld så det är nog inte fel med lite vila..

Voltaren och sömn nu, God natt!

Så var det oktober

Förra veckan höll jag igen och sprang inte mina vanliga lunchpass. Jag sparade mig till fredagen och tog ett transportpass till jobb.
Gav mig iväg kvart i sex på morgonen (jepp, ganska tidigt men ska man hinna fram i tid...).
Jag gillar inte att springa på morgonen egentligen. Mest för att kroppen tar sån tid att komma igång. Brukar vilja vara vaken ett par timmar så att maskineriet börjar rulla.

Det blev först uppvärmande promenad ett par kvarter innan jag började tuffa på.
Stan var ganska lugn, även om man började märka av de tidiga pendlarna.
Sist jag sprang till jobb cyklade jag till Värnhem (anhalten precis innan man lämnar de centrala delarna av stan) men i fredags tänkte jag att jag lika gärna kunde bränna av en dörr till dörr.
Det var även en kontroll av systemet då jag haft känningar och obehag i buken ett par dagar innan. När man dessutom har historia i släkten av ljumskbråck så hade det varit lite trist om man skulle råka ut för något akut ute på vischan.
Det blev inte värre av att springa och trycket/känningarna har minskat så det var kanske bara var något tillfälligt. (Har för övrigt gått upp en del kilon den senaste månaden...)

Det var en fin morgon och hyfsat klart ute. Lagom friskt och på gränsen till småkallt ute längs åkrarna - perfekt löpväder. Jag klarade mig med långa tights, en tunn långärmad funktionströja och en kortärmad över. På fötterna blev det Luna sandaler utan strumpor - svettfritt och luftigt!

Redan när jag lämnat lägenheten kom jag på att jag glömt vattenflaskan... Jag var redan sen och tänkte att det fick lösa sig på vägen.

Jag har cyklat sträckan till jobb flertalet gånger och på vägen ligger där en ICA-butik som brukar skylta om nybakta bullar. Hoppet låg således till Ica Frestaren i Åkarp, cirka halvvägs längs sträckan tror jag.

När jag kom fram såg jag på dörren att de öppnade klockan 07. Jag kollade klockan - 07:15, perfekt!

Jag tog en Loka kiwi från kylen och väl framme i kassan lät jag mig frestas av en kanelbulle, dagen till ära.

Jag tog ett par gudomliga klunkar vatten och tänkte sedan att det inte fanns någon tid att spilla.

Det bar av, lunkandes i långsamt joggtempo, vattenflaska i ena handen och en kanelbulle i andra. 

Troligtvis en hyfsat bisarr vy bland de förbipasserande cykelpendlarna... 

Det var som sagt en fin morgon så på cykelbanorna syntes mamil:erna nästintill i flock.

Rundan i sig var inget spektakulärt. 22,5km med genomsnittshastigheten ~8:10min per kilometer var knappast något att hurra över. Däremot kändes det förbluffande skönt att i lugnt tempo jogga i tre timmar utan att känna att flåset gav upp. Vaderna var riktigt trötta och jag trodde nästan att det skulle bli något värre av det sista biten men det har känts bra nu i helgen.

För att safe:a tar jag nog löpvila måndag och tisdag och kör kanske någon lunchpromenad istället.