Gav mig iväg kvart i sex på morgonen (jepp, ganska tidigt men ska man hinna fram i tid...).
Jag gillar inte att springa på morgonen egentligen. Mest för att kroppen tar sån tid att komma igång. Brukar vilja vara vaken ett par timmar så att maskineriet börjar rulla.
Det blev först uppvärmande promenad ett par kvarter innan jag började tuffa på.
Stan var ganska lugn, även om man började märka av de tidiga pendlarna.
Sist jag sprang till jobb cyklade jag till Värnhem (anhalten precis innan man lämnar de centrala delarna av stan) men i fredags tänkte jag att jag lika gärna kunde bränna av en dörr till dörr.
Det var även en kontroll av systemet då jag haft känningar och obehag i buken ett par dagar innan. När man dessutom har historia i släkten av ljumskbråck så hade det varit lite trist om man skulle råka ut för något akut ute på vischan.
Det blev inte värre av att springa och trycket/känningarna har minskat så det var kanske bara var något tillfälligt. (Har för övrigt gått upp en del kilon den senaste månaden...)
Det var en fin morgon och hyfsat klart ute. Lagom friskt och på gränsen till småkallt ute längs åkrarna - perfekt löpväder. Jag klarade mig med långa tights, en tunn långärmad funktionströja och en kortärmad över. På fötterna blev det Luna sandaler utan strumpor - svettfritt och luftigt!
Redan när jag lämnat lägenheten kom jag på att jag glömt vattenflaskan... Jag var redan sen och tänkte att det fick lösa sig på vägen.
Jag har cyklat sträckan till jobb flertalet gånger och på vägen ligger där en ICA-butik som brukar skylta om nybakta bullar. Hoppet låg således till Ica Frestaren i Åkarp, cirka halvvägs längs sträckan tror jag.
När jag kom fram såg jag på dörren att de öppnade klockan 07. Jag kollade klockan - 07:15, perfekt!
Jag tog en Loka kiwi från kylen och väl framme i kassan lät jag mig frestas av en kanelbulle, dagen till ära.
Jag tog ett par gudomliga klunkar vatten och tänkte sedan att det inte fanns någon tid att spilla.
Det bar av, lunkandes i långsamt joggtempo, vattenflaska i ena handen och en kanelbulle i andra.
Troligtvis en hyfsat bisarr vy bland de förbipasserande cykelpendlarna...
Det var som sagt en fin morgon så på cykelbanorna syntes mamil:erna nästintill i flock.
Rundan i sig var inget spektakulärt. 22,5km med genomsnittshastigheten ~8:10min per kilometer var knappast något att hurra över. Däremot kändes det förbluffande skönt att i lugnt tempo jogga i tre timmar utan att känna att flåset gav upp. Vaderna var riktigt trötta och jag trodde nästan att det skulle bli något värre av det sista biten men det har känts bra nu i helgen.
För att safe:a tar jag nog löpvila måndag och tisdag och kör kanske någon lunchpromenad istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar