Barefoot Running

..Heter boken som jag precis blivit klar med. Skriven av Michael Sandler som tack vare en olycka började träna upp kroppen genom att springa barfota. Flera läkare hade sagt att han aldrig skulle kunna springa utan smärta men tack vare envishet och genom att lyssna på kroppen (och genom att träna barfota givetvis ;) ) är han nu i bättre form än vad någon någonsin skulle kunnat hoppas på.

Michael råkade ut för en inlines-olycka som slutade med titanprotes i benet och en längdskillnad på över en cm mellan benen... (så dom flesta ligger i lä vad gäller utgångsläge..)

Boken behandlar det mesta man kan tänka sig vad gäller att börja springa barfota. Michael tar upp träning, hur man vänjer fotsulorna vid varmt/kallt men även tips på kost och fördelar för småbarn och pensionärer av att gå/springa/leka barfota.

Även om man läst det mesta på nätet och i olika forum känns boken som ett bra komplement för alla som är intresserade av barfotalöpning. Det finns även ett par bilder i boken som t.ex. illustrerar olika övningar och stretchmoment.

Michael tar med jämna mellanrum upp lite olika anektdoter i boken om saker han upplevt och vad som händer om man försöker pressa sig mer än vad kroppen tillåter.

Det jag tog till mig (latmask som jag innerst inne är ;) ) var att verkligen lyssna på kroppen och inte fokusera allt för mycket på träningschema eller mål. Självklart är det inte fel att lägga upp ett träningschema eller ha mål som att klara xx mil varje vecka men vad hjälper det om man blir skadad?
Det är ok att ta en extra dag(ar) vila om kroppen/humöret inte är på topp!
(jaja, jag vet, träning kan få en att må bättre om man är lite hängig men ni fattar vad jag menar!)

Just Michaels resonemang med träning, lust och att inte ha allt för fasta mål fick mig att bli riktigt inspirerad!

Som sagt, jag rekommenderar boken åt alla som är intresserade av att börja springa barfota eller till er som redan springer och vill grotta ner er lite till!

Håll och sul-härdande

Försöker att härda sulorna så gått det går. Jag tycker mig få blåsor mest hela tiden nu, vare sig det gäller fivefingers eller helt barfota.

Igår blev det en knapp 3km i fivefingers. Värmen var nästan olidlig (måste lägga band på mig och försöka vänta tills solen gått ner ;) ). Det som satte stopp var däremot ett enträget håll. Redan efter 500m satte det i och jag tog ett par gångpauser för att bli av med det utan resultat.

Efter lite googlande och forumsökande kan jag konstatera att ingen riktigt vet varför man får håll, eller "mjälthugg" som det också kan kallas.

En av teorierna är att om man anstränger sig lite mer än vanligt (..springa i varmt väder, lite snabbare än vanligt, hm typ som gårdagens pass?) kan kroppen få lite syrebrist vilket avhjälps genom att mjälten jobbar lite extra vilket kan ge just håll. Detta är dock endast en teori.
Det finns ett par "huskurer" som sägs hjälpa:

* Knyta höger näve, eller hålla en sten i höger hand

* Bli äldre (..det stod  i flera kommentarer i en blogg att håll kan försvinna med åldern..)

* Bättre kondis (hm, kan vara en variant av ovanstående ;))

* Andningsteknik (Vissa anser att man kan hjälpa kroppens påstådda syrebrist av att andast "djupare")

Om det nu kan ha att göra med sista hypotesen kan det ju va lätt att testa, alternativt prova med att knyta näven.. Återkommer i frågan :)

Jag läste precis en artikel som Johan bloggade om som var inspirerande; "Barfotalöpning vinner terräng - nwt.se" om Robert Karlsson som nyligen sprang 67km(!?!?) barfota. Läs!

..btw, över tusen besök på bloggen!! Roligt värre!! Hoppas det kan bli tusen till :D

Det rullar på

Har inte orkat blogga nu på ett par dagar. Löpningen går helt ok för övrigt. Jag provade att springa 3 dagar på rad för att se hur det kändes i kroppen. I söndags blev det ca. 4km, i måndags 2.5km och igår 1.9km. Igår kände jag att kroppen var uttröttad och att sulorna bad om lite vila. I övrigt helt ok. Tanken framöver är att springa många kortare pass i veckan, ta någon/några vilodagar och sedan ett lite längre pass, mest för att se hur det går.

Jag fick boken "Barefoot Running" av min sambo igår och ser fram emot att läsa den! Den är skriven av Michael Sandler som sedan ett par år i princip uteslutet springer barfota. Jag hann med några sidor igår kväll och boken känns riktigt inspirerande!



Until next time :)

(...ett stort grattis till Calle Robertsson som sprang ett 48h lopp för ett par dagar sedan!)

Sol, värme och barfotalöpning

Igår avverkade jag 4km barfota genom kvarteren. Jag måste säga att det var den bästa rundan hittils! Benen kändes starka sulorna gjorde varken ont och inga nya blåsor visade sig! Jag var lite stel i vänster ankel en kilometer men efter att ha koncentrerat mig på att slappna av (hm, kan man göra det!?) i fötterna försvann det.

Klockan var runt 20 då jag begav mig ut. Det tog mig ungefär en halvtimme att avverka de 4km vilket innebär snigelfart. För mig spelar det mindre roll då jag inte bryr mig så mycket om hastighet. Jag ser målet med min träning att kunna springa långt, riktigt långt, någongång. Det gäller dock att skynda långsamt och faktiskt njuta av vägen dit.

Jag har ingen specifik träningsplan utan jag försöker ut och springa så ofta jag känner för det och så långt jag orkar i den farten som känns bra och det har funkat hittills.

Jag fick min första kommentar i gårkväll när jag närmade mig mitt kvarter. "Ey! Du glömde skorna!" , det var en yngre kille med sin flickvän som skrek från andra sidan gatan. "Oh, shit! tack för påminnelsen!" slank det ur mig lite halvt förvånad...

Den sista kilometern kände jag att benen och höfterna blev lite stela och att jag tappade lite i formen.. Dock ingen smärta.

Jag är riktigt nöjd att jag orkade så långt som jag gjorde. Denna gången var det framför allt benen/höfterna/lite fötterna som sa till att det var nog till skillnad från kondisen som det brukar vara.

Back in business

..Efter nästan exakt en vecka gav jag mig ut på en 1.88km runda för att känna efter hur fötterna mådde. Det gick strålande, benen och fötterna var rejält utvilade och jag kände mig stark. Jag såg till att inte springa längre då jag lovat mig själv att det endast skulle vara en kortare runda.

Igår blev det en 2km runda i ~6:45 tempo. Både sulorna, fötterna och benen kändes bra. Dock blev det lite stelt i vänster ankel framåt slutet.

Hursomhelst känns det riktigt kul att va på g igen! (nu har jag ju endast pausat i en vecka vilket är ingenting egentligen.. även om det kändes som tre ;) )

Calle tweetade härom dagen en länk till en föreläsning med Rune Larsson (extrem ultra-löpare/sportare: http://www.loparlarsson.se). Efter den videon känns det som man kan klara av allt :) . Rune är extremt underhållande att lyssna på!

Se den här: http://www.ur.se/play/157952

Blåsor...

Yup, en fet ömmande sprucken blåsa mellan lilltån och den "näst sista" tån på högerfoten som ömmar ner över trampdynan.

Tog en ~1milsrunda i lördags. Promenad varvat med löpning. Det kändes absolut som mer löpning än vad det var. Hastigheten liknade mest en halvrask promenad. Det blev lite springandes nere på sandynerna på stranden vilket var ganska kul.

På vägen hem ca. 3-4km kvar började trampdynorna mer eller mindre brinna kändes det som. Jag valde fivefingersen den dagen eftersom helt barfota inte var på tal och med något tjockare på fötterna hade det inte känts lönt.

Nu blir det nog minst en veckas paus innan jag kan försöka mig på något som liknar löpning..

Alnarpsloppet som jag funderade på får nog också stryka på foten eftersom jag inte kommer kunna träna normalt... blarg....

Over and out.

Tillfällig helomvändning??

...Läser lite i löpar-bloggosfären och förundras över hur fort alla verkar springa!? De flesta plöjer en kilometer på strax över 5minuter. Själv ligger jag i ett (i jämförelse) ganska långsamt pensionärstempo - 7+min för en kilometer. Nu ska jag inte klaga, inte alls. Jag har precis börjat springa och dessutom "nercabbat" iom. barfotaidén vilket också bidrar till en längre "Inkörsperiod" för fötter och dylika kroppsdelar.

Igår var det en vecka sedan Blodomloppet och det fullkomligt spritter i benen. Efter en dag med badskorna lyckades jag få rejält ont i trampdynorna. En brännande känsla likt väldigt djupa blåsor...typ..

Efter att ha snackat med Calle (ojj, det blir mycket tjatande om honom nuförtiden ;) ett stort grattis är dock på sin plats då han genomfört 366 dagar i sträck med minst 1.6km barfotalöpning! ) fick jag upp ögonen för....wait for it.... FOPPATOFFLORNA!

Efter lite googlande hittade jag flera personer (ex. här & här )  som uteslutande springer i "crocs". Även marathon och ultror... Eftersom jag var lite surmulen efter att blivit ett par dagar efter i träningen tack vare badskorna tog jag en runda inom Stadium och inhandlade ett par svarta tofflor för 349 pix. Med "crocsen" på fötterna kände jag knappt av  den brännande känslan i trampdynorna.

Foppatofflorna är ju verkligen den totala motsatsen till VFF's eller barfota men konstruktionen främjar ändå ett neutralt/framfota löpsteg.

Igår kväll tog jag dom på en liten nätt snabb (um, ja 6:11 tempo) 1.5km runda runt kvarteret och det kändes riktigt bra!

Jag kommer troligtvis fortsätta med crocsen till och från de dagar sulorna behöver vila eller jag vill ha lite omväxling från fivefingersen.

Om benen inte känns allt för stela ikväll blir det lite transportlöpning, barfota eller i fivefingers.

Over and out!

[caption id="attachment_323" align="aligncenter" width="225" caption="Lite off-road stuk.."][/caption]