Skanörsmilen revisited

Bättre sent än aldrig...

En grej jag glömde nämna om Skanörsmilen var att jag råkade ut för mitt första "trampa på olämpligt underlag" skada.

När jag väl kommit hem kändes stortån lite öm, men inte mycket mer än vad man kan vänta sig efter att ha sprungit en mil barfota.. Jag hade vid två tillfällen lyckats skrapa stortårna efter att ha tillfälligt tappat fokus.

Det visade sig även att jag lyckats trampa in en liten liten sten på undersidan av högra stortån.
Jag passade givetvis på att filma "operationen" som utfördes av sambon.

OBS! Det ser mer brutalt ut än vad det kändes.. Känsliga tittare varnas!!!

Upploppet 2010

Lyckades klämma in ännu ett lopp under bältet. Upploppet.

Det är lite mer ett upplevelse/alternativ-lopp eftersom man springer i Malmö högskolas byggnad "Orkanen". Sträckan är en engelsk mile dvs. 1.6KM. Man börjar ett stycke utanför byggnaden och springer sedan in genom garaget.

[caption id="attachment_773" align="aligncenter" width="225" caption="Startområdet"][/caption]

Väl inne blir det en runda per våning och trappa upp till nästa. Loppet avslutas på översta våningen med utsikt över västra hamnen/stationen.

Vet inte exakt antal deltagare men runt en 70 pers tror jag det var som sprang. Min tid slutade på 9:16 dvs.  5:48 minuter per kilometer vilket är ljusets hastighet när det gäller mig. Jag väntade mig en jumboplacering eftersom jag inte riktigt kallar mig för sprinter men riktigt så illa gick det inte ;)

På plats träffade jag Rasmus, som även sprang i Skanör Falsterbo härom helgen. Även denna gången kutade han i sina VFF KSO.
Jag sprang också på bloggkollegan Marcus som bar ett par VFF Classic. Han berättade efter loppet att han velat kicka av sig skorna och köra barfota han också. Vi funderar nu på att kanske ha ett barfotalag till nästa år :)

Ur barfota synpunkt var loppet väldigt fotvänligt. Enda undantaget var de första 50metrarna ut från starten som var sten/grus/lera. Underlaget fram till Orkanen var mestadels tip top, fin asfalt, stora stenplattor och cement. HIMMELSKT!

Väl inne i byggnaden var det givetvis lugnt. Det kändes även bra att springa barfota i trapporna. Misstänker att man lätt kan snava eller stuka foten i allt för stora skor.

Jag fick en boost framåt den sista biten då jag sprang om en annan löpare. Snubben var troligen marathonlöpare (det var min spontana fördom när det gällde hans utseende). Han hade ungefär halva kadensen jämfört med mig och var nog mer van att springa längre sträckor. När vi kom fram mot slutet hörde jag hans tunga klampande steg komma närmre och närmre. Jag samlade kraft och likt en duracell-kanin med nya batterier spurtade jag utav bara h*lvete de sista metrarna.

Sluttiden blev 9:17. Jag hade kollat tidigare års resultat och de sista hade legat vid 10min+. Jag hade som vanligt ingen tid att sikta på, speciellt inte eftersom jag inte vet vad jag normalt tar i "trappa" men att komma under 10min var en personlig seger!

Sekunderna efter jag sprang i mål blev det en kort intervju med tjejen som ropade upp de färdigsprungna deltagarna. Jag minns inte frågorna och än mindre vad jag svarade.. Jag tror hon frågade hur jag började med att springa barfota och jag fick ur mig, något andfådd "Jag haur läst om det po intårrnett"

Jag hälsade på Rasmus och Marcus vid mål som grattade!

[caption id="attachment_785" align="aligncenter" width="225" caption="Utsikt från Orkanen"][/caption]

[caption id="attachment_786" align="aligncenter" width="225" caption="Barfota på toppen"][/caption]

Efteråt sprang jag tillbaka till startområdet, bytte om och styrde kosan hemåt.

[caption id="attachment_783" align="aligncenter" width="225" caption="Byter om"][/caption]

I god tradition avslutar jag med en matbild.

[caption id="attachment_784" align="aligncenter" width="225" caption="Kvällsmat"][/caption]

Skanörsmilen 2010 del 2

Detta är fortsättningen av min löparrapport. Läs del ett HÄR

Detta loppet sprang jag utan support eller polare så tyvärr tryter det med bilder.

Första delen utanför idrottsplatsen var standard grusväg med stenar i alla de storlekar.
Jag hamnade fort sist i klungan, ca. 15-20 meter bakom de sista. Kunde inte bry mig mindre! :)

De som sprang EKO halvmaran startade 40 minuter innan oss och de kom och passerade. Det var rätt sjysst att det va flera samtidiga distanser eftersom där alltid var folk runt omkring.(= det kändes inte som man låg sist ;) )
De första kilometrarna gick i ett lagom tempo. Jag hade runkeepern påslagen på iPhonen men den hade jag lagt i väskan så jag hade ingen koll på varken tid eller sträcka. Redan efter 3km sprang jag förbi en löpare som börjat promenera. Det såg ut som killen jag snackat med strax innan start men jag vet inte..


Benen kändes starka och där var ingen tendens till håll heller. Det hade gått ungefär 5h sedan jag åt. Jag hade undvikit att dricka allt för mycket vatten innan eftersom jag inte ville vara onödigt kissnödig. ca. en kvart innan starten hade jag svept ett par deciliter iskiate , en gammal sportdryck som tarahumaraindianerna uppfunnit. Den består av chia-frö, vatten, en skvätt limejuice och ibland socker(vilket jag uteslöt).  Har haft chiafröna ett tag men inte bloggat om dom förrän nu. Fler som druckit/dricker iskiate: Zebban och Calle bl.a.

När jag närmade mig 5km markeringen slogs jag av hur lätt det kändes. Tidigare lopp är ju så här långa och jag brukar vara ganska färdig. Det kändes oförskämt bra!
Det måste ha gått i ganska sjysst tempo eftersom jag tyckte att vi precis startat. Tippar på ca. 30-32minuter max.
Det var många åskådare som kommenterade mitt barfotande. Minst fyra-fem löpare kommenterade när de sprang om, "imponerande!", "wow, barfota". Detta var givetvis kul och peppande! Även ett par "aow, gör det inte ont!??" kom där längs vägen. Mina svar varierade (lite efter underlag..) från "nä, det är skönt!" till "jag har vant mig, ,månader av träning vet du!".

Men säg den lycka som varar.. I slutet på 6:e kilometern började det bli tyngre. Orken började sina något och höfterna hade börjat ömma lätt. Även underlaget blev sämre och sämre. Jag kämpade på och försökte skifta fot som fick "vila" på den vita linjen i väggrenen. Bansträckningen var 95% asfalt och den sista biten av den raspiga sorten.

Båda stortårna fick sig varsitt asfaltsskrap pga. av att fokuset släppte något. Dock ingen allvarligare.

Det var gott om dricka längs vägen, tre allt som allt (det första var dock endast ett par hundra meter efter start och var tänkt till de som sprang halvmaran) . Det erbjöds både energidryck och vatten. Har aldrig druckit energidricka och tänkte inte börja nu.

Sista kilometern var lätt det jävligaste jag varit med om.. Jag lunkade på strax över promenadfart. Höfterna värkte, sulorna hade börjat ömma och visterna/anklarna började ge upp så sakta.

Till slut fick jag ge efter och började promenera. Jag var inte ensam. En kille framför mig gick redan och en kvinna saktade in och vi promenerade ett femtiotal meter. Hon frågade mig om det gjorde ont och jag svarade. Minns inte exakt vad jag sa men något om att fotsulorna var det som gjorde minst ont.

Jag samlade kraft och tog sats. Vips så var jag igång igen, inte snabbt men jag gick inte längre. Marken var nu sliten asfalt med småsten och en och annan kotte.

Nu närmade vi oss målområdet!

Det var ett halvt varv runt idrottsplatsen innan man sprang in på upploppet. Detta var nog hands down det absolut värsta underlaget någonsin. Hårt stampat grus med en massa insprängt makadam  och lösa stenar.. Jag haltade lätt fram och tog även ett par promenadsteg. Jag försökte slappna av och pannbena mig igenom och det gick sådär. Underlaget var nog inte såå jäkla svårt egentligen,  men med mer eller mindre en mil under sulorna kändes det...

Väl inne på idrottsplatsen var det gräs fram till mållinjen! Rena mumman för fötterna. Kroppen värkte nu utav bara f*n och jag sket i att spurta i mål.

YES!!!!!!! Jag hade kommit i mål! 10km EN MIL! hade jag sprungit. Det var helt sjuuuukt.
Mitt personliga mål, som vanligt är att slutföra sträckan.
Planen var denna gången att tillåta mig att gå om jag behövde det. Det blev ca. 50-70m gång vilket är helt sjukt bra enligt mina egna mått.

Sluttiden blev 1h 14min 17sek och jag  kunde knappt fatta det!

Väl i mål fick man medalj och en banan. Bananen han jag inte tacka nä till så den fick åka ner i väskan.
Jag satte mig ner i en caveman squat och ringde sambon som grattade mig.
Plockade upp iPhonen som nu nästan hade helt slut på batteri. Jag var lite sen med att stoppa den så den slutade på 1:15 något och sträckan var inte helt hundra heller. Dock litar jag mer på den kontrolluppmätta sträckan än luren...

Jag gav mig av till busshållsplatsen och åkte hem.  Där var lite ström kvar i luren så det blev spotify och senaste plattan med De Lyckliga Kompisarna som soundtrack efter denna magiska dag!

[caption id="attachment_748" align="aligncenter" width="225" caption="Skanörsmilen medalj"][/caption]

Kvällen avslutade sedan med pepparbiff och smörstekt broccoli och en massa vitlökssmör och majo.

[caption id="attachment_747" align="aligncenter" width="225" caption="Kvällsmat"][/caption]

Nu dagen efter är jag lagom mör i kroppen. Höfterna värker mest. Sulorna är i förbluffande gott skick dock.

Skanörsmilen 2010 del 1

Som vanligt blir detta en lång roman så jag delar upp den i två inlägg for your pleasure...

[caption id="attachment_742" align="aligncenter" width="225" caption="Bacon och smör"][/caption]

Dagen började som vanligt med en god frukost. Det blev inga sparrisar dock.
Bacon, ägg, oliver & vitlöksmajo fick agera bränsle.

10km skulle inte starta förrän 13:40 så kunde man gå upp i lugn och ro och göra sig i ordning.

Dagens utrustning packades i två väskor. En som skulle husa mina Terra Plana Evo (backupplanen) och en som skulle till väskinlämningen.

Det var inte särskilt varmt (11-12 grader när jag gick upp). Jag har inga vidare varma träningskläder än så jag drog på mig den gamla militärpoloundertröjan som jag sprang Blodomloppet i. För säkerhets skull åkte funktionslinnet med i väskan.

Man skulle hämta ut nummerlappen senast en timme innan start så jag kollade bussarna och gav mig av.

Det var inte många som hoppade på vi Malmö Centralstation men på väg ut från stan klev det på fler och fler träningsklädda personer.

[caption id="attachment_743" align="aligncenter" width="225" caption="På bussen"][/caption]

Sountracket för bussfärden blev lite najs skånsk synth; Det Snurrar I Min Skallen - Familjen.

Väl framme vid ändhållplatsen, Falsterbo Strandbad hoppade de sista av bussen. Jag hakade på ett par andra resenärer som såg ut att styra kosan mot startområdet. En av dom vek av och jag följde en kille i full träningsmundering. Jag frågade honom om han möjligen skulle springa loppet idag för att vara säker på att jag var på väg på rätt håll. Det skulle han.
Vi småpratade längs vägen och det visade sig att han också skulle springa milen.
Väl framme ställde vi oss i den inte allt för korta kön till nummerlapparna. Vi hade tidigare ojat oss över att man senast skulle vara på plats en timme innan start.

[caption id="attachment_744" align="aligncenter" width="225" caption="Kö till nummerlapparna"][/caption]

För att slippa studera startlistorna halade jag upp iPhonen och surfade fram till hemsidan. när vi väl var framme i kön önskade vi varandra lycka till.

Nu var det ungefär en halvtimme kvar till start.
Det var inte alltför varmt så jag lunkade runt i mina adidasbrallor och jacka en stund till innan jag bytte om.
På området skymtade jag ett bekant ansikte, Rasmus Carlsson (löpare och LCHF ätare). Han var iförd ett par Fivefingers KSO som han skulle springa i! Väldigt kul, ännu en lågkolhydratare i minimalistutförande! Rasmus berättade att han nyligen börjat springa i dom och idag skulle springa 5km (som han dessutom kom tvåa i!! Supergrattis!)
Jag presenterade mig och berättade om mitt barfota projekt. Vi önskade varandra lycka till och skiljdes åt.

Friskisuppvärmningen var nu i full gång och jag passade på att gå på toa och byta om. Det var förvisso inte helt varmt men solen sken och såg ut att hålla i sig så det fick bli linne och trekvarts tajts.

Jag frågade en funkis om vart starten skulle gå men hon verkade inte veta exakt utan pekade ut på idrottsplatsen.
Nu började folk ställa upp sig på startområdet och jag gick så långt bak i ledet som möjligt.
En snubbe kommenterade mitt val att köra barfota. Han berättade att han kutat loppet ett par gånger innan och även halvmaran men att åren tagit ut sin rätt så milen fick räcka idag. Vi kommenterade vädret utbytte lycka till.

Nu var det någon minut kvar till start!

[caption id="attachment_745" align="aligncenter" width="225" caption="Minuter kvar till start!"][/caption]

Jag gjorde några höga knän och ett par tåhäv. Det var svalt, inte så att man frös utan helt perfekt temperatur för löpning!

PANG!

Skottet brann av och alla gav sig av i ett ganska högt tempo.
Jag hade redan innan bestämt mig för att verkligen hålla tillbaka och saktade ner något strax utanför idrotssplatsen.

Del två HÄR

All work and no play...

..Makes a dull Projekt Barfota ;)
Jag ska verkligen försöka komma till skott och skriva ett inlägg om POSE-kvällen härom veckan ;)

Det har inte funnits tid och ork att blogga nu på ett tag. Mycket annat tar upp tid och eftersom det har varit veckan innan tävling har det tränats väldigt lite.

Planen för idag är att fylla kroppen med lite gott fett och se över utrustningen för att sedan ge sig av till bussen.
Kroppen har varit lite trött och tom på ork i veckan. Anklarna/vristerna/fotlederna har också känts aningen svaga. Hoppas min plan om vila har gjort någon nytta.
Jag har varit väldigt nervös över risken att jag skulle gå och bli dålig pga. ovanstående symptom. Det känns dock som läget är under kontroll, endast lite snor i ena näsborren (transparent och inte färgat ;) ).

Vädret för idag ser hittills helt ok ut. Veckan som varit har o andra sidan växlat väldigt mycket, från sol till knallmörkt och ösregn.

Under dagen ska jag försöka twittra och lägga upp någon/några bilder på mitt nystartade Flickr-konto.
Tack för alla lyckönskningar, jag lovar att göra mitt bästa!!

.

Hur brukar du ladda inför ett lopp?

Sponsrad!

Jag trodde knappt mina ögon när jag läste mailet.
Anders och Roger på Fotkultur ville stödja mitt projekt med ett par Vivo Barefoot Evo!!!

Jag tackar och bockar och är sjukt nöjd! Har haft dom ett par dagar och inte hunnit springa mer än två korta rundor i dom men de verkar lovande!

Valet föll på de gröna som i övrigt går bra ihop med mina tights :)

En lite längre recension med fler bilder kommer framöver.



För övrigt är det sista veckan innan Skanörsmilen. Är lagom nervös ska ni veta!
Ska försöka att vila så mycket som möjligt, äta ordentligt och se till att vara i så bra form som möjligt. Hellre undertränad än övertränad som någon lär ha sagt.

Jag är i valet eller kvalet om jag ska välja barfota eller skor. Barfota hägrar men eftersom hela banan är 100% asfalt av okänd kvalisort kan det bli ett knivigt val. Asfalt kan vara helt hemskt men också alldeles, alldeles uuunderbart. ;)

Ett gott råd är ju att aldrig "prova något nytt" vid tävling. Eftersom jag loggat fler kilometer barfota än i skor bör således valet att springa barfota va mest logiskt. O andra sidan har jag ju aldrig sprungit längre än 6km barfota..

Jag vet ju vilka dojjor som kommer följa med i ryggan som backup om sulorna skulle ge upp ;)

Stort tack till Anders och Roger, you guys rock!!! :D

POSE workshop i Malmö med Claus Rasmussen

[caption id="attachment_709" align="aligncenter" width="150" caption="lånad av posetech.com"][/caption]

Fick mail från Anders på Fotkultur.se om att de ska hålla en workshop i POSE.

Så här står det i inbjudan:

"Den 14:e september kl 18.30 vill vi bjuda in dig och dina vänner till en inspirerande workshop i löpteknik. Vår danske vän Claus Rasmussen, POSE-instruktör och ultramaratonlöpare, kommer att berätta om hur man löper optimalt med minimal belastning på kroppen. Det blir även löpstegsanalys med videokamera samt några praktiska teknikövningar så att vi ALLA, redan denna afton tar våra första steg mot en bättre löpteknik!"

Workshopen är gratis och kommer hållas i Malmö. Fotkultur kommer även att ha förmånliga priser på Terra Plana "The Evo" till försäljning.

[caption id="attachment_713" align="aligncenter" width="266" caption="Terra Plana Vivo Barefoot Evo"][/caption]

Läs mer HÄR.

POSE tekniken är utvecklad av en löparcoach vid namn Nicholas Romanov och har kommit att förknippas en del med barfotalöpning.
På deras hemsida kan man läsa följande:

"The Pose Method® can be applied to ANY human movement. In sports, application of the Pose Method® can dramatically improve training and racing performance, help prevent injuries and give a competitive edge."

Det finns fler tekniker vad gäller att springa "naturligt" . Chi-running och Evolution Running är två andra filosofier. De debatteras flitigt på nätet och har sina trogna följare.

Jag tänker absolut besöka workshopen och hålla ett öppet sinne! Personligen tror jag mycket på att helt enkelt ta av skorna och springa. Gör det ont,  prova att göra det annorlunda. Kroppen är gjord för att användas och kommer med besked berätta när du gjort fel/för mycket.

Nya dojjor!

[caption id="attachment_683" align="aligncenter" width="225" caption="mbt"][/caption]

Hehe, nu trodde ni kanske att jag helt tappat fattningen och gått över till den mörka sidan ;)

Jag ska berätta hela historien.

För någon vecka sedan när jag gick hem genom stan passade jag på att svänga förbi löplabbet på Djäknegatan i Malmö. I min enfald trodde jag att jag kunde hitta tåsockorna dom hade på sin hemsida där. Tji fick jag ty utbudet på hemsidan och i de fysiska affärerna skilde sig något åt fick jag veta. Suck tänkte jag och fortsatte min promenad hemåt.
Inte många meter därifrån skymtade jag i ögonvrån ett skodon jag tidigare bara sett på nätet. Va!, en Vivo barefoot Evo!? Jag tittade snabbt en gång till, jo mycket riktigt ett gäng Terra Plana skor stod uppställda i skylten. När jag tittade upp i skyltfönstret stod det "MBT" i stora bokstäver. För er som inte vet vad MBT är kan läsa här. Därav min förvåning!

Jag har länge varit nyfiken på Terra Planas Vivo Barefoot serie men inte vågat beställa i blindo på nätet utan att prova dom...

Tyvärr har butiken stängt på just Måndagar så jag fick vänta till nästa gång jag hade vägarna förbi.

När jag besökte butiken(http://fotkultur.se)  nästa gång hade de öppet.
Jag pratade med Anders, den ena butiksinnehavaren. Vi snackade säkert en halvtimme om barfota/minimalistlöpning och jag berättade om att jag börjat  springa barfota. Han höll med om att det var lite otippat att en MBT-affär skulle ha Vivo Barefoot skor men förklarade med stort engagemang om hur han fått upp intresset för minimalistiska skor.
Anders är dessutom leg.  sjukgymnast så det var extra roligt att prata barfotalöpning med någon som har koll på läget!

Jag provade ett par Aqua storlek 45 som jag sedan bestämde mig för. Storlek 44 satt iofs. som en smäck men jag var lite orolig att de skulle bli trånga om man hade dubbla strumpor (jag tänker köra med Aqua dojjorna så länge det bara går innan snön & slasken kommer.) alternativt om fötterna skulle vara tröttna och svullna efter en hel dag på jobb.


[caption id="attachment_688" align="aligncenter" width="300" caption="Terra Plana Vivo Barefoot Aqua"][/caption]

Vivo Barefoot skorna är lite av en hybrid mellan en strumpa, mockasin och vanliga skor.
Innerdelen och "tungan" sitter ihop i en strumpliknande konstruktion vilket håller skon bekvämt på plats.

[caption id="attachment_691" align="aligncenter" width="300" caption="Terra Plana Vivo Barefoot Aqua"][/caption]

Eftersom skorna även har en extra vid "tåbox" kan tårna fritt röra sig och kläms inte ihop som i vanliga skor. Tack vare innerstrumpan hålls ändå foten på plats.

[caption id="attachment_693" align="aligncenter" width="300" caption="Vivo Barefoot skorna är breda och lämnar bra utrymme för tårna!"][/caption]

Det finns även en tunn iläggssula som kan tas ur om man vill få ännu lite bättre markkontakt eller mer utrymme.

[caption id="attachment_692" align="aligncenter" width="300" caption="Sulan ser tjockare ut än vad den är pga. den rundade formen"][/caption]

Jag har nu gått i skorna ungefär en vecka och mitt första intryck är att Terra Plana lätt är mina nya favoritskor! Även om sulan är ganska platt (3mm yttersula plus innersulan ca 2-3mm) så är den väldigt behaglig. Visst gillar jag mina Fivefingers som verkligen sitter som en handske men jag kan från och till känna mig lite klaustrofobisk i dom. Huarachesandalerna är grymma och luftiga att springa i men jag har problem med att de glider av när jag promenerar i dom.
Foppatofflorna är mjuka men trots sin ganska neutrala utformning har jag lite problem att få "kontakt" med marken i dom. Sen är dom inte de snyggaste pjucken heller...
Terra Plana dojjorna kombinerar det bästa av två världar; ser normala ut samtidigt som de inte på något sätt är uppbyggda i varken häl eller hålfot.

Nytt barfota längdrekord och ödmjukhetsträning

Puh, precis hemkommen efter min längsta barfotarunda hittills, fötterna isas och Bad Religion - American Jesus spelas i Spotify.

Hela 6.28km blev det. Jag fick för mig att jag sprungit strax över 6km innan men det närmaste jag hittar är 5.6 nånting. Kul!

Som vanligt när jag lyckas springa lite längre än vanligt flippar luren och runkeeper ur och reggar 0km... Det är iofs. som vanligt spännande att plotta fram sträckan på nätet och se kilometrarna öka klick efter klick!

Förra lördagen var det Trelleborgsloppet(5km) och på Söndagen var jag så rastlös att jag var tvungen att springa en liten 2km runda. Då rundan var relativt snabb och i foppor tror jag att jag tog översteg vilket ledde till att jag började känna av benhinnorna. Även vänstra fotleden har ömmat (om än väldigt lätt) nästan hela veckan. Med detta i åtanke tog jag löpvila fram till idag.

Jag märker att jag lyckas samla på mig en hel del mer energi om jag tar ett par dagar vila istället för endast en dag mellan passen...

Jag har som nämnts tidigare haft en hel del att göra i min vardag och inte orkat blogga så mycket.. Till exempel har jag sedan ett tag sedan börjat lite med kettlebells.

[caption id="attachment_668" align="aligncenter" width="300" caption="kettlebells 8kg & 12kg"][/caption]

Jag började med en 8kg som jag svingar och har mig med och i förra veckan ringde brorsan och berättade att han hittat en 12kg på biltema (eller om det var rusta..) för 300 spänn - billigt! . I förrgår var där även extrapris på en pulsklocka från OBH Nordica, 220 pix. Inte för att jag egentligen bryr mig men eftersom det var ganska billigt tänkte jag att det kunde vara kul..

[caption id="attachment_669" align="aligncenter" width="300" caption="is i strumpan samt nya pulsklockan med bröstband"][/caption]

Ok, åter till dagens pass.

Jag började i lugnt tempo och precis innan låg pulsen på 70slag/min (gått ner för trapporna och ut på gatan).
Eftersom fotlederna varit lite skumma och benhinnorna känts av var det egentligen inte särskild sträcka planerad utan mest "kolla läget"... Efter ett par hundra meter kändes det fortfarande bra i benen och det var lätt att springa.

Det flöt verkligen på bra idag och det var mest när jag närmade mig hemmet jag kände mig lite sliten.

I ett kvarter närmre stranden kom där en snubbe på cykel upp jämsides och frågade ut mig..

Han: "varför späker du dig på det där sättet?".

Jag : (lite instinktivt) "vad menar du?" (mycket väl medveten om vad han menade...)

Han: "Ja, du springer ju barfota?"

Jag: "Aha, ja, jag tycker det är rätt skönt. Fötterna vänjer sig och sulorna blir starkare så det är ingen fara!"

Han: "jaha..." (med lite besserwisserattityd)

Jag: "Sök på 'barefoot running' på nätet så kan du läsa mer!" (medans han ökade farten)

Han:  "ha, jävla påhitt.." (minns inte i exakta ordalag vad han sa men något sådant och lite fnysande och nonchalant )

Jag: "eh jaha, ok, tack för den..! Ha en bra dag!"

Han sa inget mer (vad jag kunde höra) och försvann ner i en angränsande gata.
Han kändes verkligen vresig och störde sig nog i allmänhet på allt och alla men det rann snabbt och lätt av mig.
Om jag märkt någon förändring av att ha börjat motionera, är det att mitt humör blivit märkbart bättre. Min sambo kan även intyga det ;)
Hade lätt kunnat hävt ur mig något obscent tillbaka bara för reta upp men jag mådde helt för bra för att ens orka bry mig.

Rundan i övrigt var så nära en "runners high" man kan komma antar jag. Allt kändes lätt och det var riktigt kul att springa. Strax över 46minuter tog det att springa sträckan. Inte snabbt men definitivt den bästa rundan jag upplevt!

Nästa tävling är Skanörsmilen som går av stapeln den 18 september. Planen är att köra barfota men jag är lite skrämd av sträckan.. 10km, en mil.. helt sjuuukt långt... Läste på hjärnfysiks blogg om att det mesta "sitter i pannbenet" så jag ska försöka att verkligen fokusera på att klara det. I huvudet visualisera och sätta upp delmål av sträckan (inte för att jag har någon aning om vare sig kvaliteten på underlaget eller hur långt det är mellan de olika delarna av loppet.) men ändå. Det känns faktiskt lättare när man tänker "bara till nästa korsning...bara till nästa gatljus..osv.."

Usch det blev ett långt och något osammanhängande inlägg idag men det får la gå..

jo, förresten, pulsen låg efter några kilometer runt 166 slag/minut och gick sedan upp för att ligga stabilt på 174-177 resten av turen, inte för att jag vet eller orkar ta reda på vad det innebär. Vad tror du? Hur ska jag tolka värdena?

Over&out!

Inget är omöjligt!

..Har blivit lite tunnt med inlägg den senaste veckan, har haft sjukt mycket att göra!

Lovar bot och bättring :)

Här är en väldigt inspirerande video med Michael Sandler som skrivit boken Barefoot Running som jag skrivit om.

Vinterträning?

Kanske något att underhålla / konditionera sulorna med vintertid?



FYI så är Todd killen som ganska nyligen sprang 102 miles barfota (164km). Han tränade upp fötterna  med just "stampa grus i spann" tekniken.