Sol, värme och barfotalöpning

Igår avverkade jag 4km barfota genom kvarteren. Jag måste säga att det var den bästa rundan hittils! Benen kändes starka sulorna gjorde varken ont och inga nya blåsor visade sig! Jag var lite stel i vänster ankel en kilometer men efter att ha koncentrerat mig på att slappna av (hm, kan man göra det!?) i fötterna försvann det.

Klockan var runt 20 då jag begav mig ut. Det tog mig ungefär en halvtimme att avverka de 4km vilket innebär snigelfart. För mig spelar det mindre roll då jag inte bryr mig så mycket om hastighet. Jag ser målet med min träning att kunna springa långt, riktigt långt, någongång. Det gäller dock att skynda långsamt och faktiskt njuta av vägen dit.

Jag har ingen specifik träningsplan utan jag försöker ut och springa så ofta jag känner för det och så långt jag orkar i den farten som känns bra och det har funkat hittills.

Jag fick min första kommentar i gårkväll när jag närmade mig mitt kvarter. "Ey! Du glömde skorna!" , det var en yngre kille med sin flickvän som skrek från andra sidan gatan. "Oh, shit! tack för påminnelsen!" slank det ur mig lite halvt förvånad...

Den sista kilometern kände jag att benen och höfterna blev lite stela och att jag tappade lite i formen.. Dock ingen smärta.

Jag är riktigt nöjd att jag orkade så långt som jag gjorde. Denna gången var det framför allt benen/höfterna/lite fötterna som sa till att det var nog till skillnad från kondisen som det brukar vara.