Projektuppdatering #1

Tänkte dela med mig av lite allt möjligt. En liten statusuppdatering av projektet skulle man kunna säga. Jag missade tyvärr mitt "halvårsjubileum" så detta får duga ;)

Jag kan ju först meddela att mitt armhävningsprojekt är på vänt. 100pushups-programmet gick fram allt för fort och jag pallade inte helt enkelt.
Däremot gör jag fortfarande armhävningar. Bara faktumet att jag kan göra dom över huvudtaget utan att krascha handlederna är framsteg.

Jag märkte även en annan rolig grej när jag kollade min träning på Funbeat. På forumet kan man regga sin träningstid men även vilka träningsredskap man använder. Man markerar t.ex. vilka skor man använder tillsammans med de träningspassen man kör så adderas tiden till redskapet.

Jag kan stolt meddela att nu passerat 100km sträcket för barfotalöpning!
Det första passet jag reggade som barfota var i maj om jag inte minns fel.
Här är listan:

[caption id="attachment_795" align="aligncenter" width="300" caption="Redskapsutnjyttjande på Funbeat"][/caption]

På andra respektive tredje plats kommer fopporna tätt följt av VFF. Det är dock inte helt riktigt då jag t.ex. avverkat fler kilometer promenerandes i fopporna än i Fivefingersen..

Vad gäller träningen i övrigt har jag satt upp målen att minst avverka 5km barfota i veckan och att sammanlagt förflytta mig (promenera, springa) minst 15km.

Här är diagram över sträcka avverkad barfota:

[caption id="attachment_797" align="aligncenter" width="300" caption="funbeat barfota mileage 2010 09"][/caption]

Nästa "big thing" som är på G är 6-timmarsloppet i Köpenhamn i slutet av månaden. Det känns fortfarande ganska galet och jag har inte funderat ut någon spikad strategi heller... Jag menar, shit 6h i rörelse!?

Å andra sidan kändes en mil heeelt omöjligt för bara en månad sedan. Hade det inte vart tack vare K-G Nyström hade jag nog inte vågat mig på det heller. Speciellt inte barfota.

Nu tog ju milen 74min att avverka för mig. Att springa beyond och ännu längre kommer nog inte va helt lätt. Inget jag tänker försöka mig på heller. Hålla sig i rörelse och hushålla på krafterna men absolut viktigast - fotsulorna. Jag blir lätt j*vligt grinig när det börjar göra ont och när blåsorna kommer.

Riktlinjerna jag tänker följa är att fortsätta hålla en schysst veckodos av promenering varvat med löpning och hoppas på det bästa. Även hålla uppe kettlebellutövandet och armhävandet för att hålla igång kroppen och stärka coren.

Överlag är jag väldigt nöjd med mina framsteg so far. Jag har aldrig tränat förr och har således inget att jämföra med. Om jag skulle mäta mig med någon som sprungit lika länge fast i skor skulle jag troligen ligga efter (ren spekulering) pga. att jag medvetet tagit det väldigt lugnt och långsamt vänjt fotsulorna, fötterna och diverse muskler och leder.

Jag har tänkt lite i stil med "det finns en dag i morgon också" vilket inte gör mig till världens tävlingsmänniska. Dock tror jag att det är lite av receptet till att jag varken skadat mig eller tappat lusten. När jag säger aldrig skadat mig menar jag inte skrapsår, intrampade stenar utan skador som löparknä eller andra mer långläkta saker.

Inte heller har jag märkt av några svåra fall av ömma vader. När jag började mitt projekt körde jag flitigt med tåhäv innan jag försökte mig på att springa. De enda återkommande, ömmande punkterna är mina höfter och anklar/fotleder som kan bli lite trötta efter längre pass.

Har jag då några kortfattade slutsatser/tips/funderingar so far?

*Det är fruktansvärt roligt att springa barfota!
Så enkelt är det. Hade aldrig börjat med löpning om det inte vore för minimalistkonceptet. Jag drog mig länge för att börja springa efter allt man hört om skador, speciellt utprovade skor mm.

*Ta det lugnt!
Can't stress it enough. Även om man sprungit förr är det viktigt att ta det lugnt och låta leder, muskler och ligament anpassa sig.

*Var barfota så mycket som  möjligt!
Det underlättar processen med att vänja sulor och fötter. Gå helst utan strumpor, även hemma.

*Börja helt barfota, trappa inte ner!
Detta tycker jag personligen är viktigt. Fötterna är den bästa coachen. Så fort det gör ont - sluta! Det är lätt att överträna, även med minimalistiska skor.

So far, so good helt enkelt!