Göteborgsvarvet 2011 (del 2)

Här kommer del 2 av min rapportering av Göteborgsvarvet 2011. Här kan du läsa del 1

Det känns ganska spännande att stå i startfållan tillsammans med alla andra löpare. Fullt med folk framför och bakom.

[caption id="attachment_1518" align="aligncenter" width="300" caption="I startfållan"][/caption]

Jag tog nu av mina fivefingers och stoppade ner dom i ryggsäcken. Mina två nya löparvänner blev lite paffa och såg lite skeptiska ut ;)

Vips så var det igång! Jag hade inte hört startskottet men folk började röra på sig så det var bara att hänga med. Solen sken och vinden var härligt sval.

Vi tuffade på ut från startområdet och genom parken. Jag tog det riktigt lugnt. Redan i början hade jag börjat dra mig till höger för att släppa förbi alla de snabbare löparna.
På väg ut ur parken sprang man över ett glapp i asfalten, ett par meter med grus och sten. Inte för att detta brukar vara något problem.
Efter ett 10-20 tal meter senare kände jag hur det sved och stack lite under höger fot.....

Det är säkert bara en liten sten som satt sig och som ramlar av snart tänkte jag, inga problem!
Efter en kilometer kändes det fortfarande. Jag stannade till som hastigast och kollade läget. En röd prick med lite blod. Jag drog fingret över och kände inte sten eller glas. Jag fortsatte.

Det fortsatte att göra ont men övergick i en dovare variant allteftersom vi sprang vidare.
Jag vill inte behöva bryta tänkte jag. Jäkla skit det får inte ta slut redan efter ett par kilometer! Tankar om att fråga åskådare om de möjligen hade en synål eller gem på sig kändes mer och mer lockande...

Tillslut fick jag en snilleblixt, trög som jag är. Nummerlappen sitter ju fast med fyra säkerhetsnålar!
Vägen just där var kantad med stenbänkar så jag hoppade av och satte mig ner med nålen i högsta hugg.
Jag började med att sticka den lätt rätt in i såret. Mycket riktigt, jag kände något hårt. Efter lite grävande och petande lyckades jag bända ut en liten sten (ca. 2mm i diameter).
Jag stack fast nålen i tröjan igen och började jogga igen. Smärtan var i princip helt borta!
4km skylten passerades.

Det var fullt med publik längs i princip hela sträckan. Flera orkestrar spelade och folk hejade. Underbart stöd :)

Vi passerade Älvsborgsbron. Det var en mäktig känsla att springa över bron! Jag kan bara föreställa mig hur det känns att springa Broloppet och korsa Öresundsbron..



[caption id="attachment_1521" align="aligncenter" width="300" caption="Där var flera orkestrar längs vägen"][/caption]

 

Efter ungefär 7-8km började det för första gången kännas tungt men det var bara att fortsätta.
Fötterna kändes bra och kroppen gjorde inget väsen av sig i övrigt.
Jag har aldrig fått så många kommentarer när jag sprungit förr. Det blev även flera små konversationer med medlöpare om hur det kändes. Några frågade om jag förlorat ett vad.

När jag närmade mig Götaälvbron (~14km) började asfalten bli riktigt sliten. Inte outhärdlig men definitivt tuff. Jag var beredd med mobiltelefonen när jag passerade 14km skylten, gränsen för mitt personliga barfotarekord hittills!

 

Det längsta jag hade sprungit barfota hittills

[bambuser id=1675015]

Det var lite knäckande att bara precis bredvid på andra sidan räcket var det mjuk och fin asfalt på cykelbanan...

Asfalten blev inte mycket bättre resten av loppet. Det blev till att försöka springa på de vita sträcken där det gick. Jag sattes verkligen på prov!

Jag hade redan i förväg bestämt mig för att inte dricka av energidrycken. Det är ju inget jag använder annars så varför experimentera under ett lopp?
Det blev som på Sydkustloppet; jag glufsade glupskt i mig av allt som bjöds. Tog till och med druvsocker som delades ut längre fram på banan.

 

[caption id="attachment_1484" align="aligncenter" width="179" caption="Mugg-träsk"][/caption]

Eftersom det redan sprungit tusentals löpare innan min startgrupp hade pappmuggarna trampats ner till en grå massa vid vätskestationerna.
Det var svalt och skönt att tramp igenom i alla fall.

Jag minns inte om detta var närmre slutet eller lite längre tillbaka men en sträcka sprang man längs en allé. Asfalten var nog det värsta jag någonsin varit med om. Som tur var låg där kullerstenar i två rader i mitten som jag trippade fram på.
Eftersom man måste vara aningens mer fokuserad när man springer utan skor tog detta rejält på krafterna.

Till slut kom vi fram till Avenyn och det var inte många kilometer kvar!
Nu hade orken nästan tagit helt slut, liksom fötterna. Att ta på sig skor nu fanns inte på kartan!

Vi återvände till parken där vi startat och sedan in på idrottsarenan och den sista biten i mål. Det var som kroppen nu visste att vilan var nära, muskler började svida och nästan krampa, all energi var typ slut...

[bambuser id=1675208]

Plötsligt stod jag där.. Jag hade kommit i mål och jag hade gjort det helt barfota! Jag var nära gråt. Det var väldigt känslosamt. Hade jag haft familj eller annan bekant där hade jag med all säkerhet börjat lipa.

Jag lämnade chipet och fick min medalj, ett kexchoklad och en banan.
Dags att hitta någonstans att sätta sig och kolla fötterna.
Det hade klarat sig över förväntan. Den enda blåsan som det hade gått hål på hade jag redan dragit på mig sedan innan.

Före och efter bilder:

[caption id="attachment_1481" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot innan "][/caption]

[caption id="attachment_1487" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot efter"][/caption]

[caption id="attachment_1480" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot innan"][/caption]

[caption id="attachment_1488" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot efter"][/caption]

De enda såren jag ådrog mig var på stortårna. Två identiska skavsår som precis inte syns på bilderna. Jag kände först av dom nära jag sprang förbi druvsocker+vatten stationen  (kändes som salt FYI) ;)

Det kändes annars som att detta loppet gick snabbare än det förra men icke.  Istället för ett PB blev det ett PS (personsämsta) med hela 10 minuter. Inte för att det egentligen spelar någon roll. För det första är jag långt ifrån tränad för dessa sträckor än och för det andra var det barfota. Jag är helnöjd!!

Lite data:

5k = 37:43
10k=01:16:18
15k=02:00:30
20k=02:47:13
Mål=02:56:19

För att snabbt avrunda lyckades jag med 10min till godo hinna med det sista tåget till Malmö och slapp ta nattbussen!

Tusen tack för alla vänliga ord och gratulationer nu i dagarna. Uppskattas som tusan!!

//Martin