Livet efter Göteborgsvarvet..

Haha, jag var bara tvungen. Aningens pretto och dramatisk titel ;)

Läget är stabilt en vecka efter mitt första barfota halvmarathon. Kroppen känns bra och fötterna likaså. Dock känner jag av såret efter den inborrade stenen i höger trampdyna... Hoppas där inte sitter kvar nått skit.

Igår fick jag en tweet från Marcus där han frågade om jag var sugen på en runda i Pildammsparken. (Marcus sprang för övrigt sitt första barfotalopp på Blodomloppet i förra veckan!!). Jag tänkte ändå ta en runda för att känna av läget så jag gav mig iväg. Tanken var att prova ett par nya skor (kommer en recension framöver!) men det blev bara på vägen dit och hem. Kunde inte motstå att springa barfota i parken :)

Det var dock inte helt lätt att navigera på stigarna där. Det som skulle bli en lagom parkrunda blev en barefoot extreme challenge på sina ställen. Dom har av någon outgrundlig anledning lagt grovt grus /makadam på stigarna i parken :(
Visst det är bra för att härda fotsulor med men så gott om "naturstigar" hittar man inte i stan....

Det blev; 2.89km i 6:19 tempo. Sen blev det väl en halv kilometer i skor ;)

Jag tar det nog lite lugnt med att springa barfota till trampdynan lugnat ner sig.
Jag känner även en lätt överansträngd muskel i övre framsida av låret, eller möjligen ljumsken på höger ben vilket ska få lov att lugna ner sig.

Over 'n out..