Blodomloppet Malmö 2010

Nu är det dagen efter mitt första lopp någonsin - Blodomloppet som gick av stapeln i Malmö igår 25/5. Snabb reflexion.. SJUKT NÖJD!

Storyn:

Vädret hade varit lite svajjigt de senaste dagarna och det hade regnat en del. Kallt och blåsigt har det också varit.

Fram till eftermiddagen var det ganska skyigt och det såg lite ovisst ut om det skulle bli torrt eller blött framåt kvällen. Enligt Klart.se skulle det va skinande sol och ca 12-14gr under kvällen. Jag muttrade lite för mig själv när jag var på väg hem från jobb och  såg de tunga molnen ligga som en matta över stan med endast några få minimala revor där man skymtade lite blått..

Jag hade laddat med ett halvt kilo köttfärs med vitlökssmör till lunch och sett till att dricka rikligt med vatten. Till skillnad från många andra är jag ingen kolhydratfanatiker utan tankar med fett istället. Det blev även två ölkorvar två timmar innan och lite iskiate (chiafrö blandat i vatten).

Väl hemma var det dags att plocka fram utrustningen; 3/4 löpartights, Vibram Fivefingers KSO, långärmad polotröjja (care of svenska armén) och en nyinhandlad 25kronors keps från Akerpers Webbshop.  Jag tog även med mig ett par träningsbyxor för att inte frysa ändan av mig innan/efter loppet.

Det blev bussresa till Heleholm i Malmö där loppet hölls. Redan på busshållplatsen såg man strömmar med människor som begav sig mot tävlingsområdet.

De flesta hade full blown löparutrustning, tights, överdel och  en uppsjö av olika skor skymtades.
Vad jag kunde se var jag väldigt ensam om att köra med Fivefingers.. Kanske t.o.m den ende?

Vädret hade börjat klarna och jag misstänkte att det åtminstone inte skulle regna. Det var kallt i vinden så jag behöll jacka och träningsbyxor på till ca. 10min innan start.

Det fanns två distanser att välja på (5&10km) och två starter per distans, den "snabba" och den "långsamma". I mitt fall blev det den långsammare dvs. de som trodde sig ta mer än 30min på sig på 5km.

Det började fyllas med folk vid startlinjen så jag drog av mig brallorna och satte fast den microchiputrustade nummerlappen.

PANG! Startskottet brann av. Det blev lite promenerande de första hundra meterna pga. allt folk som trängdes vid startlinjen.
Min plan för loppet var att försöka ta det riktigt lugnt och inte haka på alla andra som spurtade iväg vid starten. Jag ville verkligen inte ta ut mig redan i början och riskera att krascha efter halva banan.

Efter en stund var det fritt fram att börja springa. Jag startade Runkeeper in iPhonen och så var jag igång.

Det kändes väldigt upplyftande att springa med andra löpare! Omedvetet rycks man med i lunken och det känns på något sätt lättare att hålla tempo och fokusera på att njuta ;)

Det var väldigt fascinerande att betrakta medlöparna. Alla har sin stil och alla ser ut att ha mer eller mindre roligt när det springer. Vad jag minns log jag hela vägen i mål! Jag lade märke till en del löpare som verkade ha något otalt med marken.. Det stampades och studsade något fruktansvärt och stundvis såg det ganska otäckt ut. Hade jag försökt springa så i min Fivefingers hade jag ådragit mig den ena frakturen efter den andra(om jag ens kunnat stampa så hårt utan att krevera av smärta). Min personliga åsikt är att alla någon gång borde ta av sig skorna och testa att springa ett par meter för att se vilken kraft man åsamkar ben och leder i allt för dämpade skor.

Banan var för övrigt rätt trevlig. Det var huvudsakligen asfalt/gata/trottoar med få inslag av gräsmatta. Det blev en del backar (viadukter och broar) vilket förhöjde upplevelsen. Bostadsområde och motorväg fanns båda med på rundan som i stort var väldigt mysig. Jag funderar nu på att införskaffa betalvarianten av Runkeeper så jag kan ta bilder under passen ;)

Det fanns en vätskekontroll längs sträckan och jag tog den "flygande" eftersom jag tyckte jag hade bra flyt och inte kände för att sakta ner.
Solen tittade nu fram och  förhöjde upplevelsen ytterligare! Det var inte så värst varmt ute (typ 12-14gr) men det var väldigt avkylande och skönt kan jag meddela! :)

Mer eller mindre hela loppet kändes bra. Inga känningar i varken knä, fötter eller liknande. När man började närma sig upploppet kände jag dock att jag började stelna till lite i kroppen, framför allt höfterna började ömma lätt och övre delen av smalbenen likaså. Trampdynan på vänster fot kändes också lite öm och vissen.

Nu började jag se slutet på banan! Det var en avstickare över en grusad fotbollsplan innan man kom in på idrottsplatsen och den sista delen var på gummi "asfalt" på löpbanan. Sista biten fick jag ny energi och lubbade på så fort jag bara orkade!

Resultatet på iPhonen blev 39:36 och Blodomloppets chip registrerade 41:27. Eftersom det segade lite i början och jag slog på Runkeeper först när jag började springa så höftar jag till med 40min blankt. Ingen superfart men det var inte heller tanken. Att ha kunnat hålla igång i 40 minuter i sträck är ett nytt rekord och 5km har jag aldrig sprungit förr så jag är SJUKT NÖJD!



Eftersom det var ganska kallt ute blev det en snabb sorti och jag glömde bort att hämta min tröja som ingick i tävlingen.. Oh, well dom brukar va så groteska ändå ;) Det bjöds även på banan som  jag hoppade över.. Det blev en kebabtallrik sans pommes frites på Heleneholmsgrillen istället!



Jag citerar Björn Sunesson som avslut:

Keep on running!