Nu närmar sig andra helgen utan lopp.
De senaste två veckorna har mina pass gått riktigt bra. Varken snabbt eller speciellt långt men varit väldigt behagliga.
Jag skakade liv i en pulsklocka jag fick av min brorsa och provade att köra ett par pass med vad jag räknade ut till att vara pulszon 2 (runt 130-140).
Tempot drogs ner men njutningen ökade.
Jag läste om det i Rich Rolls bok Finding Ultra . (Förövrigt en ganska ok bok om hans väg till ultraman från medelmåttig soffliggare,kommer kanske med en review sen) .
Richs coach fick honom att skrota sina vanliga löppass och fokusera på att köra länge på låg puls - något jag börjat gilla. Jag märker att jag orkar fler pass och återhämtar mig snabbare.
Har börjat planera inför nästa utmaning som ligger i slutet av oktober. Jag börjar mentalt förbereda mig och hoppas kroppen får hålla sig frisk och kry och orka träna. Det blir ett långt och förhoppningsvis inte allt för smärtsamt återseende. ;)
Trevlig helg!
Google+: View post on Google+
Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.
ja, det är riktigt jekla skönt att köra lite lugnare ibland. Det är en konst att kunna springa långsamt.
SvaraRadera+Tomas Robertsson Indeed!
SvaraRaderaDet är nog något som jag borde gör mer, är kass på att springa långsamt... men behöver bli bättre på det om jag ska kunna prestera några längre sträckor utan att dö på kuppen...
SvaraRadera+Joakim Backman mitt enkla tips är hitta en snacksalig vän att springa med. Håll upp konversationen under turen och se, takten kommer sjunka.
SvaraRaderaDu ska inte kunna vissla men prata.
Om du nu inte har en pulsklocka som kan skrika på dig att hålla nere tempot.
Jag springer nästan alltid ensam, men pulsklocka har jag ju så jag skulle kanske testa att köra på ett lågt pulsintervall och springa en lite längre runda...
SvaraRaderaDet var väldigt skönt att ha något som fick en att dra ner tempot. Det brukar personligen skena iväg och vips så är man helt slut och kämpar och frustar ;)
SvaraRaderaDet där med tempo är inte lätt. Har i stort sett ett tempo som min kropp lunkar in i och sen blir där. Fast sen Hugo började springa med har vi anpassat oss efter hans tempo som nu också börjat bli snabbare.
SvaraRadera