lördag 14 juni 2014

Malmömilen 2014



Det var inte tänkt att jag skulle springa milen i år. Jag var inte säker på om jag skulle vara helt knäckt efter Lejonbragden, eller om någon skada skulle ha blossat upp.
En kollega på jobb hade fått förhinder och frågade mig veckan innan om jag ville köpa hans plats. Sagt och gjort så var jag anmäld!

Det största frågetecknet var om jag skulle orka ta mig runt eller inte.
Detta på grund av att mitt busskort lägligt nog tog slut inför förra veckan. Eftersom vi här nere i Skåne får möjlighet att köpa pendelkort(med skillnaden att det räcker runt hela landskapet, fria resor i ca två månader) för runt 80% av vad ett vanligt kort kostar, tyckte jag att jag kunde klämma in lite cykelpendling denna veckan. Det blev allt som allt 135km under måndag, tisdag&onsdag. Det kändes rätt att ta en vilodag innan loppet (läs: knä och ben var mos)

Anywho, dags för loppet.

Jag var ganska sen på det och kom till starten tio minuter innan start.



Det var runt 7000 pers som skulle springa och när starten gick stod det still flera minuter innan det kom igång (jag brukar ställa mig längst bak pga min relativt låga hastighet).
Till slut började det röra på sig och jag startade Runkeeper och la ner mobilen i min ryggsäck. Jag hade med mina aquasocks i fall att det skulle bli för jobbigt barfota. Jag har ju inte loggat så många långa barfotarundor på ett tag.

Efter någon kilometer kom jag i samtal med en sandallöpare. Han hade gjort den vanliga resan; läst Born to Run, köpt lunasandaler och chiafrö och var fast ;) Vi hade sällskap någon kilometer innan vi skildes åt.

Planen var att ta det så lugnt jag kunde och taktiken gick bra. Jag hade god energi hela loppet och kunde dessutom spurta sista biten :)
Vad jag hade glömt var all kullersten man stöter på men det var bara att köra på. Bansträckningen var något ändrad från tidigare år dessutom men enligt mig till det bättre!

Den officiella tiden blev 01:10:46 vilket var riktigt bra med tanke på omständigheterna.

Kort summerat; ett bra lopp!



lördag 31 maj 2014

Några bilder från Malmö Barefoot Run 2014

Här kommer några bilder från Malmö Barefoot Run som gick av stapeln den elfte maj.
Loppet gick bra. Trots lite dåligt med reklam dök det ändå upp runt 50 pers!

Vi började med gemensam uppvärmning och teknik. Sebastian från Fotkultur höll i teknikpasset och kort därefter gick starten.








Det kom förfrågningar om vi skulle köra fler lopp framöver och som det ser ut nu kanske det rent av kan bli något innan under/i slutet av sommaren. Stay tuned! :)

söndag 18 maj 2014

Lejonbragden 2014 (50KM)


En något försenad rapport om mitt hittills längsta lopp - Lejonbragden, som gick av stapeln för två veckor sedan.

Jag var anmäld till loppet sedan en lång tid tillbaka men var inte säker på om jag skulle bli bra nog i foten, eller om jag skulle hålla mig frisk och ville inte riskera att jinxa loppet genom att berätta om det för vänner eller här i bloggen. (jag var omringad av förkylda och sjuka både hemma och på jobb under två månader typ..)
Träningen hade gått helt ok. En vecka sprang jag varje dag och i övrigt försökte jag hålla 15-20km/vecka.
Jag hade inte sprungit rundor längre än 4-6km innan loppet och det enda långpass jag fick till var halvmaran en månad tidigare.


Lång historia kort, loppet gick helt ok, jag körde min beprövade springa/gå-metod som höll mig vid god vigör nästan hela vägen.

Till själva loppet;



Jag såg till att ställa mig längst bak - det är ju många kilometrar som ska avverkas och jag tänkte inte stressa iväg i början...
Starten gick. Efter knappt en kilometer var jag längst bak. Jag hakade på två äldre herrar som valde att haka på mitt upplägg. De blev imponerade av min Gymboss (intervall-klocka) och skulle definitivt införskaffa en för framtida lopp.
Intervallerna var modesta och utgjordes av två minuter löpning och en minut promenad. Det fina med detta är att man kan ta sig långa sträckor utan att ta ut sig. Musklerna får vila och man kan hålla en hyfsad hastighet även om man inte är van vid längre sträckor.

Det fina med ultror och framförallt Lejonbragden var det fina gottebordet som hade många smarriga grejer att förse sig med under dagen. Favoriten var nötcreme med jordnötssmak - himmelsk! Även pizzaslicarna vid lunch satt riktigt fint! :)



Banan var en mil och gick i en åtta med passage vid målområdet var femte kilometer.
Vid kilometer sju fanns en vattenkontroll med möjlighet att ta en "selfie".

Här är jag med P.O och Anders med vilka jag hade sällskap med under hela loppet.

Efter trettio kilometer började det bli tungt och sista milen gick vi stapplandes fram.
Jag började med Lunasandals (20km). Efter de blev det mina Saucony Hattori (15km). Eftersom de skorna sitter som en handske blev det trångt när fötterna svullnade. De sista 15kilometrarna fick foppatofflorna tjänstgöra.

Allt som allt är jag fruktansvärt nöjd med att ha avverkat alla 50 kilometrar och gå i mål, även om jag fick gå en hel del.
Även om loppet var längre än en mara känner jag mig inte "ultra" riktigt än.

Jag fick definitivt inte avsmak för distansen och redan dagen efter kände jag löpsuget.
Högerfoten blev rejält sliten efteråt så den har fått vila.
Lejonbragden var säsongens enda riktiga utmaning jag satt upp så jag har sett till att vila rejält innan jag  funderat med att ta upp träningen igen.

Sluttiden blev: 07:52:33


tisdag 8 april 2014

Malmö Gerillamaraton 2014 (halvmaran)

Ursäktar det extrema uppehållet i bloggen men jag har inte haft varken tid eller inspiration att skriva något... tills nu ;)


Efter överansträngning i högerfoten tog jag det lugnt och planerade inte in några lopp.
En dag fick jag upp ögonen för Malmö gerillalöpare som arrangerar Malmö gerillamaraton. Helt gratis!
Eftersom jag inte fått till några långpass denna säsongen blev det ett test för att kolla formen. Det längsta jag varit ute har varit runt sex kilometer sedan november.
Däremot har jag varit hyfsat ihärdig och vissa veckor fått till fem lunchpass på en vecka och kommit upp i femton, tjugo kilometersveckor.
Nu till loppet.

Starten gick kl tio på lördagen och undertecknad som lyckats få sex timmar sömn efter en tjänsteresatill Schweiz var lagom utvilad.
Loppet kunde springas som halvmara, ett "varv" eller marathon, två.
21 kilometer räckte väl för min del och det blev Lunasandaler på fötterna.
Jag är ju inte känd för att vara snabb och efter en kilometer var jag långt efter och två kilometer in såg jag ingen framför mig längre.
Inget jobbigt i sig, mest drygt att behöva hålla koll på bansträckningen. Lyckades dessutom att irra bort mig vid Sibbarps camping där man skulle springa på vägen för att komma rätt. Tur nog var de snabbaste löparna redan på väg ner efter varvningen så jag såg hur banan löpte där.

Loppet gick helt ok och jag var inte helt slut efteråt. Det var mer ben och fötter som inte riktigt vana vid den längre belastningen. Även högerknäets utsida blev lite stelt och ömmade resten av dagen.
I mål fick jag rejält med hejarop av arrangörerna vilket var trevligt!
Strax efter mig kom vinnaren i marathonloppet på 2:53 tror jag det var. Imponerande!
Själv blev det megajumboplatsen. 2:46 och då såg jag som sagt ingen av de andra halvmaralöparna under hela loppet.
Eftersom marathonlöparna körde två varv passerade de mig på väg tillbaka vilket alltid är trevligt då det faktiskt känns att man springer i ett lopp med andra löpare ;)

Jag tog mig över mållinjen och slapp bryta, vilket var mitt mål.

fredag 3 januari 2014

Bitter men inte besegrad...än?

(detta inlägget blev opublicerat och tappade halva texten av någon konstig anledning så här kommer en återpublicering...)


Veckan innan jul fick jag till två pass på löpband. Det första jag hade sprungit på två månader.
Höger framfot började göra ont i oktober. Jag tog det lugnt och slutade att springa på grund av smärtan. Det blev långsamt bör men till slut blev det en platå för det inte blev bättre.
Jag gick till en läkare som klämde och kände. Efter vad jag berättade misstänkte han också stressfraktur eller Mortons neurom. Han gjorde en undersökning, klämde och kände men konstaterade att det inte var någotdera. Båda åkommorna skulle ha känts av vid tryck sa han. I mitt fall ville han inget göra. "Jag har varit med om precis samma symtom flera gånger och det blir bättre med tiden" blev utlåtandet. Knappt tio minuter tog besöket.

En barfotabekant, tillika leg sjukgymnast och feldenkreispedagog - Göran frågade om han skulle titta lite på foten. Lite o lite, det blev en hel timme!
Jag fick gå lite fram och tillbaka och Göran kollade rörligheten i benen och fötterna och kunde märka en viss stelhet i just högersidan.
Eftersom fallet inte var akut och det gått två månader var det inte lätt att komma med någon bra orsak. (stelheten kunde ju vara orsak eller symptom)

I detta fallet kändes läkarbesöket ganska meningslöst. Ingen undersökning av hållning eller annan obalans, endast fokus på smärtlindring och vila.... 
Göran däremot har jag stort förtroende för. Han har gedigen kunskap och har varit med länge och det kändes riktigt bra att få lite mer kött på benen så att säga.

Förra årets kilometermål, 666km fick stryka på foten med ca 160km och jag har nu bestämt mig för att inte sätta fler mål i runkeeper eftersom jag bara misslyckas gång på gång med uppgivenhet och depp som resultat.



Idag blev det faktiskt strax över fem kilometer utan någon vidare smärta. Detta efter en kortare runda igår. Ja, det kanske vore bra med en vilodag men jag var så sugen.
Nu väntar jag nog till nästa fredag innan jag ger mig på ännu ett löppass. Hoppas foten håller.






Trevlig helg!

//Martin

fredag 20 december 2013

Foto ( December 20, 2013 at 01:23PM )



En engelsk mile blev det idag. Sammanlagt två denna veckan! #thecomeback #rehab #barfotalöpning #projektbarfota via Instagram http://instagram.com/p/iJK-AhhPAs/

söndag 27 oktober 2013

Härliga löprundor i det ljumma höstvädret...

.....blir det ont om. 
Torsdagen och fredagen spenderades hemma i sängen då jag åkt på en förkylning.
Högerfoten ömmar och visar inga riktiga tecken på att bli bättre. Blir det inte bättre om någon vecka eller två får jag kolla upp det. Det känns mest som att där inte är så mycket att göra. Jag misstänkte innan en klämd nerv, men smärtan är mer direkt i fot-"knogen". Det är troligtvis en fraktur i en av tålederna och det tar vanligtvis 6-12 veckor att läka. Det syns dessutom inte alltid på röntgen och symptomen stämmer.
Ingen aning om vad som orsakat skadan. Har inte tagit ut mig mer än vanligt eller smällt i foten. Nåväl, vila och undvika för mycket aktivitet på fötterna... :'(

Tur i oturen så har jag inte några planerade lopp. Det blev inget Yddingelopp (som vanligt ;) ) och det annars kolliderande Copenhagen 6 hours run hoppade jag också över denna säsong på grund av tidsbrist.

För att hålla igång pumpen ska jag försöka träna på motionscykeln i gymmet på jobb för att i alla fall behålla någon form av form. Löpning och ork har annars gått rätt bra den sista tiden; inte varit tungt eller allt för ansträngande trots flera kilos övervikt så det är lite extra trist att behöva tagga ner.. men men, det är kanske inte så dumt med lite återhämtning ett par veckor om året...

Jag får vända bort fokus från löpningen och underhålla mig med min nya telefon under tiden, en vattentät Sony Xperia Z1 som får ersätta min gamla tråkiga och dåliga Galaxy S2. :) :)

Fick även hem en ny bok som jag sett fram emot att läsa ; The Marathon Monks of Mount Hiei.

Kanske inte det roligaste bloggnlägg nr. 300 men det får duga....