Här kommer till slut lopprapporten en vecka senare.
Jag visste egentligen att jag inte skulle klara hela sträckan men att köra på 50 kilometersvarianten som förra året kändes inte lika inspirerande. Jag ville ha en utmaning och en möjlighet att sätta nya personliga rekord.
Jag bestämde mig för att anmäla mig till 100 km efter att ha språkat med en lejonbragdlöpare jag träffade under 6h loppet i Helsingborg förra året.
Eftersom det var samma pris för 50 som för 100 km var det inget snack - jag var tvungen att testa.
Träningen var som i vanliga fall undermålig och långt ifrån tillräcklig. Jag tror dock att jag åtminstone fick in fler kilometer i benen till årets lopp i jämförelse med förra året, vilket är det viktiga.
Jag tränade även på att gå mycket och snabbt.
Till skillnad från förra året då jag hade en timer(jogga/gå-intervaller) blev det mycket mer på känsla i år. Jogga en stund, gå när jag känner för det. Växla gång/jogg mellan x-antal lyktstolpar osv.
För att teoretiskt klara 10 mil (innan målet stängde) skulle jag behöva runt en och en halv timme per mil. Detta gick faktiskt helt ok under hela tiden jag var i rörelse. Det är väldigt långsamt i jämförelse med att springa fem, tio kilometer men det gäller att spara på krafterna och kroppen.
Vädret var mycket svalare än förra året vilket hjälpte till att hålla kroppen alert.
Starten gick 07:00 och jag hade långa träningsbyxor ovanpå mina trekvarts-tights första milen.
I skoväg hade jag med mig typ allt jag hittade.
Första 1,5 milen var det Lunasandals Venado som fick tjänstgöra. Jag tänkte att jag troligen inte skulle orka hela loppet i sandaler men tanken var att jag skulle pränta in god form/steg/hållning i början för att sen växla upp i sula.
Nästa par skor fick bli Saucony Hattori, efter att sandalerna så smått börjat skava på trampdynan under stortån på vänstra foten. Det är viktigt att snabbt reagera på variationer/känningar eftersom det snabbt kan öka och bli problem framöver i loppet.
Upp till tredje milen gick tiden ofattbart snabbt. Detta trotts att jag inte hade någon att prata med (förutom peppande hejarop från övriga löpare och funktionärer) .
Det kändes dock lite tyngre än vad jag hade räknat med. Kanske berodde det på att jag inte ätit frukost pga av rädsla att bli rörig i magen tidigt under loppet. Började käka mackor och annat efter någon mil.
När jag skulle börja på fjärde milen började det bli riktigt tungt.
Jag bytte om till mina Hokas. Det var nästan omöjligt att jogga längre så här började det promeneras friskt istället. Jag kunde fortfarande brista ut i en liten jogg här och där men det var tungt!
Jag fick lite följe av ultraräven Stefan Samuelsson en bit. Han skulle köra 5 milaren på grund av bristande träning (körde för övrigt ett 100 miles lopp ett par veckor innan !?). Detta peppade mig rejält. Stefan fick allt att låta så lätt. Jag fick veta att han mitt under loppet avvek för att springa Lundaloppet med sina barn för att sedan återvända och springa klart lejonbragden ;)
Med ny mental energi lyckades jag hålla upp ångan en bit till.
Jag minns inte om det var i slutet på 4-milsvarvet eller senare men plötsligt fick jag sällskap av ännu en kär ultrabekant - Zingo. Jag var ganska låg just nu och det kändes fruktansvärt tungt.
Det man brukar höra är att "det blir bättre" man "har sina svackor" och så vidare men jag väntade fortfarande på det resultatet...
Zingo tipsade om att äta mer - mycket mer.
Jag tänkte att jag inte hade så mycket att förlora på det så vid nästa varvning gjorde jag en tredubbel pizzaslice som jag tog med mig och åt på vägen. Jag passade även på att dricka lite energidryck, vatten och coca-cola. Detta hjälpte faktiskt en hel och jag kände mig mycket bättre till mods.
Kroppsligt var det dock inte mycket bättre. Från anklarna och upp till midjan var det konstant smärta.
Inte så att jag kände mig skadad utan mer total muskeluttröttning och stelhet. Under hela loppet fram till det att jag gick av var kroppen i riktigt bra skick (bortsett från tröttheten). Jag hade aldrig några känningar i knä, smalben eller liknande. Inga blåsor eller skav heller.
Fem mil klarades av och jag stapplade ut på sjätte och det sista varvet innan jag kastade in handduken.
Om det var stelt innan var det inget mot nu. Jag fnissade till ett par gånger här och där - hela situationen kändes absurd.
Om jag inte missminner mig var det nu det började regna också. Jag hade som tur var tagit på mig min vindjacka som skyddade något mot regnet. Magväskan var laddad med ett powerpack som jag laddade mobilen med.
Jag körde Strava som aktivitetsmätare under loppet.
Under detta varvet kunde jag inte jogga alls. Det gjorde för ont.
Däremot kom jag in in en slags vaggande någorlunda snabb gångstil som jag i mitt huvud gav namnet "the zombie shuffle". Det såg nog mer ut som en skröpplig gorilla - med böjda knän, ganska uttagna svajjande armar tog jag mig fram något snabbare än om jag bara promenerade. Denna gångstil gjorde lite mindre ont och dessutom kunde jag med någorlunda styrfart ta mig fram.
På väg in till 60 km varvningen stötte jag på en äldre herre som hejade på mig. Han sa att jag skulle klara det. Själv hade han tagit en kvarts paus vid målet, druckit en kopp kaffe och sedan gett sig ut igen pigg i benen. Jag tog hans råd (förutom att sitta ner, det vågade jag inte). Det blev ett depåstopp med kakor, nötcreme och dricka och en stunds vila.
Jag förberedde mig på nästa runda och gav mig iväg. Nu kände jag att kroppen varit still en stund. Allt gjorde ont.
Efter ca 30 meter ömmade det rejält i vänster fot. Kändes som den ville brytas på mitten. Jag tänkte ett par rundor och sedan tog jag beslutet och gick tillbaka till målområdet och meddelade att jag bröt.
Jag visste att det skulle vara svårt att klara hela loppet så jag var inte speciellt knäckt av att bryta. Att klara 70 km eller hålla på i tio timmar hade varit kul men inte på bekostnad av en skada.
Hade jag haft en mil kvar hade jag nog försökt klara det för sakens skull men nu var det strax under ett maraton. Med tanke på att jag dessutom skulle behöva göra det på under sex timmar var det inte heller rimligt.
Resultatet blev tre personliga rekord. Längst avverkad sträcka (60km), längsta pass (9h36min). Sist men inte minst, snabbaste 50km (splittiden var 18 min bättre än i fjor)
Jag kommer troligen springa igen nästa år. Som det ser ut nu är det tio mil som står på menyn. Jag ska ta den jäkeln ;)
Stort tack till arrangärerna och volontärerna som ställde upp med servicen! Lejonbragden är verkligen ett riktigt trevlig arrangemang och jag rekommenderar alla att springa det :)
Sist men inte minst, ett par bilder.
söndag 17 maj 2015
onsdag 25 februari 2015
Femårsjubileum!
![]() |
| header anno 2011 |
Det har hänt mycket (kanske inte i löputveckling ;) ) och bloggen har ändrat utseende och flyttat runt på nätet.
Många trevliga människor har jag lärt känna och löpningen har nu blivit en del av mig och min vardag.
Bloggintresset är inte på topp så detta blir ett kort inlägg.
Jag kan ju länka till min första månad på bloggen.
Som en extra treat kan man kolla hur den såg ut rent designmässigt från start (via archive.org) här.
tisdag 6 januari 2015
Året 2014
2014 blev året då jag sprang flest kilometer, gick upp mest i vikt och sprang minst barfota. Så nu kan ni sluta läsa om ni inte vill ha fler detaljer ;)
Nä, jag ska inte tråka ut er. Passionen för årssammanfattningar har falnat något, även om löpningen fortsätter att ta upp mitt intresse och tid.
Jag tror det var förra året jag satte upp en mål att klara 666 km under ett år. Detta misslyckades totalt och jag kom inte upp i mer än 500+ km.
Detta året såg jag till att inte sätta upp specifika mål (antal kilometer, sträckor på tid, lopp mm). Sådana mål kan nog passa för en del men jag känner för min del att de tenderar att stressa mig och ta bort det roliga i
Resultatet blev förutom att jag klarade 666 km och även precis kom upp i 700 km på nyårsafton.
Det enda jag hade i tankarna och som jag ville klara av under året var var Lejonbragden 50 km som jag anmälde mig till knappt ett halvår innan start.
Jag tog mig igenom och var mäkta imponerad över mig själv att jag orkat ta mig runt alla de 50 kilometerna.
Detta var egentligen det enda jag hade på min "att-klara-av-lista" för året så allt härefter var egentligen bonus. Kanske var det därför jag klarade av att springa mer än någonsin?
Det blev även ett Malmö Barefoot Run, Malmö Gerillamaraton (halvmaran) 2ggr , Trelleborgsloppet, SM-milen, Malmömilen, Barncancerkampen (6h) & Sylvesterloppet under året och jag träffade nya och gamla bekantskaper.
(för att läsa om dessa lopp och andra så kolla min lopphistorik här )
2014 var även året jag gjorde en 360 och skaffade ett par Hoka One One skor. Dessa har varvats med sandalerna och troligen och hjälpt mig att hålla benen fräscha.
Nu får vi se vad 2015 har att erbjuda. Jag har lite idéer och planer men mer om det längre fram!
fredag 2 januari 2015
Sylvesterloppet 2014
För att få ihop de sista kilometerna för att komma upp i 700 km i år sprang jag Sylesterloppet i Pildammsparken i Malmö på nyårsafton. Jag var inte jättesugen på att springa, mer fåfäng för att kunna stänga året i jämna siffror.
Det räckte med den korta sträckan på 2,7km för att komma upp i rätt antal kilometer.
Temperaturen visade flera plusgrader men jag valde ändå att köra sandaler och strumpor. Lunasandals Mono för att vara exakt.
Tiden var inget visare men det var ganska skönt att få röra på sig.
2,7 km på 17:39 min. blev siffrorna.
Jag filar även på en årssammanfattning som kommer inom några dagar. Gott nytt alla!
söndag 21 december 2014
Skynda fynda, sälj-sida på bloggen.
Genom åren har jag samlat på mig en del fotbeklädnad. Det är inte alla som passar eller sitter bra på mig längre så jag gör mig av med överskottet.
Ni hittar sidan uppe i menyn och även här: Till salu
onsdag 17 december 2014
Xeroshoes Sensori Venture
Jag fick tag i ett par Xeroshoes på rea för några veckor sedan och här är vad jag tycker om dom.
Xeroshoes har funnits ett bra tag och är nog tillsammans med Lunasandals de som hållit på längst med att kränga "huaraches".
Jag har sedan tidigare ett av deras "gör-det-själv" kit (se inlägg här).
Eftersom jag alltid har haft problem med att få till en bra knytning (och för att jag är lat och helst vill dra på dom) har jag inte använt dom särskilt mycket.
Xeroshoes har utvecklats och precis som Lunasandals har de nu snörningssystem som är fasta och inte kräver på och avknytning.
Denna modellen har även en form av hälkappa som jag inte riktigt förstår mig på. (känns nästan som en klack imho)
Som sagt, Xeroshoes har utvecklats och en annan sak de trycker på är deras egenutvecklade sula i FeelTrue® gummi som ska vara extremt slitstark. (de flesta andra märken använder Vibramgummi)
En snabb vägning av en Xero och en Luna-sandal var att trots att Lunasandalens sula var mer än dubbelt så tjock vägde den 30g mindre än Xeroshoessandalen)
Det är nog här mina problem börjar. Gummit i sulan är nog jättebra och tål säkert en hel del slitage men materialet är väldigt kompakt och lite väl stelt för min smak. Visst, det går till skillnad från Lunasandaler att mer eller mindre rulla ihop sandalen och den känns följsam. Dock tycker jag att det kompakta gummit kan ge en diffus känsla av underlaget eftersom gummit inte ger efter för stenar och liknande.
En annan , enligt mig jobbig sak är att det är svårt att komma undan en floppande ljud som sandalen ger ifrån sig vid asfalt/trottoarlöpning. Man kan säkert skylla på min teknik men jag tror det kan ha att göra med storleken. Jag har strl 11 i Xeroshoes, vilket kanske kan motsvara någonstans 45-46 i våra mått. Denna ganska stora yta blir lätt fladdrig i detta material. Möjligen skulle man kunna spänna dom riktigt hårt så de slitter mer "slickat" mot foten men då brukar jag tappa känseln i tårna efter ett tag...
Det är lite synd då jag gillar Xeroshoes som sådant. De känns innovativa och utvecklar märket och sandalerna. Sandalerna är relativt billiga (ofta minst hälften av vad Lunasandaler kostar).
Tyvärr funkar de inte för mig...
Xeroshoes har funnits ett bra tag och är nog tillsammans med Lunasandals de som hållit på längst med att kränga "huaraches".
Jag har sedan tidigare ett av deras "gör-det-själv" kit (se inlägg här).
Eftersom jag alltid har haft problem med att få till en bra knytning (och för att jag är lat och helst vill dra på dom) har jag inte använt dom särskilt mycket.
Xeroshoes har utvecklats och precis som Lunasandals har de nu snörningssystem som är fasta och inte kräver på och avknytning.
Denna modellen har även en form av hälkappa som jag inte riktigt förstår mig på. (känns nästan som en klack imho)
Som sagt, Xeroshoes har utvecklats och en annan sak de trycker på är deras egenutvecklade sula i FeelTrue® gummi som ska vara extremt slitstark. (de flesta andra märken använder Vibramgummi)
En snabb vägning av en Xero och en Luna-sandal var att trots att Lunasandalens sula var mer än dubbelt så tjock vägde den 30g mindre än Xeroshoessandalen)
Det är nog här mina problem börjar. Gummit i sulan är nog jättebra och tål säkert en hel del slitage men materialet är väldigt kompakt och lite väl stelt för min smak. Visst, det går till skillnad från Lunasandaler att mer eller mindre rulla ihop sandalen och den känns följsam. Dock tycker jag att det kompakta gummit kan ge en diffus känsla av underlaget eftersom gummit inte ger efter för stenar och liknande.
En annan , enligt mig jobbig sak är att det är svårt att komma undan en floppande ljud som sandalen ger ifrån sig vid asfalt/trottoarlöpning. Man kan säkert skylla på min teknik men jag tror det kan ha att göra med storleken. Jag har strl 11 i Xeroshoes, vilket kanske kan motsvara någonstans 45-46 i våra mått. Denna ganska stora yta blir lätt fladdrig i detta material. Möjligen skulle man kunna spänna dom riktigt hårt så de slitter mer "slickat" mot foten men då brukar jag tappa känseln i tårna efter ett tag...
Det är lite synd då jag gillar Xeroshoes som sådant. De känns innovativa och utvecklar märket och sandalerna. Sandalerna är relativt billiga (ofta minst hälften av vad Lunasandaler kostar).
Tyvärr funkar de inte för mig...
torsdag 4 december 2014
Lunasandals Mono - en snabb titt
Förra helgen var det Black Friday vilket innebär en massa rabatter framför allt i USA.
Jag passade på att klicka hem två par sandaler, Lunasandals Mono samt ett par Xeroshoes Sensori Venture.
Lunasandalerna landade med FedEX idag vilket jag tycker var snabbt marscherat!
De kostade i vanliga fall $90 men med rabatten; $67.50 + $15(frakt) = $82.50 totalt.
Som vissa kanske vet är jag ett stort fan av Lunasandals och detta är mitt fjärde par.
Modellen Mono är 10mm tjock, kanske i tjockaste laget när det kommer till sandaler. Det kan dock vara skönt när det är stenigt underlag.
Det jag gillar med Lunas sandaler är framför allt Vibramgummit i sulan. Efter ett dussintal mil är de i princip formade efter foten och de blir bara bättre ju mer de används. I början är de dock helt platta.
Mitt senaste par innan dessa (Venado) är riktigt sköna nu, ca 1,5 år senare. De har dock en fotbädd av skinn som jag inte vill riskera bli torr och sprucken i regn och snö. Detta var också en anledning till att jag investerade i ett par nya.
Jag har tidigare klagat på att hälremmen halkar ner ibland och fått snöra dit en extra rem. Detta har nu Luna också uppmärksammat och tagit fram en "tech strap" som man kan spänna fast vid hälen.
Sulan är mönstrad till skillnad från Venado vilket också har sina fördelar.
Fotbädden har ett annat gummi än sulan, MGT (Monkey Grip Technology) och har riktigt bra fäste mot fotsulan. Det ska även vara bra i våt och lerig terräng.
Allt som allt är det en robust och välgjord sandal. Den sitter bra på foten och det är ett stort plus med techstroppen.
En nackdel skulle vara att sömmarna på remmarna på vissa ställen känns och skulle kunna ge blåsor.
Jag tog en sväng med dom nu i eftermiddags och de gjorde mig inte besviken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






