Wow! Dagens korta spontana runda tog sig helt otippat upp på topp tre listan över bästa pass ever.
Jag blev inspirerad av en barfota trail run video länkad hos Alan idag. Kände på väg hem från jobb att jag bara var tvungen att ge mig ut och springa.
Var ute med brorsan i söndags och tog en runda runt parken i de nya badskorna. Knäet kändes av lite samt smalbenen..
Var lite rädd över att knäet eller benhinnorna skulle skrika idag men det fick bära eller brista, en kort "känna av läget" runda kan man ju alltid dra till med - känningarna uteblev helt och hållet.
Om detta hade att göra med att jag återigen tagit av mig skorna helt och hållet låter jag vara osagt men det känns faktiskt som mina besvär alltid visar sig när jag har något på fötterna. Jag kanske rent av är är för dålig löpare för att springa med skor? ;)
Jörgen skrev en kommentar idag om hur han gått över till att hålla 180steg per minut och på så sätt lyckats springa skadefritt under ett helt år. Det ligger något i det här med kadensen helt enkelt.
Jag började springa utanför porten så fort Runkeeper hittat GPS-sateliterna. I lurarna fick jag hjälp av Tim Armstrong - Inner City Violence att hålla tempot Det gick oförskämt bra att springa idag. Jag nästan i zen-liknande tillstånd svävade fram över trottoarerna. De första fem minutrarna gick i 6:02min/km tempo, sjukligt snabbt i min värld. Under perioder kröp det även ner under 6min/km! Hade det inte varit för att jag glömde slå av Runkeeper när jag kom hem hade jag nog snittat under sex minuter per km på hela passet.
Rundan blev inte särskilt lång eftersom jag inte sprungit barfota ute på ett tag och för att jag var rädd att reta upp benen.
Summering:
Sträcka: 2:18km
Tid: 13:07
Snittid: 6:02min/km
Bäddar in videon jag nämnde:
Kul att det gick bra för dig och kul att bli omnämnd.
SvaraRaderaAngående kadensen så får jag kanske sätta min historia i sitt sammanhang. Under tonåren hade jag en väldigt ensidig träning. I princip en och samma runda och jag sprang alltid i maxfart tills jag kände blodsmak, typ. Jag gjorde milen på 40 min och det är väl helt ok med tanke på mitt korkade upplägg. Sedan gav mina knän upp. Jag försökte att springa av och till men det var först 15 år senare som jag kunde ta upp löpningen på allvar igen.
Den stora lärdomen för mig var variation. Inte bara träna löpning ("core" har visat sig nyttigt för mig), tillräckligt med energi, vätska, olika tempo, mycket prattempo, olika rundor, olika skor, olika underlag, inte alltid mäta allt till döds (jag har /en/ referensrunda där jag stämmer av min form, i övrigt mäter jag inte), leker med min träning, springer baklänges, försöker att hitta tillbaka till glädjen, inte träna för ofta, inte för hårt, inte för långt, fokusera på välbefinnande, ge fingret till tiderna och inrutade träningsprogram och så vidare. Jag ska kontrollera min träning. Inte tvärt om. Jag ska ha kul, hinna med annat i livet och jag ska må bra.
Det enda jag kan säga är att det har fungerat för mig.
Kadensen är en del av allt det här. Jag är lång, tog väldigt långa steg och det var säkert en del av förklaringen till mina dåliga knän. När jag skulle köpa skor och hade dåliga knän så fokuserades det mycket på hälen. Det slutade med att jag fick ett par rejält uppbyggda stabilitetsskor. Idag känns de som högklackade skidpjäxor utan löparglädje.
Det konstiga är att butikerna pratar så mycket om hälen när eliten /inte/ springer på hälarna. En av mina tankar för att närma mig barfotarörelsen var för hitta tillbaka till glädjen men också för att ändra mitt löpsteg. Det är lättare sagt än gjort. Jag gjorde det genom att mäta och öka kadensen till 180bpm (för då hinner jag inte sträcka på benet och landa på hälen), hålla prattempo och ge fingret till tiderna.
Återigen... det fungerade för mig.
Sedan har jag hört många andra prata om hög kadens, syresättningen till av musklerna, sänkt skaderisk och så vidare men det får stå för dem =)
Det blev en lång kommentar. Jag är hemma från jobbet, har tråkigt, inser att jag pratar på som min pappa kan göra ibland men jag hoppas att det kan glädja någon =)
Lycka till!!!
Hej igen! Tack för att du delar med dig! Det är verkligen kul att höra folks upplevelser och framsteg.
SvaraRaderaDet där med eliten och vanligt folk har jag hört mer än en gång. Förståsigpåarna säger att "vanligt folk" inte är tränade nog att springa på framfoten, för hög belastning och rekommenderar uppbyggda skor. Min fundering är då om hur de duktiga löparna lyckats med detta...Träning? Om man då som vanlig motionär inte "får" springa i sådana skor/utan skor får man ju aldrig den träningen? Ond cirkel...
Jag höll också upp med mätandet ett tag eftersom det förstörde det roliga. Man ville få ihop kilometrarna för veckan och se resultaten och blev stressad av det. Jag sprang ett längre tag utan gps:en men har nu så smått börjat igen mest för att hålla lite löpande koll (hoho) på hastigheten så att jag inte kör allt för fort. Musiken kom tillbaka för att lättare fokusera på kadensen.
Härligt! De passen man ger sig ut på utan förväntningar brukar överraska en :)
SvaraRadera