Det man måste träna upp, i min mening är förmågan att känna av hur fötterna mår och reagera utifrån detta.
Jag har sprungit barfota nu sedan våren 2010 och även gjort detta i snö och minusgrader. Detta har gått ganska bra då jag inte överdrivit utan lyssnat på kroppens signaler. Som kallast har det varit minus tio grader. Då fick jag lätt känselbortfall i en tå samt ett par rejäla köldblåsor. Tänkte lite kort dela med mig av mina erfarenheter.
[caption id="attachment_1024" align="aligncenter" width="179" caption="Sylvesterloppet Malmö 2010 - Barfota"]
[/caption]Smärtan av kylan är kroppen som signalerar "kallt, kallt! Se till att få in oss i värmen så vi inte förfryser!"
Däremot brukar ju kroppens signaler kicka in i god tid för att man ska reagera innan man tar skada.
Jag brukar känna av ett par olika stadier.
- Till en början är det oftast riktigt kallt och man kan känna det som lite panikartat (vanligtvis under noll grader).
- Efter ett tag går det över till en form av tolererbar smärta (eller kraftig feedback som jag brukar säga ;) ). Här känns det ganska mycket men man klarar av att springa. Stenar och ojämnheter uppfattas tydligt och gör lite ondare än vid milt väder <- bra tecken, kommer till detta.
- Det sista stadiet, som jag inte upplevt fullt ut som tur är - Man tappar känsel eller upplever en varm brännande känsla - risken för köldskador är överhängade. Har det gått så här långt gör det inte ont på samma sätt längre. Fötterna domnar bort och man känner inte grus och liknade på samma sätt.
Det gäller givetvis att sluta innan man kommer till det sista stadiet. Att springa i minusgrader, eller kallt väder över huvudtaget är inget jag rekommenderar om man inte sprungit barfota ett tag. Det gäller att vara hyfsat säker i sitt steg och att slappna av. Även om man inte befinner sig i det tredje stadiet är det lätt att spänna sig. Det kan också vara så att kylan har en lätt bedövande effekt som kan påverka steget (man kan börja skjuta ifrån och skapa mer friktion än vad man känner av -> blåsor)
[caption id="attachment_1018" align="aligncenter" width="179" caption="Blåsor orsakade av löpning i minusgrader"]
[/caption]Efter passet är det inte ovanligt att man känner en brännande känsla, precis som när man frusit om fingrarna och kommit in i värmen. Det råder blandade meningar om man ska spola varmt eller kallt vatten på nedkylda kroppsdelar. Personligen, om olyckan inte är framme och frostskador inte drabbat tårna tycker jag att det känns bättre att börja spola kallt vatten på tårna och gradvis öka värmen än att spola varmt vatten.
(OBS jag är inte läkare och ger inga medicinska råd, endast mina personliga reflektioner)
Själv började jag läsa på och experimentera med barfotalöpning (löpning/motion över huvudtaget) när det endast var ett par plusgrader ute. Eftersom jag var orolig över just minskad känsel på grund av kylan började jag med skor.
Sådär det var vad jag hade att säga om att springa barfota i minusgrader. Har ni frågor får ni gärna ställa dom nedan i kommentarerna!
Är det någon annan som springer barfota nu i vinter, dela gärna med er av era erfarenheter!
Man ska vara ganska försiktig med köldskador, tänk på att det är väsentligen detsamma som brännskador. Indelningen är samma, så köldblåsorna är en ytlig 2:a gradens köldskada motsvarande brännblåsor.
SvaraRaderaHar man en konstaterad köldskada ska man bort från kyla och fukt, packa in foten i exempelvis filtar, och på grund av risk för vävnadsskada ska man inte gå på foten. Av samma anledning ska man absolut inte massera. Man ska heller inte försöka aktivt värma upp foten förrän man är i en varm miljö eftersom vävnaden far väldigt illa av att frysa, tina och frysa igen. Ska man spola med vatten ska det vara ljummet men max 40 grader.
Det finns också en risk att man permanent skadar mikrocirkulationen i tår/framfot och får Raynaud-fenomen ("vita tår"). Jag tror även att hälsoeffekterna av att springa barfota blir ganska små när kylan ger så pass nedsatt känsel. Våtskor i neopren eller någon typ av minimalistskor är nog det minst dåliga (och jämfört med kalla, bedövade fotsulor borde det bli någorlunda likvärdigt); för min del försökte jag med barfota fram till november men nu kör jag på minimalistsko-varianten. Jag kortar dock löpsträckan eftersom jag bara kan springa 2/3 så långt i skor som barfota. Nånting med steget som jag aldrig lyckas få till utan full känsel från fotsulan...
Tack för din informativa kommentar doktorn!
SvaraRaderaJa, tack vare sämre känsla är det inte speciellt lönt att springa så långt när det är så pass kallt ute. Personligen gillar jag inte det särskilt mycket utan har mest gjort det i experiment/macho-syfte ;)
Du har väl sett "Iceman"? http://youtu.be/madoDvtKEes
Intressant det där med skor. Jag känner detsamma, nästan. Jag kan springa lika långt men får ta det rejält lugnt om jag inte ska dra på mig smärtor i underbenen. Just "skor" är värst. Sandaler/huaraches är något bättre av någon anledning.
Har ju varit barfota + löpare sedan "urminnes" tider. Kylde man ner fötter och händer också så var det inte ens ljummet som gällde från start. Man ökade vattentemperaturen allt eftersom. Har klarat mig hittills.
SvaraRaderaSjälv anser jag nog minimalistiska skor vara sämsta möjliga.
Bäst för mig och de jag känt och känner är nog stora vanliga löparskor. Ju större desto mer luft i dem.
Med sådana skor har jag sprungit timtals i till och med snöstorm utan problem.
Annat viktigt : jämn fart.
Iceman var ju grym, tack för tipset! Jag vill ha hans autonoma nervsystem :)
SvaraRaderaAngående vad man ska ha på fötterna tror jag inte vi kommer att få något "facit" på länge till, tveksamt om det ens är möjligt när det verkar vara så grymt mycket variation. Det vi vet hyfsat säkert är att *extremt rutinerade* barfotalöpare har likadant steg i fivefingers som barfota, men för min del är det verkligen inte så (hur jag än försöker i alla möjliga fotbeklädnader så känns steget annorlunda, och jag blir trött i intrinsic-musklerna i fotsulan). Ska testa huaraches någon gång!
Marathonkg:s tips låter klokt och borde kunna fungera för de flesta, men för just mig är dämpade löparskor ren underbenstortyr som får gamla senskador att göra ont i flera veckor efteråt, så jag har accepterat minimalist-dojor som "the lesser of two evils" under vintern.
Jag springer i mina Vibrams på löpband när det är snö. Förstår inte riktigt poängen med att springa barfota ute nu.
SvaraRaderaNaken hud + is och snö känns som en dålig kombo oavsett hur stor koll man har på hur fötterna reagerar. Varför köper du inte ett par barfotaskor att använda under vintern?
Hej Erik, tack för din kommentar!
SvaraRaderaJag har faktiskt en uppsjö av "barfotaskor" allt från sandaler, till vibrams , vivo barefoot och Merrells. Använder dessa ibland när sulorna är slitna eller när jag ska springa längre rundor i kallt väder.
Att springa barfota i minusgrader är inget jag gör varje dag. Ser det mest som en utmaning, lite som barfotalöpning i övrigt.
Det du skriver om att inte fatta poängen har jag hört om barfotalöpning i stort (barfota som i utan skor alltså). Vi finner alla tjusningen och utmaningen i olika saker :-)