[/caption]Nu är det ungefär en vecka sedan jag sprang sist och känner verkligen för att ge mig ut nu!
Jag har sett till att vila foten så mycket som möjligt och det känns lite bättre nu.
Nu har det i och för sig blivit en hel del promenerande men inget som irriterat.
När jag läser mina rss feeds hittar jag passande nog ett inlägg hos Runblogger där han skriver om vanliga skador som man kan dra på sig som barfotalöpare/minimalistlöpare, framförallt metatarsalfrakturer och vad de beror på. I inlägget länkas det till en annan blogg där ämnet tas upp
Metatarsalbenen och framförallt det andra benet ( det längsta) utsätts för högst påfrestning och är ofta det som drabbas av frakturer.
Teorin är som man vanligtvis brukar höra; att musklerna utvecklas snabbare än skelettet och att detta leder till stressfrakturer.
Det nämns också att överbelastningen kan bero på för mycket frånskjut i steget. När man springer barfota/pose/minimalistiskt finns ju inte själva frånskjutet utan foten ska lyftas upp under kroppen.
Just detta tror jag kan vara mitt problem, inte minst då jag brukar få lite hårdare hud/nästintill blåsor i mitten av trampdynan. Detta är tecken på friktion som bland annat kan uppstå av att man aktivt skjuter ifrån i steget.
En annan intressant detalj är att enligt ett par (för visso anekdotiska) observationer är det inte ovanligt att dessa skador uppkommer flera månader efter övergången till barfota/minimalistisk löpning.
Imorgon tänker jag ge mig på en testrunda för att se om det lugnat ner sig. Fokus ligger på att ta det riktigt lugnt och försöka hålla mig under 6:45min/km. Just hastigheten har börjat öka på senaste tiden vilket även ökar påfrestningen på ben och fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar