lördag 22 maj 2010

Dagens inköp, ny rygga

Eftersom mina löpartights inte har några bra fickor och jag gärna vill ha med mig backup-skor om sulorna skulle råka ut för något, tog jag en runda till Stadium för att kolla utbudet.

Jag har fram till nu använt en gammal Eastpak ryggsäck som sett bättre dagar.. Remmarna som är lite lätt gummerade på insidan är nu helt glatta och ganska jobbiga att ha på axlarna..

Jag har kollat lite forum angående just löparryggsäckar fast det känns ju lite pinsamt att köpa något för över 500 spänn när jag inte ens tillryggalägger mer än ett fåtal kilometer per löprunda. Jag har sneglat på Haglöfs Ace S (som går loss på typ 600;-...) på 5liter men det hade nog varit i minsta laget..

Stadium to the rescue! Jag hittade en 12L Everest ryggsäck för 199;- som fyller alla mina krav; under 20L, nätt och lätt, snygg och sitter bra. Det jag dock ändå hade velat ha som fattades var ett spännband över bröstet.. Då detta är lätt fixat med lite kardborreband fick det gå.
Väskan har sammanlagt 7 utrymmen och kommer kunna hålla både skor, nycklar och telefon!

Voilà:

Fram:



Bak:

torsdag 20 maj 2010

En räddande ängel

...Är sambon det! Hade det inte vart för all schysst fotmassage jag fått hade det definitivt varit mycket jobbigare att återhämta sig efter barfotapassen!

En rolig detalj är att jag ALDRIG kunnat få fotmassage innan jag började med barfotagrejjen. Mina fötter var extremt lätt-kittlade och jag vände mig i plågor de gånger någon tog på fötterna/tårna.

Sedan halvtimmespasset i söndags har sulorna varit riktigt ömma och huden ganska hård. Igår kväll filade jag lätt "kanterna" av trampdynorna och avslutade med en riktigt fet kräm som jag glömt namnet på.. används tydligen på småbarn... luktar gamla motorer gör det också.. ;)

Funderar på att ta en runda i Fiverfingersen i kväll, eftersom det var ett tag jag sprang i dom nu. Fotsulorna känns helt OK idag, dvs de gör inte ont.. Däremot känns som lite råa/ömma när man trycker på dom. Att köra helt barfota på Blodomloppet på tisdag känns inte helt rimligt dessvärre...

söndag 16 maj 2010

Nytt personbästa

Jajjemen! Barfotaknatande i kvarteren: 4,3km på lite mer än en halvtimme. Detta är både längdrekord och tidsrekord(ja, inte hastighet men antal sammanlagda minuter på löpande fot). Fötterna känns helt ok. Dom är möra och denna gången känner jag även av lite i vaderna och i höfterna.

Det är verkligen kul att känna att det går framåt och jag tror även jag gör rätt som tar det lugnt med passen. Planen är att minst ta två dagar paus (nu innan loppet blir det nog minst tre dagar mellan passen och inte så här långa).

Idag blev det lite stretch för en gång skull, caveman-style. Jag stretchar annars aldrig utan ser endast till att va mjuk i lederna innan jag börjar passen (går lite, gör lite tå-pushups och några höga knän). Just "sitta-på-huk-med-hälarna-i"-stretchen gör jag lite då och då även till vardags då det känns skönt och bra helt enkelt :)

Förutom en begynnande blodblåsa på ena trampdynan känns sulorna som sagt riktigt ömma. Trots ruffa asfaltsstråk och grusvägar så har jag lyckats undvika att trampa på nått vasst.

Spring på!



(wow, över 500 besökare nu!!)

tisdag 11 maj 2010

Jikes! Bara två veckor kvar!

Slog ett öga på kalendern och idag är det exakt två veckor kvar till Blodomloppet!

Som det ser ut just nu pallar jag nätt och jämt 3km.
Det jag dock har märkt är att jag oftast efter mina pass känner att jag skulle kunna trycka ut lite till. Hittills har jag endast kört runt en 15-17 minuters rundor helt utan stop, vilket skulle kunna betyda att jag i värsta fall skulle kunna gå ett par hundra meter och knata på den sista biten.
Loppet är 5km, vilket jag hört många lyckats springa utan någon träning alls... Jag får skylla på att jag vårdar fötterna ömt och tar det lugnt. Hellre undertränad än övertränad som jag läste någonstans!

Vad gäller tiden har jag inte något speciellt mål. Att fullborda hela sträckan är det enda jag egentligen är ute efter ;)
Skulle jag sen räkna på det så vet jag ju att jag promenerar 2,5km på mellan 25-30min. Så låt säga att jag i alla fall vill komma i mål under 50min!

Hm..jag funderar lite... Tanken är att jag ska köra med mina Fivefinger eftersom jag inte riktigt vet hur väglaget ser ut... Det hade dock vart fett att pinna på helt barfota! Fötternas skin är påtagligt tjockare än när jag började så helt otänkbart är det inte... hm...tåls att tänka på!

fredag 7 maj 2010

Det går framåt!

Två barfotarundor denna veckan. Inga extrema pass, runt 2-2,5km per runda.

Det känns som jag börjar komma in i lunken utan skor nu.

Båda rundorna gick helt ok. Sulorna vs. flåset är ganska jämna dvs. fotsulorna blir lite ömma men även kondisen säger till när det är dags att varva ner.
Lite intressant är att fötterna verkar ha blivit lite mer köldtåliga också :)

Gårdagens tur blev bl.a. genom parken. Jag sneddade över en gräsplätt för att slippa den ruffaste asfalten på gångstigen. Trodde faktiskt att det skulle va mer "stickigt" att springa bland kvistar och rötter men det var inte så farligt.
När jag väl kom ut på den lite finare cykelbanan på andra sidan märkte jag att något fastnat under foten. Efter att ha knatat på en 10-20m och det fortfarande inte lossnat fick jag som hastigast stanna till och dra handen under foten. Jag märkte snabbt att jag inte fått bort vad det än var där satt. Fick stanna en andra gång och denna gången kolla under foten. Det visade sig att jag trampat i någon form av kåd-drypande frögrejjer när jag sprungit över gräset. Jag pillade bort de värsta bitarna men själva kådan satt kvar till dess att jag kom hem.

Hur känns det då så här långt?
Fötterna känns helt ok. Det är dock lite ömt under trampdynorna efter ett pass och ibland även dagen efter. Inte så värst många blåsor heller. Eller rättare sagt dom få som dyker upp gör inte speciellt ont. Huden har tjocknat en aning.

Jag ser till att försöka ta två dagar vila nu i början så man inte åker på en blåsning. Jag har även märkt att det kan ta lite mer än en dag innan man känner av träningen.

Jag försöker gå lite lugnare också (sätta ner foten så att man inte primärt landar på hälen). Både Fivefingersen och simskorna funkar nu ganska bra även vid promenader. Har inte provat att gå så långt då jag inte vill riskera något som hindrar löpträningen.
Det är dock fortfarande lättare att springa än att gå i de minimalistiska skorna.
Sedan ett tag tillbaka har jag uteslutande använt antingen fivefingersen eller simskorna. Undantaget har varit någon enstaka dag då jag skämt bort fötterna med conversen ;) (efter att ha känt av en svag känsla i hälen)

måndag 3 maj 2010

Så går det när man inte läser ordentligt..

Som jag nämt tidigare har jag anmält mig till två lopp nu innan och under sommaren. Blodomloppet som går i slutet av maj och iForm-loppet i augusti.. Det jag inte la märke till när jag anmälde mig till iForm var att det bara var för kvinnor.. Borde anat det när det bara va tjejjer på bilderna och så. Oh, well jag har redan satt in pengarna (290 spänn) som jag antagligen inte kommer få tillbaka.. :(

Trist!!!

Detta innebär att jag måste hitta ett annat lopp.. Troligtvis blir det Trelleborgsloppet. Även det på 5km.

Hoppas på att kunna ta en liten runda ikväll om inte fötterna/hälen börjar ömma...

söndag 2 maj 2010

Första rundan helt barfota

Tjo!

Efter att ha haft lite känningar i höger häl och varit bortrest över helgen med god mat och dricka tog jag en väldigt lugn runda igår kväll för att känna av läget i fötterna. Jag tror även att jag är lite allergisk alternativt börjar bli förkyld då det känns lite skumt i halsen.

Jag började rundan barfota och hade med mig simskorna i handen (dom är lättare att dra på under rundan än fivefingersen..). Det blev lite mer än en engelsk mile och hela rundan var utan skor :)

Ett tag trodde jag att jag skadat trampdynan då en stickande känsla kändes under ett par hundra meter. Det visade sig bara vara en väldigt liten sten som bestämt sig för att haka fast under vänster fot ;)
Även om stenen satt fast så verkar den inte ha punkterat huden då jag inte längre ser var den satt fast.. Jag antar att trampdynorna börjar tjocka till sig.

Det är verkligen riktigt skönt att springa på trottoarer med dom där klinkers-liknande plattorna, lena och även lite ljumma i vårsolen!
Efter rundan väntade jag mig fler begynnande blåsor eftersom där var ett par ruffa partier runt parken. Det enda jag upptäckte var en liten nätt blåsa på en av tårna som jag knappt upptäckte.

Keep on running!