måndag 6 juni 2011

En runda i skogen

Testade på att springa lite kuperat idag med brorsan. Vi stack till bokskogen i Torup.
Det var väldigt varmt idag och kanske inte det mest strategiska att ge sig ut strax efter lunch. Tror det låg på runt 28 grader eller nått. Eftersom jag har haft lite känningar i högra ljumsken de senaste passen tog vi och började 3km slingan.
Det är riktigt roligt att springa i skogen i jämförelse med den ack så flacka stadsmiljön jag är van vid. Detta innebar inga särdeles imponerande hastigheter. På fötterna blev det Merrell-skorna eftersom jag inte visste hur underlaget såg ut.

Brorsan fick känningar i vad och hälsena så 3km:aren fick räcka för honom. Jag kände att jag hade lite mer att ge så det fick bli en runda till, fast på 2km slingan. Då kunde jag inte hålla mig, det blev barfota. Skogsstigarna längs slingan är av blandad kvalitet. Allt från mjuk stig till jobbigt grus.
Efter skogsbesöket stannade vi till på en övergiven parkeringsplats och snaggade till mig ty håret mitt är på tok för långt för dessa temperaturer. Brorsan hade med sig en batteridriven trimmer.

[caption id="attachment_1586" align="alignright" width="179" caption="Nyklippt och nysprungen"][/caption]

Lite data från Runkeeper (som verkar vilja fungera mer och mer för varje gång nu förutom att den kortar ner sträckorna en aning...)

Distans: 2,85km (3km)
Tid: 21:11
Snittid: 7:26min/km  (7:03)


Distans: 1,89km (2km)
Tid: 14:07
Snittid: 7:29min/km  (7:03)


 

söndag 5 juni 2011

Recension - Merrell Trail Glove



Först av allt vill jag tacka Anders och Roger på Fotkultur som försåg mig med ett par Trail Gloves för utvärdering!

För er som inte orkar eller vill kolla videon summerar jag lite kort i slutet av inlägget.







 

Några bilder
[gallery exclude="1572"]

Summering:

Merrells Trail Glove är nog de absolut skönaste skor jag gått i, vanliga som "barfota"/minimalistiska.
De är möjligen inte de mest minimalistiska trots sin tunna sula, Fivefingers KSO/Classic är till exempel ett bättre alternativ om man vill ha mer "känsla". Till Merrells försvar är Trail Glovesen terrängskor och den mönstrade sulan har bättre grepp.

Fördelar:
*Bra och följsam design  (sitter som en handske!) vilket minimerar risken för stukningar.
*Luftig och välventilerad ovandel.
*Stabil sula för obanad terräng utan att för den delen tappa markkänslan.

Nackdelar:
*Den tajta passformen kan skava i hålfoten om man har en bred fot
*Inte så minimalistisk som andra "barfota" skor. Sulan kan uppfattas som för tjock.
*Priset (~1100;-) är i saftigaste laget.

lördag 4 juni 2011

Barfotabarn får starkare fötter

[caption id="attachment_1556" align="aligncenter" width="640" caption="Jag och Marcus efter dagens barfotaintervaller i Pildammsparken"][/caption]

..Löd rubriken i dagens Sydsvenskan (Del A 2011-06-04).
Däremot var budskapet lite tudelat. Det är fotterapeuten Christine Fritzon som blivit intervjuad - Spring barfota så mycket det går! säger hon och det kan åtminstone jag hålla med om. Sedan läser man i första stycket i artikeln att hon uppmanar föräldrar att köpa "fotriktiga" skor som är väl uppbyggda i hålfoten. Hon ger inte mycket för det populära basketskorna i tyg som är helt platta.
-Har man möjlighet att springa barfota så är det toppen för fötterna (citat).
Hon påpekar att man också härdar fotsulorna genom stimulansen man får av att vara barfota och stärker fötterna.

Ja, vad säger man.. Budskapet är till största delen pro-barfota vilket jag gillar och vem vet, det kan ju vara så att artikelförfattaren missuppfattat eller felciterat. Hur funkar annars logiken om fötterna fungerar bäst barfota men att man ska ha "bra" skor med väluppbyggda hålfötter?

Uppdatering: Det var ett reportage med samma fotterapeut på TV4 igår: http://www.nyheterna.se/1.2164306/2011/06/04/barnfotter_mar_bast_utan_skor

Dagens övningar innefattade i övrigt intervaller i parken med Marcus. Jag har inte kört med intervaller innan. Kanske för att jag inte gillar när det är tungt och motigt ;) Det är nog ändå det som krävs om jag ska komma någon vart med löpningen. Om inte annat för att höja hastigheten något.
Två veckor kvar till Malmömilen!

//Martin

torsdag 2 juni 2011

Långledigt igen!

Då var det dags för lite skön långledighet igen. En halvdag igår och en klämdag på fredag - Najs!!

Vi började dagen med en skön barnvagnspromenad i parken. Lillkillen har kommit över sin barnvagnsfobi till sina föräldrars stora lycka. Det börjar nämligen bli tungt att bära omkring på honom numer, även i sjal. ;)

Det var riktigt varmt väder och solen gassade. På eftermiddagen passade jag på att springa samma tur. Kul med en ny runda.

Testade att återigen installera Runkeeper och nu verkar den ha lättare för att hitta GPS-satelliterna...

Men usch! Det var nog en av de absolut värsta rundorna jag sprungit hittills. Tiden var dock inom felmarginalen (snitthastighet på 06:15min/km) men det var outhärdligt tungt. Det blev tre promenadpauser också.. Kändes riktigt urkass. Ingen energi, svetten sprutade och det var uppriktigt sagt skittråkigt att springa.
Ibland är det svårt att inse att man avverkat så långa sträckor som  man gjort när en knapp 4km runda känns som rena döden...

När jag väl kommit hem, varvat ner och duschat kändes det genast bättre. Jag antar att jag inte var beredd på hettan..

Summering

söndag 29 maj 2011

Livet efter Göteborgsvarvet..

Haha, jag var bara tvungen. Aningens pretto och dramatisk titel ;)

Läget är stabilt en vecka efter mitt första barfota halvmarathon. Kroppen känns bra och fötterna likaså. Dock känner jag av såret efter den inborrade stenen i höger trampdyna... Hoppas där inte sitter kvar nått skit.

Igår fick jag en tweet från Marcus där han frågade om jag var sugen på en runda i Pildammsparken. (Marcus sprang för övrigt sitt första barfotalopp på Blodomloppet i förra veckan!!). Jag tänkte ändå ta en runda för att känna av läget så jag gav mig iväg. Tanken var att prova ett par nya skor (kommer en recension framöver!) men det blev bara på vägen dit och hem. Kunde inte motstå att springa barfota i parken :)

Det var dock inte helt lätt att navigera på stigarna där. Det som skulle bli en lagom parkrunda blev en barefoot extreme challenge på sina ställen. Dom har av någon outgrundlig anledning lagt grovt grus /makadam på stigarna i parken :(
Visst det är bra för att härda fotsulor med men så gott om "naturstigar" hittar man inte i stan....

Det blev; 2.89km i 6:19 tempo. Sen blev det väl en halv kilometer i skor ;)

Jag tar det nog lite lugnt med att springa barfota till trampdynan lugnat ner sig.
Jag känner även en lätt överansträngd muskel i övre framsida av låret, eller möjligen ljumsken på höger ben vilket ska få lov att lugna ner sig.

Over 'n out..

torsdag 26 maj 2011

Göteborgsvarvet 2011 (del 2)

Här kommer del 2 av min rapportering av Göteborgsvarvet 2011. Här kan du läsa del 1

Det känns ganska spännande att stå i startfållan tillsammans med alla andra löpare. Fullt med folk framför och bakom.

[caption id="attachment_1518" align="aligncenter" width="300" caption="I startfållan"][/caption]

Jag tog nu av mina fivefingers och stoppade ner dom i ryggsäcken. Mina två nya löparvänner blev lite paffa och såg lite skeptiska ut ;)

Vips så var det igång! Jag hade inte hört startskottet men folk började röra på sig så det var bara att hänga med. Solen sken och vinden var härligt sval.

Vi tuffade på ut från startområdet och genom parken. Jag tog det riktigt lugnt. Redan i början hade jag börjat dra mig till höger för att släppa förbi alla de snabbare löparna.
På väg ut ur parken sprang man över ett glapp i asfalten, ett par meter med grus och sten. Inte för att detta brukar vara något problem.
Efter ett 10-20 tal meter senare kände jag hur det sved och stack lite under höger fot.....

Det är säkert bara en liten sten som satt sig och som ramlar av snart tänkte jag, inga problem!
Efter en kilometer kändes det fortfarande. Jag stannade till som hastigast och kollade läget. En röd prick med lite blod. Jag drog fingret över och kände inte sten eller glas. Jag fortsatte.

Det fortsatte att göra ont men övergick i en dovare variant allteftersom vi sprang vidare.
Jag vill inte behöva bryta tänkte jag. Jäkla skit det får inte ta slut redan efter ett par kilometer! Tankar om att fråga åskådare om de möjligen hade en synål eller gem på sig kändes mer och mer lockande...

Tillslut fick jag en snilleblixt, trög som jag är. Nummerlappen sitter ju fast med fyra säkerhetsnålar!
Vägen just där var kantad med stenbänkar så jag hoppade av och satte mig ner med nålen i högsta hugg.
Jag började med att sticka den lätt rätt in i såret. Mycket riktigt, jag kände något hårt. Efter lite grävande och petande lyckades jag bända ut en liten sten (ca. 2mm i diameter).
Jag stack fast nålen i tröjan igen och började jogga igen. Smärtan var i princip helt borta!
4km skylten passerades.

Det var fullt med publik längs i princip hela sträckan. Flera orkestrar spelade och folk hejade. Underbart stöd :)

Vi passerade Älvsborgsbron. Det var en mäktig känsla att springa över bron! Jag kan bara föreställa mig hur det känns att springa Broloppet och korsa Öresundsbron..



[caption id="attachment_1521" align="aligncenter" width="300" caption="Där var flera orkestrar längs vägen"][/caption]

 

Efter ungefär 7-8km började det för första gången kännas tungt men det var bara att fortsätta.
Fötterna kändes bra och kroppen gjorde inget väsen av sig i övrigt.
Jag har aldrig fått så många kommentarer när jag sprungit förr. Det blev även flera små konversationer med medlöpare om hur det kändes. Några frågade om jag förlorat ett vad.

När jag närmade mig Götaälvbron (~14km) började asfalten bli riktigt sliten. Inte outhärdlig men definitivt tuff. Jag var beredd med mobiltelefonen när jag passerade 14km skylten, gränsen för mitt personliga barfotarekord hittills!

 



Det längsta jag hade sprungit barfota hittills

[bambuser id=1675015]


Det var lite knäckande att bara precis bredvid på andra sidan räcket var det mjuk och fin asfalt på cykelbanan...


Asfalten blev inte mycket bättre resten av loppet. Det blev till att försöka springa på de vita sträcken där det gick. Jag sattes verkligen på prov!


Jag hade redan i förväg bestämt mig för att inte dricka av energidrycken. Det är ju inget jag använder annars så varför experimentera under ett lopp?
Det blev som på Sydkustloppet; jag glufsade glupskt i mig av allt som bjöds. Tog till och med druvsocker som delades ut längre fram på banan.


 




[caption id="attachment_1484" align="aligncenter" width="179" caption="Mugg-träsk"][/caption]

Eftersom det redan sprungit tusentals löpare innan min startgrupp hade pappmuggarna trampats ner till en grå massa vid vätskestationerna.
Det var svalt och skönt att tramp igenom i alla fall.


Jag minns inte om detta var närmre slutet eller lite längre tillbaka men en sträcka sprang man längs en allé. Asfalten var nog det värsta jag någonsin varit med om. Som tur var låg där kullerstenar i två rader i mitten som jag trippade fram på.
Eftersom man måste vara aningens mer fokuserad när man springer utan skor tog detta rejält på krafterna.


Till slut kom vi fram till Avenyn och det var inte många kilometer kvar!
Nu hade orken nästan tagit helt slut, liksom fötterna. Att ta på sig skor nu fanns inte på kartan!


Vi återvände till parken där vi startat och sedan in på idrottsarenan och den sista biten i mål. Det var som kroppen nu visste att vilan var nära, muskler började svida och nästan krampa, all energi var typ slut...


[bambuser id=1675208]


Plötsligt stod jag där.. Jag hade kommit i mål och jag hade gjort det helt barfota! Jag var nära gråt. Det var väldigt känslosamt. Hade jag haft familj eller annan bekant där hade jag med all säkerhet börjat lipa.


Jag lämnade chipet och fick min medalj, ett kexchoklad och en banan.
Dags att hitta någonstans att sätta sig och kolla fötterna.
Det hade klarat sig över förväntan. Den enda blåsan som det hade gått hål på hade jag redan dragit på mig sedan innan.


Före och efter bilder:

[caption id="attachment_1481" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot innan "][/caption]

[caption id="attachment_1487" align="aligncenter" width="300" caption="Vänster fot efter"][/caption]

[caption id="attachment_1480" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot innan"][/caption]

[caption id="attachment_1488" align="aligncenter" width="300" caption="Höger fot efter"][/caption]

De enda såren jag ådrog mig var på stortårna. Två identiska skavsår som precis inte syns på bilderna. Jag kände först av dom nära jag sprang förbi druvsocker+vatten stationen  (kändes som salt FYI) ;)


Det kändes annars som att detta loppet gick snabbare än det förra men icke.  Istället för ett PB blev det ett PS (personsämsta) med hela 10 minuter. Inte för att det egentligen spelar någon roll. För det första är jag långt ifrån tränad för dessa sträckor än och för det andra var det barfota. Jag är helnöjd!!



Lite data:


5k = 37:43
10k=01:16:18
15k=02:00:30
20k=02:47:13
Mål=02:56:19


För att snabbt avrunda lyckades jag med 10min till godo hinna med det sista tåget till Malmö och slapp ta nattbussen!


Tusen tack för alla vänliga ord och gratulationer nu i dagarna. Uppskattas som tusan!!


//Martin

tisdag 24 maj 2011

Göteborgsvarvet 2011 (del 1)

Nu har jag hunnit sansa mig lite grann! Det var en spännande och framför allt rolig helg!
Man har ju nästan gått och blivit lite kändis på grund av all uppmärksamhet jag fick under denna helg (tack Henrik som tipsade GP :)  )

För er som missat blev jag intervjuad av Göteborgspostens Webb-tv, Sydsvenskan och återigen av Göteborgsposten som gjorde en uppföljning efter loppet!

Första Göteborgsvarvet avklarat, andra halvmaran i ordningen och barfota hela vägen blev det!

Jag ska försöka summera allt , vilket kan bli en lång historia. Vill gärna få med allt så det blir ett tvådelat blogginlägg, där andra posten kommer handla om själva loppet.
Jag ska försöka ha med lite bilder så ni inte tröttnar..

Nu till storyn.

Eftersom det är så ofantligt många löpare som springer Varvet tyckte jag det lät strategiskt att ta mig upp redan dagen innan. Det känns även gött att kunna sova ut och gå upp i lugn och ro och slippa de där 2-3h det tar att åka upp från Malmö samma dag man springer...

Jag lyckades dessutom få tag i ett hotellrum endast ett stenkast från centralstationen vilket underlättade logistiken.
Det blev dock inte raka vägen till hotellet. Dagarna innan jag ger mig av blir jag kontaktad av en reporter på GP som vill göra ett videoreportage inför loppet. Jag möter upp med honom precis efter jag anländer, spelar in några scener när jag springer barfota och svarar på några frågor.

Se inslaget på GP's Webb-TV

Väl framme på hotellet dumpar jag mina grejer och kollar upp hur man tar sig till nummerlappsutdelningen.
Jag spanar efter folk som såg ut som löpare och hoppar på spårvagn, Linje 1. Spårvagnsföraren hade ingen aning om var jag skulle hoppa av då jag frågade honom om hållplatsen vid startområdet så det fick bli att följa strömmen.

Efter en femton minuter ropar han ändå ut i högtalarna att nästa hållplats var "en av de hållplatserna" man kunde hoppa av på om man skulle till startområdet. Jag såg två herrar som vinkade till föraren och hoppade av. Jag trodde det var någon station till men ville inte chansa och hoppade av.
Väl på backen ser jag att de två inte verkar veta var de ska nånstans. Jag frågar om de möjligen skulle hämta ut nummerlappar och det skulle dom. Efter lite kartletande med GPS:en i telefonen frågar vi till slut en kille som pekar oss i rätt riktning. En lätt 20min promenad...

Vi har sällskap in och hämtar nummerlapparna den ene berättar att han fått startplatsen i 50-års present av den andre och att de nu tränat en hel del inför loppet.

[caption id="attachment_1496" align="aligncenter" width="179" caption="Nummerlappar och chip"][/caption]

När vi fått våra kuvert med nummerlapp och chip har vi följe ut genom mässan och småpratar om lite allt möjligt. Även om det minst 20-25 år mellan oss och vi inte har mer gemensamt förutom att vi ska springa loppet känns det som vi känt varandra länge.
Det är något speciellt med sådana här stora tillställningar ;)

Jag hade tidigare snackat med en jobbarkompis som också skulle springa och bestämt träff på en restaurang uppe i stan. Tiden började rinna iväg och efter vi kommit ut från arenan hoppade jag på spårvagnen och åkte tillbaka.

Just linje 1 gick inte riktigt på rätt håll så jag fick hoppa av på bästa stället och promenera. Det kändes inte helt optimalt att traska så här mycket dagen innan. Inräknat alla turer blev det nog en 90 minuters powerwalkande.

Det blev en hederlig kolhydratladdning i form av pasta carbonara (carborama..) och även en italiensk öl. Som ni kanske vet är jag i vanliga fall lågkolhydratare men efter en längre period av fuskande och lättja har min kosthållning på sin höjd kunna kallats kolhydratreducerad. Nåväl lite extra fyllda glykogenlager kan väl inte skada?

[caption id="attachment_1495" align="aligncenter" width="179" caption="Pastaladdning.."][/caption]

Det blev en kort kväll och jag kom i säng i god tid efter en härlig och efterlängtad dusch.

[bambuser id=1672661]


Morgonen därpå vaknar jag redan halv sex (livet som småbarnsförälder..) och kan inte riktigt somna om. Jag känner mig lite nervös. Hur ska det gå? Kommer ben och fötter hålla? Det känns helt ok i kroppen men man vet aldrig..
Klockan blir åtta och jag beger mig ner i lobbyn och in till frukostbuffén.
Det blir två rundor varav nummer två ser ut som bilden nedan.


 

Klockan 12 måste jag checka ut från hotellet och tänker att det är lika bra att bege sig till startområdet.
Denna gången åker jag hela vägen fram till Marklandsgatan.

Det är redan en massa folk på plats, första starten går redan 13:30.

Jaha, och nu då? Det är lite mer än två timmar till start. Kanske skulle käka något? Visst ja, har bara kort med mig och inga kontanter... Aja, jag är ju inte speciellt hungrig ändå..
Jag står och tittar på storbildsskärmen där kommentatorerna presenterar lite olika fakta och intervjuer.
Plötsligt ser jag två bekanta nunor, det är grabbarna jag hämtade ut nummerlapparna med som kommer gående. Vad är oddsen? Vi snackar lite och går sedan och byter om.

[caption id="attachment_1500" align="aligncenter" width="179" caption="Två coola katter!"][/caption]

Tyvärr snappade jag aldrig upp vad de hette (tror de kom från Lindesberg) men det är snubben i grönt som precis  fyllt 50 i alla fall :)
Hans hurtige kompanjon berättar att han sprang mycket förr men har haft ett långt uppehåll. Många Göteborgsvarv och maraton hade han avverkat, inklusive startat i 'elit' klassen på Göteborgsvarvet när det begav sig!
Vid omklädningsområdet närmar sig en snubbe med solglasögon. Han frågar om det är jag som ska springa barfota idag. Det visar sig vara Cykel-Alex som jag stött på via Twitter. Alltid kul att träffa folk IRL :) Hoppas ditt lopp gick bra!

 

Det dunkar hög musik och uppvärmningspassen avlöser varandra. Det verkar vara en kort spellista och Twisted Sister - We're Not Gonna Take it återkommer med jämna mellanrum. Det är nu rejält med folk på plats.

Tiden går och det börjar bli dags att bege sig till startfållan...

Fortsättning följer!